En av de mest märkliga och för mig helt oförståliga paragrafen i jaktförordningen är den som tillåter jakt under natten. I paragrafen står: "Älg får jagas med skjutvapen (kan man jaga utan skjutvapen?) endast under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång till solens nedgång. Hjort, rådjur och mufflonfår samt björn, varg, järv och lo får jagas med skjutvapen endast under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång. Sker jakten under timmen efter solens nedgång, får den endast bedrivas som vakjakt eller smygjakt.
Länstyrelsen får i den enskilda fallet medge undantag från första stycket"
Alltså alla andra djur som inte tas uppi denna paragraf får jagas på natten! Detta sker också! Jag blev uppringd av en medlem i Riksföreningen Hänsynsfull Jakt som frågade mig om det kunde vara tillåtet att jaga räv under natten. Jägaren i fråga smög omkring och lyckades då och då komma åt att skjuta en räv. Detta är visserligen helt lagligt som synes men helt förkastligt enligt min mening. Hur ofta skadskjutes inte dessa rävar? Möjligheten till eftersök är ju också mycket begränsad.
Jag hörde talas om, genom en tidningsartikel, ett par rådjursjägare som skadskjutet ett rådjur strax efter solen nedgång och eftersom eftersöket skall påbörjas efter minst en timme då man hoppas att det skadskjutna djuret går ner i en s k sårlega blev det alldeles mörkt. Jakten skedde under oktober och eftersöket måste avbrytas då det blev alldeles för mörkt att söka. Nästa morgon återupptogs sökandet och djuret återfanns och kunde avlivas. Varför det blev en tidningsartikel av denna jakt var att jägarna fann rådjuret på annans mark och tog det utan att meddela markinnehavaren som ju var rättmätigt innehavare av bytet. Dessa markägare åtalade alltså rådjursjägarna och därför fick denna jakt uppmärksamhet. Inte för att djuret lidit i kanske 10 timmar! Förbjud all jakt på natten. All jakt borde sluta en timme före solen nedgång så att eftersök kan ske i någorlunda ljusa förhållanden.
Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
tisdag 17 februari 2009
torsdag 12 februari 2009
Jaktkritik
Jag läser inte jakttidskrifter men jag får höra från andra de mest häpnasväckande saker som kan stå i dessa tidskrifter.
I det senaste numret av Vår Fågelvärld (SOF:s tidskrift) skriver om en artikel i Svensk Jakt om sjöfågeljakt. Rubriken är "Som balsam för själen". I artikeln berättas om hur man skjuter knipor och gräsänder och jägarna tycker att det "är balsam för själen" och "här handlar det om ren och skär avkoppling".
Uppenbarligen förråas människan av våld och dödande. Man förlorar all empati och tycker att dödande är avkoppling och "själavård" som det står i artikeln. Jag vet att all jakt är nöje men att jägarna så oförblomerat visar sitt nöje att döda övergår mitt förstånd. Denna jakt kan inte på något sätt betecknas som "viltvård" och det jaktliga utbytet som kött måste vara försumbart. Varför tycker en del (alla?) jägare att det är så roligt att döda?
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net
I det senaste numret av Vår Fågelvärld (SOF:s tidskrift) skriver om en artikel i Svensk Jakt om sjöfågeljakt. Rubriken är "Som balsam för själen". I artikeln berättas om hur man skjuter knipor och gräsänder och jägarna tycker att det "är balsam för själen" och "här handlar det om ren och skär avkoppling".
Uppenbarligen förråas människan av våld och dödande. Man förlorar all empati och tycker att dödande är avkoppling och "själavård" som det står i artikeln. Jag vet att all jakt är nöje men att jägarna så oförblomerat visar sitt nöje att döda övergår mitt förstånd. Denna jakt kan inte på något sätt betecknas som "viltvård" och det jaktliga utbytet som kött måste vara försumbart. Varför tycker en del (alla?) jägare att det är så roligt att döda?
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net
tisdag 3 februari 2009
Jaktkritik
I oktober 2008 antog SNF:s styrelse en ny jaktpolicy. Den innehåller ett stort antal väl motiverade och för djurskyddet viktiga punkter. Jag vill därför börja med att citera några av de för mig viktigaste punkterna och dra slutsatser av de det sagda.
1. ”Den vilda faunan ska betraktas som en tillgång för hela nationen. Mark- och fiskevattenägare kan inte anses äga faunan”
Detta måste betyda att inte bara jägarna skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt. Som ett exempel kan jag ta lodjursjakten. Varför tillåts jägarna jaga lodjur? De gör ingen allvarlig skada men tar naturligtvis rådjur som jägarna själv vill skjuta. Jag är övertygad om att svenska folket vill ha fler lodjur och färre rådjur. Varför gäller jägarnas önskan? Detta gäller också som kommentarer till nedanstående punkter.
2. ”En grundläggande förutsättning för människans nyttjande av faunan genom jakt och fiske ska vara att bytes tas tillvara.”
….
”Omfattning av denna jakt, då bytet alltså inte tas tillvara, är stor- det handlar enligt Jägareförbundet statistik om över 200 000 djur varje år.”
Denna skrivning är enligt min mening den mest viktiga i hela jaktpolicydokumentet. Om denna punkt genomfördes skulle en tredjedel av jakten försvinna och därmed motsvarande minskning av skadskjutningen.
3. ”Likaså anser föreningen att avskjutning – utan syfte att ta tillvara bytet - av vissa arter som anses konkurrera med jägaren om det s k jaktbara viltet, bör ifrågasättas”. …. ”Föreningen anser också att mycket av det som idag sker som predatorkontroll kan ifrågasättas från rent etiska synpunkt.”
Jag menar att detta innebär att minst 100 000 individer till skulle skyddas om predatorkontrollen upphävs vilket måste innefatta rävar, grävlingar, mård m fl.
Sist men inte minst viktigt är den sista punkten jag skall ta upp
4. ”Jakt med hagel orsakar hög frekvens av skadskjutningar, som orsakar onödigt lidande. Många undersökningar har visat att såväl fåglar som t ex rävar har hagelrester i kroppen och skador som orsakats av påskjutningen…..Enligt Naturvårdsverkets rekommendationer bör skjutavståndet med hagelgevär inte överstiga 20 m när det gäller rådjur och gäss.”
Detta är helt korrekt och slutsatsen måste bli att hageljakten måste begränsas framför allt genom förbud mot jakt på flygande fågel och att rådjursjakten skall ske med kula som vid pyssjakten på bockar.
Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. De inskränkningar som SNF framför måste genomföras.
Dessa synpunkter som SNF framför ligger helt i linje med vad vi i Riksföreningen Hänsynsfull Jakt tycker.
När vi Riksföreningen Hänsynsfull Jakt ville att vi och SNF skulle framför dessa synpunkter som en debattartikel vägrade SNF att vara med utan några som helst motiveringar. Varför? Vill inte SNF att deras synpunkter skall bli kända och genomföras? Är SNF rädd för debatten?
Är SNF rädda för att jägare skall lämna SNF.
När jag velat ha detta inlägg publicerat i Sveriges Natur (SNF:s tidskrift) vill inte redaktören inte ta något beslut om publiceringen. Detta efter upprepade påstötningar under en månads tid! Snacka om beslutsångest.
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net
1. ”Den vilda faunan ska betraktas som en tillgång för hela nationen. Mark- och fiskevattenägare kan inte anses äga faunan”
Detta måste betyda att inte bara jägarna skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt. Som ett exempel kan jag ta lodjursjakten. Varför tillåts jägarna jaga lodjur? De gör ingen allvarlig skada men tar naturligtvis rådjur som jägarna själv vill skjuta. Jag är övertygad om att svenska folket vill ha fler lodjur och färre rådjur. Varför gäller jägarnas önskan? Detta gäller också som kommentarer till nedanstående punkter.
2. ”En grundläggande förutsättning för människans nyttjande av faunan genom jakt och fiske ska vara att bytes tas tillvara.”
….
”Omfattning av denna jakt, då bytet alltså inte tas tillvara, är stor- det handlar enligt Jägareförbundet statistik om över 200 000 djur varje år.”
Denna skrivning är enligt min mening den mest viktiga i hela jaktpolicydokumentet. Om denna punkt genomfördes skulle en tredjedel av jakten försvinna och därmed motsvarande minskning av skadskjutningen.
3. ”Likaså anser föreningen att avskjutning – utan syfte att ta tillvara bytet - av vissa arter som anses konkurrera med jägaren om det s k jaktbara viltet, bör ifrågasättas”. …. ”Föreningen anser också att mycket av det som idag sker som predatorkontroll kan ifrågasättas från rent etiska synpunkt.”
Jag menar att detta innebär att minst 100 000 individer till skulle skyddas om predatorkontrollen upphävs vilket måste innefatta rävar, grävlingar, mård m fl.
Sist men inte minst viktigt är den sista punkten jag skall ta upp
4. ”Jakt med hagel orsakar hög frekvens av skadskjutningar, som orsakar onödigt lidande. Många undersökningar har visat att såväl fåglar som t ex rävar har hagelrester i kroppen och skador som orsakats av påskjutningen…..Enligt Naturvårdsverkets rekommendationer bör skjutavståndet med hagelgevär inte överstiga 20 m när det gäller rådjur och gäss.”
Detta är helt korrekt och slutsatsen måste bli att hageljakten måste begränsas framför allt genom förbud mot jakt på flygande fågel och att rådjursjakten skall ske med kula som vid pyssjakten på bockar.
Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. De inskränkningar som SNF framför måste genomföras.
Dessa synpunkter som SNF framför ligger helt i linje med vad vi i Riksföreningen Hänsynsfull Jakt tycker.
När vi Riksföreningen Hänsynsfull Jakt ville att vi och SNF skulle framför dessa synpunkter som en debattartikel vägrade SNF att vara med utan några som helst motiveringar. Varför? Vill inte SNF att deras synpunkter skall bli kända och genomföras? Är SNF rädd för debatten?
Är SNF rädda för att jägare skall lämna SNF.
När jag velat ha detta inlägg publicerat i Sveriges Natur (SNF:s tidskrift) vill inte redaktören inte ta något beslut om publiceringen. Detta efter upprepade påstötningar under en månads tid! Snacka om beslutsångest.
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net
tisdag 27 januari 2009
Jaktkritik
Jag hörde på radio att Naturvårdsverket överväger att införa pilbågsjakt i Sverige. I början på 1990-talet var denna fråga också uppe och då ansåg dåvarande avdelningsdirektören Christer Borg att " risken finns att pilbågsjägarna felbedömer avståndet till bytet, och då är risken att djuren utsätts för stort lidande på grund av skadskjutning." Vidare " eftersom vi redan i kulvapen har effektiva medel att skonsamt nedlägga djuren så kan det bli svårt att tillåta pilbågar i synnerhet som jakten ska vara en del av viltvården".
I TV-programmet "Grabbarna på Fagerhult" visades också den usla träffsäkerheten. Pilbågsjakten blev aldrig heller tillåten.
Inget av det sagda har förändrats.
Djuren får inte vara utsatta för lek av några barnsliga män som vill leka indianer. Om jakt skall bedrivas skall den bedrivas effektivt och med så liten risk för skador som det bara är möjligt. Pilbågar hör inte till de effektiva vapnen.
I TV-programmet "Grabbarna på Fagerhult" visades också den usla träffsäkerheten. Pilbågsjakten blev aldrig heller tillåten.
Inget av det sagda har förändrats.
Djuren får inte vara utsatta för lek av några barnsliga män som vill leka indianer. Om jakt skall bedrivas skall den bedrivas effektivt och med så liten risk för skador som det bara är möjligt. Pilbågar hör inte till de effektiva vapnen.
tisdag 20 januari 2009
Jaktkritik
I förra bloggen tog jag upp ett antal avarter inom jakten som borde förbjudas eller i alla fall åtgärdas. Men det finns ytterligare avarter. Bland annat:
Blyanvändningen i hagel som sprider detta gift i naturen har under många år debatterats och det är numera förbjudet att använda blyhagel vid jakt vid vissa sjöar. Något allmänt förbud har inte kunnat införas då jägarna hävdar att jakt med stålhagel inte ger samma dödande verkan då stålhaglet inte är lika tungt som bly. Detta är naturligtvis riktigt men slutsatsen måste då bli att ingen hageljakt skall förekomma. De djur som måste jagas t ex älg och vildsvin skjuts lämpligen med kula. Fågeljakt och harjakt är helt onödig och fyller ingen biologisk funktion och all rådjursjakt skulle med fördel kunna ske med kula som vid pyrrsjakten på bockar i början av säsongen. I dag skall hageljakten på rådjur ske på högst 20 m:s håll enligt Naturvårdsverkets anvisningar men jag undrar hur många jägare som bryr sig om denna rekommenation.
Fortfarande sker mycken jakt i naturskyddade områden. Tyvärr är det svårt att få markägare att omvandla sitt ägande till naturreservat om de inte får behålla jakten i området även om området har avsats för skydd av djurlivet. Jag kan ha en viss förståelse för att markägare-jägare är ovilliga och vara så generösa att avstå från mark (visserligen mot betalning) och sitt fritidsnöje (jakten) utan vidare. Men jag tycker att ett avtal skulle kunna skrivas så att den markägare som är positiv till naturreservatsombildning får behålla sin jakt men att jaktenrätten inte sedan kan gå i arv. Alltså när den som avstår marken dör så upphör jakten. Naturreservaten är trots allt till för skydd och för allmänhetens rekreation.
Jag har tidigare skrivit om trofejakten på älg och fick härom dagen ytterligare ett reportage i DN där den förödande påverkan som trofejakten har haft på den svenska älgstammen togs upp. Som ett resultat av trofejakten blir inte korna betäckta av de unga tjurarna och korna får färre kalvar. Jag vet att avel med gevär inte går att genomföra men uppmärksamheten på detta visar hur fel det är med jakt.
En sista avart och dessutom olaglig, är jakten på frilysta arter. Tyvärr är det ett bevis på att den så omhudade jägarexamen inte ger den artkunskap som erfordras för att kunna jaga. Under mina mer än 50 år som aktiv ornitolog har jag hört om många exempel på jakt på sällsynta och frilysta fåglar t ex snatteränder (på jaktskolan Öster-Malma!), prutgås, salskrake m fl. Nu senast jakt på en av Sveriges mest sällsynta häckfåglar toppskarven. Se http://www.sofnet.org/apps/nyheter/las_mer.asp?NewsID=4467
Se även http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Blyanvändningen i hagel som sprider detta gift i naturen har under många år debatterats och det är numera förbjudet att använda blyhagel vid jakt vid vissa sjöar. Något allmänt förbud har inte kunnat införas då jägarna hävdar att jakt med stålhagel inte ger samma dödande verkan då stålhaglet inte är lika tungt som bly. Detta är naturligtvis riktigt men slutsatsen måste då bli att ingen hageljakt skall förekomma. De djur som måste jagas t ex älg och vildsvin skjuts lämpligen med kula. Fågeljakt och harjakt är helt onödig och fyller ingen biologisk funktion och all rådjursjakt skulle med fördel kunna ske med kula som vid pyrrsjakten på bockar i början av säsongen. I dag skall hageljakten på rådjur ske på högst 20 m:s håll enligt Naturvårdsverkets anvisningar men jag undrar hur många jägare som bryr sig om denna rekommenation.
Fortfarande sker mycken jakt i naturskyddade områden. Tyvärr är det svårt att få markägare att omvandla sitt ägande till naturreservat om de inte får behålla jakten i området även om området har avsats för skydd av djurlivet. Jag kan ha en viss förståelse för att markägare-jägare är ovilliga och vara så generösa att avstå från mark (visserligen mot betalning) och sitt fritidsnöje (jakten) utan vidare. Men jag tycker att ett avtal skulle kunna skrivas så att den markägare som är positiv till naturreservatsombildning får behålla sin jakt men att jaktenrätten inte sedan kan gå i arv. Alltså när den som avstår marken dör så upphör jakten. Naturreservaten är trots allt till för skydd och för allmänhetens rekreation.
Jag har tidigare skrivit om trofejakten på älg och fick härom dagen ytterligare ett reportage i DN där den förödande påverkan som trofejakten har haft på den svenska älgstammen togs upp. Som ett resultat av trofejakten blir inte korna betäckta av de unga tjurarna och korna får färre kalvar. Jag vet att avel med gevär inte går att genomföra men uppmärksamheten på detta visar hur fel det är med jakt.
En sista avart och dessutom olaglig, är jakten på frilysta arter. Tyvärr är det ett bevis på att den så omhudade jägarexamen inte ger den artkunskap som erfordras för att kunna jaga. Under mina mer än 50 år som aktiv ornitolog har jag hört om många exempel på jakt på sällsynta och frilysta fåglar t ex snatteränder (på jaktskolan Öster-Malma!), prutgås, salskrake m fl. Nu senast jakt på en av Sveriges mest sällsynta häckfåglar toppskarven. Se http://www.sofnet.org/apps/nyheter/las_mer.asp?NewsID=4467
Se även http://hansynsfulljakt.webhop.net/
tisdag 13 januari 2009
Jaktkritik
Jag har skrivit åtskilligt om jaktens största avart; skadskjutningen. Men det finns också andra mindre allvarliga men ändå avarter som borde försvinna.
En av de enklaste och därmed självklara delar av jakten som absolut måste bort är jakten på sällsyna arter. Det är framför allt fåglar det gäller. Sedan 1975 pågår en nationell inventering som visar på kraftiga minskningar av svärta och småskrak. Dessutom har tjäder och orre minskat på grund av det moderna skogsbruket. Den europeiska jägarorganisationen har tagit ställning och menar att jakt inte skall förekomma på arter som minskar. Många andra fågelarter skjuts i mycket liten omfattning som bläsand, bläsgås, sjöorre, björktrast och alfågel. Dessa arter har ingen jaktlig betydelse och borde därför omedelbart kunna tas bort ur jaktförordningen. Andra arter är små och ger mycket litet kött och av den anledningen borde slutas jagas. Kricka, vigg och björktrast är exempel på arter som inte kan ge mycket utbyte.
Andra arter som är sällsynta men ändå jagas är ju de fyra stora rovdjuren, lo,varg, järv och björn. Men där är det andra normer som gäller. De är konkurrenter till jägarna själva och skulle säker behandlas med helt andra regler om de inte konkurrerade med jägarna.
Snaror och fällor är två sätt som inte borde räknas till jakt. De är endast medel för att eliminera konkurrenter till jägarna som fällor för räv och mård. Till räven används också snaror som tillkom genom att en forskare bevisade att skadskjutningen var omfattande på räv (upp till 30%) i äldre årsgrupper. Problemet blev att hageljakten inte försvann utan endast kompletterades med snaror. Därmed vanns inget och räven fångades lättare utan med besvär med en snara. Snaran är en otäck stressfaktor för rävar då de fastnar i snaran och inte kan ta sig vidare. Ripsnaror har för många år sedan bevisats ge en mycket obehaglig död för de ripor som inte stryps omedelbart. Dödskampen kan ta många minuter. Numera kan en ripjägare åka med skoter och sätta ut 100-tals snaror och med det sättet blir ripjakten endast ett snabbt sätt att girigt skaffa sig inkomster på bekostnad av djurs lidande.
Det finns fler avarter men till dom återkommer jag i andra bloggar.
Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
En av de enklaste och därmed självklara delar av jakten som absolut måste bort är jakten på sällsyna arter. Det är framför allt fåglar det gäller. Sedan 1975 pågår en nationell inventering som visar på kraftiga minskningar av svärta och småskrak. Dessutom har tjäder och orre minskat på grund av det moderna skogsbruket. Den europeiska jägarorganisationen har tagit ställning och menar att jakt inte skall förekomma på arter som minskar. Många andra fågelarter skjuts i mycket liten omfattning som bläsand, bläsgås, sjöorre, björktrast och alfågel. Dessa arter har ingen jaktlig betydelse och borde därför omedelbart kunna tas bort ur jaktförordningen. Andra arter är små och ger mycket litet kött och av den anledningen borde slutas jagas. Kricka, vigg och björktrast är exempel på arter som inte kan ge mycket utbyte.
Andra arter som är sällsynta men ändå jagas är ju de fyra stora rovdjuren, lo,varg, järv och björn. Men där är det andra normer som gäller. De är konkurrenter till jägarna själva och skulle säker behandlas med helt andra regler om de inte konkurrerade med jägarna.
Snaror och fällor är två sätt som inte borde räknas till jakt. De är endast medel för att eliminera konkurrenter till jägarna som fällor för räv och mård. Till räven används också snaror som tillkom genom att en forskare bevisade att skadskjutningen var omfattande på räv (upp till 30%) i äldre årsgrupper. Problemet blev att hageljakten inte försvann utan endast kompletterades med snaror. Därmed vanns inget och räven fångades lättare utan med besvär med en snara. Snaran är en otäck stressfaktor för rävar då de fastnar i snaran och inte kan ta sig vidare. Ripsnaror har för många år sedan bevisats ge en mycket obehaglig död för de ripor som inte stryps omedelbart. Dödskampen kan ta många minuter. Numera kan en ripjägare åka med skoter och sätta ut 100-tals snaror och med det sättet blir ripjakten endast ett snabbt sätt att girigt skaffa sig inkomster på bekostnad av djurs lidande.
Det finns fler avarter men till dom återkommer jag i andra bloggar.
Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
tisdag 6 januari 2009
Jaktkritik
Den allvarligaste effekten av jakten är dess höga frekvens av skadskjutningar. Jakten är därför Sveriges största djurskyddsproblem. Om detta har jag redan skrivit om i tidigare bloggar. Men en annan mycket allvarlig del i jakten är att jägarna bestämmer vilka djur som skall få finnas i vår natur. Det är ju trots allt så att de vilda djuren tillhör oss medborgare, alla som bor i Sverige.
Detta är något som de flesta inte inser.
Det kommer nu från regeringen förslag till Naturvårdsverket att utreda om inte jakt på varg kan börja företas. Varför? Jo, jägarna vill det!
Om vi i Sverige vill bevara våra naturliga djurarter måste de få finnas i tillräckligt antal. Enligt genetiker och demografer måste varje djurart finnas i minst 250 par om populationen är isolerad. Dessa 500 individer är den s k effektiva populationsstorleken som alltså ger upphov till ny avkomma. Eftersom alla våra rovdjur är isolerade från eventuellt finsk-ryska individer behövs alltså 500 individer som får ungar. Att det kommer en varg utefrån vart 20:nde år spelar ingen roll. Ingen av våra rovsdjurstammar har kommit upp till detta antal. Inte ens björnarna som beräknas till ca 2000 individer. Vi vet att honorna måste vara 4-5 år gamla för att bli könsmogna och att de sedan bara får ungar vartannat år. De ca 200 björnar som skjuts varje år idag motsvarar reproduktionen vilket gör att den effektiva populationstorleken är ca 200 björnar. Varje hona antas då få två ungar, vilket är den vanligaste kullstorleken.
Jag är inte främmande för att vissa individer skyddsjagas. Det finns vargar, björnar och kanske också järvar som gör allvarlig skada eller uppträder oskyggt och oroar människor. Men bara för att jägarna vill jaga kan inte rovdjurstammarna riskeras.
Men det finns också andra populationer där restriktioner borde införas t ex för orre, tjäder som missgynnas av skogsbruket och där jakten lägger "sten på börda". Många andra arter minskar t ex svärta och småskrake men ännu finns dessa arter med i jaktförordningen.
Samtidigt finns jägarnas önskan att styra hur sammansättningen på andra av våra djurpopulationer skall vara. Detta gäller framför allt den s k viltvården.
Varför skall jägarnas önskemål styra hur den Svenska faunan skall se ut?
Besök också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net
Detta är något som de flesta inte inser.
Det kommer nu från regeringen förslag till Naturvårdsverket att utreda om inte jakt på varg kan börja företas. Varför? Jo, jägarna vill det!
Om vi i Sverige vill bevara våra naturliga djurarter måste de få finnas i tillräckligt antal. Enligt genetiker och demografer måste varje djurart finnas i minst 250 par om populationen är isolerad. Dessa 500 individer är den s k effektiva populationsstorleken som alltså ger upphov till ny avkomma. Eftersom alla våra rovdjur är isolerade från eventuellt finsk-ryska individer behövs alltså 500 individer som får ungar. Att det kommer en varg utefrån vart 20:nde år spelar ingen roll. Ingen av våra rovsdjurstammar har kommit upp till detta antal. Inte ens björnarna som beräknas till ca 2000 individer. Vi vet att honorna måste vara 4-5 år gamla för att bli könsmogna och att de sedan bara får ungar vartannat år. De ca 200 björnar som skjuts varje år idag motsvarar reproduktionen vilket gör att den effektiva populationstorleken är ca 200 björnar. Varje hona antas då få två ungar, vilket är den vanligaste kullstorleken.
Jag är inte främmande för att vissa individer skyddsjagas. Det finns vargar, björnar och kanske också järvar som gör allvarlig skada eller uppträder oskyggt och oroar människor. Men bara för att jägarna vill jaga kan inte rovdjurstammarna riskeras.
Men det finns också andra populationer där restriktioner borde införas t ex för orre, tjäder som missgynnas av skogsbruket och där jakten lägger "sten på börda". Många andra arter minskar t ex svärta och småskrake men ännu finns dessa arter med i jaktförordningen.
Samtidigt finns jägarnas önskan att styra hur sammansättningen på andra av våra djurpopulationer skall vara. Detta gäller framför allt den s k viltvården.
Varför skall jägarnas önskemål styra hur den Svenska faunan skall se ut?
Besök också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)