Jaktkritik

Den här gången blir bloggen en blandad kompott.

I en tidigare blogg skrev jag om den enkätundersökning som SLU utfört för Rovdjursutredningen. I den undersökningen sade sig 79 % acceptera jakt. I en annan SOU (Vilt och jakt 1983:23) var det 90 % som accepterade eller ansåg jakt vara nödvändigt. Det har alltså skett en betydande förändring under de senaste 30 åren och nu är det dubbelt så många som inte anser jaktacceptabelt. Jag kan ju hoppas att tendensen håller i sig.

Den andra saken som jag tänkte kommentera är ett inslag i radions "Stuio ett" som sändes i fredags (7/9) appropå att älgjakten hade startat i norra Sverige. Där uttalade sig bl a en länsjaktvårdare i de termer som man alltid hör jägare använder, att det är upplevelsen i naturen, kamratskapet mm som är det viktigaste även om man inte förnekar att man vill ha kött även om önskemålet kommer senare än det andra. Men hon (det var en kvinna) ville också framhålla att man kände sig stolt över att ha kunnat vara skickligare och överlista djuret som man dödade. Hennes utsaga är ju rena nyset. Inget djur har en chans att komma levade ifrån en jakt om djuret förståss inte har förnågan att inte bli synligt för jägaren. Så fort jägaren har möjlighet att skjuta på djuret är det dödsdömt. Antingen död djuret omedelbart (förhoppningsvis) eller blir skadskjutet och då förhoppningsvis blir eftersökt och sedan dödat. Jag undrar om inte länsjaktvårdaren slängde ihop något som skulle låta bra men som inte hade med verkligheten att göra. jag tycker att detta antagande är det mest troliga.

Den tredje saken är att regeringen nu skjuter till mer pengar för ersättning till djurägare som får sin boskap riven av rovdjur. Ett utmärkt intiativ som jag hoppas minskar på rovdjurshatet bland de som äger husdjur.

Läs också: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

Jaktkritik

I utredningen Mål för rovdjuren SOU 2012:22 framgår det att SLU har gjort en enkät som visar att 79 % accepterar jakt men det är under förutsättning att jakten inte endast bedrivs för nöjes skull. Då sjunker acceptansen och undersökningen konstaterar att 65 % är negativa till ”jakt på älg, hjort och rådjur, om anledningen är att få spänning och avkoppling” samt att 62 % anser att ”alla former av jakt för spänning och avkopplings skull är grymt mot djuren”.

Eftersom all jakt bedrivs i nöjessyfte (hur många jägare bedriver sin hobby av tvång eller olust?) visar det sig att 38% är mot jakt som den bedrivs idag. Detta är tio gånger så många som jägarna!

Trots detta är djurskyddare i en klar minoritet i viltförvaltningsdelegationer och att jägarintresset är starkt överrepresenterat. Varför är det så?

Man kan ju säga att jägarna har majoriteten bakom sig. Men hur många vet hur jakten bedrivs? Hur många vet att nära 90 % av jakten inte är nödvändig ( den s k viltvården och fågeljakten) och hur många vet att 100 000- tal djur skadskjuts varje år. Ett lidande som är fullkomligt onödigt eftersom de flesta djurarterna inte behöver jagas för att minimera allvarliga skador på t ex skog och orsaka trafikolyckor.

Det ska framhållas att skyddsjakt på enstaka individer förmodligen också är nödvändig för att skydda egendom (husdjur) och skydda människor från onödig rädsla. Men för att upprätthålla en dylik förmåga skulle endast några få god skyttar vara behövliga.

Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Gå med i FB-guppen Jaktkritikerna