onsdag 6 november 2019

Jaktkritik

Jag har fått en lista på kungsörnar och havsörnar som återfunnits döda sedan slutet av 1970-talet. I listan finns också angivet av vilken orsak örnarna dött, om det går att fastslå. Så är naturligtvis inte alltid fallet. De örnar som dör en naturlig död som svält eller ålderdom återfinns sällan de de knappast lägger sig på ställen där människor ofta går eller har verksamhet. Dessutom förmultnar de död snabbt och blir till föda för allehanda djur. Därför visar de angiva  dödsorsakerna självfallet inte de verkliga dödsorsakerna. Men det kan ändå vara intressant att se vilka olyckor som dessa örnarter råkar ut för. Antalet funna döda örnar skiljer sig mycket mellan arterna beroende på att havsörnarna är vanligare, häckar närmare människor och i södra och mellersta Sverige till skillnad från kungsörnen som är mer nordlig (förutom kungsörnen på Gotland) och häckar längre från mänsklig bebyggelse. 142 kungsörnar och 574 havsörnar har återfunnits och de antal jag anger, anger jag också i procent för att skillnader ska kunna jämföras.
Något som förvånade mig mest är att bli påkörd av tåg är en så stor dödsorsak 20( 14,1%) av kungsörnarna och av havsörnarna 124 (21,6%)  dödas av tåg. I trafik (bilar) dödas 8 (5,3%) av kungsörnarna och 18 (3,1%) av havsörnarna. Vidare död  10 (7,0%) av kungsörnarna då de fler på ledningar ledningar medan det är 20 (3,5%) av havsörnarna som gör det. Det finns också en kod för el vilket jag kan tro att också ledningar kan klassas som men jag vet att berguv många gånger flyger in i transformatorer och omkommer men jag vet inte hur det förhåller sig med örnar. Alltnog 17 (12%) av kungsörnarna och 16 (2,8%) av havsörnarna dör av dylika skador. Men även förgiftning förekommer 2 kungsörnar och 7 havsörnar har dött av gift. Om giftet har varit medvetet utlagt eller örnarna kommit att äta det på annat sätt framgår inte*.
Den här delen har ju inget att göra med jakt men nu kommer jag til de som har återfunnits skjutna. Eftersom både kungsörn och havsörn till det s k Statens vilt som måste skickas in till Riksmuseet (oftast genom polisens försorg om jag är rätt underrättad) så antar jag att örnarna har genomgått en obduktion. Jag antar också att det är konservatorer som konstaterat att örnarna skjutit genom fund av hagel (eventuellt skotthål kroppen.) Man har hittat fyra kungsörnar skjutna (en 1990) och de övriga under 2000-talet (kungsörnen fridlystes 1924!) och en skjuten då den angrep djur; (förmodligen renkalv och med § för skyddsjakt på eget intiativ). För havsörnen fanns det tre skjutna alla under 2000-talet (havsörnen fridlystes också 1924).
Denna illegala jakt påverkar inte örnarnas populationer men det är allvarligt då människor är kriminella. Det må vara att man anser att lagen är fel men då måste man gå den politiska vägen för att få en ändring. Vi lever trots allt i en demokrati. Ett annat problem är ju hur ofta finner någon person en skjuten örn? de flesta som skjuter ett fridlyst djur ser nog till att det inte ligger framme så värst länge och istället gräver ner det snabbt.Kanske dessa upphittade hörna kunde flaxa iväg så att skytten inte kunde gömma örnen?
* När jag hade gått och lagt med slog det mig att det inte är några klassiska förgiftningar med arsenik eller fosfor som har ätits av örnarna utan de har förmodligen varit blyförgiftade. Det är vanligt att både kungsörn och havsörn äter döda djur. Många av dessa är skadeskjutna och örnarna får i sig något eller några blyhagel. Det finns undersökningar som visar att ca 20% av havsörnarna har så höga blyhalter att de påverkas och till och med dör.

måndag 28 oktober 2019

Jaktkritik

Jag brukar sällan eller aldrig ondgöra mig över jakten utomlands. Den har jag absolut ingen möjlighet att påverka. Mitt valspråk är att man måste "sopa rent framför egen dörr" först innan man klandrar andra. Men ska jag göra ett undantag. Jag fick av en gammal god vän en uppsats som gjorde en genomgång av fågeljakten i de 28 EU stater plus Norge och Schweiz. (Bird hunting in Europe:an analysis of bag figures and the potential impact on the conservation of threatened species. British Birds mars 2019).

Det är fyra länder som saknar uppgifter om hur omfattande fågeljakten är: England (Storbritanien), Irland, Holland och Grekland. Det land som dödar flest fåglar är Frankrike med drygt 17,6 miljoner fåglar av 63 arter. Detta förvånar mig inte då jag ringmärkt fåglar och har kontakter med många andra  ringmärkare och vet att många återfynd kommer just från Frankrike. Antalet arter som får jagas är också klart störst. Det land som har näst störst antal jaktbara arter är Rumänien med 39 arter. Sen skammen ett flertal länder med drygt 30 arter där i bland Sverige med 33. Efter Frankrike kommer Spanien med 12 miljoner skjutna fåglar, därefter kommer Italien med 7 miljoner, Cypern med 3,7 miljoner och Danmark med 2 miljoner. Sedan kommer fem länder med drygt 1 miljon dödade fåglar. I Sverige dödas ca 500 000 fåglar per år enligt uppsatsen, vilket jag vet stämmer bra. Eftersom jägarnas antal per land också är angivna så kan man se att antalet dödade fåglar per jägare och är störst i de länder som har en omfattande jakt. Cypern toppar med nära 88 fåglar per jägare, Dammark 11, Belgien 43, Frankrike 14, Italien 10, Rumänien 21, Portugal 13 och Spanien 13. I Sverige dödas 1,7 fåglar per jägare. Då det inte finns några uppgifter på fågeljakten i England från de år som uppsatsen redovisar 2014/2015 kan ingen jämförelse göras med det finns i skattning av fågeljakten i England från 1990 där man ansåg att det sköts 22 miljoner fåglar i England det året. Då det finns en uppgift att det är 800 000 jägare i England skulle England ha Europas tredje högsta fågeljakt med 27,5 fåglar per jägare.
Men uppsatsen koncentrerar sig på jaktens betydelse för vissa arters överlevnad. Författarna har utgått från Storbritanniens rödlista bland de arter som får jagas i några av EU-länderna. Det är sammanlagt 14 arter var av bläsgås, sjöorre, brunand, orre och morkulla också jagats i Sverige. Men författarna behandlar nio av arterna mer ingående; bläsgås, brunand, orre, vaktel, tofsvipa, morkulla, turturduva, sånglärka och taltrast mer ingående.
Bläsgås: I 17 länder jagas bläsgås och drygt 17 500 skjuts. I Sverige sköts året som studien avser (2014/2015) ca 300 individer (om nu jägarna rätt kan artbestämma gässen). Man har sett en betydande ökning i avskjutningen från 2005 då ca 2000 bläsgäss sköts och i England har bläsgåsen kommit med på den röda lista.
Brunand: Antalet som skjuts anges till 30 000 och där Frankrike står för 25 000 dödade. Den övervintrande populationen i Frankrike anses vara 75 000 ex. Brunanden är sårbar (VU)  (IUCN).
Brunanden fridlystes i Sverige 2001/2002.
Orre: Orren minskar i England och har satts upp på den röda listan men är fortfarande jaktbar trots att man anses att det bara finns 5 100 hannar kvar. Totalt dödas 180 000 orrar vilket är ca 10% av hela Europas population. Finland skjuter flest eller ca 140 000 medan Sverige och Norge dödar ca 20 000. Senaste uppgiften från Jägareförbundet är ca 15 000 orrar per år.
Vaktel: I 10 länder jagas vaktel varav sex har uppgifter om antal. I dessa sex länder redovisas att 1,6 miljoner vaktlar skjuts vilket anses var 40% av populationen i Europa. I Italien anses ca 75 000 dödas
