Jaktkritik

I utredningen Mål för rovdjuren SOU 2012:22 framgår det att SLU har gjort en enkät som visar att 79 % accepterar jakt men det är under förutsättning att jakten inte endast bedrivs för nöjes skull. Då sjunker acceptansen och undersökningen konstaterar att 65 % är negativa till ”jakt på älg, hjort och rådjur, om anledningen är att få spänning och avkoppling” samt att 62 % anser att ”alla former av jakt för spänning och avkopplings skull är grymt mot djuren”.

Eftersom all jakt bedrivs i nöjessyfte (hur många jägare bedriver sin hobby av tvång eller olust?) visar det sig att 38% är mot jakt som den bedrivs idag. Detta är tio gånger så många som jägarna!

Trots detta är djurskyddare i en klar minoritet i viltförvaltningsdelegationer och att jägarintresset är starkt överrepresenterat. Varför är det så?

Man kan ju säga att jägarna har majoriteten bakom sig. Men hur många vet hur jakten bedrivs? Hur många vet att nära 90 % av jakten inte är nödvändig ( den s k viltvården och fågeljakten) och hur många vet att 100 000- tal djur skadskjuts varje år. Ett lidande som är fullkomligt onödigt eftersom de flesta djurarterna inte behöver jagas för att minimera allvarliga skador på t ex skog och orsaka trafikolyckor.

Det ska framhållas att skyddsjakt på enstaka individer förmodligen också är nödvändig för att skydda egendom (husdjur) och skydda människor från onödig rädsla. Men för att upprätthålla en dylik förmåga skulle endast några få god skyttar vara behövliga.

Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Gå med i FB-guppen Jaktkritikerna