onsdag 23 augusti 2017

Jaktkritik

I radioprogrammet "I lagens namn" uppmärksammades att en omfattande tjuvjakt hade avslöjats i Norrbotten. Tjuvjakten hade koncentrerats på större rovdjur som lo, björn och järv. Åklagaren bedömde att jakten varit av allvarlig karaktär eller som det sades ett grovt jaktbrott då den varit grym mot djuren. Som exempel hade en björn snarats med vajer och en järv angripits med hund sedan järven skadeskjutits. Ännu hade ingen domstolsförhandling skett men alla nekade till brott trots att det fanns MMS bilder på jaktbrotten, telefonsamtal och datakommunikation mellan de inblandade.
En person var också åtalad för jakthäleri då man hittat ett björnhuvud i hans frysbox.
Alla fyra var släkt och av samiskt ursprung och några var renägare. Detta hade tyvärr lett till hatiska och rasistiska utfall mot dessa människor. Detta är helt oacceptabelt. Alla människor är lika och kan begå alla typer av brott. Olagligheter beror inte på vilken genetik eller trostillhörighet man har utan av helt andra skäl.
En förklaring till dessa jaktbrott var att samerna ansågs sig tvugna att ta till tjuvjakt då staten inte tillgodosåg samerna tillräckligt med legal jakt (licens- eller skyddsjakt) på rovdjur.  De grymma avlivningsmetoderna ansågs också vara skapta av det hat som många samer känner för rovdjur som onekligen försvårar renskötseln och minskar inkomsterna.
Det som upprörde mig mesta var den intervju som reporten hade med den misstänkte jakthälaren (han med dt frysta björmhuvudet). För det första sa han sig blivit sjuk och glömt bort huvudet som han naturligtvis skulle skicka in till myndigheterna (SVA?) men hans beskrivning av att samerna kände lika mycket för sina renar som för en hund i familjen. Detta skulle alltså förklara det hat som dekände då rovdjur anföll och dödade deras renar. Det är en klar överdrift. Det är ekonomiska motiv som ligger bakom. Men alla har rätt att framhålla vilken åsikt som man vill.
Jag är helt på det klara med de problem som samer har med rovdjur och att ha levt i 50 år utan rovdjur blir naturligtvis omställning stor. Men samerna är stolta och framhåller sin kultur som en mycket viktig del av sin livsföring så anser jag att rovdjuren och renskötseln också ingår och måste accepteras. Förr var man fattig och måste skydda sin mycket mindre renhjord men nu måste renhjorden vara betydligt större för en hygglig levnadsstandard och mycket svårare och kostsammare att övervaka. Men kulturer försvinner. Hur många 100 000-tals småbrukare har inte försvunnit? Var det inte en kultur? Även om de människorna inte kunde kalla sig ursprungsbefolkning.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på hemsidan: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna  

onsdag 16 augusti 2017

Jaktkritik

Nu läser jag en bok som inte på något sätt handlar om jakt ("Den skeva platsen" av Caterina Pascul Söderbaum, Bonniers förlag) utan om människor i det fascistiska Europa under 1930 - 1940-talet. Men vid ett tillfälle omtalas ett fotografi där huvudpersonen står framför två skinn av Damaantilop och håller två gaseller i händerna. Jag tror att alla någon gång sett ett dylikt fotografi t ex där en "storviltjägare" i en tropikhjälm står bredbent med foten på huvudet av en skjuten elefant eller en flinande svensk jägare som knäböjer och klappar en skjuten björn på huvudet.
Varför dessa bilder? Det är naturligtvis ingen konst att döda ett djur med ett gevär. Miljontals dödas varje år. Jag tror att dessa jägare har svårt med sin självbild. De måste visa sig manliga eller snarare visa sig macho vilket dödandet av djur självklart inte visar. Kanske de har problem med sin manlighet och tror att geväret förlänger snoppen. Det är verkligen ynkligt! Det är glädjande att många tidningen numera vägrar att ta in dylika bilder så kanske jägarna själva inser hur erbarmligt töntiga dessa bilder är.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www. jaktkritikerna. se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.  

tisdag 8 augusti 2017

Jaktkritik

Jag hörde på radio att den "svenska" vargen hade dödats i Norge. Jag visste inte att vargar hade nationallitet, men det är möjligt att vargen kommit från den svenska sidan.  Det något märkliga med denna varg är att den har väckt så mycket uppmärksamhet att den vid flera tillfällen omtalats i svensk radio. Visserligen anses den ha dödat 300 får men detta beror ju på att de norska fårägarna inte stängslar in sina får utan låter dem gå helt fritt på äng och i skog. Det är naturligtvis i omöjlighet när det finns rovdjur i markerna. Norge har också en omfattande jakt på lodjur av denna anledning. Ingen skyddsjakt på varg i Sverige uppmärksammas lika mycket trots att skyddsjakten omfattar ett 20 tal vargar varje år. Detta förutom den licensjakt på många tiotal som sker. Den svenska uppmärksamheten är för mig helt oförklarlig.
Apropå vargar läser jag i Göran Greiders bok "Katterna kommer in från mörkret" (Bonniers förlag 2009) om ett möte 2006 med 3000 jägare som protesterade mot den förda vargpolitiken. Greider beskriver det hatiska stämningen. "Sedan buade de ut den inbjudne vargforskaren och avhånade politikerna. Stämningen steg för varje applåd."    "... jag tänkte att de måste ha sett så oerhört mycket av sina liv försvinna i skuggan av det gigantiska Rovdjuret..." "Några av dem kommer att begå något ännu värre än att hetsa en varg till döds."
Jag tycker att Greider har beskrivit något viktigt. "Vanan är halva naturen" sägs det, och för de som sett jakten som en livsstil är naturligtvis rovdjur ett "problem". Men jag vet att synen på rovdjur har förändrats genom åren och att unga ser på djur på ett annat sätt. Jag är optimistisk för framtiden och tror att vi med tiden får ett mer naturligt förhållande mellan rovdjur och bytes djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå också med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

fredag 4 augusti 2017

Jaktkritik


Jag har just läst Bodil Malmstens "Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag" (www.finistere.se  maj 2009 - 2010). Dt är verkligen en rolig, underhållande och intressant bok. Den handlar inte alls om jakt. Inte en mening- Men Bodil Malmsten nämner Tesla, geniet som nu tillerkänns som uppfinnare av radion i stallet för Marconi som fick Nobelpris för denna uppfinning. Dessutom var Tesla upphovet till växelströmmens världsledande ställning inom överförande av elström.
Jag blev intresserad av att veta mer om Tesla och fick mycket information på Wikipedia. Bl a att Tesla blev vegetarian eftersom han ansåg att dödandet av djur är "barbariskt och grymt" Tesla blev också excentrisk och hade en hel del underliga idéer och en del ansåg honom "galen". Men i fråga om djuren hade han rätt.
Jag är en gammal man född då inget dagis fanns. Därför kan jag inga barnvisor som den som BM skriver: ".. i ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut. Haren skuttar fram så fort, klappar på dess port. Hjälp, ack hjälp, ack hjälp mig, annars skjuter jägaren mig". Bra barnvisa!

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www-jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

måndag 31 juli 2017

Jaktkritik

Apropå det jag skrev om i går, att få författare är jägare, så skriver Per Westberg i sin memoar "Semaforen och lodlinan" längre fram i texten när John Coetzee får nobelpriset 2003: "Halv fem på morgonen lät han dyster och svag och såg inte fram mot kungens taffel med rådjur med hagel i:han var vegan."
Man kan ha många skäl för att vara vegan. Jag har ingen aning om varför Coetzee är vegan. Han kan ju vara det av hälsoskäl, miljöskäl men av hans uttalande om "rådjur med hagel i" så kanske det inte är någon dålig gissning att han var vegan av djurskyddsskäl. En mycket sympatisk inställning.
Läs, om du inte gjort det förut, Coetzee böcker, lättillgängliga och intressanta.

Sprid gärna kunskapen om föreningen Jaktkritikerna och lägg ut en länk till www.jaktkritikerna.se

söndag 30 juli 2017

Jaktkritik

Idag är det populärt att hävda att människor lever i en bubbla. Man läser, ser och hör bara det man vill och sympatiserar med. Det är lätt att känna igen sig. Dt är till exempel svårt att byta politisk uppfattning i alla fall mer radikalt än det man för tillfället röstar på. Men jag vet inte vad man ska kallat min egenhet att alltid hitta något om jakt i de böcker jag läser. Detta trots att jag läser brett och allsidigt.
Nu läser jag den sensate delen i Per Westbergs självbiografi"Semaforer och lodlinor". Per Westberg har under hela sin levnad skrivit dagbok och flera av kapitlen är just utdrag ur sådana men många kapitel rör hans läsning, skrivande och andra allmänna utvikningar. I ett avsnitt berättar Per Westberg om sin gode vän Klaus Rifbjerg. Bland annat skriver Westberg: "Ovanligt bland författare var han jägare. Jag ser honom i Själlands skogsbryn, med pupillerna förvabdlade till blyhagel, i skoggan av Wilhelm Dinessen och Bror BlixenPå jakt var han mer sig själv än med familjen eller med kritiker, förläggare och andra som höll ett öga på honom.Med hare och fasan i sikte lärde han sig mer om människans natur. (Själv har jag aldrig avlossat skarpa skott annat än som värnpliktig...)
Jag unfrar vad Per Westberg menar med "lärde han sig mer om människan natur" som jägare? Är det att människan är en grym varelse eller vad?
Men Westberg har nog rätt. Det är få författare som är jägare. De flesta är nog humanister som har empati coh värnar livet.

Köp boken "Jaktkritik . essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida:www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 19 juli 2017

Jaktkritik

Jag hörde just en glädjande nyhet på radio. Antalet som löser det statliga jaktkortet (á 300kr) minskar stadigt och har minskat med 15 000 de senaste fyra åren.
Jägareförbundet tror att det beror på att fler jägare blir äldre men också att det är en årotest mot den förda rovdjurspolitiken.
Nu har Naturvårdsverket tillsatt en utredare för att ta reda på den verkliga orsaken. Varför?
Jag anser att den statliga inblandningen i en förenings (Jägareförbundet) angelägenheter är oacceptabelt. Att det vilda tillhör staten, alltså vi alla som bor i Sverige, råder det ingen tvekan om, och att exploateringen av de vilda djuren måste vara under statlig kontroll är ju självklart, men att kosta på utredningen om varför färre jagar kan och ska inte vara en statlig angelägenhet. Att beklaga att det blir mindre pengar till Viltvårdsfonden och som landsbygdsministeren antyda att även andra ska vara med att betala är ju ett utslag av var Bucht själv tillhör för grupp. Om det finns vettig forskning om de vilda djuren ska den forskningen betalas av de forskningsmedel som står till förfogande för all annan forskning.
När jag studerat de olika projekten som Viltvårdsfonden stödjer har jag inte sett någon forskning som undersöker jaktens negativa inverkan på de vilda djuren. Jag kommer nu under augusti att föreslå ett projekt där trafikdödade rådjur ska röntgas på SVA för att se om rådjuren har skador av hagel och om de har hagel i kroppen. Om denna undersökning kommer tillstånd får vi bara reda på de rådjur som överlevt en på skjutning och naturligtvis inte om hur många rådjur som skadeskjutits men sedan eftersökts och sedan dödats. Men enligt en äldre enkätundersökning som älgjägare fick besvara fann man att ca 25% av de eftersökt djuren inte återfanns och därför troligen överlevde men med skador och kanske en en kula i kroppen. De skadade djuren har förmodligen sämre överlevnad på sikt och är en del i den negativa inverkan av jakt.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www. jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna