Jaktkritik

I julas (den 24/12) skrev jag en blogg och la ut den som "Om ni inte har något att göra så läs min blogg www.jaktkritik.blogspot.com." i några FB-grupper. I några grupper fick jag inga kommentarer, i andra flera "gilla" men i gruppen Rapphönorna blev kommentarerna, till min stora förvåning ogillanden. Rapphönorna är en grupp för tjejer/kvinnor som utan prestige vill skåda fågel. Syftet tycker jag är bra och kanske tyvärr nödvändigt. Men när jag fick kommentarer som "jakt ska vi väl inte syssla med" och "hur otäckt det är med slakterier och harjakt vet vi" och att jag blev beskylld för "jakthatare" av en troligen jägare (jag har aldrig blivit kallad jakthatare av några andra) gjorde jag kommentaren att intresse för fåglar och borde innebära intresse för annat som sker i naturen och att min kritik av jakten överensstämmer med Sveriges ornitologiska förenings så togs kommentarerna och min hänvisning till min blogg bort från FB-gruppen.

Jag har under mina år som ordförande i Jaktkritikerna träffat medlemmar som inte vill ha tidskriften "Jaktdebatt" skickad till sin adress och andra som skylta med sitt medlemskap för att de tror/anser att det skulle vara till nackdel i sin yrkesutövning. Jag tror att de har fel men det är alltid upp till var och en att tycka och känna vad som är rätt. Men när en grupp människor framför allt kvinnor inte ska/vill diskutera allvarliga problem inom sin hobby tycker jag att det går för långt. Här kan det ju inte vara någon personlig rädsla som ligger bakom. Att bli kallad "jakthatare" kan man väl stå ut med. Jag har dessutom alltid trott att kvinnor är mer medkännande och värnar mer om livet än män men de kanske också tycker att död och lidande är för obehagligt att diskutera.

Jag har för den delen aldrig kallat jägare för djurhatare eller djurmördare och kommer aldrig att göra det. Min kritik vänder sig främst mot de 100 000-tals skadeskjutna djuren som jakten lämnar efter sig, de förgiftningar som skadskjutna djur orsakar då rovdjur och rovfåglar sedan äter upp dem, det oetiska med "viltvården" som dödar ca 400 000 djur som kastas bort bara för att jägare anser att dessa djur minskar jägarnas möjligheter till jakt på s k vilt och slutligen jägarnas monopol på att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt. 

Jägarna äger inte djuren. De är alla vår rikedom. Vi som älskar djur och natur går minste om många fina naturupplevelser då jägarna minskar antalet djur i naturen.   

Läs: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna  

Jaktkritik

Nu infaller julfriden med skinka, julkorv, köttbullar, sylta och kanske andra kötträtter. Få om några tänker på hur de djur som levererat köttet har det. Några har lyckats komma över en skinka från en eko-gris (och tycks sig ha råd med att den kostar dubbelt så mtcket som en konventionell skinka) som sluppit kastrering utan bedövning eller/och gå tillsammans med tusentals andra grisar och inte haft annat att göra än att skaffa sig plats genom att bita av sina olycksbröder svansen eller öronen. Några kanske har en kalkon på bordet men dessa fåglar har det inte bättre. Förhoppningsvis har de svenska djuren det bättre än de amerikanska som Safran Jonathan Foer skildrat i sin bok "Äta djur" (Nordstedts). Men vi har Magnus Lintons bok "Veganerna-en bok om dom som stör" (Atlas) som fick förre statsministern Göran Persson att sluta äta sylta (i alla fall en jul). Jag har skrivit om dessa böcker i vår tidskrift "Jaktdebatt" och om någon vill ha ett ex av dessa tidskrifter kan jag skicka över ett ex. 

Men de etiska problem som finns i djurhållningen tar ofta jägare som ursäkt för sin hobby att döda djur i naturen. I en tidigare blogg har jag diskuterat denna inställning. Jakten är ingalunda etisk då den skadskjuter 100 000-tals djur, dödar 100 000-tals djur som jägarna endast betraktar som skadedjur och kastar på sophögen och minskar naturupplevelsen för oss djur- och naturälskare. Dessutom finns det annan osund jakt. Harjakten, som många gånger bedrivs så här till jul är en sådan oetisk jakt. För att citera Sven Rosendahl (författare och f d "jakttokig" som han själv uttrycker det) "I söndags , förstår du, gick Pang i fem timmar med haren, så det var hela tiden som att dra ett rep genom skogen". Haren var styv som en pinne och gick knappt att få ner i ryggsäcken. "Så mycket stelsprugna harar och ändå inga harplågare? Hur i fridens dagar går nu detta ihop?" Personligen (skriver Roendahl) finner jag det ofattbart att fällandet av haren någonsin kan vara något att skritta åt. Den inställningen delas dock ingalunda av alla jägare". Dessutom vilken annan hobby ger utövande tillfället att döda fler än en människa per år? Vem kan anse att det är försvarbart att en onödig sysselsättning dödar människor?

