Jag har tidigare skrivit om den omoral som jag anser jakten utgör. Men det finns andra delar jakten som borde diskuteras. Alla vill leva så länge man är inte lider eller kanske vet att livet inte blir bättre utan endast innebär en oroligt, ångestfull och kanske också en orörlig tillvaro. Djur vill också liva. Inga djur tar livet av sig själva. Jakt är naturligtvis ingen nödvändighet. Ingen tvingas ut i skogen för att döda. Ingen behöver köttet som i en del fall kan tas tillvara. Jägarna anser att de "sköter" det vilda; de anser att de ser till att det blir tillräckligt med djur att döda som de till en dal kan konsumera och få rovdjur. Dessa som skulle kunna få de vilda djuren i en naturligt balans med det naturliga utvalet. Jakten innebär alltså motsatsen till "skötsel".
Men jägarna anser också att djuren är en resurs som enligt Svensk ordbok definieras som • "utväg, möjlighet; i pl. ofta ekonomiska tillgångar." vilket är något helt annan än levande kännande varelser. Jag tänker på radions dokumentär om Viggbyholms anstalten hur man så sent som för 60 år sedan såg på funktionshindrade människor. I alla fall på denna institution blev dessa människor vanvårdade och betraktades av många på institutionen som "idioter" utan mänskligt värde. I dag finns ingen barmhärtighet mot vilda djur. Jägarna betraktar de vilda djuren som själlösa "resurser". Inte långt från de värderingar som fanns i Sverige för bara en generation sedan. Jag hoppas och tror att vi inom ett par generationer kommer att se på djur som att de har samma rätt att leva som vi tar för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar