I fööra veckan hörde jag på radio att jägarna i Norrbotten ville kunna åka skoter när de jagar lodjur. Visserligen framhölls att lodjuret inte skulle skjutas från skotern men lodjuret skulle tydligen uppspåras och kanske upphinnas med skotern. Anledningen var att jägarna ansåg den myckna snön försvårade lodjursjakten.
Ofta undrar jag hur en del jägare är funtade. Ingen hänsyn till de vilda djuren tycks existera. När det är mycket snö har också lodjuren det besvärligare och behöver all den ro för att kunna överleva vintern och då skall de slippa hetsas av jägarnas framfart. I Norrbotten gör inga lodjur någon skada. Norrbottensjägarna kan ju inte ens skylla på att lodjuren tar "deras" rådjur.
Jag hoppas verkligen att Länsstyrelsen i Norrbotten avvisar jägarnas krav.
Lodjuren gör ingen skada och skall fridlysas! Lodjuret är ett av våra vackraste djur och som svenska folket en gång röstat fram som vårt nationaldjur.
Sluta jaga lodjur!
Se också vår hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/
tisdag 10 november 2009
tisdag 3 november 2009
Jaktkritik
Jag fick en kommentar till en av mina bloggar som skrev om att några jägare hade varit ute på vildsvinsjakt i juni men skjutit en älg. Glädjande nog hade dessa jägare ställts inför rätta och dömts till 7000 kr i böter för att de jagat älg under en otillåten månad. Som personen i kommentaren skrev, blir man ju livrädd då man hör att jägarte inte kan skilja vildsvin från älgar. Det inträffar ju nästan varje år att jägare skjuter varandra eller andra skogsvandrare ibland t o m med dödlig utgång.
Detta är ju ett mycket allvarligt problem i alla fall i jämförelse med de "felskjutningar" som är legio när jägare är ute på fågeljakt. Åtskilliga fridlysta fågelarter skjuts men i dessa fall då dessa jaktbrott påtalas väljer alltid åklagarna att lägga ner åtalet. De anser att domstolarna inte kommer att fälla jägarna då det är alltför svårt att kräva att jägarna skall kunna skilja de olika arterna åt. Dödandet av fridlysta arter är inget litet problem utan förekommer i stor utsträckning. Jag vet om ett flertal fall där jägare har skjutit toppskarv (fridlyst) i stället för storskarv, sädgås (fridlyst i länet) i stället för grågås, snatterand (fridlyst) i stället för gräsand och skogsduva (fridlyst) i stället för ringduva o s v.
Det enda sättet att bli av med denna kriminalitet är att förbjuda all fågeljakt. Fågeljakten står också för en alltför stor skadskjutningsprocent för att den skall kunna betraktas som acceptabel.
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Detta är ju ett mycket allvarligt problem i alla fall i jämförelse med de "felskjutningar" som är legio när jägare är ute på fågeljakt. Åtskilliga fridlysta fågelarter skjuts men i dessa fall då dessa jaktbrott påtalas väljer alltid åklagarna att lägga ner åtalet. De anser att domstolarna inte kommer att fälla jägarna då det är alltför svårt att kräva att jägarna skall kunna skilja de olika arterna åt. Dödandet av fridlysta arter är inget litet problem utan förekommer i stor utsträckning. Jag vet om ett flertal fall där jägare har skjutit toppskarv (fridlyst) i stället för storskarv, sädgås (fridlyst i länet) i stället för grågås, snatterand (fridlyst) i stället för gräsand och skogsduva (fridlyst) i stället för ringduva o s v.
Det enda sättet att bli av med denna kriminalitet är att förbjuda all fågeljakt. Fågeljakten står också för en alltför stor skadskjutningsprocent för att den skall kunna betraktas som acceptabel.
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se
tisdag 27 oktober 2009
Jaktkritik
I går läste jag en liten notis om att bilisternas skyldigheter vid viltolyckor skall skärpas vid årsskiftet. Idag har man skyldighet att rapportera om djuret är skadat eller dött men från årsskiftet måste man ta kontakt med polisen även om man bara sammanstött med djuret. Syftet med lagen är att minska djurens lidande.
När kommer myndigheterna på att även jakten måste i grunden reformeras. Jakten är idag Sveriges största djurskyddsproblem. Det första och enklaste för att skydda djuren mot lidande och plågsam död är att minska antalet jaktbara arter. När genomförs detta?
Läs även hemsidan: www.jaktkritikerna.se
När kommer myndigheterna på att även jakten måste i grunden reformeras. Jakten är idag Sveriges största djurskyddsproblem. Det första och enklaste för att skydda djuren mot lidande och plågsam död är att minska antalet jaktbara arter. När genomförs detta?
Läs även hemsidan: www.jaktkritikerna.se
onsdag 21 oktober 2009
Jaktkritik
När älgjakten kommer i gång i början av september i norra Sverige och i oktober i södra Sverige råkar alltid björnarna illa ut. Så fort som en älgjägare ser en björn skall han / hon tydligen alltid skjuta.
Enligt tidningsuppgifter sköts elva honor med ungar vilket är förbjudet och tio björnar påsköts men sprang i väg från platsen bara i Jämtland vilket är drygt 14% av hela kvoten (70 björnar). I Västerbotten och Gävleborg eftersöktes tre björnar per län och en hittades död. I Västernorrland hade man sju eftersök men fann att de alla var bommar.
När personal från länsstyrelsen i Jämtland har besiktigat björnar som fällts finner man att de skjutits med 4 - 5 skott vilket tyder på att skotten tagit dåligt och björnen plågats. En björn hade ett veckogammalt skotthål genom kinden vilket tyder på att den skjutits rakt framifrån, vilket är mot alla rekommendationer.
Ordföranden i Jägarnas riksförbund (alltså inte Svenska Jägareförbundet) menar att det är statens rovdjurspolitik som är skulden till de dåliga skotten! Att inte ta mer ansvar för sina skott är oerhört svagt! Men han menar att jakt vid åtel som förbjöds 2001 skulle lösa problemet med skadskjutningen. Men risken är att honor med ungar låter ungarna vänta i skogen medan hon själv går fram till åteln och där kan bli skjuten. Dessutom menar Naturvårdsverket att björnarna kan bli sk "problembjörnar" som söker mat i människors närhet.
För övrigt borde inte björnjakt förekomma. Den gör ingen allvarlig skada och de eventuella björnar som kommer nära människor i byar kan ju skyddsjagas och inte de som fredligt går långt från hus och hem, vilka är de som faller för jägarnas kulor.
Se vår hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/
Enligt tidningsuppgifter sköts elva honor med ungar vilket är förbjudet och tio björnar påsköts men sprang i väg från platsen bara i Jämtland vilket är drygt 14% av hela kvoten (70 björnar). I Västerbotten och Gävleborg eftersöktes tre björnar per län och en hittades död. I Västernorrland hade man sju eftersök men fann att de alla var bommar.
När personal från länsstyrelsen i Jämtland har besiktigat björnar som fällts finner man att de skjutits med 4 - 5 skott vilket tyder på att skotten tagit dåligt och björnen plågats. En björn hade ett veckogammalt skotthål genom kinden vilket tyder på att den skjutits rakt framifrån, vilket är mot alla rekommendationer.
Ordföranden i Jägarnas riksförbund (alltså inte Svenska Jägareförbundet) menar att det är statens rovdjurspolitik som är skulden till de dåliga skotten! Att inte ta mer ansvar för sina skott är oerhört svagt! Men han menar att jakt vid åtel som förbjöds 2001 skulle lösa problemet med skadskjutningen. Men risken är att honor med ungar låter ungarna vänta i skogen medan hon själv går fram till åteln och där kan bli skjuten. Dessutom menar Naturvårdsverket att björnarna kan bli sk "problembjörnar" som söker mat i människors närhet.
För övrigt borde inte björnjakt förekomma. Den gör ingen allvarlig skada och de eventuella björnar som kommer nära människor i byar kan ju skyddsjagas och inte de som fredligt går långt från hus och hem, vilka är de som faller för jägarnas kulor.
Se vår hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/
tisdag 13 oktober 2009
Jaktkritik
Jag har de senaste gångerna skrivit om den andjakt jag och min sambo blev vittne till fredag för 10 dagar sedan. Nu när jag bläddrar i gamla papper för att söka något helt annat så hittar jag en skrivelse till Naturvårdsverket från 2002 av en person PO Östergren som "har arbetat med utbildning inom jakt, viltvård samt vapen mekanik, tester mm i ca 25 år". Varifrån jag fått skrivelsen vet jag inte men den är intressant i "andjaktssammanhang".
PO Östergren skriver: "Vi måste omgående få stopp på den importerade och oetiska jakten som består av jakt (läs slakt) på utsatta och inmatade änder i så kallade viltvatten som ofta är EU finansierade lerdammar som vid jakt omringas av jägare, ofta från företag som betalar stora pengar för detta "nöje". Här är skyttarna ofta oerfarna och otränade och det tillsammans med att det skjuts med stål hagel vilket enligt min mening omedelbart skulle förbjudas, leder till mängder av skadskjutna fåglar. Dessa jakter är tack vare sin tillgänglighet mycket lättare för en jaktmotståndare att upptäcka än det som sker i skogen."
En förståndig jägare som tycker precis som jag. Men vad sker i skogen som vi vanliga medborgare inte får se?
se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se
PO Östergren skriver: "Vi måste omgående få stopp på den importerade och oetiska jakten som består av jakt (läs slakt) på utsatta och inmatade änder i så kallade viltvatten som ofta är EU finansierade lerdammar som vid jakt omringas av jägare, ofta från företag som betalar stora pengar för detta "nöje". Här är skyttarna ofta oerfarna och otränade och det tillsammans med att det skjuts med stål hagel vilket enligt min mening omedelbart skulle förbjudas, leder till mängder av skadskjutna fåglar. Dessa jakter är tack vare sin tillgänglighet mycket lättare för en jaktmotståndare att upptäcka än det som sker i skogen."
En förståndig jägare som tycker precis som jag. Men vad sker i skogen som vi vanliga medborgare inte får se?
se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se
torsdag 8 oktober 2009
Jaktkritik
Innan föreningen bytte namn från Hänsynsfull Jakt till Jaktkritikerna hade vi en enkät bland medlemmarna där vi ville ha förslag på nytt namn till föreningen. Då förekom flera förslag där "nöjesjakt" ingick t ex föreningen mot nöjesjakt. Jag har alltid varit mot detta eftersom jag anser att all jakt som sker är nöje för dem som utför jakten. De lägger ner tid (semesterdagar kanske) och pengar på gevär, skott och bilkostnader till jaktområdena. Vem kostar på allt detta om det inte ger nöje eller kanske mer korrekt tillfredsställelse.
Det är för mig helt främmande att det ger tillfredsställelse att döda djur. Även om jag vore köttätare (vilket jag inte är) skulle jag ha svårt att döda djuret själv. Slaktandet vid våra slaktfabriker kan säkert ifrågasättas då djuren utsätts för stress både vid transporten och vid väntandet innan avlivningen sker. Men få djur tror jag plågas som vid de otaliga skadskjutningarna som jakten innebär. Men det vi inte ser tänker vi inte på. "Ur öga ur sinne" lär något ordstäv lyda.
Men för att återkomma till min förra blogg (den 6 okt) så kan jag undra vilken tillfredsställelse eller "nöje" som marodörerna hade vid sin "andjakt". Enligt en anställd vid Hargs bruk kostar varje and 240 kr vid jakten. Jag uppskattar att det var ca 25 personer med vid jakten och jag uppskattar att ca 100 gräsänder togs omhand efter bomardemanget av skott under ca 15 minuter. Varje persom fick alltså fyra gräsänder á 240 kr vilket alltså blir ca 1000 kr för jakten som pågick allt som allt kanske en timme med uppställning runt viltvattnet, ihopsamlandet av änder och återsamling till bilarna. Sen kanske var och en av sällskapet hade en eller två timmar bilresa hem och ditfärd. Var ligger nöjet i en dylik "jakt"?
Dagen därpå gick jag och min sambo runt viltvattnet för att se om någon skadad and syntes till (det gjorde det inte men kan ju ha legat i vassen). Men däremot flög 10-12 änder vettskrämda från viltvattnet på säkert 50 m håll då vi närmade oss. Här hade verkligen änderna stressats!
Läs också vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Det är för mig helt främmande att det ger tillfredsställelse att döda djur. Även om jag vore köttätare (vilket jag inte är) skulle jag ha svårt att döda djuret själv. Slaktandet vid våra slaktfabriker kan säkert ifrågasättas då djuren utsätts för stress både vid transporten och vid väntandet innan avlivningen sker. Men få djur tror jag plågas som vid de otaliga skadskjutningarna som jakten innebär. Men det vi inte ser tänker vi inte på. "Ur öga ur sinne" lär något ordstäv lyda.
Men för att återkomma till min förra blogg (den 6 okt) så kan jag undra vilken tillfredsställelse eller "nöje" som marodörerna hade vid sin "andjakt". Enligt en anställd vid Hargs bruk kostar varje and 240 kr vid jakten. Jag uppskattar att det var ca 25 personer med vid jakten och jag uppskattar att ca 100 gräsänder togs omhand efter bomardemanget av skott under ca 15 minuter. Varje persom fick alltså fyra gräsänder á 240 kr vilket alltså blir ca 1000 kr för jakten som pågick allt som allt kanske en timme med uppställning runt viltvattnet, ihopsamlandet av änder och återsamling till bilarna. Sen kanske var och en av sällskapet hade en eller två timmar bilresa hem och ditfärd. Var ligger nöjet i en dylik "jakt"?
Dagen därpå gick jag och min sambo runt viltvattnet för att se om någon skadad and syntes till (det gjorde det inte men kan ju ha legat i vassen). Men däremot flög 10-12 änder vettskrämda från viltvattnet på säkert 50 m håll då vi närmade oss. Här hade verkligen änderna stressats!
Läs också vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
tisdag 6 oktober 2009
Jaktkritik
Jag har i tidigare bloggar berättat att jag bor på sommaren nära Hargs bruk i nordöstra Uppland. Hargs burk har sedan en längre tid sålt jakt på sina stora ägor. De har på ett flertal ställen viltvatten och ett stort vilthägn på ca 2 km2 med dovhjort och vildsvin. I viltvattnen sätter Hargs bruk ut små gräsänder i augusti inköpta från någon uppfödningsanläggning. I viltvattnen får sedan gräsänderna växa till till dess jakten skall ske.
I fredags då jag var uppe för att stänga huset för vintern blev jag vittne till hur denna jakt sker. Inne i vårt hus hörde jag och min sambo plötsligt en verklig kanonad av skott kommande från det viltvatten som ligger närmast vårt hus. När vi gick ut och bort mot viltvattnet möttes vi av jägare som kom bärande på gräsänder och såg en flakvagn bakom en bil fylld med gräsänder och en flakvagn som påbörjats att fyllas. Jag uppskattar att antalet skjutna var ca 100 gräsänder. Kanonaden som vi hört pågick kanske en kvart och under tiden måste flera hundra skott ha avlossats. Vi såg också på vägen till viltvattnet flera vettskrämda gräsänder flyga från viltvattnet. Som jag förstår stod jägarna (kan dessa verkligen kallas jägare?) runt viltvattnet och sköt på de flygande gräsänderna.När gräsänderna flög åt ena hållet möttes de av en skur av skott från hållet de flög mot och ingen stanns fanns det någon möjlighet att komma undan.
Vi hade hört jaktsignalen att sluta skjuta när vi var på väg mot viltvattnet. Men när vi gick förbi viltvattnet såg vi en jägare som kom och bar en flaxande and i halsen: När min sambo sa till jägaren "Den lever ju" fick hon svaret jag håller på att döda den! Detta är djurplågeri! Hittar jägaren en skadskjuten and måste den avlivas så fort som möjligt t ex genom att skära av halsen. Att låta anden leva som här i flera minuter måste vara staffbart.
Viltvattnet är ca 2,5 ha och har alltså en diameter på ca 500m. Eftersom viltvattnet är starkt igenväxt finns stora vassruggar av framför allt kaveldun. Det måste vara omöjligt för de apporterande hundarna att finna alla de påskjutna gräsänderna. Jag undrar hur många skadskjutna gräsänder som blev kvar i viltvattnet.
Se också hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/
I fredags då jag var uppe för att stänga huset för vintern blev jag vittne till hur denna jakt sker. Inne i vårt hus hörde jag och min sambo plötsligt en verklig kanonad av skott kommande från det viltvatten som ligger närmast vårt hus. När vi gick ut och bort mot viltvattnet möttes vi av jägare som kom bärande på gräsänder och såg en flakvagn bakom en bil fylld med gräsänder och en flakvagn som påbörjats att fyllas. Jag uppskattar att antalet skjutna var ca 100 gräsänder. Kanonaden som vi hört pågick kanske en kvart och under tiden måste flera hundra skott ha avlossats. Vi såg också på vägen till viltvattnet flera vettskrämda gräsänder flyga från viltvattnet. Som jag förstår stod jägarna (kan dessa verkligen kallas jägare?) runt viltvattnet och sköt på de flygande gräsänderna.När gräsänderna flög åt ena hållet möttes de av en skur av skott från hållet de flög mot och ingen stanns fanns det någon möjlighet att komma undan.
Vi hade hört jaktsignalen att sluta skjuta när vi var på väg mot viltvattnet. Men när vi gick förbi viltvattnet såg vi en jägare som kom och bar en flaxande and i halsen: När min sambo sa till jägaren "Den lever ju" fick hon svaret jag håller på att döda den! Detta är djurplågeri! Hittar jägaren en skadskjuten and måste den avlivas så fort som möjligt t ex genom att skära av halsen. Att låta anden leva som här i flera minuter måste vara staffbart.
Viltvattnet är ca 2,5 ha och har alltså en diameter på ca 500m. Eftersom viltvattnet är starkt igenväxt finns stora vassruggar av framför allt kaveldun. Det måste vara omöjligt för de apporterande hundarna att finna alla de påskjutna gräsänderna. Jag undrar hur många skadskjutna gräsänder som blev kvar i viltvattnet.
Se också hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)