I flera äldre nummer av Jaktdebatt har jag diskuterat jaktens påverkan på djurpopulationerna. Utefrån vetenskapliga artiklar speciellt från den amerikanska tidskriften Journal of Wildlife Management har jag kunna lära mig att jakten är addetiv. Detta begrepp addetiv innebär att jakten ökar dödligheten i de djurpopulationer som jagas. Den naturliga dödligheten, som innebär att gamla, sjuka, unga och svaga djur dör som en följd av deras möjlighet att få tag i föda eller bli föda för andra djur, ökar alltså. Det är inte så att jakten lägga ovanpå den naturliga dödligheten utan jakten innebär naturligtvis också att i bland även ett svagt djur dör genom jakten i ställt för att dö på annat sätt. Men ju mer en art jagas desto större blir den ökade dödligheten. Om jakten sker sent på året som under jakten på skogshöns och ripor i februari - mars innebär det självklart en större belastning på populationerna då ju dessa har klarat den värsta perioden under året. De svaga individerna har troligen dött under den gågna vintern.
Varför jag tar upp denna viktiga kunskap att jakten är addetiv beror på att jag i helgen fick en broschyr från The European Union for Bird Ringing (EURING) där det bland annat stod att överlevnaden av rödhake och taltrast hade visat sig vara addetiv och beroende av jakttrycket. Denna kunskap var ett resultat av att ringmärkning hade bedrivits i stor skala och under många år.
Som sagt alla vetenskapliga undersökningar visar att jakten är till skada för de populationer som jagas. Vi har alltså färre djur i våra marker än vi skulle behöva ha på grund av jakten.
Läs också vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
tisdag 16 mars 2010
tisdag 9 mars 2010
Jaktkritik
Jag har debatterat jakt under snart 50 år i Naturskyddsföreningen och Sveriges ornitologiska förening. Jag har försök att få igång en mer allmän debatt genom att skriva insändare och debattartiklar men med liten framgång. Först nu när varg - och lodjursjakterna blivit med rätta kritiserade börjar också de mer generella avarterna inom jakten diskuteras. Detta stör tydligen flera jägare. Jag har fått ett par mail där jag beskylls för att vara "diskiminerande och rasistisk" mot jägare och komma med "lögner" när det gäller jakten.
Jag tar naturligtvis inte vid mig av anklagelserna men tror att det höja tonläget beror på att jägarna känner att deras hobby inte nu längre är oomtvistad utan kanske kommer att behöva förändras. Ju högre du skriker desto sämre är dina argument brukar det heta och det är kanske det som jag ser i mina mail.
Jag vill verkligen tala om att jag inte har något emot jägarna. De gör säkert så gott de kan. Men en reformering av jakten där all onödig jakt togs bort skulle minska skadskjutningen (som dessutom jägarna vill ha bort) med 2/3-delar. En jägare menar att jakten strävar efter att få kött. Detta är en ganska originell tanke då de flesta jägare enligt enkäter jagar för att komma ut i naturen, träffa kamrater, komma hem till hembygden, arbeta med hunden osv. Först på 8:e plats kommer att få kött; men alla är olika. Alltnog vi i Jaktkritikerna vill inte ta bort älgjakten eller vildsvinsjakten. Och håller jägarna på det 20 m avstånd som Naturvårdsverket rekommenderar när de jagar rådjur kan kanske även den jakten gå fri från de allvarliga skadskjutningar som många jägare har berättat för mig.
Att förändra seder och bruk är det svåraste som finns. Men ser man bakåt i tiden var det värre förr. Tiden kommer att arbeta för en reformering av jakten som Jaktkritikerna står för. Hur lång tid det tar är naturligtvis omöjligt att sia om men att det kommer att ske är jag fullkomligt övertygad om.
Se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Jag tar naturligtvis inte vid mig av anklagelserna men tror att det höja tonläget beror på att jägarna känner att deras hobby inte nu längre är oomtvistad utan kanske kommer att behöva förändras. Ju högre du skriker desto sämre är dina argument brukar det heta och det är kanske det som jag ser i mina mail.
Jag vill verkligen tala om att jag inte har något emot jägarna. De gör säkert så gott de kan. Men en reformering av jakten där all onödig jakt togs bort skulle minska skadskjutningen (som dessutom jägarna vill ha bort) med 2/3-delar. En jägare menar att jakten strävar efter att få kött. Detta är en ganska originell tanke då de flesta jägare enligt enkäter jagar för att komma ut i naturen, träffa kamrater, komma hem till hembygden, arbeta med hunden osv. Först på 8:e plats kommer att få kött; men alla är olika. Alltnog vi i Jaktkritikerna vill inte ta bort älgjakten eller vildsvinsjakten. Och håller jägarna på det 20 m avstånd som Naturvårdsverket rekommenderar när de jagar rådjur kan kanske även den jakten gå fri från de allvarliga skadskjutningar som många jägare har berättat för mig.
Att förändra seder och bruk är det svåraste som finns. Men ser man bakåt i tiden var det värre förr. Tiden kommer att arbeta för en reformering av jakten som Jaktkritikerna står för. Hur lång tid det tar är naturligtvis omöjligt att sia om men att det kommer att ske är jag fullkomligt övertygad om.
Se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se
måndag 1 mars 2010
Jaktkritik
I en kommentar skriver en (anonym så klart) jägare att jag far med osanning då jag påstår att björn får jagas en timme efter solens nedgång. Jag har skrivit av jaktförordningen utgiven 1996. Kanske den har ändrats; utmärkt i så fall. Det stöder min sak att jakt (om den överhuvud taget skall bedrivas) skall bedrivas under dygnets ljusa timmar. Att beskylla mig för att vara osaklig för en sådan detalj tycker jag är att höja tonläget alldeles i onödan.
Nu har lodjursjakten påbörjats. 207 lodjur skall dödas i första hand för att jägarna skall kunna döda rådjur. Konkurrensjakt är en förlegad form av jakt. Ingen jägare är beroende av sin jakt medan alla rovdjur är det. Låt oss få en modernare syn på naturen. Ett första steg var då rovfåglar och ugglor togs bort från de jaktbara arterna. Nästa steg måste vara alla våra rovdjur.
I fallet med lodjuren så anser jag att jaktkvoten är alldeles för stor. I en artikel i Våra Rovdjur (nr 2 2009) visade jag att jakten tillsammans med skyddsjakt och trafikolycker dödar fler lodjur än stammen i längden klarar av utan att bli akut hotad. Min tro är att Naturvårdsverket snart inskränker jakten eller kanske helt förbjuder den. Dylik ryckighet är till stor skada för djurpopulationerna.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Nu har lodjursjakten påbörjats. 207 lodjur skall dödas i första hand för att jägarna skall kunna döda rådjur. Konkurrensjakt är en förlegad form av jakt. Ingen jägare är beroende av sin jakt medan alla rovdjur är det. Låt oss få en modernare syn på naturen. Ett första steg var då rovfåglar och ugglor togs bort från de jaktbara arterna. Nästa steg måste vara alla våra rovdjur.
I fallet med lodjuren så anser jag att jaktkvoten är alldeles för stor. I en artikel i Våra Rovdjur (nr 2 2009) visade jag att jakten tillsammans med skyddsjakt och trafikolycker dödar fler lodjur än stammen i längden klarar av utan att bli akut hotad. Min tro är att Naturvårdsverket snart inskränker jakten eller kanske helt förbjuder den. Dylik ryckighet är till stor skada för djurpopulationerna.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se
tisdag 23 februari 2010
Jaktkritik
Jag har alltid varit kritisk till jaktförordningens paragraf om jakt nattetid. Älg får jagas fr o m en timme före solens uppgång och till solens nedgång. Hjort, rådjur och mufflonfår (?!) samt björn, varg, järv och lo får jagas fr o m en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Andra djur får alltså jagas när som helst på dygnet! Med tanke på den stora skadskjutningsrisken (som ju inte är obetydlig i fullt dagsljus) och den obefintliga möjligheten att eftersöka skadat vilt (jakten sker ju på hösten och vintern då ju nätterna är mörka) anser jag att all jakt skall vara förbjuden efter en timme före solen nedgång. Detta för att eftersöket skall ha en chans att lyckas. Jag har läst om rådjur som skadsköts vis solens nedgång och eftersöket avbröts för att mörkret gjorde det omöjligt. Rådjuret återfanns på morgen därpå åtta timmer efter skottet träffat djuret. Tala om djurplågeri!
Varför jag tar upp detta är att en jägare påpekar att vildsvin måste jagas på natten. Detta är helt fel. Då jag var uppe vid min sommarstuga i helgen såg jag fem vildsvin vid en matning med säd som Hargs bruk har. Detta var mitt på dagen (ca 13.00) med en svag sol tittande fram. Allt går om man inte har förutfattade meningar.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Varför jag tar upp detta är att en jägare påpekar att vildsvin måste jagas på natten. Detta är helt fel. Då jag var uppe vid min sommarstuga i helgen såg jag fem vildsvin vid en matning med säd som Hargs bruk har. Detta var mitt på dagen (ca 13.00) med en svag sol tittande fram. Allt går om man inte har förutfattade meningar.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
torsdag 18 februari 2010
Jaktkritik
De senaste dagarna har jag läst och sett på TV om två olika förslag på sterilisering av djur för att åtgärda de olägenheter som dessa djur anses orsaka. Steriliseringsförslagen har dock helt olika utformning.
Det första som jag läste om kommer från Italiens (!) Djurens Rätts förening (motsvarande) och de anser att de kaniner som finns i Stockholm skall steriliseras och inte skjutas som man nu gör. Jag vet att det finns kaniner på ganska begränsade ställen i Stockholm men jag svårt att tro att de gör någon speciell skada. Jag antar att italienarna tycker att man skall fånga in kaninerna, söva dem och sedan sterilisera dom. Det måste naturligtvis vara en veterinär som gör detta och jag antar att veterinären vill ha minst 500 kr per kanin. För att steriliseringen skall ha effekt måste säker 1000-tals kaniner steriliseras och jag är säker på att inte Stockholms kommun vill kosta på detta. Säkert inte heller kommunens medborgare heller då det finns så många andra mer behjärtansvärda saker att lägga pengar på. Om det nu anses nödvändigt att decimera kaninerna tror jag att uppsättning av kattuggleholkar i parkerna skulle kunna ge effekt. Jag undrar också hur många kaniner överlever en så snörik och kall vinter som vi har just nu?
Den andra steriliseringen skall ske på mårdhundar. Skulle mårdhundarna få stor utbredning i Sverige och vara lika svåra rovdjur som minken så förstår jag att Naturvårdsverket vill hejda mårdhundens expansion. På sikt är det nog omöjligt att hinda utbredningen men en viss decimering är nog tvunget. Steriliseringen skulle ske på handjur som i sin tur skulle förses med radiosändare. Med hjälp av radiosändarna skulle man sedan kunna följa dessa djur och på så sätt få tag i honorna som sedan skulle kunna avlivas. Mårdhunden lär annars vara svår att jaga. Projektet verka vara kostsamt och måste vad jag förstår pågå i all framtid. Är detta möjligt eller blir ett endast ett uppskjutande av mårdhundens expansion?
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Det första som jag läste om kommer från Italiens (!) Djurens Rätts förening (motsvarande) och de anser att de kaniner som finns i Stockholm skall steriliseras och inte skjutas som man nu gör. Jag vet att det finns kaniner på ganska begränsade ställen i Stockholm men jag svårt att tro att de gör någon speciell skada. Jag antar att italienarna tycker att man skall fånga in kaninerna, söva dem och sedan sterilisera dom. Det måste naturligtvis vara en veterinär som gör detta och jag antar att veterinären vill ha minst 500 kr per kanin. För att steriliseringen skall ha effekt måste säker 1000-tals kaniner steriliseras och jag är säker på att inte Stockholms kommun vill kosta på detta. Säkert inte heller kommunens medborgare heller då det finns så många andra mer behjärtansvärda saker att lägga pengar på. Om det nu anses nödvändigt att decimera kaninerna tror jag att uppsättning av kattuggleholkar i parkerna skulle kunna ge effekt. Jag undrar också hur många kaniner överlever en så snörik och kall vinter som vi har just nu?
Den andra steriliseringen skall ske på mårdhundar. Skulle mårdhundarna få stor utbredning i Sverige och vara lika svåra rovdjur som minken så förstår jag att Naturvårdsverket vill hejda mårdhundens expansion. På sikt är det nog omöjligt att hinda utbredningen men en viss decimering är nog tvunget. Steriliseringen skulle ske på handjur som i sin tur skulle förses med radiosändare. Med hjälp av radiosändarna skulle man sedan kunna följa dessa djur och på så sätt få tag i honorna som sedan skulle kunna avlivas. Mårdhunden lär annars vara svår att jaga. Projektet verka vara kostsamt och måste vad jag förstår pågå i all framtid. Är detta möjligt eller blir ett endast ett uppskjutande av mårdhundens expansion?
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
lördag 13 februari 2010
Jaktkritik
Eftersom jag under många år skrivit om min jaktkritiska inställning får jag naturligtvis ofta arga och anonyma kommentarer från jägare till de åsikter som jag framför. I bland får jag frågor om hur jag ser på olika delar av jakten. Frågorna är naturligtvis ställda för "kunna sätta dit mig" alltså inte för att få till stånd en dialog utan enbart för att visa hur "okunnig" jag är i jaktfrågor. Senast fick jag en e-post med just dylika frågor. Jag vet sedan gammalt att det är meningslös att besvar dylika brev men eftersom min sambo ansåga att man skall besvara vänligt ställda frågor gjorde jag det.
Bland annat anser jag genom egen erfarenhet av hörda timslånga hunddrev vid harjakter och läsning av Sven Rosendahls "Dianas bägare" (se Jaktdebatt nr 4 2009 sid 5) är jag övertygad om att haren stressas. Detta under en tid då det är ont om mat och förspillandet av kalorier är förödande. Då skriver jägaren "Haren stressas inte av situationen utan vallas snarare runt".
När jägaren anser att löshundsjakten är en nödvändighet för att fullgoda eftersökshundar skall kunna användas för att finna skadskjutna och trafikskadade djur, påpekar jag att även brukshundar har ett utmärkt lukt- och därmed spårsinne skriver jägaren "Endast jakthunden som används till löshundsjakten besitter förmågan och skärpan att själv avliva skadat och nedsatt vilt". Nu får jag verkligen hoppas att denna jägare är unik och att de flesta andra inte låter sin hund bita ihjäl det skadade djuret. Det låter som om vi har en obehaglig engelsk rävjaktstradition även i Sverige. När jag sedan anser att den nya bestämmelsen att jaga vildsvin i lamp- eller strålkastarljus är en klar förbättring eftersom jakt efter solens nedgång ökar risken för skadskjutningar och försvårar eftersök av skadskjutet djur så svarar han att jakten sker på kvällen. Jag förstår inte vad han menar. Kanske att den trots tillåtelsen att använda ljus vid jakten fortfarande sker i mörker men det är ju det som jag motsätter mig.
När jag klagar på att anonyma kritiker förekommer (jag kommer inte att besvara dylika i fortsättning) skyller de på att de är rädda att de skall bli beslulna på sina vapen. Ett namn och e-postadress gör ju knappast att vapentjuvar letar rätt på dessa individer. Det finns ju trots allt 200 000 jägare i Sverige och många är kända till namn. Vill man dessutom vara anonym så kan man ju knappast åka ut i skogen i bil när man skall jaga. Det är mycket lätt att t ex i älgjaktstider åka till några av våra skogar och anteckna bilnummer och sedan ringa upp bilregistret.
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Bland annat anser jag genom egen erfarenhet av hörda timslånga hunddrev vid harjakter och läsning av Sven Rosendahls "Dianas bägare" (se Jaktdebatt nr 4 2009 sid 5) är jag övertygad om att haren stressas. Detta under en tid då det är ont om mat och förspillandet av kalorier är förödande. Då skriver jägaren "Haren stressas inte av situationen utan vallas snarare runt".
När jägaren anser att löshundsjakten är en nödvändighet för att fullgoda eftersökshundar skall kunna användas för att finna skadskjutna och trafikskadade djur, påpekar jag att även brukshundar har ett utmärkt lukt- och därmed spårsinne skriver jägaren "Endast jakthunden som används till löshundsjakten besitter förmågan och skärpan att själv avliva skadat och nedsatt vilt". Nu får jag verkligen hoppas att denna jägare är unik och att de flesta andra inte låter sin hund bita ihjäl det skadade djuret. Det låter som om vi har en obehaglig engelsk rävjaktstradition även i Sverige. När jag sedan anser att den nya bestämmelsen att jaga vildsvin i lamp- eller strålkastarljus är en klar förbättring eftersom jakt efter solens nedgång ökar risken för skadskjutningar och försvårar eftersök av skadskjutet djur så svarar han att jakten sker på kvällen. Jag förstår inte vad han menar. Kanske att den trots tillåtelsen att använda ljus vid jakten fortfarande sker i mörker men det är ju det som jag motsätter mig.
När jag klagar på att anonyma kritiker förekommer (jag kommer inte att besvara dylika i fortsättning) skyller de på att de är rädda att de skall bli beslulna på sina vapen. Ett namn och e-postadress gör ju knappast att vapentjuvar letar rätt på dessa individer. Det finns ju trots allt 200 000 jägare i Sverige och många är kända till namn. Vill man dessutom vara anonym så kan man ju knappast åka ut i skogen i bil när man skall jaga. Det är mycket lätt att t ex i älgjaktstider åka till några av våra skogar och anteckna bilnummer och sedan ringa upp bilregistret.
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
tisdag 2 februari 2010
Jaktkritik
Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg av en anomym jägare (varför alltid anonymt?) som naturligtvis inte höll med mig i mina kommentarer till den predatorkontroll som pågår på Öland.
Först vill jag nämna de skrifter som jag hänvisar till:Kråkundersökning vid Kvismaren läste jag om i Kvismaren- och fåglarna. 25 år med Kvismare fågelstation. Jag är övertygad om att en mer detaljerad beskrivning finns i någon av de många forskningsrapporter som Kvismare fågelstation har gett ut. Övriga skrifter är Naturvårdsverkets meddelande PM 1434 och PM 1734. Dessa gäller kråkor och trutar och båda har slutsatsen "den mest effektiva och långsiktiga åtgärden är att minska de födokällor, tillgängliga för fåglarna, som skapats av människan."
Med tanke på att resultatet av den predatorkontroll som genomförts på Öland och i England inte gav ett bättre häckningsutfall tyder på att detta är en meningslös åtgärd. Dessutom visade strandskatan att den hade det sämsta häckningsresultatet och den största nedgången i numerär och det är ju ganska orimligt att tro att strandskatan skulle vara mer utsatt för predation än de andra arterna. Självfallet ligger det något annat bakom det dåliga häckningsresultatet än predatorer. Populationsutvecklingar är mycket svårutredda. Vi vet att Linné såg skärfläckor både på Gotland och Öland på sin resa men att skärfläckan försvann som häckfågel i mitten på 1800-talet i Sverige. Den återkom först mer allmänt på 1940-talet till de biotoper där den tidigare hade häckat. Varför? Ingen vet. Försvinnandet berodde med all säkerhet inte på predation.
Jägarnas "viltvård" är fullständigt meningslös och orsakar enbart plåga och lidande för alla de skadskjutningar som "viltvården" åstadkommer. Det är trots allt mer än 350 000 kråkfåglar, trutar, rävar och andra som jägarna ser som skadedjur, som skjuts varje år i Sverige. Detta innebär gissningsvis 70 000 - 100 000 skadskjutna djur helt i onödan!
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Först vill jag nämna de skrifter som jag hänvisar till:Kråkundersökning vid Kvismaren läste jag om i Kvismaren- och fåglarna. 25 år med Kvismare fågelstation. Jag är övertygad om att en mer detaljerad beskrivning finns i någon av de många forskningsrapporter som Kvismare fågelstation har gett ut. Övriga skrifter är Naturvårdsverkets meddelande PM 1434 och PM 1734. Dessa gäller kråkor och trutar och båda har slutsatsen "den mest effektiva och långsiktiga åtgärden är att minska de födokällor, tillgängliga för fåglarna, som skapats av människan."
Med tanke på att resultatet av den predatorkontroll som genomförts på Öland och i England inte gav ett bättre häckningsutfall tyder på att detta är en meningslös åtgärd. Dessutom visade strandskatan att den hade det sämsta häckningsresultatet och den största nedgången i numerär och det är ju ganska orimligt att tro att strandskatan skulle vara mer utsatt för predation än de andra arterna. Självfallet ligger det något annat bakom det dåliga häckningsresultatet än predatorer. Populationsutvecklingar är mycket svårutredda. Vi vet att Linné såg skärfläckor både på Gotland och Öland på sin resa men att skärfläckan försvann som häckfågel i mitten på 1800-talet i Sverige. Den återkom först mer allmänt på 1940-talet till de biotoper där den tidigare hade häckat. Varför? Ingen vet. Försvinnandet berodde med all säkerhet inte på predation.
Jägarnas "viltvård" är fullständigt meningslös och orsakar enbart plåga och lidande för alla de skadskjutningar som "viltvården" åstadkommer. Det är trots allt mer än 350 000 kråkfåglar, trutar, rävar och andra som jägarna ser som skadedjur, som skjuts varje år i Sverige. Detta innebär gissningsvis 70 000 - 100 000 skadskjutna djur helt i onödan!
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)