lördag 31 januari 2015

Jaktkritik

Jag fick i dag (30/1-15) med rubriken ”Vår Svenska Skog” utgiven av European Media Partner som jag inte har en aning om vad de står för eller varför de ger ut denna bilaga.
I bilagan finns en intervju med Jan Guillou  (naturligtvis). Jag hade trott att han skulle berätta om sina äventyr i de svenska skogarna men hans berättelse handlade om sina jakter i Sydafrika, Tanzania och Sibirien. 
JG började dock med att berätta om sina första år som som fågelskådare och naturmupp. ”Jag var …. faktiskt jaktmotståndare fram till lie över 30”. Sen träffade han Leif GW Persson och började jaga.  Men ”mitt första försök misslyckades eftersom jag skadesköt ett djur, med en fruktansvärd och ångestfylld natt med eftersökning genom träsk”. Men detta ville han ”kompensera” och så kom han igång med jakten.

Utan att vara psykolog så tror jag att JG:s behov att vara bäst, hävda sig och att inte vara svag (som många även tidigare uppfattar honom). Den känsloyttring som JG visade efter den första skarpskjutningen har säkert försvunnit. JG har med all säkerhet skadeskjutet andra djur men alla blir avtrubbade av att se djur lida många gånger. Jag tror att detta gäller alla jägare och inte bara JG. Tyvärr.
JG får också tillfälle att ondgöra sig över ”problemet att lodjur utplånat nästan allt småvilt”. Se mina två föregående bloggar där jag diskuterar detta jägarnas mantra.
Det enda som jag kan glädjas åt är att JG  börjar känna sig lite gammal och verkar dra ner på sina jaktresor. Kanske jag kan hoppas att JG lägger av med jakten helt.


Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik- essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.

torsdag 29 januari 2015

Jaktkritik

Hanne Kjöller skriver idag (29/1-15 i DN) insiktsfullt om "jägarlöobbyn" aldrig skulle vilja vänta med att låta den rättsliga processen gå sin gilla gång utan är mest angelägna att döda som många vargar de kan.
Hon påpekar också helt riktigt att det är helt galet att låta länsstyrelser besluta om hur många vargar det ska vara för att gynnsam bevarandestatus ska uppnås. När dessutom Naturvårdsverket är den instans som man kan överklaga till är det ju också helt galet. Naturvårdsverket har inte den juridiska kompetens utan har i många fall fått se sina beslut överklagade och att domstolar rättat till de felaktig besluten.
Hon anser helt rätt at regeringen nu ska se till att besluten tas i rätt ordning så att det går rättssäkert till.
Om inte regeringen klarar detta så kommer med all säkerhet EU att göra det och ta Sverige i örat och förhoppningsvis dra Sverige inför EG-domstolen för att Sverige bryter mot habitatdirektivet når Sverige hotat vargens bevarandestatus.
Det är enligt min mening en skandal att det får gå till på detta sätt.
Varför kunde Mats Carlgren och Lena Ek som miljöministrar "sköta" vargbesluten men inte Åsa Romson?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter. Finns på vår hemsida

måndag 26 januari 2015

Jaktkritik

I dagens tidning (DN 26/1-15) visa att alla rovdjur i Sverige minskar och detta på grund av jakt.
Vi har ju redan tidigare påpekat att lodjursjakten är förödande för lodjurspopulationen. Vi har 2014 framför klagomål till EU just om detta.

"Sverige återupptog jakten på lodjur 2006 utanför renbetesområdet efter inhibering av jakten efter det motiverade yttrandet och korrespondens med EU-kommissionen. Sedan dess har jakten uppgått till 400 dödade lodjur och 560 i renbetesområdet eller i medeltal 120 lodjur per år. Detta har resulterat i att lodjurens populationsstorlek minskat med 22 % sedan 2006  


Förutom den legala jakten förekommer också illegal jakt i tämligen stor omfattning.  Skattningar anger att den olaga jakten är den näst största dödsorsaken efter den legala licensjakten. (Naturvårdsverket: Nationell förvaltningsplan för lodjur 2013-2017). Då ca 30 lodjur dör i trafiken varje år (2013 dödades 40) beräknar vi att minst 50 lodjur dödas illegalt. Eftersom licensjakten dödar 120 lodjur eller ca 10-15 % av lodjuren i Sverige  så blir all dödlighet förutom den naturliga ca 200 individer eller drygt 20 % av populationen vilket klart överstiger den tänkbara överdödlighet med mellan 3 - 6 % som lodjuren har som tröskelvärde för att den "nuvarande populationen ska kunna bibehålla en positiv tillväxt i ett långsiktigt perspektiv"  enligt  en sårbarhetsanalys med Vortex-simuleringar gjirda 1999 ( Kontio,T.1999. Är den svenska lodjurspopulationen  (Lynx lynx) livskraftig? En sårbarhetsanalys- CBM:s skriftserie 1:105-117.)." 

I DN uppges det finnas 850 lodjur i Sverige vilket är hälften så många som riksdagen anses behövas för att lodjuren ska ha för att uppnå rimlig bevarandestatus. Detta antal ät dock alldeles för litet enligt forskare som menar att antalet bör vara dubbelt så många.
I artikeln anges björnarna vara 2 800 mot 3 3++ 2009 och kärvarna 650 mot 750 stycken 2012.
Det som förvånar mig mest är järnens stora nergång. Jag hade fått för mig att en mycket måttlig licensjakt tillämpades men här tillkommer med all säkerhet en stor tjuvjakt. En åersom med stor kunskap om Norrbotten talade om för mig att där en snöskoter tar sig fram där finns inga järvlyor. Men det här hände för 30 år sedan och då var stammen endast mellen 300 . 400 djur. Sett ur det perspektivet är ju järnens storlek en framgång.  Den nu pågående vargjakten kommer självklart att även minska vår lilla och inte på sikt överlevnadasbara vargstam. Naturvårdsverket sköter inte sitt uppdrag utan tycks styras av Jägareförbundet.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jkatkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.


söndag 25 januari 2015

Jaktkritik

För någon dag sedan träffade jag på en jägare ute i skogen som tillsammans med en kompis jagade älg. Han hade ingen hund men påstod att man kunds smyga sig på älgar och att det gick lika bra. Där ju möjligt. Jag har aldrig försökt mig på detta utan minerfarenhet är att älgarna dusar fram i full galopp och även om jag hade ett gevär klart att skjuta skulle jag aldrig kunna få in ett dödande skott på älgen. De älgar jag ser förövrigt är på långt och för älgen betryggande avstånd.
Alltnog jag kom att prata med jägaren och bland annat sa han att det inte finns några rådjur kvar här i norra Uppland eftersom det är för många lodjur.
Detta har jag hört förut från jägare och det är deras argument för att få jaga lodjur. Lodjur gör ju annars ingen skada och jag har aldrig hört någon som pstår sig vara rädd för att bli dödad av ett lodjur. Detta till skillnad från varg som ju enbart jagas för att de tar "jägarnas" älgar.
Men nu är det ju så att rådjuren har mycket värre problem att klara sig. Det allvarligaste för rådjuren är snörika vintrar. Vintern 2012/2013 var i alla fall här i Uppland snörik och långvarig. Jag är helt övertygad om att den vintern reducerade rådjuren kraftigt. Sen finns det ju betydligt fler rävar som kan ta rådjurskid och i täta populationer infekteras rådjuren av många parasiter som också minskar överlevnaden. Sen kommer naturligtvis jägarnas eget dödande som ju är betydligt.
Om man kunde göra kvantitativa beräkningar på snödjup, längd på vintern, vintertemperatur, antal, rävar, parasitförekomst, lodjur och jaktens påverkan skulle man kunna göra en statistisk studie. Jag är säker på att alla dessa faktorer skulle kunna vara signifikanta för rådjurens populationsstorlek men jag är övertygad om att lodjurens påverkan skulle vara den minsta faktorn. (Se också kommande blogg om rovdjursantal i Sverige).
I studier av orsak-verkan finna det aldrig en orsak till verkan. Dessa studier visar sig alltid mycket mer komplicerade.
Min erfarenhet när jag är ute i skogen här i norra Uppland är att jag ser oftast vildsvin sedan rådjur, räv,grävling, hare och älg i den ordningen. Detta är naturligtvis bara en slump men oftare ser man spillning och jag kan tycka att även dessa observationer är i samma rangordning som jag ser djuren. Men som sagt jägaren hade kanske andra slumpmässiga erfarenheter.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritike - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.   ¨

