söndag 18 augusti 2013

Jaktkritik


I dag såg jag en mink vid badplatsen där jag bor under sommaren. Det kom mig att tänka på de invasiva arterna och arter som människan tagit till Sverige för olika ändamål. Man kan ju diskutera om snögås, stripgås, nilgås, mandarinand, amerikans kopparand m fl fägelarter som då och då häckar i Sverige har kommit hit med maänniskans hjälp eller inte, då de fåglararterna som jag räknat upp förekommer i djurparker och annars inte skulle ha haft en chans att ta sig till Sverige i alla fall inte så många och så ofta som vi nu ser. 
Men dessa fäglar är fortfarande inte till några besvär och kanske aldrig blir. Alltnog andra arter ställer till det desto mer. Just minken tillhör ju de djurartar som aldrig skulle ha kunnat komma hit om inte dessa började användas i pläsverk och kunde farmas i stora mängder. Minkarna skulle heller aldrig varit till skada om de inte rymde från pälsfarmerna. Eller som det påstås släpptes ut under 1940-talet, då ägarna inte kunde sköta farmerna vid inkallelse, mat inte kunde erhållas och pälspriserna var låga. Trots att minkarna inte tillhör vår naturliga fauna (de kommer ju ursprungligen från Nordamerika) är minkarna inte någon katastrof när de lever på fastlandet men kommer de däremot ut på öar i våra skärgårdar kan de snabbt eliminera fågelbestånden av mås-trutfåglar, tärnor och andfåglar. Här gör jägare viktiga insatser för de markhäckade fåglarna genom att jaga dessa minkar som tar sig ut på fågelskären. Problemet är att fällor inte räcker utan jakten ska ske med tax eller annan lämplig hund. Få jägare vill åta sig denna krävande jakt och pekunjära instaser är nödvändiga. Den andra arten som kan bli ett stort problem är mårdhunden som ju också tagit in för pälsfarmning i Ryssland varifrån de spritt sig till Finland och nu även till Sverige. Med statligt stöd försöker man minimera intrånget av mårdhund men jag tror att det är en tidsfråga innan mårdhunden har etablerat sig utom möjlighet till utrotning. 
Två andra arter som kommit till Sverige beroende av jägare är kanadagår och fasan. Fasanen skulle nog dö ut om inte fasanerier födde upp fågler i stor skala och utfodrade dem på vintern men kanadagåsen har blivit en plåga på många sådda åkrar och badstränder. Kanadagåsen togs hit då grågåsen nästan var utrotad beroende på jakt och jägaran vill ha något att skjuta på.  Nu när grågåsen igen blivit vanlig så är det lätt att se att kanadagåsens införande  var synnerligen olyckligt. 
En annan art införd av jägarna är vildsvinen. Visserligen kan man säga att vildsvinen tillhör vår ursprungliga fauna men de var utrotade men infördes i vilthägn för jakt. När sedan vildsvinen rymde från hägnen visade de sig snabbt anpassa sig framför allt i södra Sverige. Nu är de många och gör allvarig skada på växande gödor och orsakar allvarliga trafikolyckor. Eftersom vildsvinen utrotades med mycket mindre effektiva vapen borde detta också kunna ske nu men många jägare tjänar stora pengar på vildsvinsjakt och gynnar svinen med foder på vintrar och till och med flyttar svin till trakter där bönder och andra varit förskonade från dessa förstörande djur. Jag föreslår inte utrotande av vildsvinen men de skulle kunna ha en för alla acceptabel numerär om jägarna så ville. Men vill de detta?  
Läs hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar