torsdag 2 januari 2020

Jaktkritik

Jag har nu läst det senaste numret av Jaktdebatt som innehåller mycken läsning. Men en del av det som skrivs har jag en annan uppfattning.
Nobelpristagaren i litteratur Olga Tokaczuk har en jaktkritisk uppfattning vilket är glädjande och jag skulle hoppas att fler tyckte som hon. Men i ett avseende tycker jag olika mot henne. I ett citat från boken "Styra plogen över de dödas ben" (som också finns på P1 radions play). Enligt citatet skriver hon "Och sen skjuter dom på djuren vid dom där foderhäckarna". Ska man jaga (vilket man inte ska) åska jakten vara effektiv och döda djuren så snabbt som möjligt och med ett skott. Detta är lättast om djuren står stilla och jägaren kan ligga gömd på ett ställe nära djuret utan buskage emellan sig och djuret. Detta är endast möjligt om man skjuter på djur på åtel eller foderhäckar.
Det andra jag reagerar mot är en skribent uttrycker sin avsky mot jakt på följande sätt "den hänsynslösa nöjesjakten lika med slakt". Om det nu vore så vore det bra men jakt är inte slakt utan 1000 ggr värre. Slakterierna skadar eller sårar inte 100 000-tals djur innan de dödas vilket sker i jakten.
 Enannan skribent ondgör sig över att enmarkägare säljer sin jakt till hugade spekulanter. Jag förstår inte varför det är sämre att sälja jakten i stället för att jaga själv. Jag ser inte skillnaden; djuren dödas i båda fallen. Det är först när vi kan få kontakt med de 60% av svenska folket som inte gillar jakt enbart får nöjes - eller spännings skull. Viltet ALL jakt är. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur.

torsdag 19 december 2019

Jaktkritik

Naturvårdsverkets förslag till jakttider för de kommande sex åren lär ha kommit ut och skickas på remiss till den 16 februari 2020.
Jag har inte sett förslaget men har hört att det inte har ändrats till det bättre för djurskyddet eller för oss som är djur- och naturvänner. Snarare har remissen blivit än sämre jämfört med förslaget med längre tid för jakt. Mina invändningar mot de föreslagna jakttiderna har jag publicerat på bloggen tidigare.
Förslaget kastar tillbaka djurskyddet åtskilliga decenier. Tillbaka som jaktbara arter kommer bl a ekorre, hermelin, enkelbeckasin och snatterand. Det finns absolut ingen anledning till att föra upp dessa arter igen. Det enda är att tillfredställla vissa jägare lust att döda fler djur. Det är hänsynslöst och utan tanke på att djur har rättigheter. Det är en självklarhet att sällskapsdjur och husdjur har ett skydd mot grym och otillfredsställande behandling. Om inte ägaren av djuren uppfyller sina skyldigheter mot djur kan ägaren ställas inför rätta och dömas till att förlora sin rättighet att handha djur förutom straff för misskötsel. Medicinsk forskning har i mer än ett århundrade ansett djurförsök som nödvändiga för utvecklande av nya mediciner och behandlingsmetoder för människor just för att djur är så lika människor fysikaliskt  så att det går att lita på djurförsöken innan metoderna testas på människor. De senaste årtiondena har även etologer (forskare som studerar djurs beteende) visat att djur har en mycket större mental förmåga tankar och ett empatisk sinne. Skillnaden mellan oss människor och djur har blivit mer "porös" som en person uttryckte det. Att se på djur som maskiner styrda av instinkter som är låsta och oföränderliga är helt felaktigt. Jägare och de på Naturvårdsverket verkar inte ha läst något om forskningen på djur de senaste 50 åren. (Nu är de som bereder dylika jakttidsförslag också jägare så det är en tautologi det jag skrivit).
Jakt är ett nöje för de som jagar. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur. Jakt är "perverst" som Leif GW Persson har uttalat. "Döda ville vi" skriver Sven Rosendahl i sin bok "Dianas bägare". Få djur behöver dödas i skyddsjakt för att minska vissa människors frustration för att förlora egendom. Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. 100 000-tals djur skadeskjuts varje år. Skulle slakterier skada/såra 100 000-tals djur skulle inga slakterier få finnas. Men i jakten går det trots att den är fullkomligt onödig.  En tredjedel av de djur som döda kastas direkt på sopbacken! Djuren stressas också i jakten av människor och hundar. I jaktlagen är det förbjudet att stressa djur. Men inte för jägare! Jag har alltid trott att jämlikhet inför lagen skall gälla. Vi som är djur- och naturvänner går också miste om upplevelser att se djur på våra skogspromenader då jägarna dödar ca 1 miljon djur varje år. Och nu ska det bli ännu fler!
Sprid kunskapen om förslaget. Bilda opinion! Skrev på Facebook till dina vänner. Skicka protestbrev till dina riksdagsledamöter i ditt län. Namn finns på riksdagen.se.
Kräv att Naturvårdsverket kastar förslaget till jakttider i papperskorgen. Kräv att jakten inskränker sig till att döda djur som orsakar allvarliga skador i skogar, marker och på vägar.

söndag 15 december 2019

Jaktkritik

För någon vecka sedan sköts fem vargar enligt ett skyddsjaktsbeslut av länsstyrelsen i Jämtland. Skyddsjakten bedömdes nödvändig då det enligt uppgift 2 000 renat hade dödats. Alla fem vargarna sköts dagen efter beslutet hade fattats.
Det är två saker som jag är kritisk mot. För det första anser jag att samernas kultur ska bevaras, men jag anser också att vargen tillhör deras kultur. Renen har varit ett väsentligt byte för varg. Så är det tex i Kanada (där inga samer finns). Karibon (renen i Kanada) jagas som det väsentliga bytet av vargarna där, även om älg (moose) också ingår i deras bytesval. För det andra är jag skeptisk till uppgiften att 2 000 renar dödats. Det blir 400 renar per varg. Jag vet inte hur länge vargarna hade varit i renbeteslandet men så mycket mer än några månader kan det knappast ha varit. Skyddsjaktsbeslutet hade nog inte dröjt så länge om sådan massaker hade skett tidigare. Det tycks ha vimlat av renar då vargarna hade sådana möjligheter att döda så många renar. Det normala (?) är att vargen dödar ett byte och sedan äter upp det fullständigt. Som man ser att lejonen gör på filmer från savannen. Flocken tar en zebra och äter sig mätta och lämnar lite rester till gamar och hyenor. Jag har själv sett en vargdödad älg i Värmland. Av älgen återstod endast skinn och ben. Det är ju möjligt att den halvtama renens beteende inte är riktigt adekvat utan står kvar alldeles för nära och därför angrips många gånger.
Jag undrar hur samerna klarade sig på 1800-talet innan den stora utrotningskampanjen satte igång som nästa lyckades utrota alla våra stora rovdjur till 1940-talet. Den sista vargen sköts 1966 innan den lyckades återkomma 1982. Jag antar att samerna renhjordar var betydligt mindre. "Fattiglapp" var nog en realitet på 1800-talet. Renhjordarna var små, kanske några 100 djur, och vaktade dag som natt av samer och deras hundar. De förmodligen 100-tals vargar som då fanns fick säkert några renar att kalasa på men dessa förluster ingick säkert i samernas naturliga och förutsedda förluster. Att inte drabbas av varg eller björnangrepp ingick nog inte i deras föreställningsvärd. Med små eller inga rovdjur i renbetsmarkerna har synsättet ändrats. Men nu kan inte rennäringen klara sig ekonomiskt om inte  om inte renhjordarna omfattar 1000-tals renar och att inga förluster till rovdjur görs. Moderna fordon, skotrar, fyrhjulingar, motorcyklar, helikoptrar GPS-märkning är helt nödvändiga för skötseln av de stora hjordarna. Stödutfodring blir allt vanligare bl a annat beroende på klimatförändringarna med varmare vintrar och oftare isbeläggning på marken.
Alla verksamheter, även de högteknologiska, men framför allt de areella näringarna (jordbruk, fiske och renskötsel) har svår att kompensera sina förluster med att höja priserna på produkterna de säljer. Jordbruket ökar sina arealer, specialiserar sig och använder nyare teknologi. Fisket fiskar mer så långt de går. Men rennäringen har svårt att ändra sin näring då renarna är de djur de är och inte kan skötas mer rationellt. Dessutom är renkött redan nu en exklusiv köttvara och det kan vara svårt att höja priset ännu mer. Det finns forskare som tror att renskötsel inte är möjlig om 100 år. Kanske de har rätt. Men jag kan ju hoppas att det samiska språket, hantverket och kanske renskötsel i det lilla formatet kan leva kvar.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att framhåll att jag anser att Giljas sameby ska ha  ensamrätten till jakt- och fiske i sitt renbetesområde. Inte för att jag tror att jakten minskar men den urgamla rätten som samerna har till dessa aktiviter ska de behålla. Kanske som en del av upprätthållandet av sin kultur.    

måndag 2 december 2019

Jaktkritik

För en tid sedan läste jag Nobelpristagaren John Coetzees bok "Ungdomsår och blev mycket fängslad. Jag förstår att han hade fått Nobelpriset. Det var en alldeles fantastisk bok som jag verkligen kan rekommendera att läsa.
Alltnog för att läsa fler av hans böcker (jag vill dock minnas att jag läste några då han fick Nobelpriset) så fann jag "Djurens liv" (Nya Doxa 2001) och som jag då blev intresserad av.
När jag började läsa boken märkte jag att jag hade läst den men märkte snart att jag glömt mycket av innehållet. Den handlar inte alls om jakt utom att det nämns att Aristoteles ansåg att krig och jakt är helt helt naturliga och alltså tillåtna.
Det som diskuteras är om det är rätt att döda djur.
Boken är en metaroman där Coetzee låter en fiktiv författare tala om djurrätt i två föreläsningar "Filosoferna och djuren" och "Poeterna och djuren". Författaren anser att det är rätt att döda djur då djuren har ett "vara" eller rätten att leva. Utgångspunkten är  Nagels "What Is ItLike to Be a Båt". Peter Singer tillbakavisar detta argument då en gris skakats finns alltid en ny gris som tar den första grisens plats. "Grisar" förlorar alltså inget "vara". Det överförs bara på en ny individ. Jag anser att han har fel i sak då grisar och alla andra individer är just individer och alltså har olika tankar och beteenden. Men detta kanske är av indre betydelse. Peter Singer menar också att djur har minde "rätt"att leva än människor vilket jag tror att alla människor anser men detta ger inge människor rätt att döda djur. Alla som yttrar sig i boken är ense att djur inte ska lida.
En annan fråga som tas upp om djurrätt är ett "anglo-saxiskt" sett att se på djur. Det finns senare ett avsnitt som behandlar hinduiskas och buddismens syn på djur vilka skyddar djur beroende på att dessa religioner anser att vi i ett annat liv kan anta djuren kroppar och att det inte är i omsorg om djuren som de respekterar djur att leva.
En annan uppsats tar också upp Thomas av Aquino uttalande att människor och djur är skilda åt genom av att aldrig kan vara vänner. Detta bestrids av en Barbara Smuts som är professor i psykologi och antropologi. Hon menar, genom sina studier av babianer, gorillor och hundar, att människor och djur kan vara vänner precis som människor kan vara med människor. Men detta kan ju diskuteras beroende på vilken definition man har på ordet "vänskap".
Men det viktigaste är väl den samfällda åsikten bland de som deltar i diskussionen är att djur ska slippa plågas och att det ska finnas en rimlig mening för att döda ett djur. Och det är detta som jag motsätter mig när det gäller jakt.

onsdag 27 november 2019

Jakkritik

Jag hörde på Ekot att ett apr bedragare hade tagits av polisen i Haparanda. De hade skrivit ut bevis till några person att de hade genomgått jägarexamen och på sätt gett dem möjligt för dem att köpa gevär och alltså fått vapenlicens.
Men vad spelar det för roll? Att  gå igenom en jägarkurs och bli godkänd  är ju en barnlek. Kurser ges på tre dagar och sedan är det ju fritt fram. Jag har läst om att 11-åringar klart jägarexamen och det är för mig ytterst märkligt att man på tre dagar kan skilja på alla de änder som får jagar framför allt då änderna är i höstdräkt och är svåra även för vana ornitologer. Dessutom är jag gammal nog för att haft militärtjänst och vet att man inte lär sig skjuta med någon större precision.

Om det ska vara någon som helst mening med att utbilda jägare ska det vara en seriös utbildning men det är det inte i dag.  Ska man jaga ska man kunna mycket inte bara skjuta med precision utan också kunna skilja på och veta vad man skjuter på. Så är inte fallet idag. Varje år skjuts en mängd andra djur, hundar, kor, vildsvin i stället för älgar och t o m då och då människor. Sluta med jakten!

torsdag 14 november 2019

Jaktkritik

Idag den 14 nov hör jag på Ekot att jägarna i Blekinge har skjutit 400 vildsvin genom att gemensamt jaga i en drevkedja. Detta efter att många husägare hade fått sina gräsmattor uppbökade av vildsvin.
Vildsvinen gör inte bara allvarliga skador i villaträdgårdar utan framför allt på grödor av diverse slag. Det orsakar bönderna stora ekonomiska skador. Men med det ofta generösa bidragssystem som jordbruket åtnjuter kan jag tänka mig att dessa skador ersätts. Denna tanke fick jag då jag hörde att jägare i Värmland hade erbjudit sig att jaga vildsvin på jordbruksfastigheter men att de fått oväntat få svar från bönder.
Jag har dock förvånat mig att vildsvinsjakten trots allt inte är mer omfattande då svinen orsakar allvarliga skador inte bara i trädgårdar och på växande gröda utan också många trafikolyckor med skador på bil och människor. Jag tror att ett problem är att vildsvinen måste veterinärbesiktigas då de någon gång kan ha trikiner och att äldre galtar inte har speciellt smakligt kött. Men med tanke på att jägarna skjuter 100 000-tals djur som de aldrig äter (djur i den sk viltvården) så skulle de väl lika gärna skjuta vildsvin som trots allt gör skada.

onsdag 6 november 2019

Jaktkritik

Jag har fått en lista på kungsörnar och havsörnar som återfunnits döda sedan slutet av 1970-talet. I listan finns också angivet av vilken orsak örnarna dött, om det går att fastslå. Så är naturligtvis inte alltid fallet. De örnar som dör en naturlig död som svält eller ålderdom återfinns sällan de de knappast lägger sig på ställen där människor ofta går eller har verksamhet. Dessutom förmultnar de död snabbt och blir till föda för allehanda djur. Därför visar de angiva  dödsorsakerna självfallet inte de verkliga dödsorsakerna. Men det kan ändå vara intressant att se vilka olyckor som dessa örnarter råkar ut för. Antalet funna döda örnar skiljer sig mycket mellan arterna beroende på att havsörnarna är vanligare, häckar närmare människor och i södra och mellersta Sverige till skillnad från kungsörnen som är mer nordlig (förutom kungsörnen på Gotland) och häckar längre från mänsklig bebyggelse. 142 kungsörnar och 574 havsörnar har återfunnits och de antal jag anger, anger jag också i procent för att skillnader ska kunna jämföras.
Något som förvånade mig mest är att bli påkörd av tåg är en så stor dödsorsak 20( 14,1%) av kungsörnarna och av havsörnarna 124 (21,6%)  dödas av tåg. I trafik (bilar) dödas 8 (5,3%) av kungsörnarna och 18 (3,1%) av havsörnarna. Vidare död  10 (7,0%) av kungsörnarna då de fler på ledningar ledningar medan det är 20 (3,5%) av havsörnarna som gör det. Det finns också en kod för el vilket jag kan tro att också ledningar kan klassas som men jag vet att berguv många gånger flyger in i transformatorer och omkommer men jag vet inte hur det förhåller sig med örnar. Alltnog 17 (12%) av kungsörnarna och 16 (2,8%) av havsörnarna dör av dylika skador. Men även förgiftning förekommer 2 kungsörnar och 7 havsörnar har dött av gift. Om giftet har varit medvetet utlagt eller örnarna kommit att äta det på annat sätt framgår inte*.
Den här delen har ju inget att göra med jakt men nu kommer jag til de som har återfunnits skjutna. Eftersom både kungsörn och havsörn till det s k Statens vilt som måste skickas in till Riksmuseet (oftast genom polisens försorg om jag är rätt underrättad) så antar jag att örnarna har genomgått en obduktion. Jag antar också att det är konservatorer som konstaterat att örnarna skjutit genom fund av hagel (eventuellt skotthål kroppen.) Man har hittat fyra kungsörnar skjutna (en 1990) och de övriga under 2000-talet (kungsörnen fridlystes 1924!) och en skjuten då den angrep djur; (förmodligen renkalv och med § för skyddsjakt på eget intiativ). För havsörnen fanns det tre skjutna alla under 2000-talet (havsörnen fridlystes också 1924).
Denna illegala jakt påverkar inte örnarnas populationer men det är allvarligt då människor är kriminella. Det må vara att man anser att lagen är fel men då måste man gå den politiska vägen för att få en ändring. Vi lever trots allt i en demokrati. Ett annat problem är ju hur ofta finner någon person en skjuten örn? de flesta som skjuter ett fridlyst djur ser nog till att det inte ligger framme så värst länge och istället gräver ner det snabbt.Kanske dessa upphittade hörna kunde flaxa iväg så att skytten inte kunde gömma örnen?
* När jag hade gått och lagt med slog det mig att det inte är några klassiska förgiftningar med arsenik eller fosfor som har ätits av örnarna utan de har förmodligen varit blyförgiftade. Det är vanligt att både kungsörn och havsörn äter döda djur. Många av dessa är skadeskjutna och örnarna får i sig något eller några blyhagel. Det finns undersökningar som visar att ca 20% av havsörnarna har så höga blyhalter att de påverkas och till och med dör.