fredag 23 januari 2015

Jaktkritik

I samband med Sverker Martin-Löfs av gång från alla sina styrelseuppdrag har ju hans jaktresor med SCA:s jetplan ju varit en av de mest omtalade excesserna.
Jag har ju mycket länge vetat om att många näringslivstoppar träffas på jakter och att jaga med kungen är den förnämsta jakten att få vara med på. som ett exempel på detta har jag hört att aktierna på AB Stora Karlsö är mycket åtråvärda och om de kommer ut till försäljning så betalas aktien med stora summor. AB Stora Karlsö har naturligtvis inga utdelningar men man har chansen att få jaga hare där tillsammans med kungen! Otroligt men sant.
Men att jakten på SCVA:s marker var den näst förnämsta visste jag inte förrän nu. Det framgår inte av de tidningsartiklar jag läst vad som jagas mer än älg på sina marker i Jämtland. Jag tycker att det Ok om jakten sköts på ett korrekt sätt; alltså med ordning och reda vid genomförandet av jakten, goda skyttar och hundar som är bra på eftersök av skadskjutna älgar, Men.... Jag läser i DN (23/1-15) att"jakten har bidragit till att SCA dras med ett rykte som brukspatonföretag, gammeldags,inskränkt, och att de viktigaste besluten fattas i herrbastun efter jakten". Man förenar nytta med nöje som det står i artikeln. Detta är förmodligen sant, men tänk om man som styrelseledamot eller SCA direktör inte tycker om jakt utan anser det barbariskt att döda djur för nöjes skull? Uppenbarligen har man inget i dessa boöag att göra. Det är ju få som kommer ifråga och man söker väl aldrig möjligheten att bli en medarbetare i dylika bolag
Men jag anser det vara beklagligt att jakten ska ha så stor betydelse för våra bolagsdirektörer. varför inte ta in avstånd till jakt i sina etiska regler som ju många bolag nu har.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jkatkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar och jaktens avarter". Finns på vår hemsida.


torsdag 22 januari 2015

Jaktkritik

Det senaste tokiga önskemålet som jag hörde för några dagar sedan var förslaget från Jägarnas Riksförbund (alltså den mindre jägarorganisationen) att manmåste börja skjuta sångsvan. Detta förbund ansåg att sångsvanarna gjord skada på sådda fält.
Jag kan förstå om 10 000-yals gäss kan åstadkomma en vissa skada men några 100 sångsvanar är ju helt otänkbart. Sångsvanarna är dessutom mycket skygga och är mycket enkla att skrämma bort om bonden inte vill ha dem på sin åker.
Jag ser tilltaget att föra fram frågan om jakt på sångsvan som att dessa jägare vill ha fler "skottillfällen" som många jägare drömmer om.
Det som glädje mig är att förslaget inte har någon förankring hos några vettiga personer eller t ex Naturvårdsverk.
Jägarnas Riksförbund gör sig enbart löjliga med dylika förslag till jaktobjekt.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

lördag 17 januari 2015

Jaktkritik

Det är märkligt att debattinlägget av Annerberg, Egardt ochLiljelund har publicerats i DN (1771-15). Det är okunnigt och osakligt. För det första påstås att vargstammen har gynnsam bevarandestatus. Ingen av dessa personer har tydligen inte tagit kontakt med experter inom bevarandebiologi och/eller populationsgenetik. "Debatten - även bland forskarna- förs ofta termer av att ett fåtal lndivider hit eller dit är det samma som försvinnande eller överlevnad. Men så enkel är naturen givetvis inte." Detta citat ur artikeln visar på okunskap och förvrängning av vad etablerade forskare inom de av mig uppgivna ämnena. Den nuvarande stammen är aldrig i närheten av "gynnsam bevarandestatus". Jag är övertygad om att EG-domstolen kommer att fastställa att Sverige inte uppfyller Habitatdirektivet.
Författarna tar också upp att glesbyggsbefolkningen är oroliga för att barnen ska bli angripna av vargar när de går till skolbussen kan ju vara mycket enstaka men också helt enkelt ett sätt att få bort vargarna som ju många jägare vill- Vad vet författarna om detta? Dessutom menar författarna att man måste ta hänsyn till "jägarnas behov". Varför? Jägarna äger inte djuren och de har ingen rätt att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Den av författarna föreslagna "Vargkommitén löser inte problemet. För att Sverige ska uppfylla EU:s habitatdirektiv måste vargstammens storlek fastställas på en vetenskaplig grund och inte av "ödmjukhet" vilket jag uppfattar som författarna menar att de olika parterna ska kompromissa och gå halva vägen var. Detta skulle vara förödande för vår vargstam.

Läs hemsidan:www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

söndag 11 januari 2015

Jaktkritik

Jag är inte psykolog och har aldrig försökt sätta mig in i dylika frågeställningar men jag har alltid undrat hur jägare tänker då de utan nödvändighet dödar djur. Det är en våldshandling som måste ha förvärvats. Många jägare, kanske de flesta har redan från barnsben fått följa med i jakten, och förmodar jag, tagit det för givet att de vuxna gör rätt. Tycker de vuxna att det är helt rätt att döda djur så får väl barnen även den inställningen och funderar kanske aldrig att det kan vara fel.
Jag har ,mig veterligt, aldrig haft någon jägare i släkten och skulle aldrig vilja döda ett djur för nöjes skull. Jakten har ju ingen nödvändighet i dag då ingen behöver köttet för sin försörjning. Jakten är bara en hobby och just nöje.
Varför jag blev intresserad av denna fråga; varför jagar en del personer utan att tänka på att de dödar levande varelser har lika rätt all leva som vi. Ofta innebär också jakten ett stort lidande för djuren då de skadskjuts och stressas av hundar och fällor.
I DN i dag (11/1-15) står det om två mycket skickliga matematiker bl a om svensken Arne Beurling. Han karaktäriseras som "älskade jakt, hade ett häftigt humör, drack ofta för mycket och råkade i slagsmål även med kolleger". I samband med en skilsmässa och tvist om vårdnaden av barnen berättade hustrun om att hon blivit slagen och illa behandlad av mannen.
Sveriges jägarkår består av ca 300 000 personer och i alla grupper av människor finns rötägg. Men ibland har jag undrat om inte jakten gör människor avtrubbade och de förlorar eller saknar ett lugnt sinnelag. Jag har sett och hört jägare i våldsamma protester framför allt i samband med rovdjursdiskussioner. Personer med andra åsikter blir  skrämda av de hätska utfallen.
Det skulle vara intressant att veta om det är fler jägare med Beurlings temperament än hos en icke-jagande grupp. Det finns ju jägare som tar avstånd från jakt och det vore också intressant att vet varför.

Läs vår hemsida: www.jaktrkitikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik -essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

lördag 10 januari 2015

Jaktkritik

Det hät hrly obegripligt att jägarnas livskvalitet rasar samman för att de nu inte får jaga varg. (enligt Jägareförbundets ordförande Björn Sprängare).
Vi som vill ha många vargar i Sverige skulle förlora livskvalitet då en av våra ursprungsarter skulle utrotas. Vi är många fler som uppskattar ett artrikt och levande land än de jägare som vill utrota vargen. De är tror jag dock är en minoritet bland jägarna. Jag hoppas och tror att de flesta jägarna vill ha en stor och livskraftig stam av en fascinerande art som dessutom skulle vara till stor nytta för den biologiska mångfalden enligt forskarna.
De uttalanden som vissa jägare gör att det inte finns några djur att jaga i Värmland för att vargen tagit faller på sin orimlighet. Det finns alltid en balans mellan rovdjur och deras byten. Jägarna äger inte djuren och har alltså ingen rätt till de älgar som finns i Sverige.Det är ju vargarna som har rätten till älgarna då de är de ursprungliga i vårt land.

Läs vår hemsida: www-jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jktkritikerna Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

onsdag 7 januari 2015

Jaktkritik

Jag har varit utställare på Husdjursmässan i två dagar och andra föreningsmedlemmar har tacknämligt ställt upp de andra två dagarna.
De flesta som kommer på mässan är ju djurvänner och tar till sig vår information både med förskräckelse och häpnad. Att jakten utsätter så många djur i våra skogar för så mycket lidande är få medvetna om. Föreningen har verkligen en stor informationsinsats att fylla. Problemet är att vi saknar  tillräckliga resurser. Det information vi kan sprida är inte din information som Jägareförbundet har miljoner kroner till att föra ut till svenska folket. Därför är den intebeättigad till de anslag som staten ger till Naturvårdsverket som sen ska fördela peningpåsen. Föreningen Våra Rovdjur förlorade sitt anslag för 2015 men Jägareförbundet for själkart ny pengar.
Vad Jägareförbundet lämnar för budskap förstår vi. På mässan träffar man på jägare som är helt övertygade om att vargarna är inplanterade och att både vargarna och mellanskarven ska utrotas. De andra med sannasade jägarna brör sig inte om att 100 000-tals djur skadskjuts vilket medför stor ödande. "Jakten är sådan" det går inte att gör något åt detta. Fy fan!

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gätan boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.