i Grekland skattas ca 70 000 och i Bulgarien ca 275000 skjutas. Spanien är det land där flest vaktlar skjuts ca 1,2 miljoner. Författarna anses att jakten har minskat på vaktel i Frankrike, Cypern och Malta från 2005 till 2014/2015 från 360 000  till 215 000.
Tofsvipa: Tofsvipa är tillåten att jaga i fem länder och antalet döda anges till ca 108 000. Frankrike står för 90% av detta antal. Då inte Grekland inte ingår i studien då inga uppgifter om jakttrycket finns skattas antalet dödade tofsvipor i Grekland till 100 000 ex. Glädjande nog anser författarna att jakten minskat med när 80% i Frankrike och på Malta sedan 2005. Ändå menar författarna att jakten inte är bärkraftig och att tofsvipan har minskat kraftigt där de häckar.
Morkulla: Morkullan får jagas i 26 av de länder som undersökts. Antalet som uppsatsen anger är 975 000 ex. men Italien har ingen siffra på morkulla utan författarna skattar jakten till ca 145 000. Från Grekland, England, Irland och Bulgarien finns det heller inga uppgifter. I England skattas antalet skjutna morkullor till 125 000 - 150 000. En studie gjort 2005 i 16 av länderna tyder på en minskning av jakten från drygt 1,2 miljoner till drygt 800 000 dödade morkullor. I Sverige skjuts ca 1 500 morkullor på hösten.
Turturduva: I åtta av de tio länderna som tillåter jakt på turturduvor finns det angiva antal för jakten. Nästan 1,5 miljoner turturduvor dödas trots att turturduvorna anses ha en häckande population i EU på 2,3 - 4,1 miljoner par och klassas som sårbar (VU= vulnerable). Spanien som har den största häckande populationen skjuter ca 700 000 ex och de närliggande länderna Frankrike och Portugal ca 100 000 var. Italien anses skjuta 300 000 ex. Då Grekland inte redovisar sin jakt skattas antalet dödade turturduvor till mellan 300 000 - 600 000 ex.
Sånglärka: Sånglärkan är jaktbar i sex av EU:s länder och fyra av dessa ger data om jakten. 900 000 sånglärkor dödas i dessa länder medan det i Italien anges 450 000 och i Grekland mellan 180 00 - 400 000 dödas.
Taltrast: I åtta länder är jakt tillåten. I dessa länder anses 5 miljoner taltrastar dödas. Då vissa länder bara redovisar "trastar" i sina jaktredovisningar så skattas att ca 3 miljoner dödas i Italien, Cypern och  Spanien och i Frankrike 1,4 miljoner. I Grekland antas 3, 750 000 taltrastar dödas. Då den europeiska populationen anses vara 12,7 - 21,8 miljoner häckande taltrastar är de angivna talen (ca 25 miljoner dödade taltrastar) minst 1/3 av hela populationen. På Malta har jakten minskat med 58% mellan 2005
till 2014/2015.
Bland författarnas slutsatser står med tanke på urbaniseringen och det intensifierade jordbruket är det anledning att beakta att jakten kan innebära ett onödigt tryck och en potentiell påverkande faktor till de observerade minskningarna av vissa jagade populationer av fåglar framför allt brunand, vaktel, tofsvipa, turturduva och sånglärka. ... Vi anser att naturskyddsorganisationer (wildlife conservation organisations) måste vara med aktiva i jaktfrågor och kampanja för jaktförbud för sårbara arter i de individuella länderna.
Jaktkritikerna jobbar hårt för detta men vi måste bli fler.


