Jaktkritik

Jag har fått en artikel i PDF (jag vet inte om den är publicerad där avskjutningantal från den senaste jaktsäsongen finns angiven. För varje art finns också en kommentar om artens utveckling i Sverige.

Föe ålgen står det att stammen minskar vilket många jägare har påpekat men också att det var ett mål för jakten. Jag tvivlar. Jag vetat skogsä§gare, framför allt skogsbolagen, har klagat på för stora älgpopulationer soecielll de som planterar nya tallbestånd. Enskilda skogsägare kan ju välja om de vill prioritera sin skog eller jakten på älg. Dessutom finns det en utbredd motvilja till vargen som många anser vara skulden till älgstammens minskning. 

Men det så typiskt för Jägareförbundet att alltid se sig själva som den bästa garanten för att se till att Sveriges artbestånd är i det bästa skick. Hatet mot rovdjur genomsyrar allt som Jägareförbundet står för. De vill endast ha 150 vargar i Sverige (vilket skulle innebära vargens sbara utrotande), och de uppskattar verkligen att fler björnar och lodjur dödas. ”Viltvården" som Jägareförbundet är mycket angelägen om består ju av små rovdjur och andra som jägarna ser som konkurrenter. Dessinformationskampanjer förekommer också i Sverige.

Jaktkritik

 För några år sedan publicerade jag en uppsats i Ornis Svecica om katters predation på fåglar. Tyvärr har ingen hittills kommenterat min uppsats varken positivt eller negativt. Detta trots att jag bett om kommentarer och då särskilt om de finnner några-något fel i min tankegång eller beräkningar. Min uppsats kan du hitta på https://doi.org/10.34080/os.v31.22534. 

För en tid sedan kom jag att tänka på att Jägareförbundet presenterar varje år sina avskjut   ningsantal på de ca 50 arter som får dödas. Eftersom jägarna liksom katterna tar hand om sina byten till allra största delen (90%?) så skulle jag kunna använda mig av den metod jag använder i min kattuppsats. Alltså; jägarna skjuter i proportion lika många ringmärkta kråkor som omärkta. 

Enligt Svensk ringmärkningsatlas står jakt för 65% av alla ringmärkta kråkor som rapporteras till Ringmärkningscentralen. När jag gick in på RC:s hemsida så fick jag fram att det under de tio åren mellan 2012-2021 ringmärkta 293 kråkor. Av dessa hade 15 återfunnits. Då 65% av de återfunna ringmärkta kråkorna kan antas ha skjutits blir det va 10 kråkor. av de 293 ringmärkta vilket är 3,4% av alla kråkor. Då Fåglarna i Sverige (bok som skattar alla fågelarters numerär början av 2000-talet) skattar antalet kråkor till1,8 miljoner par eller 3,6 miljonen ex. Lägger man till två ungar som kan finnas på hösten då jakten är som intensivast blir det 7,2 miljoner kråkor i Sverige. Skulle 3,4 % av dessa skjutas skulle 245 000 kråkor skjutas varje år i Sverige. Men under 2000-talet skjuts ”bara” ca 70 000 alltså mindre än en 1/3 så många. Här finns det många möjligheter till att ett fel har uppkommit. 1) min metod är felaktig, 2) antalet kråkor i Sverige är felberäknat eller 3) jägarnas uppgifter om hur många kråkor de skjuter är fel.

Jag vill gärna höra dina synpunkter på problemet. Hör av dig

Jaktkritik

 Eftersom jag inte har något att själv skriva om så publicerar jag ett inlägg i ETC

Lösa jakthundar stressar vilda djur och människor

Man vill alltså att jakten på skogshare ska finnas kvar för att drivande hundar ska ha något att göra. Det är så långt ifrån viltvård som det går att komma, skriver Annika Anastassiou från föreningen Jaktkritikerna.

ÄVEN INOM JÄGARKÅREN FINNS DET DE SOM INTE ACCEPTERAR JAKT EFTER HARE MED LÖS HUND, SKRIVER ANNIKA ANASTASSIOU FRÅN JAKTKRITIKERNA. 

ANNIKA ANASTASSIOU  tyrelseledamot i öreningen Jaktkritikerna 

Jakt med lös hund som driver vilda djur är ett onödigt och grymt sätt att jaga. Jägare tycks anse att deras jakthundar, som är framavlade just för viss jakt, måste få bli tillfredsställda av att jaga.

På Svenska Jägareförbundets hemsida kan man läsa ”Skogsharen är ett mycket uppskattat småvilt och de som jagar hare är ofta djupt engagerade i sin jakt”. Hararna jagas ofta med drivande hund och skjuts mest med hagelgevär. Medan hunden driver och haren springer för livet kan jägaren ta det lugnt och ha det trevligt tillsammans med andra jägare.

ALLA MÄNNISKOR MED känsla för djur kan ju förstå att harar och andra djur stressas när de blir jagade av en lös hund. Även inom jägarkåren finns det de som inte accepterar jakt efter hare med lös hund. Och många människor boende på landsbygden stressas av dessa lösspringande, ständigt skällande jakthundar. Det händer även att lösa jakthundar springer ifatt djur och biter dem. Något som det även talas om bland jägarna själva, till exempel i jaktmedier.

Skogsharen är rödlistad och klassas som nära hotad. Varför tillåts ens jakt på skogshare? Det är inte viktigt för människans överlevnad. Det är enbart ett nöje och en fritidssysselsättning.

I JAKT & JÄGARE, februari 2020 skriver Jägarnas Riksförbund:

”Ett jaktförbud skulle även hota bevarandet av stövarraserna som redan har stora problem. Den stora vargpopulationen har ju medfört att jakten med stövare minskat, påpekar Jens Gustafsson”.

Man vill alltså att jakten på skogshare ska finnas kvar för att drivande hundar ska ha något att göra. Och man vill få bort en för naturen så viktig toppredator som vargen, så att man ska kunna släppa sina hundar lösa och jaga. Detta är så långt ifrån viltvård som det går att komma.

Föreningen Jaktkritikerna vill arbeta för att minimera jakt på vilda däggdjur och fåglar, ifrågasätta jaktmetoder och avskaffa jakt för nöjes skull. Vi vill att jakt med lös hund förbjuds. Eftersök på trafikskadat vilt kan utföras med jakthund i lina.

Skickat från min iPhone

Jaktkritik

 Det är inte ofta jag har något positivt att berätta i denna blogg. Nen i går hörde jag på radion att Island skulle upphöra med sin valjakt. I alla fall under en tid. Möjligen skulle jakten återupptas i slutet av augusti. Varför framgick inte.

Men för det första glädjer det mig att man kallar jakten med sitt rätts namn alltså valjakt och inte som man ofta hör valfångst. Det andra är att jakten avbryts beror på att jakten inte är förenlig med djurskyddslagstiftningen. I radioinslaget sades det bero på att valar kunde leva mer en en halv timme efter det att de träffats av en exploderande granat-harpun. Men detta gäller ju även vid vanlig jakt. Det är absolut inte ovanligt att djur skadeskjuts. Jag anser att skadeskjutningarna uppgår till 10-30% beroende på art. Ett skadeskjutet djur ska eftersökas men hund som kan söka behöver inte medföras utan kan hämtas och att eftersöket påbörjas först efter en timme.

När inser svenska politiker att jakt är i strid mot djurskyddslagen och i den djurplågerilagen?

Tyvärr är det få politiker som vill stöta sig med jägarna och de som stöder dessa på landsbygden.

Men den dagen kommer det är jag säker på. Alltfler inser att jakten är en företeelse som är grym och fullständig meningslös. Tänk om jägarna kunde gå ut i skogen och njuta av det levande livet som finns där i stället för att döda.

Jaktkritik

 Det här är inget inlägg i vanlig bemärkele utan en fråga.

Jag har i går fått drygt 4000 besök från Singapore hur kommer det sig? Är det någon som kan svaret?

Vore tacksam om någon vet hur detta kommer sig. 

Jaktkritik

 I dag hörde jag u radio att Volvo har fått skyddsjakttillstånd för att skjuta fyra tranor som går på Volovs mark där olika testningar sker. De har enligt uppgift försökt att schasa bort tranorna.

Uat är övertygad om att om ett antal personer skulle ha gått och verkligen skrämt bort tranorna och sett till att den mat de kan få på området (som jag inte vet något om) så skulle det inte behövas någon skyddsjakt.

Jag har tidigare haft synpunkter på länsstyrelsens tjänstemäns kunskaper och här ett annat exempel på dålig kunskap på det område de borde ha. Tranorna är ingen hotad art men ändå. Jakt ska inte tillämpas bara för att det kanske är det enklaste sättet att ”lösa” ett ”problem”. 

Jaktkritik

Den här bloggen gränser till jaktfrågor och det finns också skrivningar i djurplågerilagen som borde tillämpas i jakten men som alltid är de vilda djuren uteslutna för att få leva utanstress och allvarliga skador. I samband med jakten och avlivandet av tre schimpanser på Furuviks djurpark uppstod en folklig opinion mot djurparker som fenomen. Det finns all anledning att i frågasätta djurparkerna berättigande.

De som försvarar djurparkernas existens framhåller alltid djurparkernas roll som bevarande av hotade djurarter för att rädda arterna och med tiden göra det möjligt att återinsätta dessa djurarter i sina naturliga miljöer. Hittills i historien har endast en art från en djurpark kunnat utplanteras, hawaigåsen. Ett försök har gjorts på arabiska halvön med en ras av oryxantilop men som misslyckats. Problemet med utsättningarna är att de naturliga biotoperna förstörts.  Man kan också fråga sig varför flera djurparker dödat sina vargar som är Sveriges mest hotade rovdjur men bibehållit lodjuren? Ytterligare ett argument som framförs är djurparkernas pedagogiska uppdrag. Men vem kan lära sig något om ett fängslat djurs beteende eller t ex jaktmetoder? Att se ett djur och lära sig hur det ser ut kan göras på film eller uppstoppat på ett museum.

Men kanske det allvarligaste kritiken finns i förarbetena till den nya djurplågerilagen från 2022 som ingår i djurskyddslagen från 1988. Ur SOU 2020:7 (finns på nätet)

"Frånvaron av lidande är en grundförutsättning för att vi ska kunna säga att djuren inte har en dålig välfärd. Den nya djurskyddslagen syftar dock till att djur ska ha en god välfärd. Det innebär att endast frånvaro av lidande inte är tillräckligt, djur måste även ha möjlighet till mer positiva känslor och upplevelser. Att ha möjlighet att utföra naturliga beteenden och få sina behov tillfredsställda anses som viktiga aspekter för att kunna uppnå en god djurvälfärd. "

"Slakt som sker utan bedövning utgör ett allvarligt lidande hos djuret, men att under lång tid förvägra djuret dess behov innebär ett minst lika svårt lidande. "

"Lidandet är allvarligt om lidandet är den dominerande faktorn i djurets liv, dvs. att djuret inte tänka på något annat än smärtan och rädslan och lidandet påverkar allt i djurets liv, som begränsad rörelsefrihet eller möjligheten att äta." 

"Förslag: Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen 

har inneburit allvarligt lidande för djur,
2. har begåtts i större omfattning,
3. har begåtts i syfte att nå ekonomiska fördelar, eller 4. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.

Slutsats: Förbjud djurparker.