Visar inlägg med etikett jaktfalk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jaktfalk. Visa alla inlägg

lördag 11 mars 2017

Jaktkritik

I förra veckan hörde jag på radio en person säga att ett hagel kunde döda en örn om örnen fick i sig det. Jag blev faktiskt förvånad över att ett litet hagel kunde orsaka en örns död.
Jag tog därför kontakt med Gyttop och fick då reda på att ett hagel för t ex ripa väger 205 mg. Inte mycket men då Björn Helander visat att havsörnar blir förgiftade av 6µg/kg bly och dödligt förgiftade av 20 µg/g så förstår jag det. Även om en örn väger några kg så behövs det bara ett hagel för att komma upp i dödlig dos. Allt beror dock på hur mycket av blyhaglet som absorberas innan haglaet förs ut i avföringen.
Mitt intresse beor på att jag tror att ripjakten i fjällen är till stor skada inte bara för riporna utan också för de rovfåglar som lever av ripor; framför allt jaktfalkar och kungsörnar. Jag har fått reda på att i Jämtland- Härjedalen så skjuts det ca 10 000 ripor varje år (8 500 dal- och 1500 fjällripor). Hur många fler skott avlossas förutom de 10 000 som rimligen behövs för att döda 10 000 ripor? Hur sprider sig de minst 10 000 skotten när hunden skrämmer upp flocken ripor framför jägarna? Fåglarna flyger dessutom bort från jägarna och många ripor måste få haglen i den bakre delen av kroppen och blir skadeskjutna. Dessa ripor måste bli ett lättare byte för de rovfåglar som är ute efter ett byte.
Med tanke på den undersökningen som gjorde på sädgäss för ett antal år sedan då man fann att 60% av sädgässen som var äldre än 3-4 år hade hagel kroppen så befarar jag att många (30%) av riporna också har hagel i kroppen. Hur många ripor behöver en jaktfalk för att överleva? Jag har ingen aning men gissningsvis två i veckan eller 100 per år. hur stor är risken att en jaktfalk får i sig ett hagel? Det blir ju bara en gissning men jag befarar att den är stor. Detta borde undersökas. Förhoppningsvis kommer det att finnas pengar för en sådan undersökning genom analyser av bly hos jaktfalkar nästa år. Du som läser min blogg kommer att få veta hur det går så småningom.

Köp boken "Jaktkritik - eccäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

lördag 14 januari 2017

Jaktkritik

Mig veterligt finns det bara tre publicerade artiklar om skadeskjutningsfrekvenser på tre arter som jagas i Sverige. En artikel publicerad i Svensk Jakt om skadeskjutning på älg. Studien är utförd som en enkätundesökning och man fann då att 14 % av älgarna skadeslöst så att de måste eftersökas innan de kunde dödas. Ytterligare 4% återfanns inte utan ansågs så litet skadade att de klarat sig och kunde tillfriskna efter skottskadan. Ytterligare en studie undersökte skallar och ben av räv. Den undersökningen fann att ca 30% av äldre rävar hade skottskador som åstadkommits vid tidigare jakttillfällen. Hade hela kroppar undersökts hade med stor sannolikhet ännu fler skador upptäckts enligt forskaren som undersökt rävarna. Den tredje undersökningen gällde sädgäss. Sädgässen sköts med kula som därefter röntgades. Man fann då att 60% av äldre sädgäss (>3-4 år) hade hagel i kroppen. För referenser se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se.
Som alltid när man diskuterar en kontroversiell fråga så bör ju begreppen vara definierade. Jag anser att ett djur är skadeskjutet då djuret måste skjutas med flera skott för att det ska dö. Skjuter jägaren två skott i en direkt följd och djuret dör är det dock inte skadeskjutet. Men hinner djuret förflytta sig innan andra ( och efterföljande skott) dödar djuret är djuret skadeskjutet. Självfallet är djuret också skadeskjutet om djuret tar sig från platsen men sedan aldrig återfinns. Uppenbarligen har de rävar och sädgäss som undersökts i de ovan refererade undersökningarna kunnat överleva de tidigare påskjutningarna. Men jag anser att ett skadat djur har betydligt sämre chanser att överleva och mer utsatt för problem med att komma jakt eller hitta mat (flyga när det gäller fåglar) eller större risk för att bli tagen av rovdjur.
Ytterligare en studie som kan tas upp i detta sammanhang är vargjakten 2015. Där sköts 15 vargar ( 34%) med 4 resp. 5 resp. 6 skott. Observera att ännu fler (skade)sköts om man tar med de som sköts med tre skott. Denna stuie finns att läsa på SVA:s hemsida.
Det är onekligen ett lågt antal undersökningar som gjorts. Jag skulle gärna se att man t ex undersökte trafikdödade rådjur för att upptäcka gamla skottskador genom en noggrann obduktion av hela kropparna. Man vet ju naturligtvis ingen om alla de rådjur som ha måst eftersökas men med tanke på den ovan nämnda älgstuien så kan man troligen anta att tre gånger så många rådjur har eftersöks efter misslyckade skott.
En annan undersökning som vore intressant är att studera i vilken näringsstatus som de älgar befinner sig som dödas av varg i förhållande till de som skjuts av jägare. Genom att undersöka fetthalten i benmärg kan detta fastställas. Bertil Haglund gjorde en motsvarande undersökning på ren. Renar tagna av lo och järv jämfördes med renar dödade av tåg. Tre gångar så många renar visade dålig näringsstatus (låg fetthalt) i jämförelse med de tågdödade renarna. De älgar som jägarna "förlorar" (jag sätter ordet inom citationstecken eftersom jägarna inte äger älgarna och därför inte förlorar någon älg mende anser ju själv att det är så) är inga "förlorade" älgar utan de vargdödade älgarna i all fall skulle duka under av svält innan jägarna fick tillfälla att skjuta dem.
En tredje studie som jag skulle vilja få utförd är en undersökning av fjädrar, dun och eventuella rötägg från jaktfalk i avseende på blyhalt. Jakten på ripa i fjällen är omfattande och skadeskjutningen är säkert likasom vid all fågeljakt och stor. De ripor som överlever med hagel i kroppen blir lått byte för alla de rovdjur som finns i fjällen. Den mest sårbara är jaktfalken. Det finns ett "Jaktfalksprojekt" som inventerar jaktfalksbon och ringmärker ungar. Av denna anledning så är ett dylikt projekt genomförbart.Fjäder och dun är alltid möjligt att erhålla och från dessa är det möjligt att få fram blyhalter. Undersökningar från upphittade döda havsörnar visar att 25% av örnarna har höga halter av bly vilket med stor sannolikhet kommer från att de ätit skadeskjutna döda eller försvagade djur. Risken för att de mycket mer sällsynta jaktfalken också kan råka ut för blyförgiftning är uppenbar
 
Köp bolen "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.