I förra veckan skrev Malin Siwe i DN om som rubriken löd: "Naturvård:Här är främlingsfientligheten norm". Hon ondgjorde sig över att inga nya djur eller växter skall tillåtas komma in i Sverige. "..ty då hotas något naturligt. Som om det naturliga inte vore förändring". Problemet är inte det som Malin Siwe tror att allt nytt i flora och fauna inte skulle tolereras. Problemet är att vissa arter som inte skulle kunna komma hit på naturlig väg, som t ex minken och mårdhunden, har gjort det. Dessa djur orsakar allvarlig skada på vårt djurliv som minken och mårdhunden inte gör i sina hemtrakter beroende på att här saknas naturliga fiender. Vi kommer inte att kunna utrota varken mink eller mårdhund men det är viktigt att hålla dessa djur på en låg populationsnivå. Här gör verkligen jägarna en god insats. Framför allt måste minken och mårdhunden jagas på platser där de gör allvarlig skada som på skärgårdsöar och för mårdhundens del i fågelsjöar.
I dagens tidning intervjuvas Bo Toresson som fyller 70 år. Bo Toresson har varit partisekreterare och Jägareförbundets ordförande. Han fick redan som tioåring fick han låna pappans hagelbössa och det är nog typiskt för jägare. Jägare får lära sig dödandet tidigt i livet. I dag är det inte älgjakten som lockar Toresson utan småviltjakten. Jag tycker att det är upprörande att en jägare med Toresson bakgrund inte är mer medveten om sin uppgift. Han jagar små djur som natur- och djurvänner anser vara viktiga för deras naturupplevelser. Han struntar däremot i den viktiga älgjakten som skogsägare och trafikhänseende måste ske.
Se gärna: http://hansynsfulljakt.webhop.net
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar