Jaktkritik

Det var ett tag sedan jag skrev på min blogg. Jag har varit i Italien och det var varit en hel del att göra på tomten vid min sommarstuga. Hela gräsmatten är helt förstörd av vildsvin och Harg Bruks ägare vill inte stå för några kostnader som vildsvinen orsakar. "De tillhör naturen" men det är Harg som tagit hit vildsvinen för jaktens skull. Men det vill man inte erkänna och tar alltså ingen ansvar för de skador som vildsvinen orsakar.

Nog om detta. I det senaste numret av Vår Fågelvärld (Sveriges ornitologiska förenings tidskrift) vänder sig jägareförbundets ordförande Torsten Mörner och Per Gahrton (MP) mot ordföranden Lars Lindells tankar om ett totalförbud mot fågeljakt. 

Torsten Mörner menar att SOF lägger alltför mycket möta på att bekämpa jakten i stället för att fokusera på miljöproblem. SOF ägnar båda delarna stor möda. Men jägareförbundet ser aldrig att jakten lägger sten på börda. Om fågelpopulationer är minskande som för t ex orre och tjäder beroende på skogsbruket så ökar jakten dödligheten hos arterna. Jakten förstärker alltså minskningen som sker genom ändrade avverkningsmetoder. Det jägarna borde göra är alltså att sluta skjuta arterna. Men det kommer de knappast att göra. Torsten Mörner nämner självklart heller inget om det stora lidandet som fåglar utsätts för genom den stora skadskjutningen. 

Per Gahrton vänder sig mot att så länge vi accepterar "lidandet för uppfödda köttdjur" så skall vi acceptera skadskjutningar även om han framhåller att mycket kan göras för att förbättra skjutskickligheten. Det är märkligt att en fullblodspolitiker som Per Gahrton för fram så dumma argument. För att en dålig företeelse förekommer blir ju inte den andra acceptabel. Jag anser att Per Gahrton borde bekämpa köttindustrin om han nu tycker att den är så förfärlig och låta oss jaktkritiker bekämpa fågeljakten. Dessutom framför Per Gahrton en fullständigt idiotisk tanke. Han skriver: Om man vill skydda vilda djur mot människoorsakat lidande måste man inte då också skydda dem mot naturorsakat lidande bl a mot rovdjur.  Jag undrar om Per Gahrton vet något om djur över huvudtaget. Det är så enkelt Per Gahrton. Rovdjur tar byten för sin överlevnad vilket inte människorna gör. Människans jakt är helt onödig. Framför allt fågeljakten och just den jakten förorsakar mycket onödigt lidande!

Se även: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I går den 12 april såg jag på TV som upprörde mig oerhört mycket. Där visades hur några ynglingar plågade två kaniner. Den ena brände de upp och den andra lät de en hund bita ihjäl. Handlingarna är nu polisanmälda och jag hoppas verkligen att dessa ynglingar får kraftiga straff androm till varnagel som det heter. Tilltaget är ju helt sinnessjukt och visar att dessa unga män inte har någon som helst medkänsla med djur. 

Jägare dödar också medvetet men inte så direkt utstuderat plågsamt. Syftet med jakten är ju att djuret skall dö omedelbart men i vart femte eller för skickliga jägare vart tionde skott skadar djuret och djuret måste sedan leva ett antal timmar innan det förhoppningsvis hittas och kan avlivas. Vad jag förstår inträffar skadskjutningar vid all jakt och för alla jägare. För mig är det obegripligt att kunna jaga när man vet att man då och då utsätter djuren för en fullständig onödig plåga. Men de flesta jägare är väl så vana vid djurens plåga och lidande att de har blivit okänsliga för detta lidande. De har slutat att känna något medlidande. Det skrämmer mig.  

se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I slutet av mars skadsköts en björnhona i närheten av Rättvik. En tjänsteman från länsstyrelsen mötte ett par jägare och frågade vad de hade gjort i skogen då han märkte att gevären fortfarande var varma. Han fick då höra att de skadskjutet en björnhona som skulle ha anfallet dom. Tjänstemannen lät söka efter honan för att avliva henne och då märkte de att hon hade mjölk i sina juver. De lyckades då finna hennes ide och kunde avliva hennes tre ungar. 

Jägarna påstod att de hade jagat räv då de blev angripna av björnhonan. Enligt andra uppgifter hade de trott att de hittat en varglya men misstaget sig. 

Vad som är sanningen kommer nog aldrig att klarläggas. Jaktbrott blir nästan aldrig klarlagda. Ingen har sett något eller vet något. Jägarna har alltid, som i detta fall, en helt annan version eller annars blånekar dom. 

Tyvärr händer det mycket i skogen som aldrig kommer fram. Det som kommer fram är säkert bara en liten rännil av allt illegalt som sker i jakten. 

Jag är övertygad om att de flesta jägarna är hederliga och justa personer men det finns ett antal jägare som bedriver illegal jakt bl a på rovdjur. Hur man kommer till rätta med detta måste fler inse att detta är ett kriminellt handlande och anmäla de personer som de vet sysslar med den olagliga jakten. Men det betyder nog att man måste lämna byn och den gemenskap som man har som sin. Detta är mycket begärt men kanske någon kunde börja och få andra med sig.

Läs också:  www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Alla människor vill undvika lidande. Den senaste veckan har en, sedan 25 år respriatorbunden, kvinna bett att få avsluta sitt liv på ett värdigt sätt. En självklar begäran anser jag. Ingen skall behöva lida i onödan.
I samband med denna, i många massmedia uppmärksammade, önskan läste jag Torbjörn Tännsjös bok "Döden är förhandlingsbar". (TT är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet). I den boken tar han upp fler olika tillstånd där han diskuterar möjligheten till, att dödssjuka personer skall få sin önskan att få sitt liv avkortat. I ett kapitel tar han upp "Avbrytande av vätske- och näringstillförsel vid permanent vegeterande tillstånd". Torbjörn Tännsjö diskuterar här människor som förlorat sitt medvetande genom att deras "cortex" (hjärnbark) slagits ut genom en olycka eller ett kraftigt epileptiskt anfall. "De saknar inte bara självmedvetande, de saknar medvetande överhuvud taget." Han gör här en reflexion om, att däggdjur och fåglar som har en hjärnbark, och anser att de därför har ett medvetet liv. Han konstaterar också att hjärnbark också är en nödvändig betingelse för smärta. Detta har ju också bekräftats av många fysiologer.
Dessa hjärnbarksfunktioner gör att jakt som alltid innebär skadskjutningar måste begränsas till det absolut minimala. Ingen behöver jaga. Skyddsjakt för att rädda människoliv och mycket värdefull egendom är det jag kan tänka mig acceptera.
Läs också: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I flera äldre nummer av Jaktdebatt har jag diskuterat jaktens påverkan på djurpopulationerna. Utefrån vetenskapliga artiklar speciellt från den amerikanska tidskriften Journal of Wildlife Management har jag kunna lära mig att jakten är addetiv. Detta begrepp addetiv innebär att jakten ökar dödligheten i de djurpopulationer som jagas. Den naturliga dödligheten, som innebär att gamla, sjuka, unga och svaga djur dör som en följd av deras möjlighet att få tag i föda eller bli föda för andra djur, ökar alltså. Det är inte så att jakten lägga ovanpå den naturliga dödligheten utan jakten innebär naturligtvis också att i bland även ett svagt djur dör genom jakten i ställt för att dö på annat sätt. Men ju mer en art jagas desto större blir den ökade dödligheten. Om jakten sker sent på året som under jakten på skogshöns och ripor i februari - mars innebär det självklart en större belastning på populationerna då ju dessa har klarat den värsta perioden under året. De svaga individerna har troligen dött under den gågna vintern.
Varför jag tar upp denna viktiga kunskap att jakten är addetiv beror på att jag i helgen fick en broschyr från The European Union for Bird Ringing (EURING) där det bland annat stod att överlevnaden av rödhake och taltrast hade visat sig vara addetiv och beroende av jakttrycket. Denna kunskap var ett resultat av att ringmärkning hade bedrivits i stor skala och under många år.
Som sagt alla vetenskapliga undersökningar visar att jakten är till skada för de populationer som jagas. Vi har alltså färre djur i våra marker än vi skulle behöva ha på grund av jakten.
Läs också vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Jag har debatterat jakt under snart 50 år i Naturskyddsföreningen och Sveriges ornitologiska förening. Jag har försök att få igång en mer allmän debatt genom att skriva insändare och debattartiklar men med liten framgång. Först nu när varg - och lodjursjakterna blivit med rätta kritiserade börjar också de mer generella avarterna inom jakten diskuteras. Detta stör tydligen flera jägare. Jag har fått ett par mail där jag beskylls för att vara "diskiminerande och rasistisk" mot jägare och komma med "lögner" när det gäller jakten.
Jag tar naturligtvis inte vid mig av anklagelserna men tror att det höja tonläget beror på att jägarna känner att deras hobby inte nu längre är oomtvistad utan kanske kommer att behöva förändras. Ju högre du skriker desto sämre är dina argument brukar det heta och det är kanske det som jag ser i mina mail.
Jag vill verkligen tala om att jag inte har något emot jägarna. De gör säkert så gott de kan. Men en reformering av jakten där all onödig jakt togs bort skulle minska skadskjutningen (som dessutom jägarna vill ha bort) med 2/3-delar. En jägare menar att jakten strävar efter att få kött. Detta är en ganska originell tanke då de flesta jägare enligt enkäter jagar för att komma ut i naturen, träffa kamrater, komma hem till hembygden, arbeta med hunden osv. Först på 8:e plats kommer att få kött; men alla är olika. Alltnog vi i Jaktkritikerna vill inte ta bort älgjakten eller vildsvinsjakten. Och håller jägarna på det 20 m avstånd som Naturvårdsverket rekommenderar när de jagar rådjur kan kanske även den jakten gå fri från de allvarliga skadskjutningar som många jägare har berättat för mig.
Att förändra seder och bruk är det svåraste som finns. Men ser man bakåt i tiden var det värre förr. Tiden kommer att arbeta för en reformering av jakten som Jaktkritikerna står för. Hur lång tid det tar är naturligtvis omöjligt att sia om men att det kommer att ske är jag fullkomligt övertygad om.
Se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I en kommentar skriver en (anonym så klart) jägare att jag far med osanning då jag påstår att björn får jagas en timme efter solens nedgång. Jag har skrivit av jaktförordningen utgiven 1996. Kanske den har ändrats; utmärkt i så fall. Det stöder min sak att jakt (om den överhuvud taget skall bedrivas) skall bedrivas under dygnets ljusa timmar. Att beskylla mig för att vara osaklig för en sådan detalj tycker jag är att höja tonläget alldeles i onödan.
Nu har lodjursjakten påbörjats. 207 lodjur skall dödas i första hand för att jägarna skall kunna döda rådjur. Konkurrensjakt är en förlegad form av jakt. Ingen jägare är beroende av sin jakt medan alla rovdjur är det. Låt oss få en modernare syn på naturen. Ett första steg var då rovfåglar och ugglor togs bort från de jaktbara arterna. Nästa steg måste vara alla våra rovdjur.
I fallet med lodjuren så anser jag att jaktkvoten är alldeles för stor. I en artikel i Våra Rovdjur (nr 2 2009) visade jag att jakten tillsammans med skyddsjakt och trafikolycker dödar fler lodjur än stammen i längden klarar av utan att bli akut hotad. Min tro är att Naturvårdsverket snart inskränker jakten eller kanske helt förbjuder den. Dylik ryckighet är till stor skada för djurpopulationerna.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se