tisdag 19 januari 2010

Jaktkritik

Vargjakten har som de flesta vet, tror jag, upprört många känslor. Mycket av det som skrivits och sagts är inget att bry sig om eftersom många uttalar sig utan kunskaper och utbildning. Ett exempel är Andeas Carlgren som menade att jakten skulle hjälpa den starkt inavlade vargsatmmen.
Men när forskare ryker ihop är det allvarligare.
Anders Bjärvall, fd rovdjursansvarig på Naturvårdsverket, menade i en tidningsartikel, att om man skulle reducera vargstammen, vore det bättre att döda valpar där man visste att föräldrarna var alltför mycket släkt med varandra, än den slumpmässiga jakten som nu förekom. Man skulle vinna två fördelar med detta: skadskjuningarna skulle elimineras och dödandet skulle motsvara EU:s habitatdirektiv på "strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning".
När Olle Liberg, forskare på Grimsö (SLU:s forskningsstation för ekologi) i en tidning uttalade att 50 vargar borde skjutas nästa år för att stammen inte skulle öka, intervjuades Anders i radio och han ansåg att Olle gick jägarnas ärenden. Därefter fick Olle besvara kritiken och menade att Anders förslag på att döda valpar reducerade vargar till "skadedjur" och framföll att det jaktliga intresset var viktigt i vargjakten. När han fick frågan om han främjade jägarnas intressen svarade Olle att det var ett "oförskämt" uttalade.
Nu hör det till saken att Olle är jägare. Jag som inte är jägare utan är djur- och naturvän ser saken naturligtvis helt annorlunda. Om Olle istället motiverade sitt förslag om den ökade vargjakten med seriösa argument hade koppling till jägarna kanske kunnat falla till marken. Men nu kvarstår misstanken starkare.
Som jag i min förra blogg framhöll skall naturligtvis inte vargstammen överhuvudtaget minska. Varje population som är liten riskerar att förlora värdefulla gener, som t ex har med vitalitet eller reproduktion att göra, genom en slump som kallas genetisk drift. Det finns bara två sätt att minska inavel och den ena är att låta populationen öka snabbt och den andra att låta tillräckligt många obesläktade individer invandra. Eftersom invandringen inte sker i den utsträckning den borde, är en kraftig och snabb tillväxt av popultionens storlek att rekommendera. Alltså helt i motsats till regeringens och Olles idéer.
En för mig, som djur- och naturvän, är att jakten Sveriges allvarligaste djurskyddsproblem. 100 000-tals djur skadskjuts varje år i Sverige. Detta visar sig också i den avslutade vargjakten där 26% av vargarna skadsköts (enl SVT Akuellt och jag har inte sett siffrorna dementeras). Där tycker jag Anders har en viktig poäng med sitt förslag. Att dödandet av ungar skulle reducera vargen till "skadedjur" är ju nonsens. Det är ju jägarna själva som ser vargen som skadedjur då den konkurrerar om älgar och rådjur. Det är ju därför som jägarna så stark lobbar för vargjakt. En miljon skottillfällen finns ju i den övriga jakten. Så de få (27 st) vargar det är fråga om har inget med jaktligt intresse att göra. Det är rovdjurshatet som kommer till synes.
Läs även vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

måndag 11 januari 2010

Jaktkritik

Den senaste veckans stora uppståndelse gäller ju vargjakten. Andreas Carlgren är inte tillräckligt kunnig och/eller omger sig med okunniga medhjälpare för att vara den person som borde sköta de mycket allvarliga överväganden som rör våra rovdjur. Andreas Carlgren påstår att vargarna måste skjutas eftersom de är alldeles för inavlade. Han påstår att man genom jakten tar bort genetiskt defekta djur vilket naturligtvis inte är sant. Visserligen har några (5-10%?) av vargarna skellettdefekter och några andra fel som kan vara förknippade med den höga grad av inavel som djuren har. Men dessa djur elimineras naturligtvis inte genom jakt. Jakten slå blint medan ett naturligt urval möjligen kunde åstadkomma att de skadade individerna hade lägre sannolikhet att fortplanta sig. Som lektor i genetik med specialkompetens inom populationsgenetiken kan jag uttala mig om det som är det allvarligaste problemet med inavel nämligen sterilitet eller semisterilitet. Denna sterilitet visar sig i de små kullstorlekar som våra vargar får.
Som genetiker kan jag också bestämt hävda att avskjutning är det sämsta medlet för att förbättre genetiken hos de vargar vi har. Ju färre individer vi har desto större sannolikhet för att gener försvinner som skulle vara viktiga för vargarnas möjlighet att leva vidare. Ett sätt att förbättre en inavlad stam är att låta den snabbt öka i storlek alltså helt motsatt åtgärd än den nu företagna. Det andra sättet är naturligtvis att se till att fler vargar får möjlighet att invandra. En naturlig invandring är självfallet det bästa sättet att förbättra den genetiska potensialen och att på konstlad väg föra in individer är säkert döfött då våra agressiva varghatare inte skulle tolerera detta.
Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

tisdag 5 januari 2010

Jaktkritik

Jag vill först besvara några av de anonyma kommentarer till min blogg. Några jägare har svårt att tro att skadskjutningen uppgår till 100 000-tals djur i Sverige varje år. Jag hade tänkt att skriva om den avslutade vargjakten och det kan ju visa hur stor skadskjutningen är. Sju av de 25 skjutna (enl. SVT) blev skadskjutna = 28%. Denna procentsiffra är inte på något sätt unik. Forskare på Grimsö har funnit 25% skadskjutningar. Forskare på räv har funnit att´ca 30% av rävarna var skadskjutna. Jägareförbundet ocgh Sveriges ornitologiska förening fann att 60% av äldre sädgäss hade hagel i kroppen. Jägareförbundet fann att 14% av älgarna skadsköts. Allt finns publicerat i Svensk Jakt, Viltrevy och rapporter från Grimsö. Anta att bara 10% av djuren skadskjuts blir det 100 000 skadskjutna djur då 1 miljon skjuts varje år.
Nog om detta.
Vetenskapliga rapporter publicerade av Naturvårdsverket visar att jakten är ett ineffektivt sätt att minska antalet av t ex trutar och kråkor. Endast att minska tillgången på föda på vintern är effektivt. Om nu rävar, kråkor m fl av jägarna oönskade arter inte skulle jagas skulle förmodligen ingen se någon skillnad. Vem märker att duvhöken eller kungsörnen fridlystes? Självfallet tar de harar och skogshöns. Men de har större rättigheter än jägarna till bytet och det är knappast rovdjuren som påverkar viltstammarna mest. För övrigt har jag aldrig förstått varför jägarna skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt.
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se

måndag 28 december 2009

Jaktkritik

I DN den 24 dec finns ett reportage om jägare som ”räddar vilda djur från svält”.
Jägarnas skenhelighet och dubbelmoral är monumental!
Det enda de vill är att ha fler djur att skjuta på. Svält är naturens sätt att reglera storleken på populationerna och är därför ett minimal lidande. Däremot är jakten med dess 100 000-tals skadskjuta djur ett oerhört lidande som är helt onaturligt.
Ett mycket gott råd till jägarna. Sluta utfodra djuren och sluta jaga! Djurens lidande minskar då radikalt.
Dessutom vinner man att de alldeles för stora vildsvinsstammarna, som gör allvarlig skada, minskar.
Se även vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

onsdag 23 december 2009

Jaktkritik

Förra veckans jakthändelse var ju meddelandet från Naturvårdsverket om att 27 vargar skulle få dödas. Fler än 10 000 jägare lär ha anmält sitt intresse för att jaga varg.
Vilken blodtörst och rovdjurshat!!
Jakten strider både mot Bern-konventionen och EU:s art- och habitatdirektiv. Naturvårdsverkets beslut kommer naturligtvis att överklagastill EU. Vi får hoppas att det drivs till EG-domstolen och att Sverige döms till dryga böter. Tyvärr är det vi skattebetalare som får betala . Det borde vara de riksdagsledamöter som röstade fram förslaget som skulle det. Förmodligen blir det inga fler jakter om en ny regering kommer till makten. Den nuvarande regeringen bryr sig varken om människor eller djur.
Men jag vill önska alla mina blogg-läsare en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR.
Läs även vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

torsdag 17 december 2009

Jaktkritik

För ca 14 dagar sedan publicerade vi i Aftonbladet en debattartikel som gick ut på att jakten är Sveriges största djurskydssproblem. 100 000-tals djur skadskjuts varje år i Sverige.
Det enklaste sättet att minska skadskjutningarna är att fridlysa alla de djur som inte tas tillvara, är utan jaktligt intresse (framför allt de flesta fåglar) och djur som minskar i antal t ex tjäder och orre.
Förutom en mängd nya medlemmar som var glada att hitta en förening som gjorde något åt jakten fick vi även många uppmuntrande inlägg. Men tyvärr också en mängd meningslösa kommentarer från jägare. Det är verkligen beklagligt att det inte går att få jägare att diskutera alla de avarter som finns inom jakten. Alla påhopp är av slaget "Du har aldrig varit ute i skogen", "Du vet inget om jakt" "Gör något åt världssvälten i stället" men även att räv måste jagas för att fjällräven skall kunna överleva. Detta är något vi aldrig motsagt. Skyddsjakt skall vara tillåten men varför skall man jaga räv i t ex Småland har jag aldrig fått någon förklaring på.
Det verkar verkligen som om vi trampat på en öm tå. Det skall vi fortsätta med!
Se gärna hemsidan: www.jaktkritikerna.se

tisdag 8 december 2009

Jaktkritik

Forskare på Grimsö vill fånga lodjur med följande avsikter:

Förväntat resultat:
- uppskatta utdöenderisker vi olika populationsstorlekar och förvaltningsstrategier
- beräkna predationstakt på rådjur och ren, samt lodjurets betydelse för järv (renkadaver)
- beskriva kolonisationen av södra Götaland
- utvärdering och kvalitetssäkring av lodjursinventeringar

Totalt 80 lodjur ska infångas och förses med sändare.

Fångstmetoder:
- lofällor (modell Grimsö, Värmlands tunnelfälla av sågat virke)
- helikopter
- träande hund
- fotsnara
Sändare:
- radiosändare på halsband (fullvuxen)
- epoxiinbakad sändare, cylinder 3,5 x 10 cm, inopereras i bukhålan (växande individer)
- transponder injiceras under huden 2 x 10 mm på ungar 4-8 veckor.

Jag tycker att man kan ifrågasätta hela forskningen på dessa lodjur. Vi kommer aldrig att få veta om de fångade lodjuren är ett slumpmässigt urval av populationen. Är de inte det, blir statistiken inte möjlig att utvärdera. Möjligheten finns ju att de fångade djuren är de som är mest utsvultna, mest orädda eller lättast att fånga av någon annan anledning. Dessutom är det få djur som kommer att undersökas vilket ger stora standardavvikelser vilket i sin tur ger statistik som är mycket osäker. Detkommer inte heller att finnas någon kontrollgrupp som kan ge svaret på om de fångade djuren är avvikande eller ej.
Dessutom vet vi att lodjuren tar många renar och orsakar samerna stora kostnader. Detta har Naturvårdsverket försöka att åtgärda genom att ge stora avskjutningskvoter till delar av renbeteslanden. Detta för att minska lodjurspredationen på renar men samtidigt behålla lodjurspopulationens storlek genom att inte tillåta jakt i utbredningsområden. Nu visade det sig att jakten 2009 inom renbetesområdena inte utnyttjades. 16 lodjur av de 100 som tilldelats sköts inte. Varför kan man fråga sig.
Vad vill forskarna att deras undersökningar skall leda till. Om det visar sig att lodjuren inte gör så stor skada skall då jakten på lodjur minska. Knappast. Lodjuren kommer inte att tolereras inom renbetsområdena. De är inte ursprungliga i fjällvärlden utan är skogsdjur. De har genom in intensiv jakt trängts upp till fjällen. Jag tycker att lodjuren mycket väl kan minska i antal i renbetesområdena men att då samerna skall acceptera varg, som ju har ren som bytesdjur och tillhör den samiska kulturen. Detta skulle underlätta varginvandring till vårt huvuvsakliga vargutbredningsområde. Dessutom skulle järven som många gånger lever på av andra rovdjur fällt byte också skulle bli tillgodosätt, vilket ju var en av de saker forskarna skulle undersöka.
Den övriga forskningen som berör lodjurens påverkan på rådjur är enligt min mening inte mer än ett uppdrag från jägare som vill leda i bevis att lodjuren är en allvarlig konkurrent till jägarna själva. Enligt min mening skall inte jägarna bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt. Därför skall lodjuret fridlysas i skogslandet.
För att komma till den etiska kommitens ställningstagande så måste de sätt som föreslås för följandet av lodjuren inte tillåtas. Det lidande som djuren utsätts för kan inte vara försvarligt med tanke på forsknings usla utformning och grumliga avsikter. Dessutom är fångstmetoderna inte djurvänliga då stora stressmoment ingår i alla sätten.
Skall lodjuren studeras bör spårning vara det bästa sättet. Man får ett mer slumpmässigt urval och djuren är helt opåverkade av människor. Med spårning får man också snabbare och tydligare kunskap om lodjurens jakt och bytesdjur. Metoden är troligen dyrbarare och mer tidsödande men bättre för djuren. Men studierna inskränker sig då bara under tiden snö finns tillgänglig vilket naturligtvis är en nackdel.
Se gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se