onsdag 18 juli 2018

Jaktkritik

Jag håller på att "dödstäda" alltså att rensa ut en massa papper och annat skräp som många samlar på sig under åren så att barnen slipper ta hand om skräpet när jag om några år kommer till sällare jaktmarker. Kanske riktigare är att jag rensar för att få en lättare flytt, som jag hoppas blir av under hösten.
Nu igår fann jag ett större antal aforismer ca ett 30-tal. Varifrån och vem som skrivit dem vet jag inte men jag måste citera en: "Konstigt, jag hör aldrig jägare prisa jakten för att den så angenämt tillfredsställer lusten att döda".
Så är det nog.

onsdag 11 juli 2018

Jaktkritik

Jag har hört ett reprisprogram på radio som handlar om våra rovdjur. Programmet heter Klotet om någon vill höra det på nätet. Programmet består av två delar som behandlar ett forskningsprojekt i Dalarna där både järn och varg finns.
Det inns ju inslag i programmet som är intressant som t ex att vargar (varg?) dödar vildsvin men syftet är helt inriktat på jägarnas intressen att få en uppfattning om hur rovdjuren rör sig mellan Norge och Sverige. På "jägarespråket" heter det "förvaltning". Förvalta tycker jag betyder; få något att växa men här verkar det som att ha reda på hur många vargar som finns och hur de försörjer sig. Detta för att kunna eliminera så många vargar så att inte jägarnas intressen hotas.
I programmet för Håkan Sand också uttala sig om vargar och björnar. Han talar om att vargar som sövts inte visar aggressivt beteende men måste naturligtvis också berätta den urgamla historien om Gysingevargar som på 1820-talet dödade två barn. Denna varg hade försökts att få tam men man misslyckade och släppte vargen som inte kunde jaga och blev uthungrad och därför anföll barnen. Den var alltså inte rädd för människor och därför angrep den barnen. Sedan dess har ingen varg angripit en människa men Sand måste naturligtvis hänvisa till Indien där varg tydligen anfallit en människa. Men inte detaljer hur denna händelse gått till. Dessutom måste Sand också ta upp björnens farlighet. Enligt björnforskare så framhåller de att björnen alltid drar sig undan då de hör eller luktar människor på fler 100 m håll. Jag känner ill tre fall där människor dödats av björn. En joggare i Finland kom emellan en björnhona och hennes ungar (tror man). Hur joggaren betedde sig vet man inte men joggaren överfölls av björnhonan och hade oturen att få en kropppulsåder uppriven och förblödde. En svensk jägare blev överfallen och dödad av en björn då han skadeskjutit björnen och björnen rusade efter hunden som fanns med. Jägaren stod kvar och försökt skjuta björnen men misslyckades. Björnen fick eftersökas och fanns svårt skadeskjuten. Den tredje personen som blev dödad av björn tros ha försökt skydda sin hund i en hundgård som anfölls av en björn. I sin iver att schasa bort björnen blev han själv angripen och dödad. Björnen kanske såg honom som en konkurrent till bytet; hunden. Man vet väldigt lite om fallet och det kan ha gått till på annat sätt.
Ingen lingon- eller svampplockare har någonsin blivit angripen.
Så varför tar Håkan Sand upp vargens och björnens farlighet? Jägarna vill skrämma folk så att de får argument för att jaga varg och björn. "Vi måste skydda människorna som bor i trakter med rovdjur". Argumentet att vi vill ha våra älgar i fred för dessa bestar", duger ju inte.
Jag förstår inte varför Sveriges Radio tillåter så partisk propaganda.

söndag 8 juli 2018

Jaktkritik

Det är populärt med repriser på sommaren och här kommer en till. Jg hat inte många läsare av min blogg och jag undrar om någon som läser detta har sedan förut?

Sommaren börjar närma sig sin höjdpunkt. Jag tror att de allra flesta tror att våren och sommaren är fridfull för att de vilda djuren i skog och mark.  Men så är inte fallet.
Mink, vildsvinsungar och rävungar får jagas hela året. Jakten på rävungar (ungräv som Eskil Erlandsson benämnde det) är för mig fullständigt omoraliskt I detta fall kan man ju aldrig hävda att men skjuter räven för pälsen skull som en del hävdar är ett syfte med rävjakt. Detta är naturligtvis falskt. Men går med en rävpäls idag? För övrigt är all sk "viltvård"  oetisk och borde omedelbart förbjudas. Vem äter grävling eller kråka? Att skjuta djur för att sedan kasta dem på sophögen borde även jägare anses vara förkastligt.
Alltnog: Bäver får jagas till den 10 maj.
Grävling till den 1 maj.
Rådjur i Gävleborgs,Uppsala och Västmanlands län till den 15 juni.
Detta för att halten av cesium 137 var för höga på hösten efter Tjernobyl. Nu har det gått 30 år och halterna har halverats men vårjakten har fortsatt.  Jag undrar vilka provtagningar som görs och om halter eventuellt över 1500 Becerell skulle vara skadliga. Konsumtionen av rådjurskött kan inte vara speciellt stor.
Sedan börjar jakten den 1 juli på bl a kråkfåglar och den stor jakten kommer i gång den 1 augusti och fortsätter till slutet av februari och mars.
Om jägare vill ha skottillfällen så är det alltså ett uppehåll på två veckor som bössan måste ligga orörd.
Varför ska jägarna ha företräde att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt och nå jakten ska börja och sluta?
Ett med demokratiskt system där jägarna utgjorde  3% (som de är i befolkningen) var representerade.

söndag 1 juli 2018

Jaktkritik

Vem är djurvän? Hur ska man karaktärisera en djurvän? Jag har funderat en del på detta några dagar sedan jag hört i radio att en man i Turkiet som hade plågat ihjäl en hundvalp inte fått något straff då djurskyddslagar saknades eller i all fall var otillräckliga i Turkiet. Men Erdogan lovade omedelbart att dylika lagar skulle införas. Alltid något bättre för djuren hur nu den nya lagen kommer att utformas.
Men det som jag tog fasta på var det som reporten nämnde sedan. I några kvarter i Istanbul finns det många katter som många människor matar. Men dessa personer kastar sten på de kajor och måsar som angriper alla de kattungar som finns. Uppenbarligen är dessa människor kattälskare men varför behandla olika arter olika?
Jag tänker på de jägare som älskar sina hundar men vill se vargarna utrotade i Sverige. Eller andra som inte upprörs då 70 000 kråkor dödas men upprörs då en bonde vill skjuta en trana som äter upp hans potatis. För mig är detta obegripligt. Jag tycker precis tvärsom. Det är upprörande att jägarna år efter år får döda hut många kråkor de vill enbart för att de inte vill ha kråkorna i sina marker. Ingen kan bevisa att kråkorna skulle ha någon effekt på det vilda. Men skyddsjakt på enstaka individer som orsakar allvarliga skador ska kunna elimineras om inte andra åtgärder hjälper.
Rätt mig om jag har fel.

tisdag 19 juni 2018

Jaktkritik

Jag arbetar med att försöka uppdatera min bok (Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter: finns på hemsidan www.jaktkritikerna.se 99kr + frakt) och bl a hittade jag en artikel från Aftonbladet om att ihjälskjutningarna av jägare minskar från 1980-taltets ca 4 till i dag (2012) till ca 1. Uppgiften vara något osäker varför jag försökt hitta nya uppgifter i socialstyrelsens databas utan framgång.
Ofta finns det uppgifter om dylika tragiska skjutolyckor men de är ofullständiga i skildringen av vad som hänt och de eventuella rättsliga processerna har jag sällan sett. Men jag skulle tro att antaletr dödsfall i skogen inte har minskat sedan i början av 2000-talet.
Däremot hittade jag en ännu mer ofullständig uppgift på socialstyrelsens hemsida om skador i samband med jakt. Där framkom att ca 500 jägare skadades varje år av olika anledningar (skärskador,  hundbett, fall osv) men också att 2% skadesköts. För det första tycker jag att "ca 500" och sedan "2%" ger ett konstigt intryck men istället för att redovisa antalet under t ex en 10-årsperiod så får man väl finna sig i detta.
Slutsatsen blir i alla fall att ca 10 personer skadas av skjutvapen varje år. Gissningsvis är det andra och inte vapeninnehavaren, som avlossar skottet.
I vilken annan hobby skadar en annan person en kamrat i så stor utsträckning? Aldrig har jag hört att ett dylikt fall varit uppe i domstol. Märkligt. Det finns idag en fall där en hockyspelare har åtalats för övervåld mot en annan spelare. Räknas alla skjutskador som olyckshändelser?

Nu har en vänlig man på SCB skickat mig tabellen och jag finner att 1,4 personer dör/ år genom att ha  träffats av hagelgevär eller av ett kulvapen vid jakt. Självmord räknas i egen statistik.

söndag 10 juni 2018

Jaktkritik

Jag sitter nu och reviderar min bok "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" (finns på www.jaktkritikerna.se 99kr + frakt) och kom då till en blogg där jag skrev om jägarnas argumentation om att vargar tar deras hundar och därför är det nödvändigt med vargjakt. Bloggen var skriven 2012 och jag ville ha nyare siffror. Detta är vad jag fann på Agrias hemsida. Agria är det största försäkringsbolaget för djur i Sverige och det är väl troligt att andra bolag har andra siffror men det skulle förvåna mig mycket om proportionerna vore annorlunda.
Det är uppenbart att hundägare håller reda på sina hundar mycket dåligt. Trafiken är ju uppenbart den farligare orsaken till att hundar skadas/dödas men sedan är det ju jägarna som inte sköter sig och sina hundar. 160 dödas/skadas av vildsvin, 110 av andra vilda djur men långt därefter kommer dödad/skada av varg, björn och lo. T o m skjuter hundar gör jägarna också. Vargarna är verkligen ingen fara för hundar. Av de 301 som skadats/dödats i samband med jakt är bara ca 5% relaterat till varg.
År 2017
Alla hundraser 2017
Trafikskadad/dödad 342
Skottskadad/dödad 8
Drunkning 32
Dödad/skadad av tåg 34
Dödad/skadad av varg 16
Dödad/skadad av lo 1
Dödad/skadad av björn 6
Dödad/skadad av vildsvin 160
Dödad/skadad av vilt/vilda djur 110
Försvunnen under jakt 8


tisdag 5 juni 2018

Jaktkritik

I söndags hörde jag på radioprogrammet "Filosofiska rummet". Det handlade om att mauorierna på Nya Zeeland fått en flod att betraktas som en "person" med rättigheter. För mig blev det oklart vad denna rättighet innebar. Floden i sig själv kan inte föra sin talan utan de som levde vid och på det floden producerade hade fått en rättighet att besluta om flodens "skötsel" tyckte jag att det innebar. Alltså till skillnad från t ex en nationalpark att de människor som levde där "skötte" floden i stället för myndigheter och deras skötselplaner. En av deltagarna i diskussionen menade att floden som sådan visst har en rättighet "att rinna".  Men som en deltagare påpekade att problemet uppkommer då två motsättningar ställs mot varandra. Han tog upp t ex en blomsteräng, som ju också är en naturdel. Skulle inte ängen hävdas skulle den snart växa igen. Alltså måste de träd som snart skulle etablera sig på ängen sakna "rättigheter" efter de måste tas bort. Här ställdes alltså två naturtyper mot varandra och båda kunde alltså inte ha samma rättigheter. Jag tycker att det vara tydligt att naturtyper inte kan ha rättigheter.
Men vad har detta med jakt att göra? Jo, alla tre deltagarna i diskussionen var överens om att djur har rättigheter. De kan lida och känna smärta och är kännande varelser som någon uttryckte det. Jag håller helt med och det är hela idéen med att kämpa mot den jakt som sker idag. Den djurskyddslagstiftning som finns idag är inte rättigheter för djuren utan skyldigheter för de som äger djuren. Det är därför som de vilda djuren inte omfattas av djurskyddslagarna.
Det dags att ge alla djur rättigheter!  

söndag 13 maj 2018

Jaktkritik

Du som läser min blogg mer regelbundet vet att jag läser en hel del böcker. De är av skilda slag som nu senast t ex bok om branden i Västmanland 2014, fågelböcker eller en kritisk bok om rysskräcken i Sverige och de ubåtskränkningar som ansett ha skett utan att något bevis för dessa har presenterats.
Jag brukar låna mina böcker på biblioteket men nu ska de flytta till nya lokaler och därför har de stängt. Jag blir alltså hänvisad till min bokhylla som inte är så välfylld eftersom jag oftast lånar mina böcker. Det sällan eller aldrig jag läser om en bok. Men nu måste jag det.
Jag har några essäsamlingar av Frans G Bengtsson som jag börjat med. Frans G Bengtsson är ju mest känd som författare till två volymer om vikingen Röde Orm. Det är två böcker jag rekommenderar beroende på den stor humor som finns i verken. Lite spänning finns också. Och för en okunnig person om vikingatiden så låter mycket av det som Frans G Bengtsson skriver om som trovärdigt. Men nu gäller det en av hans essäböcker  "Sällskap för en eremit"  (Bonniers 1944). Han skriver inget om jakt utan det mesta handlar om författare, böcker och en del andra udda ting. Men i en essä som handlar om brottning, något märkligt då Bengtsson framstår som en intellektuell snobb som gärna citerar på franska, tyska eller gammalengelska. Men i essän finns en liten episod som jag gärna vill citera:
"det stora mästerskapets lugn och harmoni" (i brottning) Mästaren jagade beckasiner med cigarr i munnen, en stadig käpp i hand, bössan hängande över axeln, småprat igång. När fågeln flög upp, hängde han bössan på vänster underarm, tog ner bössan, lyfte den lugnt, sköt och träffade, med tid över och det hade behövts utan tillstymmelse till ryckighet eller brådska."
Det enda av detta är att jag och Bengt-Olof Stolt (fd chef på Ringmärkningscentralen på Riksmuseet) med mycket stor sannolikhet är de som fått enkelbeckasinen fridlyst 1995/1996. Jag och Bengt-Olof skrev en artikel om enkelbeckasinen i Vår Fågelvärld där vi beskrev enkelbeckasinens kraftiga nedgång i numerär kanske framför allt beroende på den utdikning av mossar som sker i många av våra skogar så att dessa arealer går att plantera med skog. Jakten på enkelbeckasiner la då sten på böra och borde förbjudas.  Denna artikel använde Gudrun Lindvall som var miljöpartist och riksdagsledamot i en motion där hon just föreslog fridlysning. I början av 1990-talet använde Socialdemokraterna (MP) och (V) som stödpartier för att få igenom att antal förslag i riksdagen. Det är mycket sällsynt att en enskild motion kommer så långt att den resulterar i något beslut, men här hände det. Jag tror helt enkelt att köpte denna motion för att visa god vilja för miljöpartiet. Men bra för enkelbeckasinerna och det lidande de utsattes för från andra sämre skyttar än den som Bengtsson skildrar.
Denna fridlysning är nog den enda viktig insatsen som jag bidragit till i mitt liv förutom att jag tillsammans med min fd hustru uppfostrat fyra barn till goda och ansvarstagande medborgare.    

måndag 30 april 2018

Jaktkritik

Sven-Olov Karlssons bok "Brandvakten" (Natur & Kultur 2017) behandlar på ett utförligt sätt storbranden i Västmanland 2014. Där finns naturligtvis inte mycket som berör jakt men jag har fastnat för en liten detalj.
I ett kapitel får S-O Karlsson en intervju med den störste skogsägaren av den brända skogen; Hedin. Han är miljardär och har tillsammans skrivit med andra debattböcker om vargen. Hans uppfattning är att vargförvaltning är "obefintlig".  Det är många som uttrycker liknande åsikter. Men intervjun sker i en stuga nära elden som Hedin och anställda under många timmar lyckas rädd från att brännas ner. ur texten "Älgtroféerna trängs på väggarna..... Men älgtroféerna är enorma jämför med mellansvenska tjurar. Och på salsväggen hänger ett vackert loskinn."
Räcker inte pengarna? Måste dessa rika visa sin potens med troféer? Ingen blir väl imponerad av att få veta att en person dödat en levande varelse? För att vinna aktning borde dessa rika skänka sina pengar till välgörande ända mål. Finns det något behjärtansvärt område som inte saknar pengar. Jag kan inte nog förundras över vissa människor likgiltighet för det levande; det må gälla människor eller djur.  

tisdag 24 april 2018

Jaktkritik

Att äta fåglar; är det något att äta?

I Jaktdebatt nr 1 2018 tar min gode vän och medskapare av Jaktkritikerna Arne Ohlsson upp den fullständigt onödiga fågeljakten. I artikeln påpekar också Arne att många av de fågelarter som skjuts inte är smakliga som människoföda.
Då jag äger en faksimilutgåva av Sven Nilssons "Skandinavis  Fauna Folgarna" från 1858 där Sven Nilsson mycket ofta just tar upp fåglarnas värde som mat har det roat mig att gå igenom de 33 arter som nu är tillåtna att dödas i den svenska jakten.
Den ursprungliga utgåvan med planscher av bl a bröderna von Wright är en dyrbar samlarklenod. Bara von Wrights fågelplanscher är idag mycket värdefulla samlarobjekt. Sven Nilsson kom emellertid i konflikt med bröderna då han ville ha snabbare leverans av planscherna. Bröderna hävdade sin konstnärliga rättigheter att inte slarva ifrån sig sämre konstverk än de hade möjlighet att åstadkomma och vägrade gå med på Sven Nilssons krav. Sven Nilsson anställde då Magnus Körnar i Lund. Han var mer flyhänt och efterlämnade en mycket stor produktion men hans måleri och andra tekniker kar inte blivit uppskattade eller mer kända. Den plansch jag sett av Körner som visar en steglits tycker jag är utmärkt men den kanske tillhör hans bättre verk och det är därför den publicerats.
Alltnog, då jag under flera år bloggat (www.jaktkritik.bloggspot.com) så har jag naturligtvis många gånger tagit upp fågeljakten till diskussion. Då jag angripit den sk viltvården och hävdat det oetiska att döda djur, som kråk- och måsfåglar, och sedan kasta dem på sopbacken, har jag fått veta av jägare att t ex nötskrika har ett gott kött. Nu tror jag inte att någon skjuter nötskrikor för att äta dem och inte heller att de som skjuter nötskrikor tillagar dem och äter upp dem. Men det Kroar mig att titta efter vad Sven Nilsson säger om detta och om de andra fåglarna som dödas i jakten.
Jag följer Arnes lista på de 33 fågelarterna.
De antal som anges i texten ärdet antal som Jägareförbundet uppgivet har skjutits under jaktåret 2015 / 2016. I SN:s text har alla "f" som i "af" ersatts med "v".

Alfågel (8): "Köttet blir smakligt om huden avflås och det ligger en dag i vatten eller mjölk, innan det stekes. Fjäder och dun äro förträffliga"
Bläsand (807): Det står inget och köttet men " I Skåne skjutas brunnackor (bläsänder) om hösten i stor mängd".
Ejder (1000):  "Köttet är grovt och föga användbart" . Dessutom "Nu plundras, på skamlöst sätt, ejderbon på alla ägg och allt dun, så snart de finnes , och fogeln skjutas för vette: Följden blir en ständig minskning."
Gräsand (63807): "Köttet förträffligt, isynnerhet de unga med god viltsmak"
Knipa (7558): Ingen uppgift om köttkvalitet. "... skjutes för vettar ... om vintern vid havsstränder... eller ihjälslås i vakar".
Kricka (5112): "Köttet är läckert"
Sjöorre (47): "Köttet är tranigt, segt och osmakligt men fjäder och dun förträffliga". SN omtalar också att "Katolikerna, som äta dem under fastan, då de av sin religions föreskrifter förbjudas att njuta annan köttmat än fisk".
Vigg (3295): "Köttet skall vara mycket tranigt och osmakligt, ehuru det plägar vara ganska fett".
Småskrake (267): "Köttet är tranigt och ätes nästan endast av allmogen".
Storskrake (1705): Av de nämnda födoämnen (fisk) måste skrakens kött bliva tranigt och osmakligt. Också ätes det väl endast av skärgårdsallmoen, som (enl.D:r Ödm) (Saumuel Ödmann, mycket välkänd och aktad präst och ornitolog  (1750 - 1829)) skall finna en behaglig mäktighet i soppor på skrakkött".
Fiskmås (9235): "Köttet är högst osmakligt och ätes icke. Fjädern är även oduglig. Äggen är goda och nyttjas i pannkakor".
Gråtrut (3215):  "Han duger dock till ingenting; ty köttet är högst osmakligt och fjädern så spröd att han snart förvsndlas till hackelse, om han inlägges i bolster. Äggen äro stora och välsmakande. Ungars kött skall stundom ätas."
Havstrut (609): "Dun och fjäder duga icke; köttet är grovt och tranigt. Ej en gång ungarna ätas hos oss."
Bläsgås (287): " Köttet är ganska smakligt".
Grågås (31537): Ingen uppgift om köttet. Men jakten sker då gässen ruggar.
Kanadagås (29770): i mitten av 1800-talet var inte arten införd till Sverige.
Sädgås (1582): "Nyttiga äro fjäder och dun; köttet stekt är finare än vanlig gåsstek och isynnerhet av de yngre smakligt."  Själv har jag hört av en gåsjägare att endast de yngre fåglarna går att äta. Äldre fåglar (3-4 år ; det är bara yngre fåglar som kan åldersbestämmas) är sega trots att de kokas länge.
Björktrast (1541): "Dess kött är utmärkt läckert och skall vara mest närande av alla kramsfåglar".
Kaja (82491): Ingen uppgift om köttet eller jakt, märkligt nog.
Kråka (70280): "Dess kött, som är segt och illa luktande,ätes i allmänhet icke. Dock förtäres den någon gång om vintern, och de finns de som sätta mycket värde på Thor-månaskråkor. Jag minns att min pappa född 1892 berättade att han åt kråka på restaurang i Göteborg 1917 då maten i Sverige var mycket knapp. Hur köttet smakade minns ajg inte att han sa något om. SN fortsätter: "Eljest gagnar kråkan mest derigenom att hon förtär en mängd skadlig insekter och maskar. Hon skadar derigenom att hon förstör ägg och ungar av nyttiga foglar".
Nötskrika (33112): Inget står om köttet.
Råka (6394): "Ungarna anses av en del som läckra. Innan de stekas elle kokas avflås den flottiga huden, då köttet blir vitare och bättre."
Skata (64812): Inget står om köttet.
Morkulla (1520): "Köttet är lättsmält , sunt och av förträfflig smak, det stekas vanligen och anses för den bästa av fogelstek."
Ringduva (66250): "Ungarna stekta äro möra och läckra.; de gamla deremot sega och torra".
Stadsduva (8562): "Köttet av unga duvor är ett sunt och kraftigt födoänne, både för friska och sjuka. Även kan men begagna , helst till soppa, som blir välsmaklig och kraftig".
Dalripa (48714): Om köttet ingen uppgift men se fjällripa. SN omtalar "En enda fogelhandlare i de norra provinserna kan en fogelrik vinter uppköpa och avsätta 40 à 50,000 stycken."
Fjällripa (13717):"Köttet ätes; dock anses fjällripan ej vara så god som dalripan. Hon är mindre och köttet sämre".
Järpe (5627): (Hjärpe enl.SN): Hjerpstek anses allmänt för det mest välsmakande, finaste och sundaste av allt vilt. Han är dock mer torr än stek av beckasin, kramsfogel o.s.v."
Orre (18642): Ingen uppgift om köttet men många sidor om jakt och fångst.
Tjäder (15352): "Köttet är gott och isynnerhet läckert av ungfogeln. De gamla tupparna hava mer strävt och grovt kött." För övrigt beskrivs tjädern och jaktsätt på 16 sidor.
Fasan (19748): "Hos oss i Sverige har fogeln, så vitt jag vet blott en och annan gång hållits tam. ... och fasankött anses för den kostligaste stek som kan fås."
Rapphöna (3218): "Köttet är, som bekant, förträffligt och sunt. Rapphönsen äro bäst och fetast från Augusti månads slut till vinterns början. Derefter bliva de magrare."

Det som förvånar mig är att så många fåglar som jagas har så osmakligt och dåligt kött. Jag tänker då främst på de andfåglar som ejder och "gamla tjädertuppar" som jagas för köttets skull. Jag vet sedan min barndom på 1940-talet att det gick att köpa hönor som måste kokas i timmar innan de kunde förtäras så jag förstår att både gäss och hönsfåglar måste vara av tämligen unga exemplar för att det ska vara till någon njutning. Men jag tycker att det är uppenbart att många fåglar inte konsumeras trots att de inte jagas i sk viltvårdande syfte. Det är ytterligare en jaktlig avart som jag förut inte varit medveten om. SN skriver enbart om kråkans köttkvalitet; de andra ansåg han troligen som värdelösa och inget att skriva om. Jag antar därför att jägarens uppgift om nötskrikans kött enbart var en bluff för att kunna motivera sin jakt.
Dessutom är det en skandal att jakten på ejder och småskrake får fortsätta trots att arterna kraftigt minskar. Det finns också många som hävdar att både tjäder och orre minskar framför allt beroende på vårt rationella skogsbruk. Alla är överens om en kraftig minskning sedan 1960-talet för båda dessa arter.
Fågeljakten måste förbjudas!



 

tisdag 17 april 2018

Jaktkritik

Jag har skickat in ett förslag till diskussionsämne till till sommarens program på radio "Allvarligt tala". Min fråga är "varför skydds inte de vilda djuren av en djurskyddslagstiftning?"
Andra djur som husdjur, sällskapsdjur och försöksdjur har viktiga och långtgånga krav på sina djurägare. Jag hörde på radio att det är förbjudet att lämna sin hund ensam under en längre tid. Kennelklubben anser att max fem timmar är gränsen.
Jag hörde också att människor trakasserar t o m hotar bönder som bedriver mjölkproduktion.
Men varför hör jag aldrig någon opinion mot jakten?

torsdag 12 april 2018

Jaktkritik

Jag läser nu en 30 år gammal bok "En katt till jul" av Cleveland Amory. Boken handlar mest om katter och är du kattvän kan boken rekommenderas, men författaren skriver inte bara böcker utan han är också filmmanusförfattare och känner en mängd "kändisar" som Henry Fonda,Cary Grant, Katharine Hepburn, James Stewart, Burl Ives och många många fler mer eller mindre kända. Dessa skådisar var mycket kända för 30-40 år sedan men är kanske nu bortglömda. Med dessa kändisar kunde Amory få den grymma dödandet av sälungar i Kanade känt över världen och i alla fall delvis stoppad. Jag minns dessa TV-bilder där man ser en person med en spetsig hacka slå ihjäl försvarslösa ungar genom att drämma hackan i hjärnan. Det var den vita pälsen som var syftet med denna slakt. Förhoppningsvis har alla kvinnor insett var deras pälsar kommer ifrån och därför avstår att bära päls. Men det finns tydligen oupplysta kvinnor i framför allt Ostasien där ju information om det mesta som sker i världen är förbjudet att ta del av. Därför kan ju bl a minkfarmar leva vidare. Men man kan ju fråga sig om t ex dödandet av sälarna var (är?) mer plågsamt än det som sker dagligen i våra slakterier. Syftet med att ta pälsen är ju mycket mer omoraliskt är syftet att få kött. Pälsar behövs ju inte men fortfarande tycket många människor om kött, tyvärr.
Menär man inte vegan utan använder mjölkprodukter och ägg så var gör man av tjurar och tuppar? Kor kan också användas som gräsätare på de marker som inte är lämpade för annan odling och för att hålla uppe ett landskap med ängsväxter för insekter och blommor.
Men avlivningsmetoderna är "humanare" än de i jakten! Bara i den svenska jakten skadas 100 000-tals djur innan de eventuellt eftersöks och får ett dödande skott i huvudet. Jag anser att jakten är det grymmaste sättet att skaffa kött, och att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem.
Amory är också ingagerad i Animal Fund som tar hand om hundar och katter som far illa ofta hemlösa. Dessa djur har nästan alltid haft ett bedrövligt liv och när de fångas in så behöver de många gånger veterinärvård. Amory berättar att det är få veterinärer som vill befatta sig med dessa djur utan anser att de ska avlivas. (Det här en gammal bok och förhållandena kan ju ha ändrats). Amory skriver också "...de (barn) ser djurfilmer och TV program där veterinärer är hjältar som strider mot de sämsta utsikter - men aldrig mot jägare eller djurförsök-...".  Detta kommer mig att tänka på en kontakt som jag hade för 10-15 år sedan med en veterinär. Jag ansåg att han skulle vara en tillgång till Jaktkritikerna och ville att han skulle ingå i styrelsen. Men utan någon speciell motivering avstod han. Jag fick en känsla av att han inte ville förstöra sin "karriär" eventuellt göra sig osams eller anses annorlunda än andra veterinärer. Som sagt jag vet inte. Men Torsten Mörner är veterinär och har varit ordförande i Svenska Jägareförbundet och är en hängiven jägare. Han är nog inte ensam.  

torsdag 5 april 2018

Jaktkritik

Jag har ofta svårt att hitta intressanta böcker på biblioteket och därför går jag ibland och tittar i mina bokhyllor för att se om jag har några böcker som jag inte läst på länge. I påskas tog jag fram boken "Hemma vid Fågelsången" av Gunnar Brusewitz (Vingförlaget 1961).
Gunnar Brusewitz (1924 - 2004) var en beläst författare och mycket skicklig konstnär och illustratör. Hans konstnärs signum var de skissartade men oerhört träffsäkra bilderna över det svenska landskap men också de beundransvärda karaktäristiska porträtt av fåglar och andra djur. Han hade en förmåga att med några få streck fånga en fågels "jizz" allså fånga det typiska för en fågels flykt och rörelser så att man kan artbestämma fågel trots att han skissar den på långt håll. Brusewitz hade också en mycket  stor beläsenhet och kunde sin grekiska gudasaga och var väl förtrogen med poeters - och naturskildrares alster. När jag läser berikar jag mig alltså också litterärt.
Men jag har skrivit om Brusewitz förut och förundras över hans oreflexterade syn på jakt. Brusewitz hade nog en ganska tolererande syn på jakt och skrev också en stor och gedigen kok om jakt och jaktredskap från ur till 1900-talet. (jag har inte läst verket men det lär vara en hel avhandling).
I boken som jag nämt finns ett par berättelser som berör jakt. En av dessa berör en rävjakt där en granne och Brusewitz sitter i en lada och väntar på att en räv ska komma fram till en åtel. Nu kommer aldrig räven inom skotthåll men Brusewitz förklarar inte varför räven ska skjutas.
I ett annat kapitel tar han upp den förr i tiden förekommande lärkjakten och sedan att lämna fram vårens första lärka till kungen och då få en"dukat". Denne hemska sed avskaffades av Karl XV kanske beroende på hans sons (sedermera Oscar II) motstånd.  Samtidigt skildrar han att ett gäng pojkar skjuter en kråka. Sedan står det "Jag känner mig lättad. Trodde i första ögonblicket att det var lärkorna som han var ute efter". Varför denna "rasism?" Han anser dock att "kroknäbbar", alltså rovfåglar, ska skyddas men det dröjer till 1968 utom duvhöken  som får vänta på fridlysning till 1979.
På 1960-talet måste det vara en stor sällsynthet att se ett lodjur ca en mil söder om Rimbo i Uppland. Men när lodjuret kommer så tycks det finns ett direkt behov att döda det. När lodjuret dyker upp nära en skogsgård går mannen efter geväret men lodjur sätter sig framför bilen och för att inte skada bilen skjuter inte mannen och lodjuret kan försvinna. Men ingen kommentar av Brusewitz.
Det sista exempel är när en "skogsströvare och jägare" kommer till Brusewitz och frågar: " Va fan är det här för en fågel?". Brusewitz konstaterar att det är en järpe. Jag anser att det är ett typiskt för jägare att skjuta på djur som de inte vet vilken art det är. Jag har många bevis för detta men det skulle ta för lång tid att redogöra för alla. Brusewitz påstår att järpen är fridlyst. Det är möjligt att den är i Uppland men enligt de listor på avskjutningsstatistik jag fått av Jägareförbundet så har man jagat järpar sedan avskjutningsstatistiken började beräknas 1939. Brusewitz anser att det finns en liten stam just i Roslagen och meddelar att Linné skrev om detta. Numera är järpen mer vanlig i Uppland men sällsynt. Inget mer än att järpen är fridlyst säger Brusewitz och jägaren går och säger "Vi säger att det är en fasan".  

söndag 1 april 2018

Jaktkritik

Falska uppgifter?
I bland blir jag riktig förvånad av vad man kan hitta på nätet. Jag bor i en by som heter Svinnö och blev intresserad av vad detta namn kunde betyda. Jag slog på Svinnö förstås och fick som vanligt massor med träffar. Det var bara det att betydelsen av Svinnö hittade jag inte. Däremot hittade jag mitt namn och flera av mina inlägg av min senaste insändare i olika dagstidningar. (Jag har för något år sedan publicerat den här på min blogg men den går att hitta t ex "mot jakt" och andra sökord) men det märkliga vara och som jag aldrig trott skulle hända en motskrift tydligen publicerat på "skitjakt.nu". Jägaren (det är 99% sådana som ogillar vad jag skriver och därför kommer med ogenomtänkta och meningslösa kommentarer) ansåg att jag kom med felaktiga uppgifter. För det första så hänvisar jag till Jägareförbundet då jag påstår att 14% av älgarna skadeskjuts. För det andra anser jägaren att jag inte definierar vad skadeskjutning är. För det tredje att undersökningen är en enkätundersökning och därför inte något att hänvisa till.
Undersökningen är en enkät undersökning där jägare tillfrågas om hur många älgar som skadeskjuts och som måste eftersökas. I en sådan undersökning kan man ju tro att det bortfall som alltid sker i dylika undersökningar många gånger beror på att man skäms att tala om en skadeskjutning och definitivt inte tvärsom att man att man lägger till en skadeskjutning som inte inträffat. Därför anser jag att de redovisade 14% skadeskjutningar, som redovisas, förmodligen är fler. Definitivt aldrig färre. Att Jägareförbundet måste vara inblandat beror på att undersökningen är redovisad i Svensk Jakt och att de personer som genomfört undersökningen har varit (är?) anställda hos Jägareförbundet. Mycket troloigt är också att Jägareförbundet också betalat undersökning men det vet jag inget om.
Undersökning om skadeskjutningen på älg är inte den enda som finns även om jag anser att den skadeskjtningsprocenten troligen är den lägsta möjliga. Älg är ett stor djur (=lättare att träffa), kulan ska splitras i kroppen för att öka möjligheten att älgen dör omedelbart och ofta är jakten organiserad och jägarna som är med då  mer angelägna att visa sin skjutskicklighet och inte kast i väg ett skott hur som helst. Det finns ett grupptryck att inte orsaka merarbete som t ex eftersök medför.
I referenserna nedan tar jag upp SVA:s undersökningar på de djurkroppar som de får in för genomgång av våra stora rovdjurs status när det gäller sjukdomar, parasiter mm. Det studerar då också hos vargarna hur många skott som har används för att döda vargen. 2016 då 24 vargar sköts vid licensjakten var två vargar skjuta med fler än fyra skott vilket tydde på skadeskjutning och avlivande efter eftersök. Detta är 8%. Men då 1,2 miljoner djur dödas i jakten varje år i Sverige ger det att 100 000 djur skadeskjuts varje år. Minst! Vargjakten året innan med 44 licensjagade vargar var 15 skjutna med fler än fyra skott (4, 5 och 6!). Detta ger 34%.
När rävarna undersöktes (se nedan) fann man att 30% hade skottskador i ben och huvud (de kroppsdelar som undersöktes). Hade hela kroppar undersökts hade fler skador hittats ansåg forskaren.
60% av äldre sädgäss har hagel i kroppen. Skadeskjutningarna gör att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Anta att slakterierna skulle skada och såra 100 000-tals djur innan de dödades; ingen skulle tillåta att slakterierna skulle få finnas.
Kom gärna med en kommentar. Jag har inte haft någon kommentar sedan 2016

Referenser: Englund,J.1979. Skelettskador hos räv.Svenska Jakt 1979/3. 160 - 163
Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 - 63.
von Essen,H.&Ericsson,G.1999. Älgjakten och skadeskjutningen under den första älgjaktsveckan 1998. Viltformum 2.
Jönsson,B., Karlsson,J. & Svensson,S. 1985. Bean Goose (Anser fabilis) wintering in Sweden. Swedish Wildlife Research nr 3, Vol.13.
Liberg,O., Sand,H., Wabacken,P. & Pedersen,H.C. 2008. Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen. Rapport från Grimsö forskningsstation och viltskadecenter. 42 sidor
SVA. Flera rapporter i serien Rapport Stora Rovdjur.

söndag 25 mars 2018

Jaktkritik

Ytterligare om illegal jakt

Det är uppenbart att det inte är bara vargar som jagas illegalt. Det vore ju också konstigt.  Jag hittar på riksdagens hemsida( https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/mal-for-rovdjuren-del-1_H0B322/htmlett) från 2012 ett papper där det framgår att mer än 3% av björnarna dödas illegal, fler än 100 lodjur och 60-70% av de vuxna järvarna som död dödas illegalt.
Varför tillåter riksdagen licensjakt och varför införs inte striktare regler för skyddsjakt?

fredag 23 mars 2018

Jaktkritik

50 -  60 vargar dödas illegalt varje år i Sverige

Jag har ingen TV. De få program som jag vill se, ser jag på datorn. Därför kände jag inte till ett inslag på SVT om hur många vargar som beräknas dödas illegalt. Detta fick jag veta när jag pratade med en kompis. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/omfattande-illegal-vargjakt
Jag har tidigare när jag tagit upp vargfrågan här på bloggen nämnt att det kan vara ett 10-tal vargar som dödas illegalt men nu hör jag att forskare anser att det är så många som 50 - 60 individer per år.
Tillsammans med de mer än 20 som dödas i licensjakten, de ca 20 som dödas i skyddsjakt och de 10-tal som dödas i trafiken blir det 100 vargar som död en onormal död. Det finns ju naturligtvis också många framför allt unga och gamla vargar som också dör. Det är självfallet omöjligt att vargstammen kan klara en sådan åderlåtning med 25 - 35% döda varje år. När ska Riksdag och Naturvårdsverk uppmärksamma detta och avskaffa licensjakten och inskränka möjligheten till skyddsjakt för att klara vargstammen på sikt?

torsdag 22 mars 2018

Jaktkritik

I går hörde jag på radion att San Fransisco skulle förbjuda försäljning av pälsar. Det framgick av inslaget att förbudet var baserat av djurskyddsskäl. Om det var uppfödningen av minkar, rävar och dylika pälsdjur framgick inte men det kan ju vara beroende av att USA liksom Kanada använder saxar vid fångst av pälsdjur. Att så sker gjorde att EU förbjöd import av pälsar från dessa länder någon gång för 20 år sedan. Jag är osäker på när detta förbud infördes och det kan ha varit tidigare. Dessutom vet jag inte om ISA eller Kanada har ändrat sin djurskyddspolitik sedan dess. Alltnog är pälsförsäljningsförbudet en bra åtgärd. Nu är det väl så att de flesta i västvärlden har frångått att bära päls och den största delen av svenska minkpälsar säljs till Kina. Att detta land ska bli mer djurvänligt har jag inga förhoppningar på.
Men att pälsfarmer får en svårare att motivera sin verksamhet gör också att våra andra behandlingar av djur måste ifrågasättas. Jag är så nationalistisk att jag tror att Sverige har en av de bästa djurhållningarna i världen. Men är den berättigad? Ja, svarar de som vill äta kött och mejeriprodukter.  Får djuren under sin levnad ett hyggligt gott liv kanske det kan försvaras. Tjurar avlivas fort även de som ska ingå i aveln medan korna får leva fem-sex år. Avlivas djuren snabbt och utan stress så kan det kanske det kan försvaras. Men varför finns jakt som enbart är till för nöje och spännings skull? Här avlivas kanske bara 80-90% skonsamt och utan stress. 100 000-tals djur skadeskjuts och måste lida för att en del personer tycker det är roligt att döda djuren. Kött är inget nödvändigt livsmedel och oftast är köttet obetydligt hos de flesta av de djur som dödas. Ca 1/3 av alla djur som dödas kastas dessutom direkt på sopbacken. De är de djur som ingår i den s k viltvården. Hur länge ska detta onödigt dödande få fortsätta? Är det inet dags att förbjuda detta djurförakt som inte har något annat syfte att förnöja en minoritet på kanske några procent av vår befolkning?  

tisdag 20 mars 2018

Jakt är obiologisk och skadlig

När jag för några dagar sedan tog upp de stora nackdelar som fåglar utsetts för vid jakt, tog jag inte upp den mer övergripande nackdelen med jakt för alla djur som jagas.
Jakt sker slumpmässigt då jakten dödar både djur som skulle ha överlevt och reproducerat sig men också naturligtvis djur som skulle dö utan att reproducera sig alltså oftast unga djur. Jakten förändrar alltså möjligheten för alla jagade djurstammar att bli bra anpassade för det liv de lever och i den miljö de lever i. Varför jag tar upp denna självklara aspekt är att jag läst en engelsk bok om fåglar där författaren menar att det dör så många fåglar i tidig ålder att den reducering som jakten innebär spelar ingen roll. Det är sant att små tättingar har stora kullar och att kanske 70% av ungarna dör den första vintern. Nu jagas ju inte små fåglar som mesar utan däremot andra som är mer långlivade som tjäder, orre och andra höns- och andfåglar och gäss. Där är det med mycket stor sannolikhet att   även äldre fåglar död i jakten.
Vad spelar det för roll? Jo, dessa fåglar har visat sig klara kanske flera vintrar och undgått blivit tagna av rovdjur. Deras anpassning har alltså varit bra. En del personer , även med professors namn, tycks anse att det inte spelar någon roll vilken individ som överlever. Så är det naturligtvis inte. Den eventuella individ som skulle kunna överleva om en annan individ dör ("den enes död den andras bröd") gäller inte. Antag att födan är knapp och att det finns en konkurrens mellan olika individer så kommer den sämre anpassade individen är dra det kortaste strået. Individer är inte lika.
Ett typiskt exempel på hur jakten förstört och totalt förändrat en djurpopulation är den svenska älgstammen. Här finns ingen naturlig balans utan älgstammen har en mycket skev åldersfördelning och  könskvoten är helt förändrad så att det finns tre kor på en tjur. Självfallet vet jägarkåren om detta. Men när jag läser om den jägaren som aldrig på 10 år skjutit en älg sköt sin första då det kom en tiotaggare framför honom. I samband med SCA-skandalen vittnade den förre VD för Nordea (Clausen?) skrattande om att han fått skjuta en tolvtaggare på en av dessa jaktresor. När troféjakten har så stor betydelse för jägare så har jag inte mycket hopp om att älgpopulationen kommer att bli normal   någonsin.
Nu skjuts väl inte fåglar för att få troféer men jag är övertygad om att ingen population mår bra av jakt. Speciellt är den sena jakten på senvintern skadlig. Fågelstammarna blir bara sämre genetiskt.

torsdag 15 mars 2018

Jaktkritik

Jag har fått ett erbjudande att hålla ett föredrag om fåglar och jakt. Eftersom jag varit medlem i SOF sedan 1956 och varit ordförande i Upplands OF så ligger det mig naturligtvis varmt om hjärtat att få framför mina åsikter om fågeljakt.
Jag har alltid tyckt att SOF har haft en sund inställning till fågeljakt men att föreningen inte fört fram sina åsikter till de som har möjligheten att åstadkomma några förändringar; regering och riksdagsledamöter.
På ett årsmöte hade jag med andra undertecknare en motion just om detta. Motionen mottogs vänligt och man framförde att föreningen skulle verka i motionens anda. Men inget har gjorts. När jag frågade en styrelseledamot om detta hade han inget svar. Det sista jag såg om SOF:s agerande i jaktfrågor var att de skrivit till miljöministern Skoog om att förbjuda blyhagel i grunda havsvikar liksom det redan är förbjudet i sjöar och viltvatten.
Blyhagel är ett stort problem men det är tveksamt om ersättningen med stålhagel löser ett annat problem nämligen skadeskjutningen. Jag har tidigare skildrat andjakten vid ett viltvatten på Harg där många änder skadesköts. Jag har även under många år träffat ornitologer som berättat för mig att de också sett hur allvarligt jakt på flygande fåglar är när det gäller skadeskjutningar. Om nu all fågeljakt skulle ske med stålhagel skulle troligen ännu fler fåglar skadeskjutas. Stålhagel är inte giftigt men är lättare och sprider sig mer och avståndet till fågeln måste vara mindre om samma verkan ska kunna döda fågeln. Ett större och tyngre hagel sprider sig mindre men måste ha större krutladdning för att kunna nå långt och orsakar kraftig rekyl och sliter gevärets pipa mer vilket jägarna naturligtvis avskyr. Jag tro därför att det kommer att vara mycket svårt att komma ifrån problemet med skadeskjutning på fåglar varför fågeljakten borde förbjudas.
Detta är alltså det första skälet till att förbjuda fågeljakt. Det finns en svensk undersökning där man undersökte sädgäss som visade sig ha stora mängder blyhagel i sina kroppar. T o m hade 60% av äldre sädgäss hagel i kroppen. När man ansåg att gässen skulle skjutas med kula ansåg jägarna att risken för att kulan skulle fara vidare och skada människor eller egendom var värre och ingen förändring skedde. Jägarna kanske hade rätt denna gång då det för några år sedan dog en skidåkare som fick en kula i sig då en älgjägare sköt på en älg och kulan gick i genom älgkroppen.
Ett annat skäl till att förbjuda fågeljakt är att utbytet av kött är försumbart. Hur många gram kött erhålls från en björktrast? Det skjuta  ca 1 500 björktrastar varje år i Sverige. De flesta andarter ger heller inte många gram kött. Dessutom blir ofta köttet bemängt med bly efter blyhaglet och är oätbart. Detta visste kungen om då han och några kompisar jagare fasaner i Ungern. De lämnade helt enkelt kvar de skjutna faserna på platsen. Även ripor har hittats på liknande sätt. Varför ska det vara tillåtet att använda levande varelser som pricktavlor? Det finns lerduvor.
Många arter skjuts framför allt kråk - och måsfåglar skjuts därför att de betraktas som skadedjur. Det är naturligtvis ett ovärdigt sätt att se på levande varelser. Den s k viltvården ger inte jägarna någon som helst fördel. Det är ett föråldrat sätt att se på naturen. Man kan jämföra det föråldrade sättet att se på rovfåglar och ugglor som fanns på 1800- och i början av 1900-talen. Denna jakt skadar och orsakar stort lidande och tillför ingen nytta som jägarna tror.
Det finns ett par arter som har kommersiellt värde som tjäder och orre. Problemet med jakten på dessa två arter är att många anser att båda dessa arter minskar framför allt beroende på ett missgynnande skogsbruk. Även om inventeringen visar att tjädern ökat något de senaste 20 åren i de nordliga länen så är alla (?) överens om att båda arterna minskat kraftigt sedan 1960-talet. De senaste avskjutningssiffrorna som Jägareförbundet angivet har jakten på båda arterna minskat de senaste 10 åren från drygt 25 000 tjädrar till ca 15 000/år och från drygt 40 000 orrar till 15 000/år. Jägarna menar för att försvara sin jakt att de tar hänsyn till den numerär som finns i naturen.  Det ifrågasätter jag. Just på dessa arter finns det ett stort kommersiellt värde och ju sällsyntare tjäder och orre bler desto större värde har de t ex för restauranger. Jag ser med oro  på de minskande populationerna av dessa arter där jakten lägger sten på börda då de gynnsammaste biotoperna försvinner i skogsbruket.  

onsdag 7 mars 2018

Jaktkritik

Den onödiga och grymma valjakten
Jag hörde på radio att Norge skulle tillåta dödandet av 1 300 vikvalar. Det är Norge , Island och Japan som struntar i den internationella valkommissionens för bud att döda valar.
För min egen del anser jag att valjakt tillhör de mest grymma sätten att döda ett djur och av den anledningen borde förbjudas. Det är är oerhört tragiskt att länderna som motsätter sig valkommissionens förbud inte går att straffa. Jag vill ändå passa på att citera Peter Singer:
"I did not argue that whaling should stop because whales are endangered [...] Instead I argue that whales are social animals with big brains, capable of enjoying life and of feeling pain -and not only physical pain, but very likely also distress at the loss of one of their group. Whales cannot be humanely killed - they are too large, and even with an explosive harpoon, it is difficult to hit the whale in the right spot.[...] Hence the harpooned whales typically die slowly and painfully. These facts raise a big ethical question mark over the whaling. [...] ... the wrongness of causing neddless suffering beings is not culturally specific value. [...] The same can be said of various forms of hunting in other countries...."
ur Ethics in the Real World (Princeton Press 2016)

fredag 2 mars 2018

Jaktkritik

När jag inte hat något själv att skriva så får jag ta till vad andra har skrivit. Här är ett inlägg som kan kommenteras på  DN.
https://asikt.dn.se/asikt/debatt/stoppa-trofejakten-pa-fridlysta-lodjur/
Lodjursjakten har inget berättigande. Den är bara till för att jägarna vill eliminera en konkurrent till dem själva. Lodjur tar rådjur och det är dessa som jägarna vill ha för sig själva

söndag 25 februari 2018

Jaktkritik


Att döda djur
Jag hörde just Lundströms bokradio där Rafael Donners bok "Människan är ett känsligt djur" diskuterades.
I inslaget berättades det om att Donner strypt en tupp i NyaZeeland. Hur det kom sig framgick inte men Donner hade blivit starkt berörd när han såg fågeln ögon som visade att tuppen insåg att han skulle dö. Donner skämdes djupt efteråt och han åt numera sällan kött.
Jag kom att tänka på alla de jägare som skadeskjuter djur vid sin jakt. Det säga "har du jagat har du skadeskjutit". Den som jagar sällan är troligen en dålig skytt och därför skadeskjuter, den som jagar ofta är troligen en bättre skytt men ju fler skott som skjuts iväg desto oftare träffar skottet fel. Med detta menar jag att alla som jagar har behövt söka och avliva skadade djur och sett deras lidande och de dödsförskräckta ögonen. Hur kan man vara så hårdhudad att man fortsätter sitt dödande efter den erfarenheten?

lördag 17 februari 2018

Jaktkritik

Jaktjournalens obehagliga uppmaning till jägare
Igår fick jag ett meddelande från min son där han läst ett flygblad i Skövde där man uppmärksammad tidningen Jaktjournalens otäcka och fullständigt oseriösa kampanj att döda så många rävar, grävlingar m fl.
Meddelandet löd: "Förberedelse för rovdjurskampanjen. En tävling i att döda så många djur som möjligt  RÄV, GRÄVLING, MÅRD, MINK, ILLER, KRÅK- och MÅSFÅGLAR, SKATA och NÖTSKRIKA SOM SÅDANA SLÄNGS PÅ SOPHÖGEN. DE SOM DÖDAR FLEST DJUR VINNER PRISER. EN DSÖDAD RÄV GER 120 poäng. Segrarna och ungdomsklassen har dödat på 2 år fler än 800 fåglar. Information från Jaktkritikerna Västra Götaland."

Det är verkligen viktigt att uppmärksamma Jaktjournalens sanslösa och barbariska kampanjer som de utlyser varje år. Skottpengar är förbjudna sedan många år beroende på att de är oetiska och inga djur är skadedjur. Att man fortfarande kan tillåta den oetiska "viltvården" enbart för att jägarna inte vill ha dessa djur på sina marker är en skam för Sverige. Jägarna äger inte djuren och ska inte heller få bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
I Jaktjournalens tävling finns extrema jägare som har vunnit på att döda 63 rävar, 128 grävlingar, 34 mårdar och 567 kråkfåglar. Vilket rovdjurshat!
Jaktkritikerna i Västra Götaland gör verkligen en stor insatts när de uppmärksammar dessa marodörer till jägare som ser de uppräknade djuren som pest och inte som levande varelser som har ett berättigande i naturen vilket ingen jägare har.

torsdag 15 februari 2018

Jaktkritik

Vargpopulationen är för liten
Jag antar att alla de 22 vargarna som ingick i licensjakten har skjutits. Idag är det iall fall den sista dagen (15/2) licensjakten är tillåten.
Problemet med vargstammen är att riksdagen beslutat att vargstammen ska vara mellan 170 -270 vargar. Detta antal kan aldrig betyda av stammen är eller kommer att uppnå "gynnsam bevarandestatus". När skyddsjakten dödar ca 20 vargar per år och trafiken ca 10, och tjuvjakten kan vara 10 så kommer heller aldrig vargstammen att öka. 2016/2017 visade inventeringar att Sverige hade ca 350 vargar och Norge  ca 75 vilket skulle betyda 425 vargar då dessa anses passera gränsen då och då så att stammen betraktas som gemensam. 46 kullar ansågs också ha fötts. I åtgärdsprogrammet för vitryggig hackspett anges att projektet ska avsluts då stammen har uppnått 200 par. Alla sexuellt reproducerade organismer har samma förutsättningar och för att man ska anse att en population har rimlig "gynnsam bevarandestatus" ska stammen vara minst 200 -250 avlande par.  Detta skulle alltså innebära att vargarna skulle vara ca 2000 då de avlande alfaparen är ca 1/10 av hela populationen. När dessutom den vitryggiga hackspetten har ett mycket större inflöda av finska, norska och baltiska hackspettar till skillnad från vargen så borde vargstammen vara ännu större.
Det enda som jag ser att klara vargstammen från utrotning på sikt är att alla som har kunskaper och är experter på populationsgenetik, demografi och ekologi samlades och protesterade mot den helt felaktiga vargpolitiken som riksdagen har godkänt. Det vore att nu till valet gå ut med dessa experters kunskap och se till att riksdagens ledamöter får klart för sig att inga vargar kommer att finnas kvar om ett antal år om inte vargstammen  ökar kraftigt.
Men det är nog för optimistiskt.  

onsdag 7 februari 2018

Jaktkritik

Intressant krönika
Det är inte ofta som jag kan hänvisa till något bra skrivet om jakt på andra håll men här kommer det en krönika från Alex Schulman i Expressen
https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/det-var-bara-sjukt-och-perverterat/
Läs gärna min skildring av andjakten på Harg. Sök andjakt

måndag 5 februari 2018

Jaktkritik

Jag har just läst ut "En jägares dagbok" av Ivan Turgenjev skriven 1852.
Boken handlar inte om jakt, med två undantag. Boken skildrar lyriskt Rysslands vackra och skiftande natur med skogar, floder och stepp. Men kanske mest skildrar Turgenjev människorna, de livägna, bönderna, som ofta arrenderar av godsägarna som mycket godtyckligt bestämmer över dem. Det är ett mycket fattigt land med misär och elände men beskrivit med realism utan att lägga allt till rätta. Det är ofta fantastiska historier som författaren berättar.
Det finns egentligen bara två jaktskildringar i boken. Den ena handlar om en harjakt som jaget i boken bevittnar och där haren slits till döds av hundarna som jagar den. Alltså som den numera förbjudna rävjakten gick till i England för  bara några år sedan. Den andra har mer kulturhistoriskt värde.
Jägaren är ute i skogen tillsammans med en bonde och jägaren skrämmer upp en sumphöna (vad det kan vara i skogen) och skjuter den. Bonden protesterar och menar att jagaren förbryter sig mot gud. Då jägaren säger "du äter ju både höna och gås" så svarar bonden att de tama fåglarna är givna till människan av gud men "sumphönan är en fri skogsfågel. Och inte bara hon.Det finns många såna skogens djur, på fälten och i floden, i träsken på ängarna, både ovantill och nedantill_ och det är synd att döda dem. Man ska låta dem leva på jorden inom deras gränser".
Kan detta vara en tro inom den grekiskt-ortodoxa tron? Jag har aldrig hört detta från bibeltrogna kristna varken protestanter eller katoliker. För dessa människor är ju alla djur uten själ och finns endast för människans skull.

lördag 3 februari 2018

Jaktkritik

Usla debatter i riksdagen
I veckan hölls en debatt i riksdagen om jakt och viltvård. Det var en verkligen en bedrövlig debatt.
Några ledamöter gnällde för att det inte fick skjuta fler vargar; precis som om regeringen skulle ha något med saken att göra.
I den kontroversiella (?) frågan om man skulle få utfodra vildsvin (vilket  man naturligtvis inte ska få) ansåg Eskil Erlandsson att lokalt producerade medel skulle få användas men inte t ex sockerbetor i Småland. Så j-a dumt!
En KD-ledamot påstod att en eftersjägare hade blivit angripen och ansåg att dessa skulle ha väktare- eller polismans befogenheter. Idiotiskt!
Alliansen gnölade om att regeringen, efter EU:s påtryckningar, vill ändra på Jägareförbundets allmänna uppdrag. Vad detta skulle innebära framgick inte.
En (L) ledamot gick också upp i talarstolen men vad han sa var så ytligt och utan substans så jag tror att han måste skaffa sig en "pinne" så att han kunde åka hem och berätta att han varit upp i debatten si och så många gånger. Det är ju val i höst.
Jag har känt ett par riksdagsledamöter och har tyckt att de varit som folk är mes. Men jag tror att det skulle vara bra om riksdagen halverades till t ex 200 medlemmar. Då skulle bottenskrapet försvinna; alltså de som står på de sista platserna på listorna. Jag tror då att politikerföraktet skulle minska.  

söndag 28 januari 2018

Jaktkritik

Plikt, egenintresse, etik och moral.
Jag har just läst Göran Rosenbergs "Plikten, profiten och konsten att vara människa" (Bonniers 2003). Jag vill först säga att jag anser Göran Rosenberg vara en av Sveriges få intellektuella. Han resonerar och kan försvara sina ståndpunkter på ett klart och från ett ofta humanistiskt perspektiv. Till skillnad från många andra som bara kan se världen ur sina politiska perspektiv.
Den här boken handlar självfallet inte om jakt och ordet nämns bara i förbindelse med "profitjakt". Men Rosenberg sätter några gånger människan i motsats till djuren. Djuren har de fysiska och psykiska resurser som de behöver men människan har det inte. Vi har psykisk instabilitet med depressioner, missbruk, aggressivitet som skapar våld och hat. Vi har en egocentrism och en egenkärlek som yttrar sig i oförståelse för andra människor och främlingshat. Detta i sin tur ger upphov till inbördeskrig, folkmord och tyranni. Människan är ju  den enda art som satt dödandet av sin artfränder i system. Klart är ju också att människan har den högsta hjärnkapaciteten och med sina händer kan  skapa verktyg av alla de slag till skillnad från djuren. Men att värdera detta tycker jag inte ska ske. Detta kanske inte heller Göran Rosenberg tänker sig men då är det också onödigt att påpeka de skillnader han framhåller. Boken handlar alltså inte på något sätt om jakt men jag har funnit den mycket lärorik för de resonemang om plikt, profit, etik och moral som den handlar om.
Göran Rosenberg frågar sig; varför gör vi saker som vi inte har en personlig nytta av? Eller varför gör vi saker av plikt? Svaret är att vi gör det för vi tillhör ett samhälle en gemenskap. Detta till skillnad från vårt egoistiska handlande för profiten, vinsten eller egenintresset. Det är detta som oroar Göran Rosenberg; vi ser bara till oss själva. Det bildas ett "socialt tomrum  som uppstått mellan historiens mest undflyende samhälle och historiens mest ensammaste individer."
Det är här jag kan koppla ihop jakten och egoismen. Jakten är enbart ett egenintresse. Detta bekräftas också då man frågar jägarna själva varför de jagar. De framhåller naturupplevelser, komma hem till hembygden, vara tillsammans med kompisar, spänning och "få kött" kommer först på åttonde plats. Att den rena vinsten av jakten, köttet, är så betydelselöst visas av när kungen var tillsammans med sina kompisar och jagade fasaner i Ungern (?) så fick de skjuta fasanerna ligga kvar "då de var fulla av blyhagel" och oätliga. Byborna nära jaktplatsen fick bäst de kunde ta hand om fasanerna. (ur "Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg). Jan Danielsson (Mitt i naturen) hittade en gång skjutna ripor under en sten vilket tyder på att lämnandet av små byten inte är ovanligt.  Jakt har alltså inget med plikt att göra. När mer än 60% av svenska folket inte accepterar jakt enbart för nöjes- och spännings skull så har jakten inget intresse för samhället ( svenska invånare). (ur en enkätundersökningen gjord  av SLU i Umeå).
Ytterligare begrepp som Göran Rosenberg tar upp är etik och moral. Begreppen är liktydiga men jag tycker han gör en viktig distinktion mellan dessa begrepp. Etik är följande av regler. Jägareförbundet framhåller alltid att jakt ska vara etisk. Alltså följa jaktlag och jaktförordning. Moral har med samvete att göra. Det är självklart att etiska regler ska följas men varför utsätter sig jägare för risken att skadeskjuta ett djur som självklart orsakar lidande? Det finns en del jägare som slutar med sin jakt beroende på att deras samvete inte tillåter vidare djurplågeri men varför inte alla?
   

tisdag 23 januari 2018

Jaktkritik

Vårt förhållande till djur.

I slutet av 1700-talet skrev filosofen Jeremy Bentham "Djuren kan inte tala men de kan lida" Den sentensen har varit min utgångspunkt för mitt engagemang mot jakt.
Men ju mer vi vet om djuren desto mer mer vet vi om djurens själsförmögenheter. Det är inte bara att de har identiska nervsystem som vi som gör att de lider lika mycket som vi när de skadas eller stressas när de förföljs.
Jag kom att tänka på detta då jag hörde ett filosofiskt program på radio om hur vi tänker och vad tänkande är. Alla deltagarna var överens om att djur tänker vilket naturligtvis är självklart annars skulle ingen aktivitet kunna företas. Men någon menade att djurens tanke inte var lika "framåtriktad". Jag förstår inte riktigt vad detta skulle innebära men jag anser att vi kan omöjligt veta vilken kapacitet som djuren har i sitt tänkande. Vi kan ju tänka oss att flyttning, vandringar, övervintring i dvala osv är instinktiva handlingar men vad vet vi? Även våra tankar kanske styrs av samma instinktiva handligar. Djur kan inte tala men de visar har sina ungar hur man jagar och vilka växter de kan äta. Inte så att de har någon tankeöverföring utan de tar sina ungar till de marker där det finns rätt föda eller i verkliga livet visar hur det går till att jaga.
Jag tror också att barn lär sig mer av sina föräldrar genom att studera, se och höra hur deras föräldrar uppför sig och beter sig i minspel och andra kroppsspråk. Detta mer än i tillsägelser och annan "uppfostran". Det djur som vi vet mest om i fråga om beteenden är ju hunden. Men jag tror att de fantastiska egenskaper vi vet att hunden har har med all sannolikhet också alla andra däggdjur. Varför vi inte ser detta beror på att hundan är ett flockdjur som vi själva och vi ha haft ett mycket långt förhållande till hunden. Detta har naturligtvis präglar både oss och hunden. Andra djur vi tilltror större mentala gåvor är andra flockdjur som hästen, elefanter, valar och naturligtvis alla apor. Flera av dessa djur har vi också tämjt och har (haft) som sällskapsdjur. Detta ger ju oss en mycket större inblick i deras mentala förmågor. Mycket av vad vi är ser vi mycket lättare hos de som är lika oss. Det är naturligtvis svårt att komma förbi vårt eget tankesätt och vår natur men jag är övertygad om att djur är mycket mer lika oss än vad vi i dag tror.
Jag har förut skrivit om Frans de Waals bok "Empatins århundrade" som visar att djur har en empatisk förmåga som många människor tror att vi är ensamma om i djurvärlden. Inte bara apor, elefanter och andra flockdjur som möss och kråkfåglar visar empati för andra artfränder. Jag har också tidigare skrivit om Pelle Strindlunds bok "Jordens herrar" där han tar upp hur slavägare och andra på 1700 - och 1800-talet talade om slavar. Det är en intelligent och förödande genomgång av argument för slavhandeln som mycket väl kan tillämpas i argumenteringen mot vårt sätt att se på djur. Läs den boken.  

tisdag 16 januari 2018

Jaktkritik

För en tid sedan blev jag uppmärksammad på att Naturskyddsföreningen hade en nyare jaktpolicy (https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/Jakt_och_viltvardspolicy_jan16_0.pdf) än den jag mottagit för ca 15 år sedan. Dokumentet är antagit av Naturskyddsföreningens riksstyrelse 2014.
Jag skulle aldrig skriva under detta dokument om jag hade suttit i styrelsen då jag anser det ofullständigt, för litet konkret och motsägelsefullt på vissa områden.
Naturskyddsföreningen har aldrig varit en djurskyddsföreningen i första hand utan inriktar sig på bevarandeaspekten. Detta präglar också detta dokument på 15 sidor.
Jag har självklart invändning som alla som läser min blogg förstår. Jag tar några citat för att belysa mitt ställningstagande. "Jakten är en del av vårt kulturarv". Då knappt 3% av Sveriges befolkning jagar så blir alla hobbys "kulturarv". "Kulturarv" kan inte vara ett skäl till att fortsätta en en osund hantering.  "Det finns flera skäl att utnyttja de resurser som vilda djur bidrar med. " Jag anser att levande varelser inte är en "resurs". Det är oerhört provocerande och ett otäckt synsätt. I detta avsnitt finns också en mycket dunkel och oklar skrivning. "Utgångspunkten för allmän jakt och licensjakt ska vara att bytet tas tillvara för nyttoändamål." Vad menas med "nyttoändamål"? Innebär det att mårdhår kan användas till målarpenslar, rävskinn som dörrmatta? Eller vill man ha mer pälsmarknad för räv- varg- lodjur och björnskinn? Varför inte inskränka utbytet ska var för konsumtion? Till vilka andra ändamål tycker Naturskyddsföreningen att jakten ska vara till för?
Naturskyddsföreningen tar också upp i sitt dokument Jaktlagens 27§ "Jaktens skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande....."  Man godtar alltså "nödvändigt lidande" som väl måste betyda att skadeskjutning måste tillåtas. Varför ska skadeskjutning tillåtas? Jakt är ingen nödvändighet. Jakt är ett nöje för de som har denna hobby. Ingen tvingas ut i skogen.
Inkonsekvensen i skrivelsen kommer fram i meningen "Jakt med hagel orsakar hög frekvens av skadskjutningar, som orsakar onödigt lidande" Men kräver också "All användning av blyhagel ska omgående förbjudas". Då ytterst få djur jagas med kula skulle man ha utgått från detta krav och diskuterat om inte det flesta djur skulle undantas från jakt. Någon ersättning finns inte som helt kan ersätta blyhagel. De stålkulor som används vid jakt vid våtmarker innebär större risk för skadeskjutningar då dessa hagel sprider sig mer då de är lättare vid samma volym. Är haglen större krävs att bytet är närmare än vid blyhageljakt. Naturskyddsföreningen skriver bl a också "En viktig orsak (alltså till skadeskjutning) är att jägarna skjuter på för långt avstånd." En övergång till stålhagel skulle med mycket stor säkerhet innebära ännu fler skadeskjutningar vilket gör att jakten ger ännu mer lidande. Naturskyddsföreningens krav är helt riktiga men de har inte insett konsekvensen av sina krav.
Något som jag saknar i den nya jaktpolicyn är ett avsnitt om den sk viltvården alltså jakt på konkurrenter till jägarna själva som rävar, grävlingar, kråk- och måsfåglar. I den förre jaktpolicyn fanns ett avsnitt som tog upp detta och där SNF ansåg att denna jakt "bör ifrågasättas". I det nya dokumentet talas det om jaktens etiska krav utan att formulera vad detta innebär. Min mening är självfallet att "viltvården" ska förbjudas. Den är helt enkelt oetisk. Vidare finns inget om fågeljakt mer än att "jakt på andfåglar, för vilka det är jakttid, ska koncentreras till en kort jakttid för att begränsa jaktens störningar i vatten- och våtmarksområden."
Men det är mycket som jag är nästan överens med Naturskyddsföreningen om. Jag har en del  invändningar. Jag kan enkelt citera de direkta punkterna som finns i dokumentet.
"Användningen av fällor för rovdjur som lo, grävling och mård och snaror för räv ska förbjudas." (Jag undrar varför inte också ripsnaror ska förbjudas eller varför kråkfällor ska vara tillåtna. Men jag tror och hoppas att dessa fällor är förbiseenda).
"Jakt med pilbåge ska inte tillåtas i Sverige"
"Grytjakt bör inte tillåtas, och inte heller träning av hundar genom  s k grytanlagsprov i konstgryt." (Varför ordet "bör" om man vill förbjuda grythundsprov?)
"Löshundsjakt är en vanlig jaktform vanlig i Sverige (jag citerar ordagrant) Ett så kallat drev kan pågå i flera timmar och kan innebära våldsam stress för det jagade djuret, varför jaktformen kan diskuteras från djurskyddssynpunkt." Naturskyddsföreningen är ingen djurskyddsförening. Jag tycker  därför att denna jaktform är ett synnerligt allvarligt djurplågeri och dylik jakt ska förbjudas och inte bara "diskuteras".
"Samernas rätt att jaga, kopplat till deras rättigheter som urfolk, ska respekteras." Jag anser att den fria fjälljakten är ett övergrepp på samerna. Jag tror inte att jakten blir mindre men om den ska ske ska samerna ha fördelen av den.
Samerna förkommer också i ett annat sammanhang som handlar om "toleransnivå" som inte är förklarat utan för förståelse hänvisas till en proposition 2012/2013:191. Men det framgår att det finns en osäkerhet om hur många renar som de stors rovdjuren tar. Man behöver mer forskning i större områden och statistiken över slaktade renar måste göras tillgänglig. Det är bara att hålla med och hoppas att den allvarliga konflikten mellan samer och rovdjur kan få en acceptabel lösning för de flesta.
I det stora avsnitten med diskussion om licens- och skyddsjakt finns det inte mycket att lägga till utom att "gynnsam bevarandestatus" är ett omtvistat begrepp och att storleken på de olika djurarterna borde ligga på en nivå som de flesta accepterar och inte beroende på av jaktliga intressen som nu är fallet. En skrivning i dokumentet som jag tror att jägarna inte accepterar är "--att jaktuttaget av älg i områden med stammar av varg och björn ofta måste anpassas, dvs. sänkas till den förändrade tillväxttakten, så att en god täthet av älg i dessa områden fortsatt upprätthålls. Älgförvaltningen måste helt enkelt anpassas till förekomsten av varg och björn".
Det finns också en diskussion om andra delar som berör jakten som t ex jakt inom naturskyddade områden men dokumentet tillför inga andra regler som inte inte finns idag. Men i avsnittet om skyddsjakt finns det intressanta skrivningar som jag tror att politiker inte vill ställer upp på. Det blir ett ganska långt citat med vissa uteslutningar. "Föreningen anser att människans verksamhet i första hgand måste anpassas efter sådana förutsättningar (angrepp av djur) och så långt som möjligt inriktas på att förebygga angrepp och skador. "Skadedjur" finns bara i ett mänskligt synsätt...." I andra hand ska ekonomisk kompensation utgå från samhället för allvarliga förluster på  näringsverksamhet, i de fall där det inte varit möjligt att anpassa verksamheten eller rimligen förebygga skada för att minska dess omfattning." "Vid skador orsakade av de stora rovdjuren ska grundprincipen vara full ersättning vid skador orsakade av stora rovdjur. (korrekt avskrivet citat vilket visar den nonchalans som styrelsen har visat dokumentet). Det bör då utgå ersättning för inte bara direkt inkomstbortfall utan även för vissa indirekta kostnader, exempelvis merarbete, bortfall av betesersättningar, försämrad dräktighet och destruktionskostnader, liksom bidrag till stängsel vis slakt av ren." Ersättningarna ska dock balanseras djurägarens företagna skyddsåtgärder och försäkringar.
Det står mycket på 15 sidor och kanske du som läser detta har helt andra intressen att veta var Naturskyddsföreningen står i andra jaktfrågor så gå in på länken som finns överst på bloggen.

tisdag 9 januari 2018

Jaktkritik

Jag har just avslutat min läsning av en bok skriven av Merete Mazzarella, finländsk litteraturvetare, men också författare till ett 20-tal böcker. Den boken jag nu läst heter "Om livets mening" (Schildts  & Söderströms förlag 2017). Det är en filosofisk bok som tar upp en mängd mänskliga begrepp som världsbild, slump i livet, förlåtelse mm. Det finns många tankar och citaten är många från lika filosofer och andra författare men också många personliga reflexioner. Jag tänker inte skriva någon recension av boken även om jag har en del avvikande meningar om en del av del skrivna.
Men det finns ett par områden som jag gärna vill framhålla. Ett kapitel handlar om "ondska" och ett annat om "medkänsla". Om ondska har många skrivit och vad som ska ingå i begreppet skiftar, men det som alla kulturer i från tidens begynnelse är ense om är att döda en annan människa är den grövsta ondskan, (om det nu inte gäller att döda människor i krig, men det skulle föra för långt bort från det jag vill diskutera att ta upp alla delar av dödande). De flesta mord sker beroende på hat, ekonomisk vinning eller bli av med en konkurrent. Men mord på helt okänd människor beroende på etnisk, religiös eller "stam" bakgrund är för de flesta helt obegripligt. Folkmord är nog det mest avskyvärda man kan tänka sig.
Enligt en forskare Lars Svendsen som Mazzarella citerar "är ingen ondska så bestialisk som den altruistiska, den som utförs i en ideologisk, i det godas namn. Den utgår från ett vi och dom tänkande som är så absolut att man ser sin egen grupp som ljusets barn och dom som mörkrets, ja, som själva orsaken till allt ont. När man väl har demoniserat dom - och kommit att uppfatta den egna gruppen som oskyldiga offer- kan vilka grymheter som helst inte bara urskuldas utan också förhärligas."
Jag kan tycka mig se detta i det rovdjurshat som många jägare har. I den tjuvjaktsrättegång som snart kommer att hållas har inte bara jägarna dödas fridlysta rovdjur utan också plågat dem inte de har dödads. Ibland hittas fällor som är så konstruerade att djuret som kommer i en sådan fälla inte bara dödas utan ofta blir plågad till döds. När jag för många år sedan talade med en rävforskare förundrades över det höga antalet rävar han kunde finna som var skadskjutna menade han att "ser en jägare en räv så kastar har iväg ett skott och hoppas det träffar inte nödvändigtvis att skottet dödar." Mekanismerna är de samma för folkmord och rovdjurshat även om händelserna naturligtvis är olika.
I kapitlet  "0m medkänsla" tar Mazzarella enda gången upp jakten på djur. Hon tar upp jakten på afrikanska elefantar som inte bara er utrotninghotade utan också "att en hjorskamrat död kan traumatisera de överlevande". Det är sant att elefanter anses vara bland de mesta intelligenta djuren men hur illgärningar straffas  på ointelligenta eller intelligenta människor skiljer sig ju inte. Mazzarella skriver också efter detta med elefanterna en ända mening "Man kan tänka på noshörningarna". Inget mer och ingen kommentar men jag tolkar meningen som att Mazzarella även tycker att inga djur inte ska dödads.

Bli medlem i Jaktkritikerna:www.jaktkritikerna.se

lördag 6 januari 2018

Jaktkritik

I senaste numret av Jaktdebatt läste jag en intressant artikel som glädjande visade att antalet jägare blir färre eller för att vara mer exakt; det är färre som löser jaktkort som är ett nödvändigt kort för att få jaga. Från år 2002 då de var knappt 290 000 jaktkortslösare till 2016 då det var 256 000 alltså nästan 35 000 färre.
Mer glädjande är att det blir färre unga (18 - 29 år) som skaffar sig ett jaktkort och att de äldre är fler. Så ser det nog ut i alla föreningar utom de som just är ungdomsföreningar eller satsar på mer moderna aktiviteter som dataspel, sport mm. Men jag tror att det är annorlunda med jakt. De allra flesta har jakt som tradition med en pappa eller nära släkting som jagar och tar med sig barnet i låg ålder och vänjer dem vid dödandet och tar bort empatin som barn ofta har för djur och annat levande. Jag tycker därför att det ser lovande ut för framtiden. Men en kategori som ökar bland jägarna är kvinnor. DE är fortfarande få 18 500 eller /% av jägarna men ökar sakta. Detta är inget märkligt för sig då kvinnor ta allt mer del i alla samhällsaktiviteter även de med våldsanvändning som polis och i krigsmakten. Jag anser och jag tror att många håller med mig att kvinnor i allmänhet är betydligt mindre våldsbenägna än män. "Vanliga" kriminella våldsbrott begås ju nästan till 100% av män. Kvinnorna kommer nog därför aldrig att kunna kompensera för det bortfall av män som den minskande andel av jaktkortlösare utgör.
Trots den klara minskning av jägare ute i markerna tycks inte antal djur som dödas bli mindre. Jaktåret 2015/2016 dödade nära 1,2 miljoner djur i Sverige och detta antal är tämligen lika år efter år. Några förklaringar till detta kan vara att vildsvinsjakten nu är uppe i ca 100 000 djur från att bara ha varit några 10 000 för 10 -15 år sedan och att gräsandsjakten med uppfödds änder också har ökat. Kanske dödandet minskar märkbart sedan jägarantalet blir mer påtagligt.

Bli medlem i Jaktkritikerna: www.jaktkritikerna.se

onsdag 3 januari 2018

Jaktkritik

Licensjakten på varg har börjat som nog de flesta har hört. Något märkligt att ett par tusendelar av en promille av all jakt får så stor uppmärksamhet. Det skjuts och dödas på andra sätt 1,2 minjoner djur i den svenska jakten varje år. 100 000-tals djur skadeskjuta varje år men ytterst få bryr sig.
Jag förstår naturligtvis varför vargjakten upprör så många. Jägarna vill utrota den och har gott stöd i riksdagen och vi som vill ha varg vill att den ska kunna leva utan problem i många 100 år.
Men så länge jag var ordförande i Jaktkritikerna ansåg jag att överklaganden och information om vargjaktens skadeverkningar sköttes bäst av Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF. De har de resurser som behövs för överklaganden och andra skriverier. Jaktkritikerna skulle använda sina begränsade resurser till alla de andra ca 50 arterna som fortfarande får jagas.
Men jag måste ändå göra några kommentarer till den intervjuer jag hörde på Ekot i radio i går. Jägareförbundets rovdjursexpert Gunnar Glöschen framhöll att Jägareförbundet ville ha färre vargar än de 300 som nu riksdagen har bestämt vilket ju visar att Jägareförbundet vill att på sikt utrota vargen. De vet liksom de flesta andra som vet något om populationers överlevnadskraft att ju färre individer det finns desto större risk (eller som Jägareförbundet ser det chans) att populationen dör ut. GG ville ge sken av att det var Naturvårdsverket som hade ansvaret för vargpopulationens utveckling men det är ju riksdagen som bestämt vargpopulationens storlek helt ovetenskapligt. Ingen genetiker eller demograf skulle godta 300 individer som tillräcklig grund för en livskraftig population.
Det är inte individantalet som i sig bestämmer populationers livskraft utan antalet par som får avkomma. I den svenska vargpopulationen är det ca 30 vargpar som får fram en kull. Den absolut minsta effektiva populationstorleken är 50 par för att en population inte ska dö ut inom 100 år och då ska populationen ha ett inflöde av minst en avlande individ varje år. Som bekant kommer det möjligen en obesläktad varg till den svenska populationen kanske vart 10:e år.  Som ett rikmärke borde det finnas ca 250 avlande vargpar för att populationen ska vara någorlunda säker och ha en gynnsam bevarande status. Som exempel kan jag nämna att Naturvårdsverket föreslår att det ska finna 200 par häckande vitryggiga hackspettari Sverige innan projektet läggs ner. Det kan läsas i Åtgärdsprogrammet för den vitryggiga hackspetten som kom ut i våras. Alla sexuellt reproducerande varelser har samma genetiska förutsättning, bananflugor som elefanter. Nu är det ju inte bara den legala licensjakten som drabbar vargarna. Skyddsjakten dödar ca 20 vargar och trafiken tar ca 10 per år. Sen finns det självfallet ett okänt antal  illegalt dödade vargar men uppskattningsvis 10 dödade. Totalt dör minst 50 vargar en onaturlig död eller med andra ord ca 15 % av stammen. Man talar om katastrofer om några 1000 människor dör i en jordbävningen eller liknande naturkatastrof. Tänk om 1 miljard människor skulle dö en icke naturlig död. Vilken population klarar dylika förluster.  Ingen! Jag är förvissad om att den svenska vargpopulationen kommer att vara utrotad innan nästa sekelskifte om inte jaktpolitiken ändras. Men jägarna och landsbyggdsbefolkningen är en stor grupp som inget parti vill förlora som väljarbas.
Trots att all jakt är oetisk med stort lidande för det vilda och som bara bedrivs för ro skull kommer inget att hända. Tyvärr.

Bli medlem i Jaktkritikerna se : www.jaktkritikerna.se