tisdag 29 januari 2013

Jaktkritik

I ett ledarstick i DN (29/1) tas för ovanlighetens skull ett djurskyddsproblem upp. Susanna Birgersson skriver om en debatt i SVT:s "Agenda" (27/1) om hur sydafrikanska noshörningars horn som säljs till Sydostasien som undergörande medicin bl a med antiinflammatorisk verkan, mot baksmälla och "kärleksstimulerande" verkan ska kunna hindras. I artikeln påstås att priset på noshörninghorn är "ofattbara 600 000 kr per kilo".
I debatten anser Mattias Klum att noshörningshornen är en lyxkonsumsion och att information och opinionsbildning ska få konsumenterna av hornen att sluta köpa dem. Mot honom uttalar sig den sydafrikanska miljöekonomen Michael ´t Sas-Rolfes som anser att bruket är så djupt rotat i konsumtionsländerna att det skulle ta alldeles för långt tid att minska användande av noshörningshorn med upplysning och information. Han anser också att lyxkonsumtionen är marginell (då hornen kostar 600 000 kr per kilo?). Han menar att handelsförbudet bör hävas och att markägare ska ha möjlighet att "bedriva lönsam förvaltning av noshörningar". Dessutom anser han att det är möjligt att skära av hornen så att de växer ut igen.
Susanna Birgersson avslutar sitt ledarstick "Hur efterfrågan påverkas av möjligheten att köpa noshörningshorn är svårt att förutspå. Eller om det räcker för att stävja tjuvskyttet. Men nog borde det vara självklart att diskutera även denna typ av lösningar. Handelsförbud som inte åtlyds hjälper ingen noshörning".
Resonemanget är typiskt ekonomisnack. Människan är en ekonomisk varelse som enbart styrs av att tjäna pengar. Så fort man får ett problem så ska man lösa detta med liberala reformer; svartarbeten med RUT-avdrag eller knarkligor med att legalisera knarket. Så är det naturligtvis inte. I fallet med noshörningarna så är det flera problem.
För det första innebär jakt alltid skadskjutningar med stort lidande för djuren.
För det andra äger inte människor vilda djur. Vi har visserligen makten över djuren men inte att behandla dem hur som helst. Läs Pelle Strindlunds "Jordens herrar" för att se hur argumenten för slaveri på 1700- och 1800-talen går igen nu i vår tid när det gäller djur.
För det tredje minskar inte konsumtionen om inte information tillkommer. Vad tjänar då den legala jakten till? Blir priset billigare så ökar väl konsumtionen?
Mattias Klum har naturligtvis rätt. Med stigande levnadsstandard i de Sydostasien kommer också vidskeplighet och okunnighet att minska och därmed efterfrågan på obsoleta droger att minska. På sikt är information och upplysning det enda sättet att ändra människor beteenden. Det borde vara en självklarhet för en liberal skribent.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

lördag 26 januari 2013

Jaktkritik

I dag såg jag i en uppmaning från Naturvårdsverket, som tydligen sponsrade en karta över friluftsanläggningar, där de framhöll Do not disturb. Do not destroy. Uppmaningen låter som ett skämt då det är Naturvårdsverket som skriver.
Varför tillåter man störande verksamhet som skjutande i skogen och varför tillåter man förstörande (dödandet) av 1,2 miljoner djur varje år. Visserligen är det inte Naturvårdsverket som bestämmer innehållet av jaktförordningen men de har stor makt att påverka innehållet. Dessutom har Naturvårdsverket möjligheten att stoppa jakt på våra stora rovdjur om de anser att bevarandekriteriet inte uppfylls som t ex vid vargjakt. Men man låter detta fortgå.

läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i Jaktkritikerna på FB.

torsdag 24 januari 2013

Jaktkritik



För några dagar sedan fick jag en e-post från Danmark där ett par personer har lagt fram ett genomgripande förslag till ändringar i dansk jaktlagstiftning. Deras förslag är ett förslag för att skapa debatt i Dansk Naturskyddsförening.
Det är omöjligt att redogöra för hela förslaget men man börjar med att föreslå en kraftig begränsning av antalet arter som ska vara tillåtna att jagas. Dessa 15 arter är föreslagna:
Kronhjort, rådjur, hare (fält), grågås,kricka, rapphöna, ringduva och morkulla samt införda arter:.dovhjort, sikahjort, muflonfår, vildsvin, vildkanin, kanadgås och fasan. Mink och mårdhund ska bekämpas enligt föreslagna regler. Övriga arter ska vara fridlysta. Förslaget att begränsa jakten till vissa arter är den samma som i Tyskland och Nederländerna där numera få arter får jagas.
Själv är jag skeptisk till att jaga flera av de nämnda arterna t ex kricka, ringduva och morkulla då skadskjutningen på flygande fågel är oetisk stor.
Arne Hastrup som en av författarna heter skriver också om den minskande avskjutningen av ejder i Danmark. Den har många år legat på mellan 100 - 200 000 per år men 2010 var den 30 000. Det är ju en självklarhet att jakten inte kan döda så många ejdrar nu när det svenska beståndet har halverats. Men i detta sammanhang nämner Arne att ett minimun av 20% av de påskjutna ejdrarna inte hittas eller eftersöks utan omkommer så småingom av sina skador. Dessa skadskjutningstal gäller för alla fåglar och borde vara skäl nog för att fridlysa all fågeljakt. 
Jakten är mycket omfattande i Danmark även om endast 173 000 är registrerade (i Sverige är jägarna 270 000). Varje år dödas 2,3 miljoner djur genom jakt i Danmark. Men många av arterna som jagas är uppfödda och utsatta som gräsand (500 000 skjuts), fasan (725 000) och rapphöna (30 000). Men många arter skjuts i för mig förvånande höga tal som ringduva (300 000), morkulla (30 000), beckasiner (12 000). Jag antar att det är flesta enkelbeckasiner men det är väl inte omöjligt att sällsynta dubbel -och dvärgbeckasiner också stryker med.
Förslaget anser också att jakten endast ska vara 2,5 månader lång (idag 7 månader) och att jakt endast ska få ske från solens uppgång till dess nergång (idag 1,5 timme före och efter). 
Det finns naturligtvis många andra utmärkta förslag som det 10-sidiga dokumentet har men de jag tagit anser jag vara de viktigaste,
Skulle förslagen gå igenom så är det bara att gratulera våra danska vänner. En genomgripande förändring av den svenska jakten är också nödvändig inte bara för att minska lidandet hos de jagade djuren utan också för oss som är djur- och naturvänner. Jägarna äger inte djuren och därför ska jägarna inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

torsdag 17 januari 2013

Jaktkritik

Jag brukar inte publicera kommentarer som är 1) anonyma 2) är ovänliga i tonen 3) inte argumenterar för sin sak. Men i förra inlägget så gjorde jag det för att själv kunna motivera mitt ställningstagande mer grundligt.
Lidande kan vara både fysiskt och psykiskt. Jag tror (och ingen kan veta) att djur som aldrig sett något annat än sin hemvist eller att djur kan föreställa sig någon annan tillvaro inte lider av sin instängdhet. Jag hoppas att de svenska djurskyddslagarna ser till att vistelsen inte blir fysisk skadlig så att djuren skadas eller blir skadade av andra i flocken t ex bita i svansen, stångade eller sparkade. Djur ska ha tillräckligt med plats att röra sig, bra mat och för grisar något att göra som böka i halm. Dessa djurskyddslagar ska upprätthållas genom inspektioner av veterinärer och djurinspektörer. Självfallet förekommer det missförhållanden men många gånger är dessa orsakade av ägarens psykiska ohälsa. Jag är är övertygad om att de allra flesta vill sina djurs bästa och följer bestämmelser. De som hävdar annorlunda måste tala om vad som ska ändras. I sammanhanget kan jag påstå att med den frihandel som råder och den utbredda meningen att mat ska vara billig gör att alltför stora skärpningar av svensk djurhållning gör att svenskt kött kommer att försvinna förutom en liten del ekokött som en penningstark elit kommer att köpa. Redan idag är konkurrensen påtaglig. Till vilken glädje för djuren?
Ett annat argument är att djuren blir liksom människor "institutionaliserade" alltså vänjer sig vid denna slutna tillvaro att de fungerar sämre utanför. En burhållen fågel blir alldeles skärrad när den kommer utanför buren. Man vet vad man har och är rädd för det okända. Även många människor tycker att det är tryggt att leva där man alltid levt och vill inte ha det annorlunda. Självklart ska djuren ha det så bra det går men jag tror inte att de flesta av våra husdjur lider.
Annat är det med jakten. Av de mer än 1,2 miljoner djur söm dödas i vår natur varje år så dödas mer en en miljon utan att det finns anledning utom för jägarens nöje och rekreation. Dessutom skadskjuts 100 000-tals djur och dessa skador innebär utan tvekan lidande. Jag tror inte någon människa vill ha en hagelsvärm i sin kropp. Många av dessa skadade djur eftersöks aldrig så att de kan slutgiltigt dödas utan går en kvalfull död till mötes antingen genom skadan eller svält då de är försvagade att söka föda. Den som inte anser detta lidande större än svensk djurhållning är mycket välkommen att argumentera. Hittills har jag aldrig fått den analysen av de som hävdar att jakten INTE är Sveriges största djurskyddsproblem. Välkomma är överbevisa mig!
Se hemsidan. www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritiekrna

söndag 13 januari 2013

Jaktkritik

I radioprogrammet OBS talade Moa Mattis i fredags (11/1) om djur och människor. Hon var förundrad över att i tidig ålder så är vi föräldrar angelägna om att barnen har gosedjur och vi läser sagor som handlar om elefanter, kaniner, grodor och andra djur. När barnen kommer upp i skolåldern så övergår djurintresset till varulvar och dinosaurier. Därefter avtar intresset och vi äter djur. 3 miljoner grisar slaktas varje år i Sverige. Det var det enda dödande som MM berörde.
Författaren Jenny Diskies "Allt jag inte vet om djur" handlar mycket om slakt och slakterier men endast i en bisats nämner hon jakt.
Då jag för en styrelsemedlem i Naturskyddsföreningen talade om att jag ansåg att jakten var det största djurskyddsproblemet i Sverige höll hon inte med mig utan ansåg att det var vår djurhållning. Jag vet inte vilka insikter hon har i djurhållningen men jag har aldrig hört att Naturskyddsföreningen försökt att få en ändring i vår djurskyddslagstiftning. Jag anser att grisar som hålls innestängda hela sitt liv och kor som bara får röra sig strax utanför lagården inte lider. De vet inte om något annat men skulle ju kunna ha det bättre som ekologiskt uppfödda djur har det. Men som sagt jag anser att de inte lider. Transporten och slakten är säkert stressande men jag hoppas att de är kontrollerade och att inte fysiskt lidande dessutom uppstår.
I jakten skadskjuts och stressas många djur som harar, rävar och älgar med drevkedjor. Skadeskjutningen uppgår till 15 - 30% och vid fågeljakt eftersök många gånger inte de skadskjutna fågeln som jag själv bevittnat. Jag har svårt att tänka mig att mellan 15 -30% av slaktdjuren skulle skadas och att detta skulle förbi okänt och inte åtgärdat. 95 % av svenska folket äter kött. (Finns det 5 % vegetarianer?). De flesta vet hur djuren lever, transporteras och slaktas. Men få vet hur jakten går till. När ett urval tillfrågas så anser sig 10-20% negativa eller tveksamma till jakt. Om jakten sker för rekreation eller nöje tar mer än 60 % avstånd från jakt. Nu jagar ingen jägare av tvång eller plikt mot stat och samhälle så de flesta människor i Sverige anser alltså att jakten inte borde finnas.
Men hur ska vi jaktkritiker kunna komma ut med information om hur jakten sker?
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

måndag 7 januari 2013

Jaktkritik

Härom dagen läste jag i DN att Brigitte Barbot hotade att flytta till Ryssland om inte myndigheter i Frankrike tog tillbaka beslutet att avliva två elefanter på ett zoo i Lyon. Nu framgår det inte varför dessa elefanter ska avlivas. Men jag gissar att det beror på vanskötsel, otillräckliga möjligheter för elefanterna att bete sig naturligt och/eller elefanterna har stereotypa och/eller apatiska beteenden. Dessutom beroende på elefanternas kondition vill säker inget annat zoo ta hand om dem. Nu vet jag inte heller om Ryssland har djurskyddslagar som skulle ha tillåtit dessa elefanter att leva. Jag tvivlar på detta då rättsväsendet för människor knappast kan anses godtagbart.
Nu har vi människor makten över djuren och vi tillåter oss därför att bestämma över deras död. Jag anser att lidande är värre än en smärtfri död. Även för människor. Vi borde därför när vi är beslutskapabla kunna få avgöra då vi är utom all möjlighet att tillfriskna att besluta om dödshjälp för att undgå lidande i livets slutskede. Tyvärr saknas den möjligheten fortfarande i Sverige, men kommer kanske i framtiden.
Vi behandlar djur redan i dag efter denna tankegång. Lider djuret av en obotlig sjukdom och vi med stor sannolikhet antar att djuret lider avlivar vi djuret även om det står oss nära. Att döda djur så smärtfritt som möjligt är enligt min mening försvarbart då det lider.
Jag anser också att älgar och vildsvin måste dödas av oss människor då de gör allvarlig skada på skog och grödor men också orsakar trafikolyckor många gånger med dödlig utgång. Vi är trots allt närmast oss själva.
Skjutskickligheten skulle många gånger behövas förbättras och jag anser att obligatoriska skjutprov skulle vara en förutsättning för att jaga dessa djur. Skjutproven skulle kunna utföras i simulatorer så att de blev mer realistiska än de älgskyttebanor som nu finns. Kanske skulle man ha testen på bilprovning då alla (?) jägare har bil.
Läs hemsidan www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.