Jaktkritik

Jag vet inte om ni hört de sorglustiga historien om den tama älgen som blev skjuten?
I norra Sverige någon stans fanns en tam älg som gick i ett hägn. Ålgen var så tam att den tyckte om att bli kliad bakom öronen och klappad. Ålgen hade ett namn, Linus, och var chipmärkt och registrerad som husdjur hos länsstyrelsen.
Vid något tillfälle lyckade älgen ta sig ut ur hägnet och eftersom det var älgjakt sköts älgen av en jägare.
Nu fick ägaren av Linus reda på att en niotaggad älg blivit skjuten och han misstänkte därför att det var den förrymda Linus som just var en niotaggare. Linus ägare kontaktade jägaren och fick se hornet och konstaterade att det var Linus som blivit skjuten. Nu blev det en tvist om vems älgen var.
Man skulle ju tycka att Linus tillhörde husdjursägaren. Anta att en ko skjutits då hade ju saken varit klar. Nu kan man ju inte lasta jägaren för att ha skjutit älgen. Han kunde ju omöjligen veta att älgen var ett husdjur. Men när detta konstaterats borde ju han acceptera detta. Men icke! Ägaren krävde inte någon del av köttet utan ville bara ha hornet. Men inte ens det fick han av jägaren. När Linus ägare senare tog hornet från jägaren anmälde jägaren Linus ägare till polisen. Polisen tog Linus ägare till förhör i två timmar. (Polisen måste väl ha andra viktigare saker att satsa sina resurser på? Polisens arbete är under all kritik).
Sensmoralen blir: Jägarens äganderätt kan inte nog påpekas. De tro att de äger djuren. Men så är det inte. Djuren är allas egendom om man kan tala om att äga vilda djur. Visserligen får jägarna ta han om de djur som de dödar genom jakt på sina ägor men detta är ju endast ett villkorat ägande. Detta gäller bara vissa djur som finns med i jaktförordningen med undantag av de stora rovdjuren.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och går med i FB-gruppen Jaktkritikerna