Jaktkritik

 För några dagar sedan läste jag att 188 lodjur hade dödats i årets licensjakt av de 200 som var tillåtna. Beslutet om den ovanligt stora licensjakten grundar sig på att 1 440 lodjur ansägs finnas i Sverige 2022. Det somligger till grund för den alltför stora avskjutningen beror på att riksdagen har bestämt att lodjursstammen ska vara minst 880 lodjur. Detta är långt under dengynnsamma bevarande statusen som forskare anser vara nödvändig. 880 lodjur anses innebära att ca 150 lodjurshonor har ungar. Det är också antalet familjegrupper som räknas då inventeringarna görs; alltså hur många honor med ungar som kan räknas in vid inventeringarna.

Problemet med den stora avskjutningen är att licensjakten inte är den enda onaturliga dödsorsaken som lodjuren råkar ut för. Ca 30 dör i trafiken (tåg och bilar), lika många anses dödas i tjuvjakt enligt Grimsö och ca 50 lodjur dödas i sk skyddsjakt. Det innebär att förutom den naturliga dödsorskákerna så dödas 20% av populationen utöver den naturliga döden. I en uppsats som gjordes med simulation i en dator där naturliga dödsorsaker, popualtionen ålderssammansättning och dess ungproduktion sammanställdes så fann man att en lodjurstam kan för lora mellen 3-6% av sin populationsstorlek och ändå inte minska. I det sammanställda fallet dödas mer äm tre gånger så många lodjur vilket leder till en kraftig minskning av en sårbar och alltför liten lodjursstam.

Detta trots att lodjuret inte gör någon skada i den södra delen av landet. I renbeteslandet tar lodjuren renar men skyddsjakt tillåts i stor utsträckning som faktiskt nästan aldrig utnyttja till fullo. Samerna tycker tydligen inte att det ”lönar” sig att lägga ner arbete på att döda de lodjur de har rätt till. I södraSverige är lodjuren inte till någon skada mer än att de tar rådjur som jaägarna själv vill döda.

Varför får lodjuren jagas då de är fridlysta enligt EU direktiv och dessutom uppsatt på ”rödlistan” i Sverige?  

Jaktkritik

 Det är nu fem år sedan jag fick en kommentar till det jag skriver. Oftast var det jägare som anonymt skrev ”Gör något annat som du kanske förstår” eller ”Du vet inget om jakt”. Men ibland kom det positiva kommentarer.

Idag fick jag ett s k ”snigelbrev” alltså skrivet på maskin och nedstoppat i ett kuvert. Understecknat ”Jaktmotståndare” som ville att jag skulle sprida budskapet som stod i brevet. Jag skickar det till vår redaktör för publicering i ”Jaktdebatt” (föreningens tidskrift). Jag skriver inte av brevet men brevskrivaren ville framhålla att den alltför frekventa skdeskjutningen borde klargöras för våra politiker så att jakten skulle förbjudas. Brevskribaren framhöll också att djur är intelligenta varelser som vi måste vara värna om och inte döda.

Jag kan bara hålla med. 

Jaktkritik

 Jag har flera gånger uppmärksammat rättegångar där jag menar att jaktbrott har begåtts men åklagare har lagt ner målen då de anser att inte brott har begåtts. Några av dessa enligt mig, felaktiga besluten, har jag skrivit om i min bok ”Jaktkritik”. 

Nu läser jag i Jaktkritikernas tidskrift ”Jaktdebatt” om överklagande av skyddsjakt på varg i Gävleborgs län. Skyddsjakten skulle gälla ”Korskrogs” tiken. Tiken hade enligt jägarna visat ”oskyggt beteende”. Jägarna hade fått sex tillfällen till att döda tiken men misslyckats. De hade däremot dödat två andra vargar.

Det finns alltså flera fel begångna. För det första så används samma foton för att bevisa tikens närgångenhet. Det behöver alltså inte vara Korskrogstiken överhuvudtaget. Bilden kan ju t o m vara ”fejkad” alltså en vargbild med hus tillagda i bakgrunden efter bilden tagits. För det andra visar ju inte bilderna att det är samma varg som varit framme vid flera tillfällen. För det tredje är det en och samma person som begärt skyddsjakten. Det verkar alltså som om ingen annan har ”besvärats” av vargen. Dessutom kan jag ifrågasätta om ”skyddsjakten” som dödat två andra vargar har utnyttjats till att decimera vargantalet i Gävleborgs län förutom den licensjakt som numera alltid finns. Jag kan verkligen ifrågasätta Länsstyrelsens kompetens och  handläggarens opartiskhet. Jag har alltid tyckt att beslut som rör så pass känsliga frågor som vargjakt ska tas av Naturvårdsverket. Det tjänar rättssäkerheten bättre om man inte behöver ifrågasätta opartiskheten. Personlig kännedom och jaktliga intressen kan påverka besluten. I juridiska frågor ska man aldrig behöva ha sådarna funderingar. Men jag tycker mig se en större kader av tjänstemän utan den oväld som de ska ha i känsliga frågor. Detta är mycket allvarligt och berör flera områden. 

Jaktkritik

 Den pågående lodjursjakten i södra Sverige är fullständigt oansvarig. Lodjuret är mycket känsligt för jakt och flera gånger då jakten varit stor så har Naturvårdsverket behövt inställa lodjursjakten ett par år efter detta. När Jaktkritikerna fick EU att skicka ett ”motiverat yttrande” (som det heter) måste Sverige inställa jakten 2002-2004. Sedan blev Naturvårdsverket tvungna att ställa in jakten 2014 igen! då lodjursstammen blev för låg trots den alltför låga gynnsamma bevarandestatusen som riksdagen beslutet. 147 föryngringar x 6 = 882 individer vilket är mindre än hälften det borde vara. Enligt vetenskapliga undersökningar visar det sig att lodjuren minskar då jakten överstiger 3-6% av stammens storlek. Då licensjakten tar mer än 15% av stammen och det också beviljas skyddsjakt + att ca 30 lodjur dör i trafiken och tjuvjakten anses ta lika många är den jakt som nu pågår utan all sanns. 

Lodjur gör ingen skada på tamdjur. Med el-stängsel klarar sig alltid fåren. Men även här får jägarna bestämma. De vill jaga rådjur vilka mer tillhör lodjuren än jägarna. När ska riksdagsledamöterna begripa detta? 

Jaktkritik

 Jag har skrivit 831 blogginlägg och en bok ”Jaktkritik” och jag antar att du som läser min blogg ser att det blir många upprepningar. Att komma på en ny vinkel på jakten är inte lätt efter så många år jag har skrivit om den.

Nu har jag skrivit klar en ny bok som inriktar sig på de filosofiska frågorna om rätt och fel; vilket psykiskt och fysiskt lidande får man orsaka på ett djur.

Jag slutar boken med en sammanfattning:

SAMMANFATTNING

Människan är ett djur. Våra behov är de samma för alla andra djur. Enligt Maslows klassiska behovstrappa är den första nivån , fysiologi: mat, vatten, luft, sex alltså de mest vitala behoven. Nivå två trygghet: säkerhet, stabilitet alltså att inte skärmmas eller jagas, att inte behöva känna rädsla eller ångest eller smärta och lidande. Den tredje nivån innefattar gemenskap, kärlek och vänskap; mycket viktigt behov för flocklevande djur. Den fjärde nivån är självkänsla med uppskattning och makt. Den femte nivån är nästan utopisk nämligen självförverkligandet; att bli allt det man önskar. När jag läser Sveriges Lantbruksuniversitets vetenskapliga råds svar på vilka krav som man ska ställa på en god djurhållning så uppfylls Maslows behovsnivåer alla nivåer med undantag från den femte som knappast ens alla människor kan uppnå. En del människor, som vill finna skillnader mellan människor och andra djur, framhåller ofta de andra djurens oförmåga att tänka på framtiden, veta vårt slutliga öde och möjligen också att vårt självmedvetande är större. Men, som flera filosofer framhåller, kan inte heller spädbarn eller gravt hjärnskadade personer ha dessa egenskaper. Ytterst få personer, tror jag, vill behandla eller utesluta dessa människor från all den omsorg, som de behöver. Jag har försökt att argumentera för att vi människor måste inse att vi har ett helt annorlunda sätt att se och uppföra oss mot våra närstående djurarter, som vi dödar, skadar, jagar och inte ger de naturliga behov som alla djur kräver för ett gott liv.     

Har du synpunkter är jag tacksam att få höra om dessa

Jaktkritik

 Det finns ett tillägg till djurskyddslagen som gäller djurplågeri. Ur SOU 2020:7 så står följande:

Med psykiskt lidande avser utredaren t.ex. ångest eller stark oro. Djur kan också utsättas för ett psykiskt lidande om de t.ex. skräms, stressas, eller hålls i miljöer som gör att de utvecklar stereotypier eller apati. Med fysiskt lidande avser utredaren t.ex. smärta och det obehag som orsakas av fysiska skador och bestående men. Även det obehag som köld, hetta, svält, törst osv. innebär kan utgöra ett lidande för djur.

Varför få jakt bedrivas? Enligt Djurplågerilagen får inte djur ”utsättes för ett psykiskt lidande om de t ex skräms (eller) stressas… och fysiskt lidande t ex smärta och det obehag som orsakas av fysiska och be stående men.

  

Jaktkritik

 I  samband med den pågående vargjakten så uttalar sig landsbygdsministern om att vararna måste decimeras då de tar alltför många får och hundar. Enligt viltskadecenter så gör vargar drygt 30 angrepp pågår och då dödar 300-400 får sovstaden betalar ersättning för. Det framgår inte hur fåren var skyddade. Med ordentligt uppsatt elstängsel lär fåren vara skyddade. Jakt är inte nödvändig och i alla fall inte med hund. Staten betalar jägarna ersättning till skyddsvästar till hundarna som då mycket sällan dödas men kan komma till skada. Fler hundar lär dödas av jägare under jakter då de misstar hund för jaktbyte. Hundar dör oftare vid vildsvinsjakt och av trafik. Om jägarna är rädda om sina hundar. Använd dom inte vid jakt och se till att inte släppa dom lösa när vägar.

Vargjakten beror naturligtvis inte beroende på dessa förmenta dödade får eller under. Jägarna vill ha vargen utrotad då vargen är en konkurrent till de själva om älgar och rådjur. Så enkelt är det. Men ingen skulle anse att detta var ett skäl att jaga varg. Därför hittar man på andra skäl.

Vid säljakten utdelas skottpengar. Skottpengar som men tidigare har ansett så oseriöst och otidsenligt. Men alltför få jägare vill jaga säl så därför mutar Naturvårdsverket jägare till jakten. Men frågan är hur många fiskar fler får yrkesfiskarna i sina nät då jakten omfattar ca 500 sälar? Jag kan klart säga att det aldrig syn i fiskarnas nät. Variationerna i fångsterna är oerhört mycket större så någon statistisk skillnad kan aldrig erhållas. Så varför jagas säl? Man tror !!! att det har effekt. Men varför ska blindstyren få bestämma om jakt. Jakten innebär ju oerhörda lidanden för alla de sälar som blir skadeskjutna. På land kan ju skadeskjutna djur eftersökas men inte i havet. Skadeskjutningen på land ligger mellan 10-30% beroende  vilken art som jagas. Den skadeskjutninsprocenten är säkert större vid den ytterst svåra säljakten. Denna jakt måste upphöra då den inte uppfyller §27 i jaktlagen som säger att jakten inte får utsätta djur för onödigt lidande. Här är det uppenbart då sälar inte kan eftersökas och avlivas inom rimlig tid.