måndag 17 september 2018

Jaktkritik

Förskönande ord är ett lämpligt sätt att gör något mer tilltalande. Vanligt är att kalla städare för lokalvårdare och sophämtare för miljöarbetare. Om dessa yrkeskategorier känner sig mer uppskattade än förut är väl allt Ok men ibland tycker jag att vissa ord bara är till för att slå blå dunster i ögonen på människor; att inte våga tala klarspråk.
Jägarna använder dylika omskrivningar för att gömma undan företeelser som kanske inte skulle låta så bra i andra människors öron.
Ett ord är "viltvård" vilket menas att ta livet av så många rävar, grävlingar, kråkor, fiskmåsar m fl som möjligt. Dessa djur som bara kastas på sopbacken sedan de dödats är minst 350 000 varje år.
Den senaste förskönade ordet som jägarna använder är "förvaltning". Vilket menas att "hur många vargar, lodjur, järvar och björnar kan vi döda så att det inte blir alltför få älgar, rådjur eller vildsvin för oss att döda."
Man kan tyckas det är viktigt och ganska oskyldigt att forska om olika djurs rörelser, bytesval och andra interaktioner mellan olika rovdjur och bytesdjur. Men all forskning har ett syfte och skadar de djur man undersöker.
Jag har själv skuld i detta då jag ringmärkt fåglar på fågelstationer och i holkar. På fågelstationerna fångas fåglar i nät och ibland hittar man döda och utmattade fåglar i näten. Varför en fågel dör är omöjligt att säga men den stress som den utsatts för genom att hamna i ett kan ju vara en orsak. Jag har inga dödsfall då jag ringmärkt i mina holkar beroende på ringmärkningen men vid ett par tillfällen har ungarna varit så stora att de hoppat ut ur holken då jag öppnat den. Några har hunnit gömma sig så att jag inte hittat dem och jag vet alltså inte om de klarat sig. Föräldrarna matar ju ofta ungarna sedan de lämnat holken och det är ju möjligt att de även gör detta då under hoppat ut någon dag tidigare.
Alltnog allt handhavande av djur ger offer. Jag är övertygad om att alla de vilda djuren skulle klara sig mycket bättre om vi människor inte brydds sig om att "forska" om dem. Men människans nyfikenhet lägger nog hinder i vägen för att annat synsätt. Men syftet borde vara annorlunda än det som orden "viltvård" och "förvaltning" innebär.
 

torsdag 13 september 2018

Jaktkritik

Jah håller på att förbereda en föreläsning om fågeljakt i Ängelholm den 16 okt kl 19 (stadsbiblioteket). Jag har just får tag i hela uppsatsen om den enda undersökningen hur många skadeskjutningar som sker på fågel. Denna uppsats handlar om skadeskjutningar på sädgäss i Skåne 1978 och 1979.
Men fann då att 22 av 26 äldre sädgäss hade hagel i kroppen = 84,6% före den 1 jan.
                          19 av 40    "        "          "        "           "         = 47,5% efter den 1 jan.

Av ettåriga sädgäss hade 28 av 100 = 28% hagel i kroppen

Jag frågar mig: varför är skillnaden så stor mellan de som sköts före 1 jan och de som sköts efter?

Kan det var så att många av de påskjutna sädgässen dog och inte fanns efter den 1 jan?


Uppsatsen visar också att 90% av gässen hade 1 - 4 hagel i kroppen och att 96% av 10 årig gäss har hagel i kroppen.

2016/2017 sköts drygt 45 000 gäss i Sverige. Minst 20 000 har hagel i kroppen.

Varför får gåsjakt förekomma?

söndag 9 september 2018

Jaktkritik

Igår fick jag Ornis Svecica (nr 1!) och i den finns en mycket intressant uppsats: "Lifetime reproduction success of Greylag Geese Anser anser in south Sweden". Den handlar ju inte om jakt men men berör ett mycket väsentlig del av jaktens allvarlig verkningar på de vilda djuren. I uppsatsen visar man att endast 10% av gåspopulationen står för 47% av ungpopulationen. De framhåller också att detta inte är unikt utan att det finns många liknande studier som visar att en liten del av en population som står för en den större delen av ungproduktionen. Jag är övertygad om att detta förhållande också gäller för däggdjur även om detta är oerhört mycket svårare att påvisa.
De som läst min bok "Jaktkritik- essäer och bloggar om jaktens avarter" vet att jag tidigare har redogjort för denna diskrepans mellan de som klarar sina ungar och de som inte gör detta.
Jakten är slumpmässig och detta innebär att jakten också dödar djur som skulle ha reproducerar ungar skjuts och naturligtvis också djur som skulle ha den bästa reproduktion. Denna skada som jakten  gör djurpopulationerna innebär en minskning av djurpopulationerna.  Jakt är alltså skadligt för djurpopulationerna. Popultionerna ska styras av deras predatorer.

Om du vill köpa min bok så finns den på www.jaktkritikerna.se

torsdag 6 september 2018

Jaktkritik

I går hörde jag på radions program  "Vetandets värld" att klimatskeptiker, som de kallandes, alltså de som förnekar att jordens uppvärmning har mänskliga orsaker. De menar att uppvärmningen är "naturlig" och bero endast på normala svängningar i jorden klimat.
Det intressanta tycker jag var att de flesta av dissa klimatskeptiker var: män, konservativa i sin politiska uppfattning, ansåg att skillnader mellan män och kvinnor och mellan invandrare och infödda var naturliga och att man inte skulle göra något åt detta. Men också att skillnaden mellan natur-människa, djur-människa var stor och de hade en stor skepticism mot vegetarianer.
Detta låter på mig att de inte vill att världen förändras utan att det "naturliga" är ett samhälle som fanns på medeltiden då ingen ståndscirkulation var möjlig eller tillåten. "Skomakare bliv vid din läst". Vad vetenskapen kommer fram till (vetenskapen flyttar ju fram vår vetande) vågar man eller vill man inte ta till sig.   Ju mer forskare ser människans likheter med djur desto större anledning att sluta döda djur för nöjes skull.

lördag 25 augusti 2018

Jaktkritik

Nu har pilbågsjakten aktualiserats igen. Den var på tal i början av 1990-talet men då avslogs den av Naturvårdsverket.
Det finns många skäl till att inte göra den laglig i Sverige.
Det kanske främsta skälet är att om man ska jaga så ska jakten vara effektiv och på kortast möjliga tid döda djuret. Huvudsyftet till jakten måste ju vara att skaffa sig kött. Nu framhåller alla jagare att de jagar för naturupplevelser och mycket av jakten sker ju också på djur som inte konsumeras ("viltvård"). Men bortsätt från dessa avvikare (?) så hoppas jag att de flesta jagar för att få kött. Flera jägare anser också att de får ekologiskt kött vilket ju är lögn då 100 000-tals djur skadeskjuts och stressas med drevhundar.
Ett mycket viktigt skäl för att förbjuda pilbågsjakt är att gevär är ett mycket säkrare vapen än en pilbåge, med mindre träffyta och mindre skillnader mellan skotten. Jägareförbundet framhåller att de har 100-tals rapporter som visar att pilbågen inte är osäkrare än geväret. Men dessa rapporter är inte vetenskapliga då de utgår från olika tillfällen och kommer från länder som har andra förutsättningar. En vetenskaplig studie skulle naturligtvis jämföra några 10-tal bågskyttar och gevärsskyttar och låta dessa skjuta på en tavla t ex på 20-30 m håll. Därefter skulle avstånd från mittpunkten och skottens spridning studeras statistiskt. Frågeställningarna skulle vara: 1) skiljer sig medelvärdena 2) skiljer sig variationerna?
Jag är helt övertygad om att gevärsskyttarna skulle vinna överlägset i båda fallen.
I början av 1990-talet hade de kända jägarna Jan Guillou, Leif GW Persson och Per Lorentzon ett program "Grabbarna på Fagerhult" i SVT som tog upp ett antal jaktfrågor med mat som huvudsaklig ingrediens. Men vid ett tillfälle så tog de upp pilbågsjakten. De satte upp ett äpple på en stolpe och lät en bågskytt försöka träffa äpplet, som sades vara lika stort som ett rådjurshjärta. Bågskytten missade med tre pilar och jag antar att bågjägarförbundet inte skicka dit vilken klant som helst. Därefter kom ett skott (vem som var skylten visades inte) som sköt sönder äpplet i tusen biter. Mycket illustrativt!

Detta är min 600:ade blogg och jag har haft fler än 45 000 läsare under åren!

måndag 20 augusti 2018

Jaktkritik

Jag har just läst ut Jörn Donners "Djävulens ansikte" (Aldus 1965) som beskriver och analyserar Ingmar Bergmans filmer till 1963. Jag har alltid tyckt om Ingmar Bergmans filmer sedan jag började se dem i slutet av 1950-talet. Det beror väl på att jag tycker som han: gud finns inte och människan är existensiell ensam.
Nu när jag skulle ställa in boken i min bokhylla såg jag en liten tunn bok (67 sidor) som jag inte visste att jag hade.Den heter "Havet är - det liknar inte" Tankekorn av Anders Johansson (Carlssons förlag 1994). Det är en bok med ca 200 aforismer som jag skulle kunna citera flera av men jag citerar bara de som har anknytning till den här bloggen.

Om djuren behandlade människan som människan behandlar djuren
vore det synd om djuren, om de hade medvetande och samvete.

Jakten är alltid osportslig
därför att bara den ena parten har vapen.

Bara människan kan vara omänsklig
Djuren kan det inte. Djuren kan inte gå utanför sin egen natur.
De kan inte vara odjur, som människan.

Att moralisera över hur djuren skaffar föda
är att moralisera över existensen.

Jag önskar ibland att djuren
vore mera lika oss, illistiga, baksluga
så att de kunde fly från oss.

onsdag 15 augusti 2018

Jaktkritik

Som alla vet lever jag i en bubbla. När jag läser böcker så hittar jag alltid något som jag kan koppla till jakt, trots att ordet aldrig är nämt.
Nu har jag läst om Sven Lindqvists "Livsmänniskan" (Ordfronts förlag 1996). Det är en antologi som Sven Lindqvist sammanställt ur sin rika produktion. Jag anser att Sven Lindqvist är en av Sveriges få intellektuella personer. Han är nu 86 år och har inte , vad jag vet, skrivit något de senaste åren, men mycket är fortfarande intressant läsning. Hans två böcker om jord och makt i Sydamerika är nu 40 år gamla och mycket har säkert hänt men metoden att intervjua bönder, fackföreningsmän (om de tordes yttra sig), och godsägare gav en utmärkt bild hur förhållandena var. Metoden är säkert mycket användbar även idag. Även hans bok "Gräv där du står" är ju självfallet också användbar. "Reklamen är livsfarlig" (1957) är fortfarande aktuell och giltig.
Men nu till det jag kan koppla till jakt är följande: "Historien är viktig därför att resultaten
av den finns kvar. ...Det förflutna ger fortfarande avkastning. Det förflutna ger fortfarande makt."
Jag tänker på Svenska Jägareförbundets "allmänna uppdrag" som de fick 1938. På den tiden fanns knappast någon semester, endast få forskare var ute i markerna och inventerade och iakttog det vilda. Då var det naturligt att Svenska Jägareförbundet var de som hade den största kunskapen, alla fall beroende på att de var många. Idag 80 år senare att situationen annorlunda. Nu är jägarna ett fåtal i jämförelse med alla naturintresserade, ornitologer, botanister, svamp- och bärplockare och andra som vandrar i naturen. Låt jägareförbunden vara föreningar som alla andra och överför beslutanderätten och administrationen till ett statligt verk (Naturvårdsverket).