fredag 2 december 2016

Jaktkritik

Jag hörde igår op radion att en jägare i Värmland beklagade att älgjakten slöt allt färre älgar. Förra året var nivån lika som på 1960-talet och i år var antalet som på 1950-talet. Anledningen var naturligtvis, antydde jägaren, den täta populationen av vargar.
Jag har även tidigare framfört det felaktiga att se orsak - verkan samband som en enkelt samband. På 1950 - 1960 -talet fanns ingen varg i Värmland. Den mindre avskjutningen som då var det normala berodde alltså på någon annan orsak. Nu framgick det inte i radiointervjun hur stor skillnaden var mellan de olika åren men jag vet att Värmland har varit det län som har haft störst avskjutnung av älg. Jag antar att den minskade älgtillgången i dag inte inträffade helt plötsligt utan att minskningen har skett successivt.
Jag menar att den stora avskjutningen som skett har påverkat älgstammens storlek. Dessutom kan skogsbruket ha ändrats med mindre avverkningsytor och de stora kalhyggerna som just började på 1950 - 1960-talen är ett minne blott. Dessa kalhyggen gav stora mindre björk (sly) och gräsytor som gynnade älgens stora framgångssaga i Sverige. Sedan de stora kalhyggernas tid minskar älgavskjutningen från 1980-talet då rekordet var 175 000 och ingen år var under 130 000 dödade älgar. Idag skjuts ca 95 000 älgar per år. Jag vet att vargar tar älgar och påverkar på marginalen älgstammen storlek men de andra orsakerna stor troligen för det större delen av minskningen.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 30 november 2016

Jaktkritik

Ibland får man kunskap från helt oväntade håll. I radions Radiosporten hörde jag för några dagar sedan om att en dansare, europamedaljör i rock n´roll dans, hade dödats i en viltolycka då bilen hon åkte i krockade med ett rådjur.
Det är första gången jag hör att ett rådjur kan orsaka en dödsolycka. Oftast är det älgar som orsakar dödsolyckor. Eftersom älgar är långbenta djur så kör bilen på benen och älgen far då med stor kraft på motorhuven och krossar vindrutan och dödar de som sitter i framsätet. Älgen är också ett stort djur som väger ca 300 kg medan rådjuret är tiondelen så tungt och betydligt kortare. Trots detta kan tydligen rådjuret komma upp på motorhuven och skapa samma dödliga utgång.
Viltolyckorna närmar sig 50 000 i år vilket är rekord. Av dessa olyckor står rådjuren för 37 000, älgar för 5000 och vildsvin för 3700 (www.viltolycka.se).  Det är dessa djur som orsakar mest skador på personer och bilar. Beräkningar visar att de ekonomiska skadorna uppgår till 2,9 miljarder och det dör i medeltal fem personer varje år på grund av trafikolyckor. Förra året dog till och med nio personer. Trafikverket och forskare arbetar med att finns metoder för att minska viltolyckorna. Nya varningssystem ska testas och broar över och tunnlar under vägarna byggs för att djuren säkert ska kunna ta sig förbi vägarna. Dessa broar och tunnlar har visat sig vara effektiva. Det är bara att hoppas att dessa metoder ger önskvärd effekt både för människor och djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritik.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

Jaktkritik

Jag har vid ett par tillfällen skrivit om Axel Munthe (1857 - 1949). Han föddes i Sverige men sedan 20 årsåldern befann han sig nästan uteslutande utomlands framför allt i Frankrike och Italien. Han utbildade sig till läkare och blev genom kontakter en välkänd och mycket uppskattad läkare för societeten, alden och olika furstehus i Europa. Han blev förmögen och byggde sig en mycket vacker villa  på Capri, Villa San Michele. Senare (1929) gav han ut en bok "Boken om San Michele" som översattes till många språk och såldes i miljonupplagor, vilket gjorde Axel Munthe till en mycket förmögen man. Boken, är val jag förstår, inte sanningsenligt och mycket av det Munthe skriver har inte hänt och/eller är starkt överdrivet. Några år inpå andra världskriget blev situationen ohållbar på Capri och Munthe blev tvungen att flytta tillbaka till Sverige. Han fick en våning på slottet förmodligen beroende att han varit drottning Viktorias livmedikus. Efterkriget var Munthe så sjuklig att han aldrig orkade återvända till Capri utan dog i Stockholm.
Axel Munthe var en stor djurvän och donerade pengar bl a till skydd av flyttfåglar och våra björnar. Han skänkte och sin Vill San Michele till Svenska staten och villan är numera ett museum med många 1000-tals turister varje år. Ett besök är verkligen att rekommendera och utsikten över Neapelbukten är hänförande.

Det kanske märkligaste är att Sverige också haft en annan dock mindre känd djurrättskämpe nämligen Louise "Lizzy" Lind av Hageby (1878 - 1963). Jag hade aldrig hört talas om denna kvinna men författaren Lisa Gålmark har skrivit en biografi om "Lizzy" i sin bok "Skönheter och odjur". Lisa Gålmark har skrivit flera böcker om djurrättsfrågor. Lis Gålmarks bok får en utmärkt beskrivning i tidningen Vi (nr 13. dec. 2016).
"lizzy" föddes i Stockholm i en förmögen adlig familj och kom till London 1902 24 år gammal för att studera till läkare. Vid en av föreläsningarna demonstrerades ett kirurgiskt ingrepp på en hund. På den tiden var vivisektion tillåten vilket innebar operationen på ej helt bedövade djur. Hon blev självfallet ytterst upprörd och fick en text publicerad där den "bruns hundens" öde beskrevs. När ordföranden i det brittiska "samfundet mot plågsamma djurförsök" tog upp Lizzys berättelse blev han stämd för ärekränkning av professorn. Rättegången fick stor uppmärksamhet och en insamling fick ihop pengar till en staty "Den bruns hunden" som många gånger blev attackerad av framför allt medicinstuderande som ansåg restriktioner vara uteslutna vid djurförsök. Men lagarna ändrades tack vare Lizzys arbete. Lizzy fortsatta sin gärning och blev en känd kvinna inom djurskyddsrörelsen i England. Når hon dog visade testamentet att en "smärre" förmögenhet donerats till djurskyddsrörelsen.

Idag känner jag inte till några svenskar som så hängivet, utåtriktat och medialt framgångsrikt arbetar med djurskyddfrågor. Varför inte någon som lyfter fram den onödiga jakten och skapat debatt om det lidande som de voöda djuren utsätts för.


Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb.gruppen Jaktkritikerna.


lördag 26 november 2016

Jaktkritik

Följande inslag fanns i Sveriges Radios Eko-rapportering den 26 nov. 2016
"Sveriges regering stämmer EU-kommissionen för att den tillåter fortsatt användning av färgpigment som görs av giftiga blykromater, trots att det finns alternati– Bly är ett av de absolut farligaste ämnen människan känner till. Och trots att det finns bättre alternativ till att använda blykromater i färger, så har EU-kommissionen gett ett företag tillstånd att göra detta. Det säger miljöminister Karolina Skog.Bly kan skada nervsystemet oavsett hur lite man får i sig. Särskilt farligt är det för foster och småbarn, vars inlärningsförmåga kan påverkas. Bly misstänks också orsaka cancer. Blykromater används till vissa färger för metall, för plast och för vägmarkeringaI september gav EU-kommissionen tillstånd till ett företag som vill sälja blykromater i EU för att använda som färgpigment, trots att EU-länderna är överens om att blykromater ska fasas ut och bara få användas om det saknas andra alternativ. Det är därför Sveriges regering nu ska stämma Eu-kommissionen:– Svenska företag har slutat använda blykromater för länge sedan. Det är otroligt viktigt att vi upprätthåller en schyst konkurrens, säger miljöminister Karolina Skog."
Det här är som att skjuta mygg med kanon. I Sverige används mellan 600 - 700 ton blyammunition vid jakt enligt Naturvårdsverket. 
(se http://www.natursidan.se/nyheter/20-forskare-bly-i-jaktammunition-ett-halso-och-miljoproblem/) där 20 forskare skriver om den allvarliga skada som bly orsakar i naturen.

Allt bly som används vid jakt kommer på ett eller annat sätt ut i naturen och på sikt också i vårs kroppar genom växter eller i vårt dricksvatten. Först naturligtvis alla hagel (kulor) som inte träffar djuren, sedan alla kulor,hagel som jägarna plockar bort för att inte förstöra sina tänder och som hamnar i sophinken som sedan eldas upp och kommer ut i luften eller i askan som sedan sprids på kärar eller i skogen igen där vattnet för ner blyet i vattendrag till fiskar och där många människor har som vattentäkt. Bly försvinner inte. Tungmetallen kommer alltid att vara kvar i någon form.
Varför tillåts detta gift fortfarande?

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna....

söndag 20 november 2016

Jaktkritik

I går jagade man vildsvin i en skog när huset där jag bor. Jag vet inte hur jakten gick till. Jag såg en jägare med en hund med en stövare (tror jag eftersom jag är dålig på handraser). Kanske hundar användes för eventuellt eftersök eller för att jaga fram vildsvinen så att jägarna skulle kunna komma åt att skjuta.
Jag hörde två skott med minst en halvtimmes mellanrum.  Jag antar att det betydde döden för två vildsvin. Det var mycket kraftiga och jag antar att vildsvinen skjuts med kula eller tunga hagel för att skotten ska vara så dödliga som möjligt. Skotten lät mycket skarpare än de som avlossas vid andakten som sker i ett viltvatten mycket nära min bostad. Det är uppfödda gräsänder som jagas och det är säkert ett par hundra gräsänder som sätts ut varje år. (Jag har skrivit om denna andakt vid ett par tillfällen förut och du som är intresserad kan söka efter andakt på min blogg).
Jag har mycket liten förståelse för att jägare tycker att det är ett nöje att döda djur men jag har förståelse för att vildsvin behöver jagas för att minska populationen. Vildsvinen har framför allt i södra Sverige blivit ett stort problem för bönder som odlar säd, pottas och andra grödor. Här i norra Uppland är inte vildsvinen till så stort problem då få bönder odlar säd utan här är det skg, äng och vall som prioriteras. Det finns alltså får och boskap ofta utegångsboskap för köttproduktion. Vildsvinen orsakar mest skada i trädgårdar och orskar trafikolyckor vilket naturligtvis är allvarligt i sig även om vildsvinen sällan (adlig?) orsakar dödsolyckor om älgar. Men jag anser att Hargs Bruk som nu jagade (eller arrendatorer av Hargs mark) har en skyldighet att hålla vildsvinsstammen på en inte allt för hög nivå. Det är Hargs Bruk som är orsaken till den kraftiga stam av vildsvin som finns här omkring då de för att antal år sedan hade ett alltför dåligt stängsel runt sitt vilthägn som gjorde att vildsvinen kunde komma ut. På andra håll i Sverige har spridningen av vildsvinen skett genom olaglig tusättning av vildsvin av jägare för att de tyckt att det var ett bra villebråd att jaga. Vildsvin finns numera också på Öland om få tror att vildsvinen sprungit över brom eller att de simmat över sundet.
Att vildsvinen få denna utbredning beror delvis på jägarnas intresse att få ytterligare ett djur att döda men också att många jägares hat mot vargar som skulle kunna hålla vildsvinen på en naturlig nivå. Vildsvinen utrotades på 1700-talet och jag är övertygad om att de muköter som då fanns inte kunde göra jobbet även om bönderna var mer angelägna att minska vildsvinen än vad dagens bönder är utan att de hade mycket god hjälp av den då mycket större vargsatmmen. Man måste också komma ihåg att älg var ett sällsynt djur på 1700-talet. Linné läs aldrig ha sett en älg och rådjur, dovhjort och kronhjort fann i mycket små populationen i södra Sverige där inga vargar fanns. Var fanns de djur som vargarna kunds leva på? Kanske husdjur men de vaktades noga och hare, skogshöns och annat småvilt räcker inte långt.

tisdag 15 november 2016

Jaktkritik

Jag läser just nu boken ”En stor man. Axel Munthe och konsten att förse livet med mening.” av Thomas Steinfeld (Atlantis förlag). Författaren av en tysk journalist i München och författare.Bokens titel uppfattar jag som ironisk då Axel Munthe framställs i en betydligt mindre storslagen dager än den Axel Munthe själv ville ge i sin bok ”Boken om San Michele” .Men det kanske mer intressanta är det som författaren själv skriver om Munthes förhållande till hundar och andra djur. I det katolska Italien stod inte djuren högt i kurs då de enligt teologin inte hade någon själ. Hundar användes som vakthundar och aldrig som sällskapsdjur på den tiden.  Men skriver författaren ”Om ett samhälle till slut är övertygad om att gud inte finns och att människosjälen dör liksom djurens själ - finns det då någon som helst anledning att ringakta djuren?

Självklart ska djuren ha samma rätt till liv och frihet som vi själva. Eller hur?

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida:www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

måndag 7 november 2016

Jaktkritik

Jag skrev förra gången om Nyheter24:s intervju med Richard. Men som jag anade är inte kanalen seriös. Marcus Birros intervju hade få frågor som gällde jakt och han frågade om Richard hade skjutit, om han åt kött och sedan om Richard trodde att landsbyggdsborna var mindre emotionella än storstadsbor. Vad dessa frågor har med jakt att göra kan man verkligen fråga sig.
Det som nu finns kvar av intervjun är frågan om storstadsbor och landsbygd.  Jag var beredd att Marcus Birro inte skulle vara seriös då han t ex gick ut med att han kandiderade till KD:s partiledare trots att han inte var medlem i partiet och att han har ätit middag med SD-partitoppar. Men att det blev så här dåligt var mer än jag trodde.
Jag och Richard uppfattade frågan om landsbygds- och storstadsbor som en fråga om jägare empati i förhållande till andra människor. Här tror jag att Richard har rätt. Jägare är mindre emotionella mot djur än andra. Jag är helt övertygad om att jägare blir avtrubbade då de flesta jägare växer upp med en jagande pappa och då barn ofta har sina föräldrar som sina förebilder blir barnen snabbt hårdhudade och tycker att djur får man döda hur som helst. Här är jag övertygad om att vi som aldrig dödat ett djur ser på djuren på ett annat sätt, som levande,kännande varelser. Som ette xempel som jag läste om för några år sedan så avlivade en jägare en hund han inte tyckte var bra nog som jakthund. Han tog ut hunden på gården och sköt den direkt. Ingen känslor där inte.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.