Jaktkritik

I DN den 7/10 2012 så tas jakten upp i ett ekonomiskt perspektiv. Enligt en skiss så kostar bara utrustningen ca 65 000 kr alltifrån gevär till stövlar och annat som tydligen är ett måste.  Dessutom lägger jägaren ner ca 12 500 kr per år på sin hobby enligt en undersökningen som SLU gjorde 2008. Vad som ingår i denna kostnad framgår inte men enligt artikeln så är arrendet den största kostnaden för den som inte har egen jaktmark. Arrende nära Stockholm (vad det nu är) kostar mest medan det i Norrland (Norrbotten?) är "nästan gratis" enligt en jägare. Som ett exempel tas ett arrende i Sörmland där kostnaden är 15 000 kr per år per jaktdeltagare plus kostnad för köttet 35 kr per kg för vildsvin. Artikeln redovisar också att jägare i snitt får 56 kg kött och med den skattade utgiften på 12 500 kr blir köttpriset 230 kr per kg. 

Det är alltså knappast för köttet som jägarna dödar djur. Av dessa 56 kg måste minst 90% komma från älg. Jag tror att de flesta anser att man får godare kött än älg för 230 kr per kg. Men älgjakten är en nödvändig jakt idag och det är bra att köttet tas tillvara vilket inte alltid är fallet med jakten. Jag har åtsilliga gånger ondgjort mig över den sk viltvården som endasst är till för eliminera arter som jägarna konkurrerar med och efter dödandet bara kastas på sophögen.

I artikeln framgår också att 271 000 jaktkort jaktåret 2011/2012. Av någon för mig oförstålig anledning så tycks 7000 fler jaktkort ha lösts än tidigare år. Jaktintesset tycks också för oförståligt öka i åldersgruppen 18 - 30 år. Hur kan man förlora empatin i så unga år. Jag vet många som gråter floder av tårar när hunden eller katten måste avlivas då djuret är dödligt sjuk och lider. Jag tillhör den skaran. Att jägare inte ser vilda djur som levande och kännande varelser är ju helt klart och jag har läst om jägare som utan att blinka dödar sin jakthund om jägaren inte tycker det är tillräckligt bra. Jag kan förstå detta eftersom jakt måste innebära att ha en okännslighet mot djur. Annars skulle man inte vilja döda dem. 

Glädjande nog har också avståndstagandet från jakt ökat. Enligt samma undersökning så är 21 % av svenskarna som tar avstånd från jakt; alltså sju gånger vanligare än att vara jägare. Detta är 11 % fler än för 30 år sedan då en enkät visade att avståndstagandet från jakt var 10% (Jakt och Vilt SOU 1983).

En litet detalj i artikeln som jag också måste kommentera är en jägare som förståndigt nog försöker bli en bättre jägare genom att öva skytte på lerduvor. Jägaren säger "att bomma när man tagit sig upp på fjället för att jaga ripa är inte kul". Han borde ha framhållit att den skadskjutning som han åstadkommer med sin jakt och borde avhålla honom från att jaga. För en duktig jägare minskar risken för skadskjutning men ofta är duktiga jägare oftare ute och jagar och riskerar alltså fler skadskjutningar även om procenttalet är litet i förhållande till dåliga och ovana jägare. Men om detta lidande för djuren finns det inte en enda rad i artikeln vilket är mycket typiskt. Tyvärr!

Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna