tisdag 27 augusti 2013

Jaktkritik

Jag har just läst en bok (Den tjugotredje dikten av Stewe Claeson f ö en tänkvärd bok). I boken finns ett ytterst litet avsnitt om jakt. Jag citerar ett par meningar: "För Mats Halvarsson, säger han, består året av tre veckors liv och fyrtionio veckors prat om de tre veckorna och om de tre veckorna nästa år." ....
"Så är det, säger Vera. Jakten är helig."
Hur kan man vara så begeistrad av att få döda djur? Kan någon förklara det för mig?
Läs hemsidan www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.

1 kommentar:

  1. Jag tror mig veta varför denna begeistring. Min hypotes är att det har att göra med en nedärvd jaktinstinkt. Den är starkare för vissa men jag tror alla människor har den. Människor som älskade jakt hade lättare att överleva gentemot de som tyckte det var för jobbigt och istället samlade rötter och bär. När nu denna instinkt tillåts stimuleras utan eftertanke och empati för djuren har vi vad jag kallar nöjesjakt, ett sportskytte med djur som måltavlor. Om min hypotes är riktig finns det faktiskt hopp. Genom att konstant ifrågasätta jakten och jägarna kan denna hobby med tiden avprogrammeras. Min egen erfarenhet säger att empati för djuren tillsammans med insikten om att köttmängden från vilt är marginell jämfört med den industriella köttproduktionen (det spelar alltså ingen roll om vi jagar eller ej) var tillräckligt för att få mig att sluta jaga.

    SvaraRadera