Jaktkritik

Nu har jag läst "Om svenskars inställning till jakt och vargjakt!" av Anders Kagervall, Camilla Sandström, Göran Ericsson och Per Ljung vid SLU i Umeå. 

Många har tillfrågats om sin inställning i jaktrelaterade frågor och får självklara svar: T ex jagar man äter man mer viltkött och viltköttet har större betydelse för hushållsekonomin än i andra hushåll. Den totala svarsprocenten är 47%.

Men det är ett par andra delar i undersökningen som jag vänder mig mot och anser att slutsatserna inte är vetenskap utan personligt tyckande. Jag tar upp två delar:

På frågan om inställning till jakt får de deltagande i undersökningen frågan: Vilken är din grundinställning till jakt?  De tillfrågade får bara två svarsalternativ: Är positiv eller accepterar jakt.  När undersökningen anser att 79% accepterar jakt kan man undra om 21% spontant svarade Är negativ till jakt trots att svarsalternativet inte fanns med? Men det jag mest vänder mig mot att undersökningen menar att acceptansen har ökat sedan 1980 och menar då att acceptansen då var 72%. Den undersökning som författarna refererar till finns i utredningen Vilt och Jakt (SOU 1983:21) och där har svarsalternativen varit fyra. Jag är positiv till jakt, Jag accepterar jakt, Jag är tveksam till jakt och Jag är negativ till jakt. Om jag skulle svara på frågan om jag accepterar jakt så måste jag svara Ja eftersom jag anser att jakt på älg och vildsvin idag är en nödvändig jakt för att undvika alltför allvarliga följder av större viltstammar. Men för övrigt är jag negativ. Hur man kan få att acceptansen har ökat (från 72 % i 1980-års undersökning till 79% 2009) när ett svarsalternativ inte finns med (Jag är tveksam till jakt). Snarare har väl jaktmotståndet ökat från 10 % (Jag är negativ till jakt) i 1980 års undersökning till 21% i 2009 års undersökning?

I vår undersökning från 2009 är svarsalternativen samma fyra som fanns i undersökningen som är underlag till SOU 1983:21. De 79 procenten är alltså summan av de som svarat "Är positiv" och "Accepeterar". Jag antar från din beskrivning att du skulle svara "Tveksam" och därmed hamna i den 21 % stora gruppen som var "Tveksam" eller "Negativ". På landsnivå var fördelningen i procent 26 % Positiv, 53% Accepeterar, 12 % Tveksam och 9 % Negativ. Vår siffra 79 % är alltså fullt jämförbar med jaktutredningens 72 %. Frågan om den allmänna acceptansen av jakt följs därmed upp med mer specialiserade frågor där motivet till jakten tas med. Vi testar motiven kött+rekreation och enbart rekreation. Stödet sjunker när nyttomotivet tas bort.

Den andra delen i underökningen som jag har invändningar mot är frågan om vargjakt. I undersökningen till frågas 2 350 personer i hela landet och man får 53% svar. 53 % svarar ja på frågan om det är acceptabelt att man reglerar antalet vargar med hjälp av jakt. 

För det första finns det alltid en felprocent som inte är angiven men ligger med det antal som anges på ca 3% då en fråga är tvådelad. Men här finns alternativet Vet ej också med som försvårar analysen. Men det är framför allt slutsatsen jag vänder mig mot. "En majoritet av svenskarna anser således att licensjakten som pågick under två år var acceptabel". 

Slutsatsen är helt befängd då frågan inte ställs. Dessutom står det inget om bortfallet. Var vargnegativa och/eller jaktpositiva mer representerade bland de som svarade? I de övriga undersökningarna är svarsprocenten högre i norra Sverige där också jakten är mest accepterad. Att skriva "svenskarna" är ett personligt tyckande och inte vetenskap.

Undersökningen 2011 har skickats (till) ett slumpmässigt urval av Sveriges befolkning mellan 16 och 65 års ålder. Eftersom en stor del av befolkningen bor i storstäder eller tättbefolkade områden blir storstadsområden överrepresenterade i urvalet (eftersom det är så Sveriges befolkning ser ut). Resultatet ger en representation av vad svenskarna i snitt tycker givet att det inte finns för stora fel som kan härledas till avvikande åsikter hos de som inte svarat. Bortfallsanalys har utförs med avseende på ålder och kön. En högre andel kvinnor har svarat på studien än förväntat. Den genomsnittliga åldern i hela urvalet var 42 år, bland de som svarade var åldern 45 år i snitt. Tidigare undersökningar har visat att kvinnor i storstadsområden är överrepresenterade i gruppen som är negativ till jakt. (SOU 1983:21). Andelen svarande som anger att de bor i storstadsområden (Stockholm, Göteborg eller Malmö) överensstämmer väl med förväntat resultat. Vi ser inget som tyder på att bortfallet kraftigt skulle påverka proportionerna i vargfrågan. När det gäller formuleringen som tar upp licensjakten kan jag hålla med om att det vore bättre som det stått "reglera antalet vargar med hjälp av jakt". Man skulle kankse kunna vara positiv till vargjakt i allmänhet men ändå negativ till den licensjakt vi haft. Rapporten understryker dock att en stor andel (26 %) är osäkra och svarar "Vet ej" på frågan om inställning till vargjakt som populationsreglering. Tydligt är även att stödet för vargjakt sjönk till endast 9 % om motivet var "spänning och avkoppling".
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna