Du som läser min blogg regelbundet vet att jag är en flitig bokläsare och att jag alltid hittar negativa tankar om jakt och jägare i flera av böckerna.
Så även i Per Wästbers ” Ung mans dagbok” (W o W 1996). Boken är ett utdrag från hans dagbokfrån det att han är ”Från tolv till sexton år 1946-1950" som det står i undertexten. Dagboken skildrar en brådmogen ung man som har hela sin framtid klar för sig. Han ska bli författare och läser otroligt många böcker som knappast kan betraktas som barnlitteratur. Där ingår även lyrik. Hans pappa är redaktör för en stockholmstidning och känner många författare som även Per blir bekant med och umgås med. Per ägnar sina dagar med att försöka skriva en roman och få den utgiven på något förlag men har naturligtvis inte den mogenhet som krävs. Men han tjänar en del pengar på små historier som han får publicerade i SvD och Aftonbladet. 10 kr per styck vilket jag tycker är ett bra pris i mitten av 1940-talet. Borde nog kunna jämföras med någonstans mellan 500 - 1000 kr i dag.
Men han skildra också en del ofog som han och en kamrat utför, stjäl böcker, smällare, bryter sig in i övergiva hus i skärgården, slår sönder fönster, tar sig in på Gröna Lund (Tivoli) genom en dörr de sitter på ett intilliggand varv osv.
I ett liet avsnitt skriver han ”Jag har dödat en levande varelse! Av en slump skadsköt jag en ladusvala som satt på en lina i båthuset, på 6 m avstånd. Jag dödade den genast därefter. Det var inte alls meningen och nu lämnas kanske ungarna att dö, svalan är den vackra ste och bästa bland fåglar; jag känner djup ånger och för första gången något som kallas samvetskval och har svårt att sova under natten. Jag har gränslöst svårt att förstå jägarna.”
Detta är skrivit den 18 juli 1948 så det är mycket troligt att ladusvalan hade ungar i boet just då. Ladusvalan har fler kullar på en sommar och det kan finnas ungar ända in i september.
Det är många som avskyr jakt men märkligt nog är det få som bryr sig. Hur kommer det sig? Jag tror att det beror på att få människor vet hur grym och meningslös jakten är. Ingen (?) alltför få journalister tar upp jakten som ett problem för djuren just i fråga om skadskjutningar, hetsningar, och obiologiska sammansättningar av populationen och djurbestånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar