Björnjakt
Jag redogjorde i en tidigare blogg för en björnjakt i Masungsbyn i oktober. Där hade ett par jägare lagt ut en åtel för rävjakt. I stället för en räv dyker en björn upp. Jägarna skjuter men skadskjuter (naturligtvis) björnen. De kontakter en jaktkamrat som med hund uppsöker den skadskjutna björnen och avliver den med hagel kl 23.
Denna jakt anmäler jag till åklagare men får igår till svar: "Förundersökning inleds inte. Anmälningsuppgifterna ger inte anledning att anta att brott som hör till allmänt åtal har förövats."
Jag kommer att skicka en anmälan till överåklagare för överprövning. Enligt mitt sätt att se måste ett jaktbrott ha begåtts.
1. Jägarna väntar på en räv. Rimligtvis har de då hagelvapen vilket är förbjudet vid björnjakt.
2. Jägarna skjuter på en björn vid åtel vilket inte är tillåtet.
Jag kan omöjligen förstå att detta inte skall vara ett jaktbrott.
Läs mer på http://www.nsd.se/ eller om annan björnjakt på http://www.aftonbladet.se/
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
tisdag 18 november 2008
tisdag 11 november 2008
Jaktkritik
Jag läser ofta insändarspalterna i dagstidningarna. Förvånansvärt ofta finns det jaktkritiska insändare. Varför jag tycker att de är förvånansvärt många kritiska insändare beror på att det saknas en debatt om jakten och dess verkningar. Jag har inte på tio år sett i någon tidning eller hört på radio eller sett på TV någon större artikel eller debatt om jakten och dess avarter. Varför är det så tyst?
Några exempel som jag samlat på mig är kanske något udda och de som står för åsikter som överensstämmer med mina har jag inte tagit tillvara på.
Den första insändaren anser att jägarna skall betala för de skador som älg- och vildsvinsolyckorna för med sig. Under de älgtätaste åren i mitten av 1980-talet dog ca 10 människor per år i älgkrockar och ett naturligtvis ännu fler skadades. Min gissning är att det idag dör 5 personer per år eftersom älgstammen har halverats sedan 1980-talet. I vildsvinsolyckor dör inga människor men flera skadas då de förlorar kontrollen över bilen. Man kan tycka att en nollvision för trafikskador med djur inte går att uppnå men självklart skulle trafikolyckorna kunna minska avsevärt om fler älgar och vildsvin sköts. Tyvärr ligger detta inte i jägarnas intresse. De vill ju ha så många djur som möjligt att jaga. Det märkliga tycker jag i insändaren är den kommentar som jag antar att redaktören till insändarsidan gör. Han/hon anser "skall fordonsägarna betala alla olyckskostnader på sin trafikförsäkring kanske jägarkollektivet borde få ett liknande uppdrag". Inte så dumt men svårgenomförbart!
En annan rolig insändare skriver så här: "Medborgare! Ifall ni behöver snabbt få tag i polis vid inbrott eller stöld, säg bara till SOS-alarm "jag har skjutit en björn" då kommer de med helikopter". Undertecknat med "Det finns resurser". Här behövs inga kommentarer.
Många upprördes då kungen var någonstans och sköt 450 fasaner. Som insändaren skriver:"Detta jippo har ingen med jakt att göra. Det är en massaker. Hur många blev skadskjutna?" "Det är för mycket för nöjet att döda djur". Helt sant. Insändaren påstår att kungen är beskyddare av Svenska Djurskyddsföreningen. Kan detta verkligen vara möjligt?
Läs gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Några exempel som jag samlat på mig är kanske något udda och de som står för åsikter som överensstämmer med mina har jag inte tagit tillvara på.
Den första insändaren anser att jägarna skall betala för de skador som älg- och vildsvinsolyckorna för med sig. Under de älgtätaste åren i mitten av 1980-talet dog ca 10 människor per år i älgkrockar och ett naturligtvis ännu fler skadades. Min gissning är att det idag dör 5 personer per år eftersom älgstammen har halverats sedan 1980-talet. I vildsvinsolyckor dör inga människor men flera skadas då de förlorar kontrollen över bilen. Man kan tycka att en nollvision för trafikskador med djur inte går att uppnå men självklart skulle trafikolyckorna kunna minska avsevärt om fler älgar och vildsvin sköts. Tyvärr ligger detta inte i jägarnas intresse. De vill ju ha så många djur som möjligt att jaga. Det märkliga tycker jag i insändaren är den kommentar som jag antar att redaktören till insändarsidan gör. Han/hon anser "skall fordonsägarna betala alla olyckskostnader på sin trafikförsäkring kanske jägarkollektivet borde få ett liknande uppdrag". Inte så dumt men svårgenomförbart!
En annan rolig insändare skriver så här: "Medborgare! Ifall ni behöver snabbt få tag i polis vid inbrott eller stöld, säg bara till SOS-alarm "jag har skjutit en björn" då kommer de med helikopter". Undertecknat med "Det finns resurser". Här behövs inga kommentarer.
Många upprördes då kungen var någonstans och sköt 450 fasaner. Som insändaren skriver:"Detta jippo har ingen med jakt att göra. Det är en massaker. Hur många blev skadskjutna?" "Det är för mycket för nöjet att döda djur". Helt sant. Insändaren påstår att kungen är beskyddare av Svenska Djurskyddsföreningen. Kan detta verkligen vara möjligt?
Läs gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
måndag 3 november 2008
Jaktkritik
Jaktens avarter
Jag har i tidigare bloggar diskuterat ett flertal av jaktens avarter som den mest avskyvärda; skadskjutningen som gör att 100 000-tals djur lider varje år på grund av jakten. Andra avarter är jakten på de 350 000 djur som består framför allt av mås- och kråkfåglar men även rävar och grävlingar. De kastas bara på sophögen efter de har dödats. Jakten innebär också att många sällsynta och små arter skjuts utan att det kan vara till någon nytta. Jag tänker då på svärta, sjöorre m fl och små arter som kricka. En hänsynslös form av jakt (om det nu skall kallas jakt) är snaror och fällor. Fällorna är endast till för att på ett enkelt sätt eliminera konkurrenter till jägarna själva. Att jag ifrågasätter om detta skall kallas för jakt beror på att det jägarna själva framhåller som det väsentliga i sin hobby är "naturupplevelser", "kamratskap", "komma hem till hembygden", "spänning" och "få tag i kött". Inget av detta uppfylls!
Andra avarter inom jakten är den tillåtna men inte desto mindre felaktiga jakten som får ske efter solens nedgång. Det är endast för älg, hjort, rådjur och våra fyra stora rovdjur som bestämmelser finns när jakten skall få ske under dygnet. Senast en timme efter solens nedgång får jakten ske utom för älg där solens nedgång är sluttid för jakten. Detta är alltför sent då jakten sker på hösten och om skadskjutet djur skall sökas måste en timme förflyta innan sökandet sätter in. Har djuret förflyttat sig långt från platsen där det sköts hinner det bli helmörkt och sökandet är sedan inte meningsfullt. Jag har läst om att ett rådjur fick ligga till morgonen därpå innan djuret hittades och kunde avlivas. Detta är helt oacceptabelt. Jakten måste sluta ï tid innan mörkret sänker sig så att även ett eftersök kan genomföras i tillfredsställande ljus.
Jakten på trofeer har gjort att älgstammen idag består av 20% tjurar som är för unga för att accepteras av korna som betäckare. Detta är vad jägarna menar med "viltvård".
Grytjakt med hund för grävling och räv har redan 1999 utdömts av Jordbruksverket som djurplågeri och som meningslös jakt. Trots flera påstötningar har ingen regering sett till att lagstifta mot denna förkastliga jakt.
Jag ifrågasätter också det etiska i att föda upp fasaner och gräsänder och sedan sätta ut dom i naturen för att sedan jaga dom. Risken för att fåglarna skadas är uppenbar och skall de komsumeras är det ju enklare att föda upp dom i hägn och sedan avliva dom som hönsfåglar. Jakten skall ju inte bara vara ett nöje att döda levande varelser utan ett sätt att få tag i kött.
Kan det vara etiskt försvarbart att jaga hare under den kallaste årstiden med drivande hund? Under vintern då alla djur har det som svårast och behöver den vila och den korta tid det är ljust till att söka föda driver skällande hundar harar som då förlorar mycket av den energi som de behöver för att överleva de kalla nätterna om de naturligtvis inte skjuts av jägaren. Men alla harar skjuts inte och de som överlever jägarens hagel överlever kanske inte natten beroende på den föregående jakten.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Jag har i tidigare bloggar diskuterat ett flertal av jaktens avarter som den mest avskyvärda; skadskjutningen som gör att 100 000-tals djur lider varje år på grund av jakten. Andra avarter är jakten på de 350 000 djur som består framför allt av mås- och kråkfåglar men även rävar och grävlingar. De kastas bara på sophögen efter de har dödats. Jakten innebär också att många sällsynta och små arter skjuts utan att det kan vara till någon nytta. Jag tänker då på svärta, sjöorre m fl och små arter som kricka. En hänsynslös form av jakt (om det nu skall kallas jakt) är snaror och fällor. Fällorna är endast till för att på ett enkelt sätt eliminera konkurrenter till jägarna själva. Att jag ifrågasätter om detta skall kallas för jakt beror på att det jägarna själva framhåller som det väsentliga i sin hobby är "naturupplevelser", "kamratskap", "komma hem till hembygden", "spänning" och "få tag i kött". Inget av detta uppfylls!
Andra avarter inom jakten är den tillåtna men inte desto mindre felaktiga jakten som får ske efter solens nedgång. Det är endast för älg, hjort, rådjur och våra fyra stora rovdjur som bestämmelser finns när jakten skall få ske under dygnet. Senast en timme efter solens nedgång får jakten ske utom för älg där solens nedgång är sluttid för jakten. Detta är alltför sent då jakten sker på hösten och om skadskjutet djur skall sökas måste en timme förflyta innan sökandet sätter in. Har djuret förflyttat sig långt från platsen där det sköts hinner det bli helmörkt och sökandet är sedan inte meningsfullt. Jag har läst om att ett rådjur fick ligga till morgonen därpå innan djuret hittades och kunde avlivas. Detta är helt oacceptabelt. Jakten måste sluta ï tid innan mörkret sänker sig så att även ett eftersök kan genomföras i tillfredsställande ljus.
Jakten på trofeer har gjort att älgstammen idag består av 20% tjurar som är för unga för att accepteras av korna som betäckare. Detta är vad jägarna menar med "viltvård".
Grytjakt med hund för grävling och räv har redan 1999 utdömts av Jordbruksverket som djurplågeri och som meningslös jakt. Trots flera påstötningar har ingen regering sett till att lagstifta mot denna förkastliga jakt.
Jag ifrågasätter också det etiska i att föda upp fasaner och gräsänder och sedan sätta ut dom i naturen för att sedan jaga dom. Risken för att fåglarna skadas är uppenbar och skall de komsumeras är det ju enklare att föda upp dom i hägn och sedan avliva dom som hönsfåglar. Jakten skall ju inte bara vara ett nöje att döda levande varelser utan ett sätt att få tag i kött.
Kan det vara etiskt försvarbart att jaga hare under den kallaste årstiden med drivande hund? Under vintern då alla djur har det som svårast och behöver den vila och den korta tid det är ljust till att söka föda driver skällande hundar harar som då förlorar mycket av den energi som de behöver för att överleva de kalla nätterna om de naturligtvis inte skjuts av jägaren. Men alla harar skjuts inte och de som överlever jägarens hagel överlever kanske inte natten beroende på den föregående jakten.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
tisdag 28 oktober 2008
Jaktkritik
Christina Nilsson-Dag informationschef på Svenska Jägareförbundet anser i en insändare i DN att det är Jägareförbundet som ”har kunskap och kompetens att vårda våra viltstammar”. Nyligen kunde vi läsa att älgstammen endast har 20% tjurar och att tjurarna är för unga för att locka korna till parning. Snacka om skötsel! De enda som kan ”vårda” viltstammar är de vilda djuren som t ex varg!
Christina Nilsson-Dag beklagar att älgjakten på flera håll ställs in då ”älgen i stort sätt försvunnit på grund av rovdjurstrycket”. Om så skulle vara fallet, är de enda som lider, just vargarna som Christina Nilsson-Dag vill jaga trots att vargen fortfarande är utrotningshotad. Men kanske Jägareförbundet vill att jakten just skall omöjliggöra vargens överlevnad.
Jägareförbundet tror att de äger de vilda djuren. Men så är inte fallet. Markägare har tillåtelse att döda vissa djur (många undantag finns) det är alltså ingen rättighet. De enda som har rättighet till vår natur är de vilda djuren. De har rättighet att äta det som finns även om det är jaktbara djur som ripor som tas av t ex jaktfalkar, harar som tas av rävar, rådjur som tas av lodjur eller älgar som tas av vargar. Jägareförbundet har en barbarisk 1800-talssyn att avrätta de rovdjur som för sin överlevnad och i sin instinkt dödar andra djur. Kungen har som valspråk ”För Sverige i tiden”; låt den också bli Svenska Jägareförbundets.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Christina Nilsson-Dag beklagar att älgjakten på flera håll ställs in då ”älgen i stort sätt försvunnit på grund av rovdjurstrycket”. Om så skulle vara fallet, är de enda som lider, just vargarna som Christina Nilsson-Dag vill jaga trots att vargen fortfarande är utrotningshotad. Men kanske Jägareförbundet vill att jakten just skall omöjliggöra vargens överlevnad.
Jägareförbundet tror att de äger de vilda djuren. Men så är inte fallet. Markägare har tillåtelse att döda vissa djur (många undantag finns) det är alltså ingen rättighet. De enda som har rättighet till vår natur är de vilda djuren. De har rättighet att äta det som finns även om det är jaktbara djur som ripor som tas av t ex jaktfalkar, harar som tas av rävar, rådjur som tas av lodjur eller älgar som tas av vargar. Jägareförbundet har en barbarisk 1800-talssyn att avrätta de rovdjur som för sin överlevnad och i sin instinkt dödar andra djur. Kungen har som valspråk ”För Sverige i tiden”; låt den också bli Svenska Jägareförbundets.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
tisdag 21 oktober 2008
Jaktkritik
Björnjakt
För någon tid sedan fick jag tillsänt mig ett antal tidningsutklipp från Norrbotten som gällde ett par björnjakter. För mig som inte är mot jakt men som häftigt bekämpar hänsynslös och oetisk jakt är skildringarna skrämmande.
Den första jakten skedde i närheten av Masungsbyn. Där låg några jägare vid en åtel och väntade på en räv. I stället kom det en björn som jägarna sköt på. Eftersom det var en räv de enligt egen utsago väntade på antar jag att de använde hagelgevär. Utgången blev också den väntade, björnen som de sköt på, skadsköts.
För att kunna uppsöka den skadskjutna björnen tillkallade de en vän som hade hund för att sköta eftersöket. Denna jägare följde björnspåret och fann björnen ca kl 23 då det var mörkt ute. Björnen uppsöktes och kunde avlivas med grovkornigt hagel.
Jag har polisanmält denna jakt för att få klargjort om detta kan vara inom jaktlagens normer. Jag anser att minst fyra fel gjordes: 1) Jägarna som låg och väntade på räven sköt troligen med otillåtet vapen. 2) Björnjakt vid åtel är förbjudet 3) Jakt efter björn får inte ske efter mörkrets inbrott enligt jaktlagen 4) Björn skall jagas med grovkalibrigt vapen s k klass 1-vapen.
Ännu har jag inget hört från polisen i Norrbotten men hoppas naturligtvis att åklagare kommer fram till att ett jaktbrott har begåtts. Ett åtal skulle visa andra jägare vad som inte är tillåtet vid björnjakt.
Den andra björnjakten skede nära Gällivare. Där kom en jägare och såg en kulle som han anade var ett björnide. I stället för att gå därifrån blen han "nyfiken" och gick runt kullen för att hitta ingången. När han kom nära ingången kom björnen utrusande och jägaren kunde på nära håll skjuta björnen. Han var van vid snabba skott då han sen flera år var en van tävlingsskytt i levduveskytte. Men kan det vara lagligt att störa björnar som går i ide? Även denna jakt är föremål för utredning av åklagare.
Min inställning är att låt björnar som är skygga och lufsande omkring i vildmarken vara men skjut de som kommer nära bebyggelse och visar intresse för soptunnor och kan uppfattas som orädda. Björnar är skygga och anfaller ingen människa om de inte retas på något sätt t ex genom skadskjutning, störning vid ide eller närhet till ungar och mat.
Bevara våra bjönar och se till att människor lär känna dem. Ta efter de stora turitmagneter som finnar har byggt upp genom björnsafaries där tusentals människor kommer för att få se björn vid åtlar från gömslen. Varför åka till Finland när det går att göra likadant i Sverige?
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
För någon tid sedan fick jag tillsänt mig ett antal tidningsutklipp från Norrbotten som gällde ett par björnjakter. För mig som inte är mot jakt men som häftigt bekämpar hänsynslös och oetisk jakt är skildringarna skrämmande.
Den första jakten skedde i närheten av Masungsbyn. Där låg några jägare vid en åtel och väntade på en räv. I stället kom det en björn som jägarna sköt på. Eftersom det var en räv de enligt egen utsago väntade på antar jag att de använde hagelgevär. Utgången blev också den väntade, björnen som de sköt på, skadsköts.
För att kunna uppsöka den skadskjutna björnen tillkallade de en vän som hade hund för att sköta eftersöket. Denna jägare följde björnspåret och fann björnen ca kl 23 då det var mörkt ute. Björnen uppsöktes och kunde avlivas med grovkornigt hagel.
Jag har polisanmält denna jakt för att få klargjort om detta kan vara inom jaktlagens normer. Jag anser att minst fyra fel gjordes: 1) Jägarna som låg och väntade på räven sköt troligen med otillåtet vapen. 2) Björnjakt vid åtel är förbjudet 3) Jakt efter björn får inte ske efter mörkrets inbrott enligt jaktlagen 4) Björn skall jagas med grovkalibrigt vapen s k klass 1-vapen.
Ännu har jag inget hört från polisen i Norrbotten men hoppas naturligtvis att åklagare kommer fram till att ett jaktbrott har begåtts. Ett åtal skulle visa andra jägare vad som inte är tillåtet vid björnjakt.
Den andra björnjakten skede nära Gällivare. Där kom en jägare och såg en kulle som han anade var ett björnide. I stället för att gå därifrån blen han "nyfiken" och gick runt kullen för att hitta ingången. När han kom nära ingången kom björnen utrusande och jägaren kunde på nära håll skjuta björnen. Han var van vid snabba skott då han sen flera år var en van tävlingsskytt i levduveskytte. Men kan det vara lagligt att störa björnar som går i ide? Även denna jakt är föremål för utredning av åklagare.
Min inställning är att låt björnar som är skygga och lufsande omkring i vildmarken vara men skjut de som kommer nära bebyggelse och visar intresse för soptunnor och kan uppfattas som orädda. Björnar är skygga och anfaller ingen människa om de inte retas på något sätt t ex genom skadskjutning, störning vid ide eller närhet till ungar och mat.
Bevara våra bjönar och se till att människor lär känna dem. Ta efter de stora turitmagneter som finnar har byggt upp genom björnsafaries där tusentals människor kommer för att få se björn vid åtlar från gömslen. Varför åka till Finland när det går att göra likadant i Sverige?
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
onsdag 15 oktober 2008
jaktkritik
"Viltvård"
"Viltvård" , jag sätter ordet inom citationstecken då det är en eufemism= förskönande omskrivning om vad det egentligen handlar om. "Viltvård" är endast ett försök att eliminera så många rovdjur som möjligt för att jägaren själv skall kunna skjuta såmånga andra djur som han/hon istället vill komma över t.ex rådjur (lodjur jagas av denna anledning) eller harar (rävar jagas av denna anledning).
För att bedriva sin "viltvård" använder osunda metoder som t.ex. fällor som inte är jakt i den meningen som de flesta jägare använder. Enligt enkäter som gjorts bland jägare där de tillfrågas varför de jagar framhåller de alltid "komma ut i naturen" eller "naturupplevelser" som första anledning sedan kommer "kamratskap", "vara med hunden" "spänning" mm som skäl till jakten. Visserligen är det få jägare som vågar säga att han/hon tycker det är roligt att döda men fällor är ingen jakt i den allmänt vedertagna meningen. "Viltvården" kan också ta sig sådana uttryck som hetsjakt på räv där så många jägare som möjligt går i långa drev för att kunna kommaåt så många rävar som möjligt.
Man skulle kunna tycka att "viltvård" skulle kunna bedrivas på ett mer adekvat sätt där man verkligen vårdade de djurarter som man ville jaga. Men icke!
Jag läser i tidningen att det mest omhuldade jaktbara arten älgen verkligen har "viltvårdats" sönder. I dag finns det endast 20%!! tjurar och att de som är kvar är för unga för att honorna skall vilja para sig med dem. Nu skall man försök ändra på detta. 60% skall vara honor och kalvjakten skall också bli intensivare. Jag har hört detta förr. Den stora obalansen i älgstammen är inget nytt. Det är bara det att den förvärras. I ett reportage i radio hörde jag en disillusionerad jägare berätta att de i hans jaktlag hade bestämt att tjurar men en viss kronstorlek skulle sparas. Vid ett pass satt han och såg en vacker äldre tjur passera men några hundra meter längre bort inne på nästa jaktlags område så smällde det och så var den tjuren borta för alltid.
När jakten nuförtiden så ofta är bortarrenderad så vill de som jagar ha sina trofeer. Det är tacknämligt att ansvariga försöker ta det ansvar som åligger dom men att restaurera älgstammen tar mycket lång tid och jag tvivlar att insikten sitter i den tiden det behövs.
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
"Viltvård" , jag sätter ordet inom citationstecken då det är en eufemism= förskönande omskrivning om vad det egentligen handlar om. "Viltvård" är endast ett försök att eliminera så många rovdjur som möjligt för att jägaren själv skall kunna skjuta såmånga andra djur som han/hon istället vill komma över t.ex rådjur (lodjur jagas av denna anledning) eller harar (rävar jagas av denna anledning).
För att bedriva sin "viltvård" använder osunda metoder som t.ex. fällor som inte är jakt i den meningen som de flesta jägare använder. Enligt enkäter som gjorts bland jägare där de tillfrågas varför de jagar framhåller de alltid "komma ut i naturen" eller "naturupplevelser" som första anledning sedan kommer "kamratskap", "vara med hunden" "spänning" mm som skäl till jakten. Visserligen är det få jägare som vågar säga att han/hon tycker det är roligt att döda men fällor är ingen jakt i den allmänt vedertagna meningen. "Viltvården" kan också ta sig sådana uttryck som hetsjakt på räv där så många jägare som möjligt går i långa drev för att kunna kommaåt så många rävar som möjligt.
Man skulle kunna tycka att "viltvård" skulle kunna bedrivas på ett mer adekvat sätt där man verkligen vårdade de djurarter som man ville jaga. Men icke!
Jag läser i tidningen att det mest omhuldade jaktbara arten älgen verkligen har "viltvårdats" sönder. I dag finns det endast 20%!! tjurar och att de som är kvar är för unga för att honorna skall vilja para sig med dem. Nu skall man försök ändra på detta. 60% skall vara honor och kalvjakten skall också bli intensivare. Jag har hört detta förr. Den stora obalansen i älgstammen är inget nytt. Det är bara det att den förvärras. I ett reportage i radio hörde jag en disillusionerad jägare berätta att de i hans jaktlag hade bestämt att tjurar men en viss kronstorlek skulle sparas. Vid ett pass satt han och såg en vacker äldre tjur passera men några hundra meter längre bort inne på nästa jaktlags område så smällde det och så var den tjuren borta för alltid.
När jakten nuförtiden så ofta är bortarrenderad så vill de som jagar ha sina trofeer. Det är tacknämligt att ansvariga försöker ta det ansvar som åligger dom men att restaurera älgstammen tar mycket lång tid och jag tvivlar att insikten sitter i den tiden det behövs.
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
onsdag 8 oktober 2008
Jaktkritik
Jakt med fällor
Tidigare har jag tagit upp de största avarterna inom jakten nämligen skadskjutningarna och jakten på arter som inte tas om hand utan kastas sedan de dödats.
Ett liknande problem är den fälljakt som i huvudsakligen sker på rovdjur. De arter som berörs är , mård, mink, lodjur, bäver och fotsnara för räv och ripsnara.
Som jag ser det är detta oskick med fällor inte jakt utan ett lätt sätt för jägarna att eliminera djur som de inte vill ha i sina jaktmarker. De arter som berörs mård, mink, räv och lodjur har ju ingen som helst betydelse för jägarens önskan att få kött för konsumtion. Det som berättigar fälljakten är endast möjligheten att döda konkurrenter till jägaren själv på ett så lätt och bekvämt sätt som möjligt.
Jägaren äger inte djuren som går på hans mark. Därför anser jag att alla rovdjur skall vara fridlysta och att jägaren får en rättighet att döda det överskott som blir kvar sedan rovdjuren tagit sina mycket mer berättigade delar av de djur som finns i alla våras marker. Jag tror att det är en mycket spridd missuppfattning att markägaren (jägaren) äger djuren som finns på hans mark men det är endast en förmån som markägaren har att få jaga och döda djur på mark som tillhör honom. Det är endast när djuret är dött som det tillfaller markägaren (utom statens vilt som omfattar sällsynta djur). Denna princip att det döda djuret tillfaller markägaren finns inskrivit i jaktlagen och många processer har genom åren visat att jägare som gått in på annans mark och tagit hand om ett byte har fått dryga böter.
Det enda undantaget från att fällor endast är till för att eliminera konkurrenter till jägaren är ripsnarorna. Men dessa snaror är en grym avlivningsmetod och redan på 1970-talet visade undersökningar att riporna ibland dog efter en lång (många minuters) dödskamp då snaran inte alltid drar åt som det är tänkt. Ripsnarningen måste förbjudas då den inte följer jaktlagens paragraf att "djuren inte för utsättas för onödigt lidande". För att döda ripor finns andra och troligen bättre metoder som att t ex skjuta dem och ha en hund som sedan söker upp alla de skadskjutna som följer med ripjakten. Ripsnarningen är en obehaglig metod för att på ett enkelt sätt skaffa sig ett stort antal ripor till försäljning.
Förbjud all fällfångst!
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Tidigare har jag tagit upp de största avarterna inom jakten nämligen skadskjutningarna och jakten på arter som inte tas om hand utan kastas sedan de dödats.
Ett liknande problem är den fälljakt som i huvudsakligen sker på rovdjur. De arter som berörs är , mård, mink, lodjur, bäver och fotsnara för räv och ripsnara.
Som jag ser det är detta oskick med fällor inte jakt utan ett lätt sätt för jägarna att eliminera djur som de inte vill ha i sina jaktmarker. De arter som berörs mård, mink, räv och lodjur har ju ingen som helst betydelse för jägarens önskan att få kött för konsumtion. Det som berättigar fälljakten är endast möjligheten att döda konkurrenter till jägaren själv på ett så lätt och bekvämt sätt som möjligt.
Jägaren äger inte djuren som går på hans mark. Därför anser jag att alla rovdjur skall vara fridlysta och att jägaren får en rättighet att döda det överskott som blir kvar sedan rovdjuren tagit sina mycket mer berättigade delar av de djur som finns i alla våras marker. Jag tror att det är en mycket spridd missuppfattning att markägaren (jägaren) äger djuren som finns på hans mark men det är endast en förmån som markägaren har att få jaga och döda djur på mark som tillhör honom. Det är endast när djuret är dött som det tillfaller markägaren (utom statens vilt som omfattar sällsynta djur). Denna princip att det döda djuret tillfaller markägaren finns inskrivit i jaktlagen och många processer har genom åren visat att jägare som gått in på annans mark och tagit hand om ett byte har fått dryga böter.
Det enda undantaget från att fällor endast är till för att eliminera konkurrenter till jägaren är ripsnarorna. Men dessa snaror är en grym avlivningsmetod och redan på 1970-talet visade undersökningar att riporna ibland dog efter en lång (många minuters) dödskamp då snaran inte alltid drar åt som det är tänkt. Ripsnarningen måste förbjudas då den inte följer jaktlagens paragraf att "djuren inte för utsättas för onödigt lidande". För att döda ripor finns andra och troligen bättre metoder som att t ex skjuta dem och ha en hund som sedan söker upp alla de skadskjutna som följer med ripjakten. Ripsnarningen är en obehaglig metod för att på ett enkelt sätt skaffa sig ett stort antal ripor till försäljning.
Förbjud all fällfångst!
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)