lördag 3 november 2012

Jaktkritik


Nu har jag läst "Om svenskars inställning till jakt och vargjakt!" av Anders Kagervall, Camilla Sandström, Göran Ericsson och Per Ljung vid SLU i Umeå. 
Många har tillfrågats om sin inställning i jaktrelaterade frågor och får självklara svar: T ex jagar man äter man mer viltkött och viltköttet har större betydelse för hushållsekonomin än i andra hushåll. Den totala svarsprocenten är 47%.
Men det är ett par andra delar i undersökningen som jag vänder mig mot och anser att slutsatserna inte är vetenskap utan personligt tyckande. Jag tar upp två delar:
På frågan om inställning till jakt får de deltagande i undersökningen frågan: Vilken är din grundinställning till jakt?  De tillfrågade får bara två svarsalternativ: Är positiv eller accepterar jakt.  När undersökningen anser att 79% accepterar jakt kan man undra om 21% spontant svarade Är negativ till jakt trots att svarsalternativet inte fanns med? Men det jag mest vänder mig mot att undersökningen menar att acceptansen har ökat sedan 1980 och menar då att acceptansen då var 72%. Den undersökning som författarna refererar till finns i utredningen Vilt och Jakt (SOU 1983:21) och där har svarsalternativen varit fyra. Jag är positiv till jakt, Jag accepterar jakt, Jag är tveksam till jakt och Jag är negativ till jakt. Om jag skulle svara på frågan om jag accepterar jakt så måste jag svara Ja eftersom jag anser att jakt på älg och vildsvin idag är en nödvändig jakt för att undvika alltför allvarliga följder av större viltstammar. Men för övrigt är jag negativ. Hur man kan få att acceptansen har ökat (från 72 % i 1980-års undersökning till 79% 2009) när ett svarsalternativ inte finns med (Jag är tveksam till jakt). Snarare har väl jaktmotståndet ökat från 10 % (Jag är negativ till jakt) i 1980 års undersökning till 21% i 2009 års undersökning?
Den andra delen i underökningen som jag har invändningar mot är frågan om vargjakt. I undersökningen till frågas 2 350 personer i hela landet och man får 53% svar. 53 % svarar ja på frågan om det är acceptabelt att man reglerar antalet vargar med hjälp av jakt. 
För det första finns det alltid en felprocent som inte är angiven men ligger med det antal som anges på ca 3% då en fråga är tvådelad. Men här finns alternativet Vet ej också med som försvårar analysen. Men det är framför allt slutsatsen jag vänder mig mot. "En majoritet av svenskarna anser således att licensjakten som pågick under två år var acceptabel". 
Slutsatsen är helt befängd då frågan inte ställs. Dessutom står det inget om bortfallet. Var vargnegativa och/eller jaktpositiva mer representerade bland de som svarade? I de övriga undersökningarna är svarsprocenten högre i norra Sverige där också jakten är mest accepterad. Att skriva "svenskarna" är ett personligt tyckande och inte vetenskap.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

2 kommentarer:

  1. Om bara 47% svarat kan man väl inte dra några slutsatser av enkäten? Det har ju ganska stor betydelse vad övriga 53% anser. Jaktintresserade svarar förmodligen i högre grad än icke jaktintresserade på en undersökning som gäller jakt. Eller jag kanske har fel?

    SvaraRadera
  2. Dessutom acceptans av något gör ju inte automatiskt att det är något man tycker är bra. Även om man inte är för jakt måste man ju acceptera den så länge lagen är som den är. Man kan ju göra en undersökning och få fram de svar man vill ha genom upplägg av "ledande" frågor, om undersökningen inte är seriös, vilket man ju inte kan kalla denna undersökning.

    SvaraRadera