lördag 19 oktober 2019

Jaktkritik

Jag har just läst Barbro Lindgrens "Om fällor och flockdjur". Boken är en bagatell som skildrar hennes dagliga liv i byn på Öland där hon bor. Men hon berättar också om sitt förhållande till djur; hund, katt men också en mängd insekter, spindlar, myror och andra. Det som slog mig vara BL:s omtanke för att djur. Hon räddar spindlar, vårtbitare m fl från att dö beroende på vårt sätt att behandla oftast just insekter.
Tänk om alla människor hade samma känslor för djur ( och då också naturligtvis för människor) vilken bättre värld vi skulle leva i.

måndag 14 oktober 2019

Jaktkritik

Jag håller på att skriva en bok om de kritiska förhållandena som jag anser finns inom jakten. Det blir en bok som har sin utgångspunkt från vad jag har skrivit i mina bloggar men jag har försökt att sammanföra de olika delarna till en helhet. Jag hoppas att jag lyckats.
Jag har låtit en bekant, alltså en person jag känner men inte umgås med privat, läsa ett manus och den person var vänlig nog att tycka boken var lättläst och personligt skriven. Men det finns naturligtvis kritik. I ett ämne som jakt finns det två helt skilda förhållningssätt; den jag har och den som jägare har.
När jag skriver att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem så framhåller jägare och andra(!) att den kommersiella djurhållningen är värre. Jag brukar jämföra fängelser, tortyr och dödsstraff. Jag vet att de flesta grisar (jag diskuterar inte eko-kor och eko-grisar som jag tror de allra flesta kan anse har ett bra och naturligt liv) lever i stior där de aldrig kommer ut i friska luften men som jag förstår oftast numera får halm och bollar att sysselsätta sig med så att de inte ger sig på andra grisar och biter av svansarna på sina kamrater. Jag har svårt att tro att någon av dessa lider psykiskt då de inte vet om något annat liv. Jag tror att de som menar detta lever sig in i grisarnas situation och gör deras liv till sitt. Då är det naturligtvis outhärdligt. Jag har svårt att tro att grisarna kan tänka på ett annat liv som de aldrig sett. Korna har det bättre rent psykiskt. De får röra sig fritt. Visserligen på en begränsad yta men de kommer ut i friska luften och har mat och skydd då de känner att de behöver detta. Jah kan jämföra med de hundgårdar som många jägare har sina hundar i året om;  sommar som vinter.
Jag anser att den eventuella psykiska påfrestning som våra husdjur utsätts för är minimal i jämförelse med den tortyr som 100 000-tals djur utsätts för i jakten genom de skadeskjutningar som jakten innebär. Eftersom jakten dödar drygt 1 miljon djur varje år och skadeskjutningar är som lägst 10% så blir det oerhört många djur som blir fysiskt lidande bara för att en del personer tycker att det är ett nöje att döda djur=jaga. Hund behöver inte finnas direkt tillgänglig men ska kunna finnas på plats inom två timmar. Även om hund finns på plats bör inte eftersök påbörjas förrän efter en timme då man anser att det skadade djur lagt sig i  sk sårlega. Detta innebär att det dröjer flera timmar innan djuret kan hittas och slutgiltigt kan dödas. Detta kallar jag för tortyr. Allmän jakt är onödig. Skyddsjakt för att skydda privat egendom borde räcka.
Rätten till liv borde vara en universiell rättighet även för djuren speciellt då de flesta djuren inte konsumeras eller ger minimal med kött.
Köttkonsumtionen borde minska inte bara för klimatets skull utan för att 70% av markerna används till produktion av djurfoder. Endast 10 % av fodret blir ny energi i from att kött tex. Kan en växande befolkning på jorden ha råd med detta slöseri?

onsdag 9 oktober 2019

Jaktkritik

Intressant bok som recenseras i OBS i Sveriges radio i dag en 9 okt 2019.

OBS
Det är hög tid att vi på allvar börjar inse att vi är djur
Den känslomässiga insikten att vi är en art bland andra arter kan fortfarande vara svår att fullt ut ta in. Anna Thulin reflekterar över hur vi speglar oss i andra djur.

Lyssna!

söndag 29 september 2019

Jaktkritik

För närvarande pågår en utredning om jakttider och om de arter som ska få jagas. Detta kommer att sedan att ingå i Jaktförordningen. Det är naturvårdsverket som har utfört förslaget och sedan bjudit in organisationer och föreningar till diskussion om de förslag som har presenterats. Jag har haft kritiska synpunkter på de båda förslagen (däggdjur och fåglar) som jag presenterat här på min blogg. Till dessa diskussioner har bl a Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förening (Birdlife,Sverige som de nu löjligt har ändrat sitt namn till). Båda dessa föreningars representanter anser att de inte får gehör för sina förslag utan att delegationen som består av en mycket klar övervikt av jägarintressen är ointresserade att göra några eftergifter. Det är tveksamt om denna fördelning av delegationens medlemmar motsvarar den faktiska fördelningen av medlemmar i de olika föreningarna. Naturvårdsverket skickar sedan sitt förslag till regeringen som säkert godkänner det utan att ändra på något. Om en reservation från de som bevakar djurens rättigheter kan ändra på detta är mycket tveksamt. Hoppas att de försöker göra en uppvaktning av den ansvarige ministern Jennie Nilsson.
Ett liknande förhållande finns i de "Viltvårdsdelegationer som finns i våra län och regioner. Där är också jägarintressen väl tillgodosedda medan andra föreningar t ex Naturskyddsföreningen men även Djurens Rätt har representanter. De senare har nu tröttnat på att inte bli hörda utan alltid överkörda av majoriteten jägare så att de nu tänker lämna dessa delegationer i protest. Om det kommer att ha någon verkan på de som utser delegationsmedlemmar och antalssammansättningen i dessa återstår att se. Jag tror det inte. Tyvärr.

tisdag 17 september 2019

Jaktkritik

Jag har just passerat 50 000 besökare på min blogg.
Jag började så smått i sept 2008 och han då bara med 17 inlägg under året men om jag räknar med hela 11 års bloggande så har jag hålla på i 132 månader och varje månad har jag haft 380 besökare i genomsnitt.
Det ör ju löjligt lågt i jämförelser med "kändisar" men jag inbillar mig att mina bloggar är värda att läsa för ganska många och jag hoppas naturligtvis att du som läser bloggarna också sprider kännedom om att min blogg finns till dina vänner på andra sk sociala medier.
Ju fler som blir medvetna om jaktens avarter desto bättre.
Just nu pågår en beredning av de kommande jakttiderna som också innefattar vilka djur som ska få dödas och alltså inte enbart under vilken tid det är tillåtet att jaga.
De två som har möjlighet att representera djurskyddsaspekter från Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förening är där för syns skull och känner att de har ingen talan. Beredninge domineras stort av jägare- och ägarintressen (lantbrukare - skogsägare) och de är naturligtvis (?) ointresserade av inskränkningar i jakten.
Jaktkritikerna som inte har någon som helst dogmatisk inställning till jakt har inte fått vara med. Förmodligen för att föreningen är liten och enkelt kan nonchaleras. Självklart vet de på Naturvårdsverket att alla förslag som skulle föreslås av Jaktkritikerna vara till nackdel för jägarintresset.
Då jakttidsförslaget nu vill återuppta jakten på ekorre så skrev jag att jägare ansåg att ekorre var en jakt utmärkt för att introducera barn i jakten. Ekorre kan skjutas med salongsgevär som är tillåtet för yngre då tyngre vapen kräver licens. När jag försöker att hitta en referens till mitt uttalande hittar jag inget. Men i samband med ett inval av en medlem i Jägareförbundets styrelse så protesterar jägare i Norrbotten mot detta inval då personen hade agerat för fridlysning av just ekorre. (se min blogg 2 maj 2016). Ordföranden i Jägareförbundet motiverar invalet med att jakten ska ge mat eller skinn.
Uttalandet är intressant då många djur skulle fridlysas. Kråk- och måsfåglar, rävar, grävlingar m fl skulle tas bort från jaktförordningen men de som kommer med dylika uttalande tänker inte på vad förslagen skulle innebära. Det vore ju fantastiskt om fler skulle omfattas av förslaget.