För att kunna bedriva jakt och slakt måste måste man ha argument för att kunna behandla djur som man nu gör. Pelle Strindlund beskriver i sin bok "Jordens herrar-slaveri,djurförtryck och våldets försvarare" (Karneval) hur lika argumenten från 1700- och 1800-talet för att försvara slavhandeln är idag för att försvara djurförtrycket. Det är faktiskt skrämmande att se att alla argument som man hade för slavhandeln och finns idag för att rättfärdiga djurhållning och dödandet av djur. Kommande generationer kommer att förfasa sig över vårt barbari med hur vi ser på djur och hur vi behandlar dom.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

Jaktkritik

En del jägare anser att deras jakt är både djurvänlig och ekologisk. De resonerar som så: Djuret går helt lugnt och betar tills de kommer framför en jägare som med ett omedelbart dödande skott ändar djurets liv. Jägaren jämför sedan det dödade djurets liv med de djur som finns i djurfabrikerna. Där går djuren trångt och biter varandra i svansar och öron eller hackar varandra blodiga. Dessutom ska dessa djur fraktas långt och trångt till ett slakteri där de har några obehagliga minuter med okända lukter och stress innan de avlivas.
Jag håller helt med jägarna att djurfabrikerna borde avskaffas. De rymmer så mycket djurplågeri att de flesta som tänker på detta skulle avstå från köttätande. Nu är det emellertid så att jakten skadskjuter 100 000-tals djur varje år. Efter skadskjutningen ska djuret eftersökas och det tar timmar. Dessa timmar är ett onödigt lidande för djuren eftersom de flesta djur som jagas inte behöver jagas av några skadeskäl. De enda djur som i dag gör allvarlig skada och, som i dag med de små rovdjursstammar som Sverige har måste jagas, är älg och vildsvin. Dessutom är jag övertygad om att de allra flesta jägare inte får den mängd kött som de konsumerar genom sin jakt utan köper av det utbud som finns i butikerna; alltså kött från djurfabriker. Jägarna deltar alltså i upprätthållandet av dessa djurförhållande som de kritiserar.
Det finns ett litet antal ekologiska lantbrukare som har grisar och kor under så naturliga förhållande som det går att ha husdjur i Sverige. Men även dessa måste för att kunna sälja köttet från sin djur skicka dem till slakterier. Här ingår alltså transporter och den stress som det innebär att komma till en okänd och steril plats som slakteriet innebär. Men tyvärr vill de flesta människor äta kött och då är de ekologiskt uppfödda djuren det bästa alternativet. Tyvärr (en gång till) anser de flesta att detta kött är för dyrt och köper många gånger utländskt kött. Djuren i de flesta länder har det ännu sämre än i Sverige men pengar är viktigare än djurens välbefinnande.
Jakten är inte heller avsaknad av stress. Just nu dagarna före jul är det populärt att jaga hare. Jag har själv några gånger fått uppleva harjakten i skogen utan för Uppsala ( på kyrkans mark) där en hund jagat skällande i skogen i timmar efter en hare. Under vintern är det alltid svårt för djuren att klara sig. Dagarna är korta och temperaturen låg så att mer energi går åt för att upprätthålla livhanken. I detta läge så kan harar jagas i timmar innan de kommer framför jägaren som kanske kan göra slut på harens lidande. Om haren skulle komma undan så dör säkert haren i alla fall då den stressats och förlorat chansen att äta den mängd föda den skulle behövt för att klara den kalla natten. Stresspåslaget gör naturligtvis också det svårare att klara sig då förbränningen har blivit oerhört mycket större genom timslånga löpningar och hormonernas påverkan.
Läs: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

Jaktkritik

För ett par dagar sedan skrev Aftonbladet om de dödsskjutningar som sker i samband med jakt. Där visades att dödsskjutningarna gått ner frän ca 4 per år på 1970-1980-talen till 1,2 per år nu på 2000-talet. Det är verkligen glädjande. Men Jägareförbundets tro att det är jägarexamen som lett till detta har jag svårt att tro. Skjutprovet som finns i jägarexamen är så enkelt att 10-åringer klarar av det. Men jag tror däremot att jaktledarna har blivit mycket mer uppmårksammade på problemet och att organisationen av älgjakten, dår de flesta olyckorna sker, har blivit mycket bättre. Tillsammans med bättre kommunikationsutrustning mer medvetna jägare om problemen har fått ner dödstalen. Men hur många är skadskjutningarna? Fortfarande tycker jag att det är märkligt att en hobby som dödar människor ska tillåtas.
Jag hörde på radio att HD inte tar upp den friande domen där en jägare sköt på en älg men då kulan gick genom älgen dödades en skidåkare. Jag tycket att det är stötande att dödandet av en människa inte ska leda till något straff överhuvud taget. Man kan tycka att det var en ovanlig otur men det är lika väl vållande till annas död. Jag kommer att tänka på en privatchafför som en dimmig kväll kom körande på en svagt upplyst stadsgata. Han var medveten om den dåliga sikten och höll därför en lägre hastighet än den tillåtna. Men plötsligt ser han något ligga på vägen och hinner inte stanna utan kör över den gamle mörkklädde mannen. Chaffören dömdes till vårdslöshet i trafik då han inte hade hållt en tillräcklig låg hastighet så att han hade kunna stanna då han upptäkte kroppen. Här gör chaffören vad man kan tycka är rimligt men ändå döms han. Jägaren i det andra fallet kontrollerar inte vad som finns bakom älgen och har alltså brustit i uppmärksamhet men jägare har alltså lättrae att komma undan straff.
Som en kommentar till kommentaren till mitt förra inlägg. Mina citat på hur många vargar som måste finns för en långsiktig bevarandestatus är skrivna av Sveriges ledande populationsgenetiker. Jag undrar vilken kunskap som "genetikern" till kommentaren har.
läs: www.jakkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

Jaktkritik

Jag undrar vad som mer finns att säga i vargdebatten. Alla argument är kända, för och emot. Vissa jägare vill utrota vargen, de flesta jägare anser att vargen ska finns i den svenska faunan men vara i ett mycket litet antal. Deras argumant mot vargen är att man måste skydda husdjur, människor och jaktbart vilt, kanske framför allt älg. De 17 (?) olika föreningar som vill skydda vargen mot utrotning kan hänvisa till forskare som redan för 15 - 20 år sedan fastställde att "minst 5000 djur har bedömts nödvändigt för att uppfylla kriterium A (kriteriet gäller en population som är isolerad och inte har något inflöde av genetiskt material från andra populationer) För kriterierna B och C krävs 1 500 - 5000 respektive 500"  Kriterium B gäller en population som inte är isolerad utan har visst inflöde av genetiskt material från andra populationer. Kriterium C avser korttidsbevarande (10 - 50 år) och anger den populationsstorlek som bedöms krävas för att undvika negativa effekter av inavel. (Citaten är från Rovdjursutredningen SOU 1999:146.)

Jag kan försäkra de, som inte vet något om genetik, att den genetiska kunskapen inte har ändrats sedan detta skrevs. 

Vargfrågan har alltså i dag inget med vetenskap att göra utan är enbart en politisk fråga där Lena Ek och Centern och de flesta Moderater driver utrotningslinjen för vargen för att tillfredsställa sin väljare på landsbygden. Visserligen hävdar man att ett större antal vargar ska införas i populatioen varje generation. Ingen tror på  det och ingen tror att det går. Men politikerna vill ju hålla skenet uppe och de kan ju inte hävda att de inte tror på vetenskapen.   

EU är kritiskt till att Sverige tillåter vargjakt då stammen är för liten. Hur stor vargstammen ska vara för att EU ska anse att jakt inte äventyrar vargens bevarandestatus vet vi inte. Tyvärr beror detta ofta på vilken kommissionär som för tillfället har makten. Detta vet jag eftersom Jaktkritikerna fick en kommissionär att förbjuda lodjurs jakt medan det efter ett byte blev tillåtet. 

Alltnog vargfrågan behandlas alltid enbart som en bevarandefråga. Aldrig ställs frågan: Varför ska jägarna bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt? Varför ska det vara fritt fram att jaga, med alla de konsekvenser jakten har för oss djur- och naturälkskare och det lidande som djuren utsätts för, bara för att djuren blir många så att de inte riskerar att utrotas?

Jag skriver detta då jag i ett mail ville att Rovdjursföreningen skulle ägna de små rovdjuren mer intresse. Men vargfrågan var så brännande så att alla resurser på föreningen måste gå åt detta. ..."det är (inte) optimalt för det vi försöker åstadkomma att så att säga angripa jägarna på en ny front just nu."

Varför driver man inte linjen att alla djur ska ha så stora populationer som naturen kan föda (carring capacity)? När eventuella rovdjur orsakar allvarliga skador eller människor känner sig hotade och är rädda ska naturligtvis skyddsjakt tillåtas. Än en gång; varför ska jägarna bestämma vilka och hur många av en art ska få finnas i naturen? Rovdjursjakt visar ju enbart hatet mot konkurrenter. Jägarna äger inte djuren och vi som vill se djur i vår natur är många gånger fler än jägarna och har större rättigheter att få njuta av dem än jägarna har att få döda dem. Vi värnar om dem till skillnad från de som skadar dem med hets och skadskjutningar. Överge bevarande aspekten som bara ger ett minimun och kräv det maximala!

Läs www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

Jaktkritik

I ett par samtal med några ornitologer framkom några allvarliga missförhållanden när det gäller fågeljakt.
På Gotland har man numera obegränsad skyddsjakt på vitkindade gäss. Alltså även på marker där gässen inte gör någon skada exempelvis stubbåkrar. Jag undrar var detta ska tjäna till. Tror jägarna att de reducerar gässen till ett antal så att de inte gör någon skada eller är det helt enkelt så att jägarna vill ha en gåsstek? Det obehagligaste med denna jakt är att mängder med gäss skadskjuts. Vid en undersökning som gjorts visade att 13% av gässen hade skadskjutitis. Detta trots att vitkindade gäss tills helt nyligen var en fredad art. En äldre undersökning på sädgäss visade att mer än 60 % av äldre sädgäss hade hagel i kroppen. Dessa skador måste ju vara till nackdel för fåglarna för deras överlevnad. Vid den gotländska jakten låter en del jägare skjutna gäss ligga kvar på åkrarna. Jägarna anser att kropparna skrämmer bort andra gäss vilket skulle tyda på att gässen har en mänsklig förmåga att dra slutsatsen; här ligger en död gås, gåsen har skjutits ihjäl, här är det alltså en risk för mig att landa eftersom jag kan skjutas till döds. Om gässen har en sådan förmåga har vi då rätt att döda så intelligenta varelser? Förmodligen är svaret att jägarna struntar i fåglarna. Det är helt enkelt för mycket besvär att ta hand om fåglarna för att gräva ner eller att tillaga. Problemet med dessa skjutna fåglar är att de lockar till sig bland annat havs- och kungsörn som finns på Gotland. När örnarna äter av de skjutna gässen får de i sig blyhaglet och förgiftas. Undersökningar har visat att 14 % av havsörnar som hittats döda har dödliga koncentrationer av bly i sina levrar. Fler hade bly i mindre koncentrationer. För att freda växande grödor måste framför allt skrämselmetoder användas gärna i kombination med marker som besåtts med attraktiva grödor för gässen och där de inte jagas utan stannar kvar då de upplever lugn och ro.
I ett annat område samlas på höstarna en större mängd sädgäss. Sädgässen är en sällsynt häckare i Sverige och de flesta sädgässeen kommer från Finland och Ryssland. Men jakt på sädgässen drabbar naturligtvis också den svenska stammen och borde därför vara förbjuden. Alltnog i området där sädgässen rastar har inga bönder några besvär av gässen men en markägare vände sig till Länsstyrelsen och begärde och fick skyddsjakt. Förmodligen yttrade sig enbart juristerna annars skulle väl miljöansvarig ha stoppat skyddsjakten hoppas jag. Nu visade det sig emellertid att markägaren inte skulle jaga själv för att skydda sida grödor utan markägaren sålde jakten till jägare som förmodligen ville ha fler "skottillfällen". Alltså det var inte grödorna markägaren vill skydda utan enbart få pengar för jakten. Är det så som jakt ska bedrivas; man ska kunna tjäna pengar på den?  
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna