söndag 15 januari 2017

Jaktkritik

Du som mer regelbundet läser min blogg vet att jag mycket ofta skriver om det, som gör jakten till Sveriges största djurskyddsproblem, nämligen skadeskjutningarna. Om man bara tar den lägsta skadeskjutningsprocenten till utgångspunkt (14% som anges för älgjakten som jag tror är den "bästa" jakten; man skjuter på ett stort djur, med kula och har ett stort grupptryck på sig att inte kasta iväg ett skott eftersom det kan innebära att jakten måste avbrytas för eftersök och man förlora mycket tid) så blir det att 150 000 djur skadeskjuts varje då jakten dödar mer en en miljon djur varje år.
Skulle slakterier sår och skada 100 000-tals djur innan de dödas skulle inga slakterier få finnas eller tolereras.
Jakt är en hobby och ett nöje för de som dödar vilda djur. Ändå får jakten fortsätta trots att så gott som all jakt är helt onödig. Enligt jaktlagen får inte jakten utsätta djuren för "onödigt lidande". Eftersom jakten är onödig i de flesta fall som borde jakten vara olaglig.
Enligt min mening kan skyddsjakt vara befogad. Jag anser att älg- och vildsvinsjakt är skyddsjakt då älgar och vildsvin orsakar allvarliga skador på skog och åker och kan åstadkomma allvarliga trafikolyckor.Dessutom kan vissa näringar som renskötsel och fårskötsel orsakas allvarliga ekonomiska avbräck då björn och varg kan angripa boskapen. Men det är alltså skyddsjakt som ska användas för att eliminera enstaka specifika individer.
Jag vet att det finns personer som anser att enstor vargstam skulle kunna reglera äjgstammen (och vildsvinsstammen?) på tolererbara nivåer men det skulle kanske innebära att vargstammen måste vara på 4000 - 5000 individer och det anser jag helt verklighetsfrämmande att riksdagen skulle tillåta när de inte ens kan acceptera en vargstam som skulle kunna anses ha en  gynnsam bevarandestatus på ett 1000 djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida:wwwjaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen jaktkritikerna

lördag 14 januari 2017

Jaktkritik

Mig veterligt finns det bara tre publicerade artiklar om skadeskjutningsfrekvenser på tre arter som jagas i Sverige. En artikel publicerad i Svensk Jakt om skadeskjutning på älg. Studien är utförd som en enkätundesökning och man fann då att 14 % av älgarna skadeslöst så att de måste eftersökas innan de kunde dödas. Ytterligare 4% återfanns inte utan ansågs så litet skadade att de klarat sig och kunde tillfriskna efter skottskadan. Ytterligare en studie undersökte skallar och ben av räv. Den undersökningen fann att ca 30% av äldre rävar hade skottskador som åstadkommits vid tidigare jakttillfällen. Hade hela kroppar undersökts hade med stor sannolikhet ännu fler skador upptäckts enligt forskaren som undersökt rävarna. Den tredje undersökningen gällde sädgäss. Sädgässen sköts med kula som därefter röntgades. Man fann då att 60% av äldre sädgäss (>3-4 år) hade hagel i kroppen. För referenser se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se.
Som alltid när man diskuterar en kontroversiell fråga så bör ju begreppen vara definierade. Jag anser att ett djur är skadeskjutet då djuret måste skjutas med flera skott för att det ska dö. Skjuter jägaren två skott i en direkt följd och djuret dör är det dock inte skadeskjutet. Men hinner djuret förflytta sig innan andra ( och efterföljande skott) dödar djuret är djuret skadeskjutet. Självfallet är djuret också skadeskjutet om djuret tar sig från platsen men sedan aldrig återfinns. Uppenbarligen har de rävar och sädgäss som undersökts i de ovan refererade undersökningarna kunnat överleva de tidigare påskjutningarna. Men jag anser att ett skadat djur har betydligt sämre chanser att överleva och mer utsatt för problem med att komma jakt eller hitta mat (flyga när det gäller fåglar) eller större risk för att bli tagen av rovdjur.
Ytterligare en studie som kan tas upp i detta sammanhang är vargjakten 2015. Där sköts 15 vargar ( 34%) med 4 resp. 5 resp. 6 skott. Observera att ännu fler (skade)sköts om man tar med de som sköts med tre skott. Denna stuie finns att läsa på SVA:s hemsida.
Det är onekligen ett lågt antal undersökningar som gjorts. Jag skulle gärna se att man t ex undersökte trafikdödade rådjur för att upptäcka gamla skottskador genom en noggrann obduktion av hela kropparna. Man vet ju naturligtvis ingen om alla de rådjur som ha måst eftersökas men med tanke på den ovan nämnda älgstuien så kan man troligen anta att tre gånger så många rådjur har eftersöks efter misslyckade skott.
En annan undersökning som vore intressant är att studera i vilken näringsstatus som de älgar befinner sig som dödas av varg i förhållande till de som skjuts av jägare. Genom att undersöka fetthalten i benmärg kan detta fastställas. Bertil Haglund gjorde en motsvarande undersökning på ren. Renar tagna av lo och järv jämfördes med renar dödade av tåg. Tre gångar så många renar visade dålig näringsstatus (låg fetthalt) i jämförelse med de tågdödade renarna. De älgar som jägarna "förlorar" (jag sätter ordet inom citationstecken eftersom jägarna inte äger älgarna och därför inte förlorar någon älg mende anser ju själv att det är så) är inga "förlorade" älgar utan de vargdödade älgarna i all fall skulle duka under av svält innan jägarna fick tillfälla att skjuta dem.
En tredje studie som jag skulle vilja få utförd är en undersökning av fjädrar, dun och eventuella rötägg från jaktfalk i avseende på blyhalt. Jakten på ripa i fjällen är omfattande och skadeskjutningen är säkert likasom vid all fågeljakt och stor. De ripor som överlever med hagel i kroppen blir lått byte för alla de rovdjur som finns i fjällen. Den mest sårbara är jaktfalken. Det finns ett "Jaktfalksprojekt" som inventerar jaktfalksbon och ringmärker ungar. Av denna anledning så är ett dylikt projekt genomförbart.Fjäder och dun är alltid möjligt att erhålla och från dessa är det möjligt att få fram blyhalter. Undersökningar från upphittade döda havsörnar visar att 25% av örnarna har höga halter av bly vilket med stor sannolikhet kommer från att de ätit skadeskjutna döda eller försvagade djur. Risken för att de mycket mer sällsynta jaktfalken också kan råka ut för blyförgiftning är uppenbar
 
Köp bolen "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

söndag 8 januari 2017

Jaktkritik

I min senaste blogg var jag lite oprecis äng jag beskrev antalet dödade vargar i Sverige. Ollo Libergs skattning av att den dödades  mellan 20 - 30 vargar i sk skyddsjakt stämmer inte. Enligt SVA:s hemsida sköts det 13 vargar 2015 i skyddsjakt (§28) och 15 2014. Dessutom skötstvå vargar som var skadade (sjuka el skadade enl §40). Fem övriga, lite oklart vilka, men bl a hittade dödade av okänd anledning. Jag gissade dock rätt på antalet trafikdödade som 2015 var 12 st. Till detta ska ju naturligtvis och den illegala jakten tillkomma. Men av naturliga skäl vet ingen hur stor den är men då jag läst att de tjuvskjutna lodjuren anses vara lika många som de trafikdödade så kanske antalet olagligt dödade vargar är 10 15 stycken per år.
Årets antal onaturligt dödade vargar skulle alltså kunna bli 24 i licensjakt, 15 i skyddsjakt, 10 i trafiken och 10 tjuvskjutna vilket alltså blir ca 60 vargar eller ca 15%.
Vilken kopulation tål ett sådan högt jaktryck? Lodjuren har fått en paus då de snabbt minskade i antal sedan licensjakten infördes. Björnjakten har också behövts minskas eftersom den 10% licensjakten reducerade populationen alltför mycket och årets björnjakt minskade betydligt. Varför inför enbart skyddsjakt på individer som orsakar allvarlig skada?

Läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritiekrna.se och gå med i Fb-gruppen jaktkritiekrna


fredag 6 januari 2017

Jaktkritik

I början på veckan meddelade radion Eko varje dag hur många vargar som skjutits. Enligt min mening så var det fullkomligt onödigt. Det är ingen tvekan om att jägarna ser till att de 24 vargarna dödas så fort som möjligt. Vargar är , vad jag förstår, många jägares hatobjekt.
Vargarna är ju verkligen en droppe i havet när det gäller jakten i Sverige. Trots den höha skadeskjutningsprocenten som visades vid 2015 års vargjakt är det ju en obetydlig del av de vilda djuren. De mer än 1 miljon djur som dödas varje år i Sverige i jakten skadeskjuts mer än 100 000-tals och de tiotal som drabbas i vargjakten är ju en bagatell.
Nu vet jag naturligtvis att vargjaktens kontrovers beror på att vargen är utrotningshotad. Det är märkligt att inte EU sätter stopp för vargjakten. De 300 - 400 vargar som riksdagen beslutat ska finnas i Sverige är det ingen genetiker som godtar för en population med gynnsam bevarande status. Detta antal vargar innebär att 15 - 20 par är de som får valpar och det är ett alldeles för lågy antal för att vargpopulationen ska kunna bevaras under all framtid. Det är inte bara inavel utan med den låga reproducerande populationen innebär det också att gener kommer att förloras genom slumpmässiga processer vilket gör att den genetiska variationen kommer att minska. Men till vargens beskydd finns det många föreningar med stora resurser WWF, Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och "femtielva" andra vargföreningar och kan inte dessa stoppa vargjakten så tycker jag inte att Jaktkritikerna ska ägna tid åt denna fråga.
Men frågan är mer principiell. Varför tillåts jägarna jaga ett djur som jagas enbart för att djuret tar djur (älgar, rådjur) som jägarna själva vill döda?
Enligt Olle Liberg (Grimsö) så dödas 20 - 30 vargar i den skyddsjakt som tillåts. Dessutom dödar vargar genom att de påkörs av bilar och tåg. En gissning från min sida är att det är ca 10 st. Med licensjakten skulle detta innebära att 60 vargar dör varje år av andra dödsorsaker än den naturliga. Dessutom är väl 60 vargar det antal som de avlande paren får fram med tanke på att alla valpar inte uppnår vuxen ålder.Jag undrar hur de som bestämmer kan tillåta licensjakt då vargstammen inte kan föröka sig med de stora dödstal som finns utanför den naturliga, normala.
Min tro att man liksom för lodjuret måste upphöra med licensjakten och enbart tillåta skyddsjakt på de vargar som orskara allvarlig skada.

Köp bolen "Jaktkritik - essäer och bloggar om jacken avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

söndag 1 januari 2017

Jaktkritik

I morgon måndag den 2 jan.2017 drar vargjakten i gång igen. Denna jakt är nog den minsta i Sverige och berör inte det stora flertalet som ju är mer än en miljon djur som dödas varje år där 100 000.tals djur skadeskjuts och stressas. Vid den förra vargjakten 2015 sköts 34% (15 av de 44 som då dödades) med 4 eller 5 eller sex skott. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt men med tanke på de 100 000-tals djur som årligen skadeskjuts är detta en droppe i havet.  Varför denna jakt är så kontroversiell är ju vargens status som utrotningshotad. Vargen har ju inte uppnått det antal som skulle kunna göra att den uppnådde rimlig bevarandestatus. Men detta är ju de fega politikerna som styr. Ingen av de ledande politikerna vill stöta sig med jägarna, tyvärr.
Men det som mest förvånat mig når jag hör de olika berörda parterna debattera är att de aldrig nämner EU och dess habitatdirektiv. Eftersom vargen inte uppnått "gynnsam bevarandestatus" borde EU:s direktiv gälla.
Varför inte låta EU kommissionen avgöra?

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb.gruppen Jaktkritikerna

tisdag 27 december 2016

Jaktkritik

Strax före jul var jag ute och gick som vanligt. Jag hörde att det jagades i en skog i närheten och jag gissade att det var vildsvin som jagades. Det finns ju även harar, rådjur och älg men det vanligaste villebrådet är vildsvin. Nu spelar det ingen roll vilket djurslag som jagades utan händelseförloppet.
Vid ett tillfälle hördes ett skott och jag antog att ett vildsvin hade skjutits. Sedan dröjde det ett bra slag innan det nästa skottet föll men det efterföljdes snabbt av två andra. Vad hände? Rimligtvis föll inte djuret på det första skottet. Om djuret dött skalle naturligtvis inga andra skott ha behövts skjutas. Alltså rörde sig djuret förmodligen bort från skytten och kanske in i skogen. Jag antar att man föredrar att jaga på mer öppna platser som t ex den kraftledningsgata som går genom skogen varifrån jag tyckte att skotten kom ifrån. Möjlig scenarior finns . Antingen träffade skotten och djuret dog då det två andra skotten träffade, eller skottet (skotten) träffade men djur dog inte och slutligen inget skott träffade utan djuret måste sökas eftersom det hade skadskjutits.
Jag brukar hävda att skadskjutningen ligger på mellan 15 - 30 %. Som bevis hänvisar jag till de tre undersökningar som publicerats ( se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se). I en enkät till jägare fick man fram att 14% av älgarna måste sökas efter jakten, 30% av rävar var skadskjutna då kroppar undersöktes. När jag frågade forskaren varför skadskjutningsprocenten var så hög fick jag till svar "Om en jägare ser en räv så kastar han iväg ett skott. Träffar skottet är det bra". I en undersökning genomfärd av Sveriges ornitologiska förening fann man att 60% av äldre sädgäss (>3-4 år) hade hagel i kroppen. Den undersökningen har man velat upprepa men Naturvårdsverket har inte stött detta projekt ekonomiskt. Det jag funnit är från vargjakten 2015 då 44 vargar sköts. SVA fann vid undersökningen av kropparna tt 15 (34%) av vargarna hade skjutits med 4 eller 5 eller 6 skott. Vilket ju tyder på en hög skadskjutningsprocent trots att dessa vargjägare inte är vilka söndagsjägare som helst utan speciellt utbildade för vargjakt.
Undersökningar från USA visar att fågeljakt har höga skadskjutningtal. Svenska jägare jag talat med påstår att jägare i USA inte har de vapen och kunskap som de svenska jägarna och därför skulle de ha större antal skadeskjutna. Vilket knappast är troligt men omöjligt att bevisa. Vad som skulle behövas är fler oberoende undersökningar. Jägarna själva är troligen helt ointresserade och Naturvårdsverket också så varifrån ska pengarna tas för att kunna genomför dylika studier?
I och för sig så är det mesta av jakten helt onödig och därför är varje skadeskjutet djur ett helt onödigt lidande varför jakten borde inskränkas till ett fåtal arter enligt mitt förminade älg och vildsvin.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

måndag 19 december 2016

Jaktkritik

Så här i veckan före jul brukar en del jägare försök döda sin "julhare". Det är en av de mest avskyvärda jakterna som jag vet. Den numera okända författaren Sven Rosendahl (1913 - 1990) (läs mer om honom i min bok "jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter") ansåg att det var en ren nöjesjakt. Han definierade nöjesjakt "som jakt utan etik". Men finns det någon jakt som inte är ett nöje för de som utför den? Det frågar jag mig alltid.
Men tillbaka till harjakten. Så här skriver Sven Rosendahl om den. Han börjar citera en god vän "I söndags, förstår du, gick Pang i fem timmar med haren så det var hela tiden som att dra ett rep geom skogen" och i jaktlitteraturen berättas om att haren var "stel som en pinne" och knappast går att få ner i ryggsäcken, efter skottet.
"Så många stelsprungna harar som jag har sett och ingen anser detta vara harplägari. Hur i fridens dagar går detta ihop" frågar sig Rosendahl. Och ändå säger han i boken "Dianas bägare" att han en gång var "jakttokig". Men det finns fler jägare som kommer till insikt på äldre dagar som tur är.
Även om haren skulle klara sig från jägarens skott så död haren säkert eftersom den inte fått äta tillräckligt, förlorat all energi och sedan ska klara en ofta kall natt.
Någ jag skriv om detta för ett antal år sedan på Fb-gruppen Rapphönans sida (Rapphönorna är en tjejgrupp som skådar fåglar utan killar i släptåg) så kom det kommentarer "usch, så otäckt, Inte ska vi väl behöva läsa om sån´t  här. " och dagen efter var mitt inlägg borta.
Varför inte engagera sig för att få bort det otäcka? Det är som de tre berömda aporna som sluter munnen, blundar och håller för öronen med händerna. Då slipper man världen och kan leva i sin lilla bubbla och må bra.
Jag ser i senaste numret av Fåglar i Uppland (Upplands ornitologiska förening) att de fått 100 nya medlemmar sedan sommaren, GRATTIS! Men här behöver man inte sticka ut hackan och riskera något motstånd eller eller ha för några kontroversiella åsikter. Att minska jakten är att ta djurens intress och inte bara sitt eget. Minskar jakten minskar skadskjutningar och stressen eller med ett ord minskat djurplågeri.
Du som läser den här bloggen- varför vill inte fler engagera sig och minska djurplågeriet?

Läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.