Jaktkritik

Den här gången blir bloggen en blandad kompott.

I en tidigare blogg skrev jag om den enkätundersökning som SLU utfört för Rovdjursutredningen. I den undersökningen sade sig 79 % acceptera jakt. I en annan SOU (Vilt och jakt 1983:23) var det 90 % som accepterade eller ansåg jakt vara nödvändigt. Det har alltså skett en betydande förändring under de senaste 30 åren och nu är det dubbelt så många som inte anser jaktacceptabelt. Jag kan ju hoppas att tendensen håller i sig.

Den andra saken som jag tänkte kommentera är ett inslag i radions "Stuio ett" som sändes i fredags (7/9) appropå att älgjakten hade startat i norra Sverige. Där uttalade sig bl a en länsjaktvårdare i de termer som man alltid hör jägare använder, att det är upplevelsen i naturen, kamratskapet mm som är det viktigaste även om man inte förnekar att man vill ha kött även om önskemålet kommer senare än det andra. Men hon (det var en kvinna) ville också framhålla att man kände sig stolt över att ha kunnat vara skickligare och överlista djuret som man dödade. Hennes utsaga är ju rena nyset. Inget djur har en chans att komma levade ifrån en jakt om djuret förståss inte har förnågan att inte bli synligt för jägaren. Så fort jägaren har möjlighet att skjuta på djuret är det dödsdömt. Antingen död djuret omedelbart (förhoppningsvis) eller blir skadskjutet och då förhoppningsvis blir eftersökt och sedan dödat. Jag undrar om inte länsjaktvårdaren slängde ihop något som skulle låta bra men som inte hade med verkligheten att göra. jag tycker att detta antagande är det mest troliga.

Den tredje saken är att regeringen nu skjuter till mer pengar för ersättning till djurägare som får sin boskap riven av rovdjur. Ett utmärkt intiativ som jag hoppas minskar på rovdjurshatet bland de som äger husdjur.

Läs också: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna