tisdag 27 december 2016

Jaktkritik

Strax före jul var jag ute och gick som vanligt. Jag hörde att det jagades i en skog i närheten och jag gissade att det var vildsvin som jagades. Det finns ju även harar, rådjur och älg men det vanligaste villebrådet är vildsvin. Nu spelar det ingen roll vilket djurslag som jagades utan händelseförloppet.
Vid ett tillfälle hördes ett skott och jag antog att ett vildsvin hade skjutits. Sedan dröjde det ett bra slag innan det nästa skottet föll men det efterföljdes snabbt av två andra. Vad hände? Rimligtvis föll inte djuret på det första skottet. Om djuret dött skalle naturligtvis inga andra skott ha behövts skjutas. Alltså rörde sig djuret förmodligen bort från skytten och kanske in i skogen. Jag antar att man föredrar att jaga på mer öppna platser som t ex den kraftledningsgata som går genom skogen varifrån jag tyckte att skotten kom ifrån. Möjlig scenarior finns . Antingen träffade skotten och djuret dog då det två andra skotten träffade, eller skottet (skotten) träffade men djur dog inte och slutligen inget skott träffade utan djuret måste sökas eftersom det hade skadskjutits.
Jag brukar hävda att skadskjutningen ligger på mellan 15 - 30 %. Som bevis hänvisar jag till de tre undersökningar som publicerats ( se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se). I en enkät till jägare fick man fram att 14% av älgarna måste sökas efter jakten, 30% av rävar var skadskjutna då kroppar undersöktes. När jag frågade forskaren varför skadskjutningsprocenten var så hög fick jag till svar "Om en jägare ser en räv så kastar han iväg ett skott. Träffar skottet är det bra". I en undersökning genomfärd av Sveriges ornitologiska förening fann man att 60% av äldre sädgäss (>3-4 år) hade hagel i kroppen. Den undersökningen har man velat upprepa men Naturvårdsverket har inte stött detta projekt ekonomiskt. Det jag funnit är från vargjakten 2015 då 44 vargar sköts. SVA fann vid undersökningen av kropparna tt 15 (34%) av vargarna hade skjutits med 4 eller 5 eller 6 skott. Vilket ju tyder på en hög skadskjutningsprocent trots att dessa vargjägare inte är vilka söndagsjägare som helst utan speciellt utbildade för vargjakt.
Undersökningar från USA visar att fågeljakt har höga skadskjutningtal. Svenska jägare jag talat med påstår att jägare i USA inte har de vapen och kunskap som de svenska jägarna och därför skulle de ha större antal skadeskjutna. Vilket knappast är troligt men omöjligt att bevisa. Vad som skulle behövas är fler oberoende undersökningar. Jägarna själva är troligen helt ointresserade och Naturvårdsverket också så varifrån ska pengarna tas för att kunna genomför dylika studier?
I och för sig så är det mesta av jakten helt onödig och därför är varje skadeskjutet djur ett helt onödigt lidande varför jakten borde inskränkas till ett fåtal arter enligt mitt förminade älg och vildsvin.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

måndag 19 december 2016

Jaktkritik

Så här i veckan före jul brukar en del jägare försök döda sin "julhare". Det är en av de mest avskyvärda jakterna som jag vet. Den numera okända författaren Sven Rosendahl (1913 - 1990) (läs mer om honom i min bok "jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter") ansåg att det var en ren nöjesjakt. Han definierade nöjesjakt "som jakt utan etik". Men finns det någon jakt som inte är ett nöje för de som utför den? Det frågar jag mig alltid.
Men tillbaka till harjakten. Så här skriver Sven Rosendahl om den. Han börjar citera en god vän "I söndags, förstår du, gick Pang i fem timmar med haren så det var hela tiden som att dra ett rep geom skogen" och i jaktlitteraturen berättas om att haren var "stel som en pinne" och knappast går att få ner i ryggsäcken, efter skottet.
"Så många stelsprungna harar som jag har sett och ingen anser detta vara harplägari. Hur i fridens dagar går detta ihop" frågar sig Rosendahl. Och ändå säger han i boken "Dianas bägare" att han en gång var "jakttokig". Men det finns fler jägare som kommer till insikt på äldre dagar som tur är.
Även om haren skulle klara sig från jägarens skott så död haren säkert eftersom den inte fått äta tillräckligt, förlorat all energi och sedan ska klara en ofta kall natt.
Någ jag skriv om detta för ett antal år sedan på Fb-gruppen Rapphönans sida (Rapphönorna är en tjejgrupp som skådar fåglar utan killar i släptåg) så kom det kommentarer "usch, så otäckt, Inte ska vi väl behöva läsa om sån´t  här. " och dagen efter var mitt inlägg borta.
Varför inte engagera sig för att få bort det otäcka? Det är som de tre berömda aporna som sluter munnen, blundar och håller för öronen med händerna. Då slipper man världen och kan leva i sin lilla bubbla och må bra.
Jag ser i senaste numret av Fåglar i Uppland (Upplands ornitologiska förening) att de fått 100 nya medlemmar sedan sommaren, GRATTIS! Men här behöver man inte sticka ut hackan och riskera något motstånd eller eller ha för några kontroversiella åsikter. Att minska jakten är att ta djurens intress och inte bara sitt eget. Minskar jakten minskar skadskjutningar och stressen eller med ett ord minskat djurplågeri.
Du som läser den här bloggen- varför vill inte fler engagera sig och minska djurplågeriet?

Läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

tisdag 13 december 2016

Jaktkritik

Nu har jag läst ännu en bok om Axel Munthe. Det är Per-Anders Hellqvists "Där citroner blomma" med underrubriken "En bok om Axel Munthe, drottning Viktoria, Capri och musiken" (Per-Anders Hellqvist & Gidlunds Bokförlag 1989).
I boken berättas även om andra personer som träffat Munthe och många av dessa har också i dagböcker och memoarer berättat om sitt möte med Munthe. Som rubriken antyder var musiken en viktig del av Munthes liv. Han var en duktig amatörpianist och hade ne vacker barytonröst och sjung bra. Han underhöll ofta sina gäster med pianospel och sång ofta sjöng han "hans älskade"Schuberts "Lieder".
Men mitt större intresse ligger naturligtvis i Munthes djurskyddsintresse. I boken framgår det att Munthe knappast är konsekvent i sitt fördömande av fågeljakten på Capri. I en dagboksanteckning från en äts hos Munthe får man veta att Munthe serverade vaktlar i alla fall vid ett tillfälle. Jag kan ju inte tro att Munthe gick och handlade eller lagade maten utan det var säkert en hushållerska men man tycker att instruktionerna för inköpen kunde vara tydligare.
I Hellqvists bok finns också utdrag från några kokböcker som visar hur vanligt men också vilken lyx det var med vaktar. I den berömda Hagdahls "Kok - konsten som vetenskap och konst" från 1896 kan man läsa bl a "... men lärkorna haffa det dubbla företrädt att lika ömt älskas af gurmanderna, som de besjungas af poeterna, och man har kallat det en avskyvärd grymhet att icke haffa medlidande med dessa små söta flyttfåglar. men skulle man haffa medlidande med hela världen, finge man ju icke äta någon alls."   Auguste Escoffier kallad kockarnas kock och konungarnas kock föreslår "timbaler på vaktar kokta i världens dyraste vin Château-Yquern och serverade med tio(!) skivor tryffel per fågel".
Munthe var mycket omtyckt på Capri under 1890-talet då han arbetade som läkare på Capri och levde på det han fick i natura som betalning. När Munthe blev livläkare för kronprinsessan sedan drottning Viktoria och öppnade praktik i Rom som gjorde honom förmögen blev naturligtvis han insatser mindre på Capri och då han senare ingrep mot fågeljakten blev han avskydd av en stor del av befolkningen. Ett par av Munthes hundar blev också förgiftade avsiktligt troligen av jägare. Författaren menar också att en anlagd skogsbrand 1987 på berget Barbarossa (inköpt av Munthe för just skydd av flyttande fåglar numera plats för fågelringmärkning) skulle kunna vara rester av den tidigare konflikten mellan befolkning och Munthe. Jag kan tycka detta är väl långsökt. EU har ju förbjudit all vårjakt på flyttande fågel.
Munthe har redan på 1880-talet tagit avstånd från jakt. Han skriver 1888 "Jaktlusten är en djurisk instinkt och såsom sådan omöjlig att förkväva. Men den tillkommerhvarje om sin höga människorang medveten individ att söka motarbeta och hämma utbrottet af denna lust, som är en gengångare från graven, där vårasläktes stamföräldrar hvila, ett lytefrån vår vilda barndomstid,(...) Striden mellan människan och djuret är allt för ojämnför att vara lojal. Jag påstår att jakten, sådan den här bedrifves, i regeln är en omanlig och oädel sport."
Det är väl bara att hålla med.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 6 december 2016

Jaktkritik

Jag är inte utbildad humanist och har aldrig haft tanken att läsa filosofi på något universitet. Men när jag såg en bok med titeln "Frihet, makt och moral" av Stefan Björklund (Carlsson bokförlag) blev jag nyfiken. Boken är en kort introduktion av 1600 - 1700-tals filosoferna John Lockes och Immanuel Kants filosofi om just de nämnda uttrycken.
Kortfattat kan jag sammanfatta diskussionen om frihet = handlingsfrihet är begränsad av makt = lagar men också av moral men också hur handlingsfriheten bäst kan ha så stort utrymme som möjligt.
Ett avsnitt som jag fäste mig särskilt var diskussionen om rättigheter och skyldigheter. Handlingsfrihet innebär ju rättigheter men måste kopplas till skyldigheter som oftast kopplas till moral. Vi har ju rättigheter att köpa, i princip, vilka varor vi vill men vi bör ju också ha en skyldighet att ta reda på under vilka förhållanden, löne - och arbetesförhållandemässigt de tillverkas och vilken belastning de har på jordens klimat.
Det jag fäste mig vid var det jag kunde koppla till jakt (som inte överhuvud taget nämns) är författarens påpekande ""Man kan skilja mellan rättigheter av skilda slag men det finns vissa inslag som är gemensamma för alla. En del innebär att den ene individens rättigheter begränsar den andre individens utrymme". Utrymme här tolkar jag som handlingsfrihet. Vi kan inte heller ha en rättighet om vi inte tillåter att andra ha samma rättighet. Vi kan alltså aldrig ha en rättighet utan att den medför skyldigheter. Jägare har rätt att jaga vissa arter på vissa platser. Men då jakten är omfattande (mer än 1 miljon djur varje år) begränsar detta min möjligt (handlingsfrihet) och min rättighet att se vilda djur. Min glädje och njutning av att se t ex en räv röra sig över en äng i jakt efter sorkar en vårmorgon minskar beroende av jakten.
Mer viktigt är jägarens skyldigheter mot djuren. All jakt innebär risk för skadskjutning. Ingen jägare skadskjuter med avsikt.  Jag har trots detta hört en forskare säga, när jag frågade om varför rävar hade en så hög skadskjutningsprocent,  "om en jägare ser en räv så kastar han iväg ett skott. Träffar skottet desto bättre". Men eftersom 100 000-tals djur skadskjuts varje år borde de flesta jägare öva sig skjutskicklighet mycket mer men också dämpa sin iver att döda. Samtidigt borde samhället (riksdagen) starkt begränsa antalet arter som skulle få jagas beroende på oss natur- och djurälskare rättigheter men också djurens rättigheter att få leva. Riksdagen har ju rättigheten att stifta lagar men också skyldigheten att dessa lagar så litet som möjligt inte är destruktiva.

Köp boken "jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår he,sida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

måndag 5 december 2016

Jaktkritik

I lördags gjorde jag en längre promenad och kom då förbi Hargs Bruks vilthägn som ligger 3 - 4 km från mitt hus. Jakten hade just då avslutats och de ca 15 jägarna stod i en grupp för att förmodligen sammanfatta dagens jakt.
Samtidigt höll fyra anställda på att ta vara på de skjutna djuren. Djuren låg på flera ställen och drogs ut till vägen av en fyrhjuling. Bytet blev, vad jag kunde se, tre vildsvin och en dovhjortskalv (?). Jag har aldrig sett några andra hjortdjur än dovhjort i hägnet men det kan möjligen vara ett rådjur.
Så gott som alla jägare framhåller "naturupplevelser" som främsta skäl till varför de jagar. Det här hägnet kan omöjligt ge någon naturupplevelse. En mer anskrämlig skog är svår att hitta. En stor led består av planterad(?) och risig granskog. Marken är uppbökad på de flesta håll och grenar, stenar  och sly gör den dyster och svårframkomlig. Vissa öppna hyggen finns kanske för att göra det möjligt att jaga. I ytterkanterna av det ca 1 km2 stora hägnet finns gräsmarker där man ofta ser dovhjortarna gå och beta. Jag tror att skogen har valts just för dess ringa värde som produktionskog. Hargs Bruk lär vara Sveriges största privata markägare med 20 000 ha skog och andra marker.Andra marker kanske har varit alltför värdefulla sör att ta till anspråk för ett vilthägn.
Som sagt "naturupplevelser" kan inte vara skälet till att ett 15-tal jägare kommit till vilthägnet. När man frågar jägare varför man jagar , som t ex i utredning "Jaktens villkor" (SOU 1997:91) så svarar alltså nästan 100% "naturupplevelser" och sedan "kamratskap" "avkoppling", "spänning", "intresse för hundar", "viltvårdsintresse" och på sjunde plats "ger kött". "Spänning" och "avkoppling" är väl det som normalt kallas för "nöje". Ingen jagar av plikt. Någon hund fanns inte med och någon viltvård var knappast vildsvinsjakten i hägnet.
Få kött kan ju tyckas var skälet i denna jakt men de skjutna grisarna måste ju slaktas och styckas och det är väl troligt att jägarna fick åka hem med kött från andra tidigare vildsvinsjakter. Så var i alla fall på Frötuna där man 1980-talet jagade utsläppta fasaner. Där fick jägarna en urtagen, plockad och fryst fasan med sig hem.
Jag har ingen aning om kostnaden för jakten men jag antar att kilopriset på det erhållna vildsvinsköttet betydligt överstiger det som man behöver betala för samma kött i välsorterade butiker.  Så många kilo per jägare kan det inte ha blivit. Men som sagt man missar ju nöjet att döda ett djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.

fredag 2 december 2016

Jaktkritik

Jag hörde igår op radion att en jägare i Värmland beklagade att älgjakten slöt allt färre älgar. Förra året var nivån lika som på 1960-talet och i år var antalet som på 1950-talet. Anledningen var naturligtvis, antydde jägaren, den täta populationen av vargar.
Jag har även tidigare framfört det felaktiga att se orsak - verkan samband som en enkelt samband. På 1950 - 1960 -talet fanns ingen varg i Värmland. Den mindre avskjutningen som då var det normala berodde alltså på någon annan orsak. Nu framgick det inte i radiointervjun hur stor skillnaden var mellan de olika åren men jag vet att Värmland har varit det län som har haft störst avskjutnung av älg. Jag antar att den minskade älgtillgången i dag inte inträffade helt plötsligt utan att minskningen har skett successivt.
Jag menar att den stora avskjutningen som skett har påverkat älgstammens storlek. Dessutom kan skogsbruket ha ändrats med mindre avverkningsytor och de stora kalhyggerna som just började på 1950 - 1960-talen är ett minne blott. Dessa kalhyggen gav stora mindre björk (sly) och gräsytor som gynnade älgens stora framgångssaga i Sverige. Sedan de stora kalhyggernas tid minskar älgavskjutningen från 1980-talet då rekordet var 175 000 och ingen år var under 130 000 dödade älgar. Idag skjuts ca 95 000 älgar per år. Jag vet att vargar tar älgar och påverkar på marginalen älgstammen storlek men de andra orsakerna stor troligen för det större delen av minskningen.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 30 november 2016

Jaktkritik

Ibland får man kunskap från helt oväntade håll. I radions Radiosporten hörde jag för några dagar sedan om att en dansare, europamedaljör i rock n´roll dans, hade dödats i en viltolycka då bilen hon åkte i krockade med ett rådjur.
Det är första gången jag hör att ett rådjur kan orsaka en dödsolycka. Oftast är det älgar som orsakar dödsolyckor. Eftersom älgar är långbenta djur så kör bilen på benen och älgen far då med stor kraft på motorhuven och krossar vindrutan och dödar de som sitter i framsätet. Älgen är också ett stort djur som väger ca 300 kg medan rådjuret är tiondelen så tungt och betydligt kortare. Trots detta kan tydligen rådjuret komma upp på motorhuven och skapa samma dödliga utgång.
Viltolyckorna närmar sig 50 000 i år vilket är rekord. Av dessa olyckor står rådjuren för 37 000, älgar för 5000 och vildsvin för 3700 (www.viltolycka.se).  Det är dessa djur som orsakar mest skador på personer och bilar. Beräkningar visar att de ekonomiska skadorna uppgår till 2,9 miljarder och det dör i medeltal fem personer varje år på grund av trafikolyckor. Förra året dog till och med nio personer. Trafikverket och forskare arbetar med att finns metoder för att minska viltolyckorna. Nya varningssystem ska testas och broar över och tunnlar under vägarna byggs för att djuren säkert ska kunna ta sig förbi vägarna. Dessa broar och tunnlar har visat sig vara effektiva. Det är bara att hoppas att dessa metoder ger önskvärd effekt både för människor och djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritik.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

Jaktkritik

Jag har vid ett par tillfällen skrivit om Axel Munthe (1857 - 1949). Han föddes i Sverige men sedan 20 årsåldern befann han sig nästan uteslutande utomlands framför allt i Frankrike och Italien. Han utbildade sig till läkare och blev genom kontakter en välkänd och mycket uppskattad läkare för societeten, alden och olika furstehus i Europa. Han blev förmögen och byggde sig en mycket vacker villa  på Capri, Villa San Michele. Senare (1929) gav han ut en bok "Boken om San Michele" som översattes till många språk och såldes i miljonupplagor, vilket gjorde Axel Munthe till en mycket förmögen man. Boken, är val jag förstår, inte sanningsenligt och mycket av det Munthe skriver har inte hänt och/eller är starkt överdrivet. Några år inpå andra världskriget blev situationen ohållbar på Capri och Munthe blev tvungen att flytta tillbaka till Sverige. Han fick en våning på slottet förmodligen beroende att han varit drottning Viktorias livmedikus. Efterkriget var Munthe så sjuklig att han aldrig orkade återvända till Capri utan dog i Stockholm.
Axel Munthe var en stor djurvän och donerade pengar bl a till skydd av flyttfåglar och våra björnar. Han skänkte och sin Vill San Michele till Svenska staten och villan är numera ett museum med många 1000-tals turister varje år. Ett besök är verkligen att rekommendera och utsikten över Neapelbukten är hänförande.

Det kanske märkligaste är att Sverige också haft en annan dock mindre känd djurrättskämpe nämligen Louise "Lizzy" Lind av Hageby (1878 - 1963). Jag hade aldrig hört talas om denna kvinna men författaren Lisa Gålmark har skrivit en biografi om "Lizzy" i sin bok "Skönheter och odjur". Lisa Gålmark har skrivit flera böcker om djurrättsfrågor. Lis Gålmarks bok får en utmärkt beskrivning i tidningen Vi (nr 13. dec. 2016).
"lizzy" föddes i Stockholm i en förmögen adlig familj och kom till London 1902 24 år gammal för att studera till läkare. Vid en av föreläsningarna demonstrerades ett kirurgiskt ingrepp på en hund. På den tiden var vivisektion tillåten vilket innebar operationen på ej helt bedövade djur. Hon blev självfallet ytterst upprörd och fick en text publicerad där den "bruns hundens" öde beskrevs. När ordföranden i det brittiska "samfundet mot plågsamma djurförsök" tog upp Lizzys berättelse blev han stämd för ärekränkning av professorn. Rättegången fick stor uppmärksamhet och en insamling fick ihop pengar till en staty "Den bruns hunden" som många gånger blev attackerad av framför allt medicinstuderande som ansåg restriktioner vara uteslutna vid djurförsök. Men lagarna ändrades tack vare Lizzys arbete. Lizzy fortsatta sin gärning och blev en känd kvinna inom djurskyddsrörelsen i England. Når hon dog visade testamentet att en "smärre" förmögenhet donerats till djurskyddsrörelsen.

Idag känner jag inte till några svenskar som så hängivet, utåtriktat och medialt framgångsrikt arbetar med djurskyddfrågor. Varför inte någon som lyfter fram den onödiga jakten och skapat debatt om det lidande som de voöda djuren utsätts för.


Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb.gruppen Jaktkritikerna.


lördag 26 november 2016

Jaktkritik

Följande inslag fanns i Sveriges Radios Eko-rapportering den 26 nov. 2016
"Sveriges regering stämmer EU-kommissionen för att den tillåter fortsatt användning av färgpigment som görs av giftiga blykromater, trots att det finns alternati– Bly är ett av de absolut farligaste ämnen människan känner till. Och trots att det finns bättre alternativ till att använda blykromater i färger, så har EU-kommissionen gett ett företag tillstånd att göra detta. Det säger miljöminister Karolina Skog.Bly kan skada nervsystemet oavsett hur lite man får i sig. Särskilt farligt är det för foster och småbarn, vars inlärningsförmåga kan påverkas. Bly misstänks också orsaka cancer. Blykromater används till vissa färger för metall, för plast och för vägmarkeringaI september gav EU-kommissionen tillstånd till ett företag som vill sälja blykromater i EU för att använda som färgpigment, trots att EU-länderna är överens om att blykromater ska fasas ut och bara få användas om det saknas andra alternativ. Det är därför Sveriges regering nu ska stämma Eu-kommissionen:– Svenska företag har slutat använda blykromater för länge sedan. Det är otroligt viktigt att vi upprätthåller en schyst konkurrens, säger miljöminister Karolina Skog."
Det här är som att skjuta mygg med kanon. I Sverige används mellan 600 - 700 ton blyammunition vid jakt enligt Naturvårdsverket. 
(se http://www.natursidan.se/nyheter/20-forskare-bly-i-jaktammunition-ett-halso-och-miljoproblem/) där 20 forskare skriver om den allvarliga skada som bly orsakar i naturen.

Allt bly som används vid jakt kommer på ett eller annat sätt ut i naturen och på sikt också i vårs kroppar genom växter eller i vårt dricksvatten. Först naturligtvis alla hagel (kulor) som inte träffar djuren, sedan alla kulor,hagel som jägarna plockar bort för att inte förstöra sina tänder och som hamnar i sophinken som sedan eldas upp och kommer ut i luften eller i askan som sedan sprids på kärar eller i skogen igen där vattnet för ner blyet i vattendrag till fiskar och där många människor har som vattentäkt. Bly försvinner inte. Tungmetallen kommer alltid att vara kvar i någon form.
Varför tillåts detta gift fortfarande?

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna....

söndag 20 november 2016

Jaktkritik

I går jagade man vildsvin i en skog när huset där jag bor. Jag vet inte hur jakten gick till. Jag såg en jägare med en hund med en stövare (tror jag eftersom jag är dålig på handraser). Kanske hundar användes för eventuellt eftersök eller för att jaga fram vildsvinen så att jägarna skulle kunna komma åt att skjuta.
Jag hörde två skott med minst en halvtimmes mellanrum.  Jag antar att det betydde döden för två vildsvin. Det var mycket kraftiga och jag antar att vildsvinen skjuts med kula eller tunga hagel för att skotten ska vara så dödliga som möjligt. Skotten lät mycket skarpare än de som avlossas vid andakten som sker i ett viltvatten mycket nära min bostad. Det är uppfödda gräsänder som jagas och det är säkert ett par hundra gräsänder som sätts ut varje år. (Jag har skrivit om denna andakt vid ett par tillfällen förut och du som är intresserad kan söka efter andakt på min blogg).
Jag har mycket liten förståelse för att jägare tycker att det är ett nöje att döda djur men jag har förståelse för att vildsvin behöver jagas för att minska populationen. Vildsvinen har framför allt i södra Sverige blivit ett stort problem för bönder som odlar säd, pottas och andra grödor. Här i norra Uppland är inte vildsvinen till så stort problem då få bönder odlar säd utan här är det skg, äng och vall som prioriteras. Det finns alltså får och boskap ofta utegångsboskap för köttproduktion. Vildsvinen orsakar mest skada i trädgårdar och orskar trafikolyckor vilket naturligtvis är allvarligt i sig även om vildsvinen sällan (adlig?) orsakar dödsolyckor om älgar. Men jag anser att Hargs Bruk som nu jagade (eller arrendatorer av Hargs mark) har en skyldighet att hålla vildsvinsstammen på en inte allt för hög nivå. Det är Hargs Bruk som är orsaken till den kraftiga stam av vildsvin som finns här omkring då de för att antal år sedan hade ett alltför dåligt stängsel runt sitt vilthägn som gjorde att vildsvinen kunde komma ut. På andra håll i Sverige har spridningen av vildsvinen skett genom olaglig tusättning av vildsvin av jägare för att de tyckt att det var ett bra villebråd att jaga. Vildsvin finns numera också på Öland om få tror att vildsvinen sprungit över brom eller att de simmat över sundet.
Att vildsvinen få denna utbredning beror delvis på jägarnas intresse att få ytterligare ett djur att döda men också att många jägares hat mot vargar som skulle kunna hålla vildsvinen på en naturlig nivå. Vildsvinen utrotades på 1700-talet och jag är övertygad om att de muköter som då fanns inte kunde göra jobbet även om bönderna var mer angelägna att minska vildsvinen än vad dagens bönder är utan att de hade mycket god hjälp av den då mycket större vargsatmmen. Man måste också komma ihåg att älg var ett sällsynt djur på 1700-talet. Linné läs aldrig ha sett en älg och rådjur, dovhjort och kronhjort fann i mycket små populationen i södra Sverige där inga vargar fanns. Var fanns de djur som vargarna kunds leva på? Kanske husdjur men de vaktades noga och hare, skogshöns och annat småvilt räcker inte långt.

tisdag 15 november 2016

Jaktkritik

Jag läser just nu boken ”En stor man. Axel Munthe och konsten att förse livet med mening.” av Thomas Steinfeld (Atlantis förlag). Författaren av en tysk journalist i München och författare.Bokens titel uppfattar jag som ironisk då Axel Munthe framställs i en betydligt mindre storslagen dager än den Axel Munthe själv ville ge i sin bok ”Boken om San Michele” .Men det kanske mer intressanta är det som författaren själv skriver om Munthes förhållande till hundar och andra djur. I det katolska Italien stod inte djuren högt i kurs då de enligt teologin inte hade någon själ. Hundar användes som vakthundar och aldrig som sällskapsdjur på den tiden.  Men skriver författaren ”Om ett samhälle till slut är övertygad om att gud inte finns och att människosjälen dör liksom djurens själ - finns det då någon som helst anledning att ringakta djuren?

Självklart ska djuren ha samma rätt till liv och frihet som vi själva. Eller hur?

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida:www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

måndag 7 november 2016

Jaktkritik

Jag skrev förra gången om Nyheter24:s intervju med Richard. Men som jag anade är inte kanalen seriös. Marcus Birros intervju hade få frågor som gällde jakt och han frågade om Richard hade skjutit, om han åt kött och sedan om Richard trodde att landsbyggdsborna var mindre emotionella än storstadsbor. Vad dessa frågor har med jakt att göra kan man verkligen fråga sig.
Det som nu finns kvar av intervjun är frågan om storstadsbor och landsbygd.  Jag var beredd att Marcus Birro inte skulle vara seriös då han t ex gick ut med att han kandiderade till KD:s partiledare trots att han inte var medlem i partiet och att han har ätit middag med SD-partitoppar. Men att det blev så här dåligt var mer än jag trodde.
Jag och Richard uppfattade frågan om landsbygds- och storstadsbor som en fråga om jägare empati i förhållande till andra människor. Här tror jag att Richard har rätt. Jägare är mindre emotionella mot djur än andra. Jag är helt övertygad om att jägare blir avtrubbade då de flesta jägare växer upp med en jagande pappa och då barn ofta har sina föräldrar som sina förebilder blir barnen snabbt hårdhudade och tycker att djur får man döda hur som helst. Här är jag övertygad om att vi som aldrig dödat ett djur ser på djuren på ett annat sätt, som levande,kännande varelser. Som ette xempel som jag läste om för några år sedan så avlivade en jägare en hund han inte tyckte var bra nog som jakthund. Han tog ut hunden på gården och sköt den direkt. Ingen känslor där inte.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.





torsdag 3 november 2016

Jaktkritik

Det är inte så ofta som jakt diskuteras och än mer sällan att våra åsikter kommer fram. Men nu har det hänt. Richard Dehnisch (den nya ordf. för Jaktkritikerna) fick ett framträdande i Nyheter24 (se länken http://nyheter24.se/tv). Ett alldeles utmärkt framträdande med Marcus Birrro som utfrågare.

Köp och läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se
och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna


torsdag 27 oktober 2016

Jaktkritik

I ett lokalt annonsblad intervjuas en jägare som skjutit en tidtagare. Det litet märkliga är att han svarar på en fråga "Hur känns det att skjuta älgen?" "Det är alltid lite tvetydigt att skjuta ett djur när man är djurvän". Men varför gjorde han det då? Kände han sig pressad? Det framgår också att han aldrig tidigare har skjutit någon älg trots att han varit med i jaktlaget i 10 år. Jägaren säger också "Dagen efter såg vi en lika stor men då var det bara att sitta och titta på, något som ger minst lika mycket glädje". Sen säger han på frågan om varför det inte blivit fler skjuta älgar under de tio åren han jagat "Det är inte så lätt som man kan tro.... Sen behöver man inte skjuta på allt". På frågan om varför han jagar svarar han som alla jägare "Avkoppling att vara ute i naturen".
Men varför ha med sig en bössa? Jag är ute i natur precis av samma orsak men jag skulle aldrig förstöra den frid och ro som finns med att avlossa ett skott som sliter sönder all njutning av lugn och som lever kvar i sekunder i eko i skogen.
Trots alla de år jag varit ute i många olika skogar har jag aldrig sett en tioyaggare. Jag minns att jag fann ett horn med fyra taggar en gång så det är sällsynta djur och de borde sparas för avel och njutning för andra människor. Svensk älgjakt har förstört stammen med alltför unga älgtjurar och alltför skev könskvot. Det finns mycket för jägarkåren att ändra på.
I lokalTV så berättades det att en orädd räv skjutits i en by i Uppland. Någon (några?) var rädd att räven skulle ge sig på sällskapsdjur (var dom rädd om katten?). Jag är övertygad om att räven skulle lätt kunnat göras rädd för människor med enkla medel som skrika, springa efter den och kasta saker på den. Efter några utfall skulle räven vara rädd för människor och aldrig visa sig mer i närheten av boningshus.
Men det finns människor som hatar naturen och ser allt som kommer därifrån som något farligt. Nu kan man ju tycka vad betyder en räv då 70 000 andra dödas? Inte mycket men naturhatet är skrämmande.

Köp boken "Jakkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida :www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.

torsdag 20 oktober 2016

Jaktkritik

I veckan hörde jag två lite udda uppgifter som berörde jägare.
Det första var att ett landsting beordrade sin läkare att fullgöra sina uppgifter och se till att vapeninnehavare (jägare ? en kanske också andra) fråntogs sina vapen efter det att täta personer hade begått självmord med sina vapen. Åtta personer är ju ett litet antal om man ser  på hela antalet som anses vara ca 1500 per år i Sverige. Jag tror inte heller att jägare och andra vapeninnehavare begår självmord oftare än andra men vapnen bör ju självklart tas i från personer som lider av psykisk ohälsa. Om vapnen inte finns blir det ju svårare att genomföra självmordet. Att rikta geväret mot huvudet och trycka av är ju lätt men så fruktansvärt oåterkalleligt och definitivt. Här finns ju inte ångersekund. Det är ju trots allt många fler som försöker begå självmord men av olika anledningar räddas och sedan lever ett lika lyckligt eller olyckligt liv som vi andra. Men det är ju klart skulle jag tvingas att välja så vore ett skjutvapen att föredra än att gå ner till stansen och simma rakt ut i havet tills man inte orkar längre.
Det andra uppgiften rörde en person som var föräldraledig för att ta hand om sina barn lämnade dessa på dagis för att kunna åka ut och jaga. För mig låter detta bisarrt. Önskan att åka ut och döda i ställt för att ungås med sina barn. Men som någon sagt "Inget mänskligt är mig främmande". Så är det för mig också och för alla vuxna. Jag är naturligtvis bekant med alla människor goda men och dåliga sidor. Men jag begriper inte hur människor kan vara så bestialiskt grymma som lået krig fortgå, torterar, och dödar människor på de mest fasansfulla sätt. Varför är många så okänsliga och respektlösa?

Läs gärna min bok "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

måndag 17 oktober 2016

Jaktkritik

Många jägare anser och hävdar att jakt är något medfött, att det ligger i generna. De anser att t ex ornitologernas "jagar" "kryss" alltså i en lista över sedda arter, botanister "jagar" växter", strebrar "jagar" positioner,   män och kvinnor "jagar" varandra o s v. Jag anser att detta ordval är fel utan ordet i de nämnda fallen ska vara söker, letar eller eftersträvar. Om man inte använder rätt ord så kan ju allt som en människa vill ha betecknas som jakt som föda, trygghet, uppskattning, bostad, kläder mm. Man ser ofta att idrotts- män och kvinnor jagar rekord men förför inte eftersträvar? Glidningen gör ordet "jaga" och "jakt" en helt fel framtoning. Jakt betyder döda djur och ingenting annat.

Jag läser just nu en bok "Sapiens - en kort historia över mänskligheten" av Yuval Noah Harari (Natur & Kulturs förlag) där författaren diskuterar den förhistoriska människan som började uppträda som art mellan 150 000 - 200 000 år sedan. Författaren tar upp människans möjligheter jaga och menar, liksom andra antropologiska källor ( se t ex min bok "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter") att människan inte kunde jaga förrän  för 40 000 - 50 000 år sedan då pilbågar och spjut var av sådan klass att de gick att jaga med. Innan dess hade människan varit den som sist kom över till djuret som lejonet, sjakalen, hyenan och gamarna hade kalätit och bara lämnar benen kvar. Här fick dock dessa människor en god näringskälla i benmärgen med dess fett som inte de andra djuren kunde tillgodogöra sig. Man har funnit många krossade ben som inget annat djur skulle ha möjlighet att åstadkomma. Att dessa ben också setts på platser där man ser att människor har levt bekräftar också detta. För övrigt bestod 80 % av födan av rötter, nötter, frön, insekter, musslor  och liknande. Detta födomönster bibehölls ända tills jordbruket infördes för ca 10 000 - 12 000 år sedan.

All denna kunskap visar att jakt inte är något "medfött" eller "genetiskt" utan en tradition som numera är helt onödig och enbart ett nöje som är ett djurplågeri med den stress och skarpskjutning som alltid ingår i alla jaktsituationer.

Läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www..jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppem Jaktkritikerna.

fredag 14 oktober 2016

Jaktkritik

En del jägare framhåller att älgar måste skjutas av för att skydda den uppväxande skogen på planteringar framför allt tallplanteringar. Jag har också hört att många skogsbolag kräver att jägarna som arrenderar deras marker också måste skjuta bort ett visst angivet antal för att de i fortsättningen ska komma i fråga som arrendatorer.
Detta har ibland också ställt jägarna inför vissa problem eftersom de då måste jaga hela den säsong som lagen tillåter och detta innebär ibland att de måste skjuta älgkor som bär större foster vilket en del anser är oetiskt och obehagligt då de måste slakta¨djuret.
Nu hörde jag på radio ett helt annat synsätt. En person i Östergötlands skogsstyrelse ansåg att markägarna skulle plantera många fler tallar än de gör nu just beroende på att älgar betar sönder tallplantorna som sedan inte blir de stora, raka furor. Om alla planterade fler tallar skulle de skador som sker inte bli så koncentrerade och markägarna skulle på så sätt inte bli så ekonomiskt skadade.
En utmärkt i´de men det är nog svårt då många måste komma överens vilket knappast är så troligt.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida;www.jaktkritikerna.se
 och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

lördag 8 oktober 2016

Jaktkritik

I torsdags hörde jag på P1 programmet "Människor och tro". Jag brukar inte höra på programmet men denna gång gjorde jag det då jag hörde en påannonsering om att programmet skulle handla om , "om människor och djur har lika värde".
Frågan är märklig då "värde" leder tankarna till pengar. Detta framhölls också av en person som ringde upp. Tänker man på det känslomässiga värdet så är ju de som står en närmast, barn och mycket nära vänner, naturligtvis mer "värda" än andra. Programskaparna borde ha frågat "om människor och djur har lika rättigheter", tycker jag.
Rättigheter är ju något som går att definiera.
Man kan t ex läsa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Där finns ca 30 olika paragrafer som alltså FN anser ska uppfyllas av de medlemmar som deltar i FN:s arbete. Men det är inget land i världen som uppfyller alla kraven. Inte ens de mest grundläggande kraven som rätten till liv, frihet och inte utsättas för omänsklig behandling (tortyr). Inte ns Sverige då t ex alltför långa häktningstider ofta med stark restriktioner enligt mäniskorättorganisationer.
Programmet kom till stor del att handla om djuren hade en själ, om vad bildel hade att säga om detta och om djuren kan komma in i himlen. Programmet är ett religiöst program så det är väl inget att säga om det men når en lyssnare tog upp att människan är ett djur och en en del av Darwins evolutionbegrepp så togs inte den biologiska aspekten mellan djur och människa upp.
Enligt min mening så måste detta vara utgångspunkten för en diskussion; vad är det som skilje och vad är lika. Jag anser att det inte finns något som skiljer oss från djuren. Många vill hitta olika skillnader och framhåller oftast vår tankeförmåga, att se framåt och vara empatiska.
Detta skiljer oss inte från djuren! Många människors mentala förmågor kan av skador och sjukdomar vara långt under de som de flesta djur har, men vi anser att dessa människor har samma rättigheter som alla andra. Vår empatiska förmåga ifrågasätter jag stark. Människan är det grymmaste djur som finns. Många lemlästar, dödar och förnedrar sina medmänniskor. Det händer att djur slåss i revirstrider men om någon dör är det mer av en olyckshändelse är av avsikt.
Jag har tidigare skrivit om "Emaptins tidsålder" av Frans de Waal som har många bevis från vetenskapliga studier att även djur med tämligen små hjärnor som möss visar stor ångat och stess när de ser andra möss plågas. Även kråkfåglar har självmedvetande och vet att de är individer något som det tar mer än ett år för ett barn att uppfatta. Läs boken.

Läs och köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakterna avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

onsdag 28 september 2016

Jaktkritik

Det är inte alltid lätt att hitta ämnen att skriva om utan att upprepa sig. Men nu tar jag chansen att göra lite reklam för ett förslag till studiecirkel som kanske någon (några) kan tänka sig att starta redan i höst.

Jag har tänkt att förslå en studiecirklel ska presenteras i decembernumret av Jaktdebatt. Jag kommer att hänvisa till lämplig styrelsemedlem i Jaktkritikerna för de som kan tänka sig att bli ledare för en grupp så att de kan få tag i medlemmar på orten där de bor eller i närheten.
Du som läser denna blogg kanske redan nu tycker att en studiecirkel är en trevlig ie kan ju ta kontakt med mig t ex på hans.ryttman@telia.com.

Boken som ska diskuteras är ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns att köpa på vår hemsida www.jaktkritikerna.se

Cirklarna anmäls till de lokala Studieförbundet (eller annat) men Studieförbundet kräver att godkänna cirkeln. Det finns säkert inga problem med ämnet men de kanske kräver att alla som vill ska få vara med. Detta kan ju i vissa fall innebära att jägare vill vara med för att sabotera diskussionerna. Hur ett sådant problem kan lösas måste diskuteras med Studieförbundets ledning. 

Cirkeln måste ha minst fem deltagare med ledaren som ingår som deltagare. Sammankomsterna ska vara 10 om 2 x 45 (ev 3 x45 min) för att statliga bidrag ska kunna utbetalas t ex för kurslitteratur, ledararvode och ersättning till inbjudna gästföreläsare eller studiebesök.


FÖRSLAG TILL OLIKA CIRKELSAMMANKOMSTER

På den första sammankomsten ska ala presentera sig och försöka förklara varför de har velat gå på cirkeln.  Berätta gärna om ni har någon kunskap eller erfarenhet av jakt själv eller i släkten. Hur har dessa erfarenheter påverkat dig. 
Ledaren ska också presentera cirkeln och diskutera om andra delar ska tas upp och i vilken ordning. Diskutera förslag om inbjudna gäster eller studiebesök. 

jJaktens avarter.

I kapitlet finns flera olika olämpliga typer av jakt. Diskutera om det finns fler. Jakt på arter som endast jägarna vill ha bort från sina marker, fällor och andra. Diskutera vilka avarter som är värst. 

Jakten, kultur eller instinkt?

Jägare hävdar ofta att männoskan alltid har jagat och det finns genetiskt hos alla. Diskutera varför färre än 3% av Sveriges befolkning jagar och ännu färre kvinnor. Kan man överföra jakt till samlande av diverse prylar eller strävan från vissa män att få höga positioner?

Finns det ett överskott att jaga?

Många jägare anser att de endast tar överskottet som finns i skogen. ”Djuren är en förnyelsebar resurs”- Diskutera vad är en resurs, är levande varelser en resurs? Finns det ett  överskott? Hur fungerar ett naturligt system? Våra småfåglar jagas inte t ex talgoxe eller lövsångare, Varför finns det inget överskott av dessa arter?

Om skadskjutningar

Alla vet att djur skadskjuts vid jakt. Jägareförbundet anser att det behövs utbildning. Men hur mycket utbildning behövs för att inga djur ska skadskjutas? Se på vår hemsida om de undersökningar som finns i Sverige på skottskador. Se också på SVA:s hemsida om vargjakten 2015 då 44 vargar sköts ochvad den efterföljande analysen av kropparna kom fram till. Vad tycker du att man kan göra åt problemey?

Djur som mat

Jägare hävdar ofta att jakt är ekologiskt. Visserligen äter djuren ”ekologiskt” ute i skogen men kan stress och skadskjutningar ingå i det ekologiska. Besök gärna en ekologisk bonde som föder upp kor eller grisar och ta reda på hur dessa djur lever och dödas.I detta sammanhang läs gärna Pelle Strindlunds ”Jordens herrar”.

Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem

Alla anser inte det. Diskutera andra problem med djurhållning. Diskutera djurskyddslagstiftning. Varför finns inte de bilda djuren med? Läs www.aftonbladet.se/debatt/debattamne/artikel12156068. 

Författare och jakt

Kommentera de olika författarnas åsikter. Känner du till fler författare som tagit upp jakten och diskuterat dess konsekvenser? 


Du kan söka på olika ord som du är intresserad av t ex djurslag, rättsfall, skadskjutningar, dödade i trafiken. Pröva olika ord som du kan förkniooa med jakt och se vad som kommer fram. Alla kan här bidra med olika tema och framföra sina åsikter. 
Ledaren bör avsluta kursen med en utvärdering och få förslag till förbättringar.

Det finns många böcker om jakt men den enda som jag känner till som bara handlar om det negativa med jakt är Barbro Eklunds (f d strelseledamot) ”Jakten - ur psykologisk och social synpunkt” Larsons förlag 1977. Finns troligen på biliotek

Lis Gålmark tar upp jakten i ett kapitel i boken ”Djurrätt”Nya Doxa förlag 1998. Lisa Gålmark har också skrivit ”Djuretik”. 

lördag 17 september 2016

Jaktkritik

Jag har nog aldrig berört de fångna djuren som finns på zoologiska inrättningar, cirkusar och djurparker. Oftast försvaras dessa fängelser för djur med att djurparken bedriver avel på utrotningshotade djurarter. Om de enbart hade dessa djurarter skulle jag kunna acceptera detta men alltid har de många fler arter. Naturligtvis beroende på att man vill ha publik för att kunna få ekonomi i verksamheten. Men alla dessa djur har haft ett annat liv antingen i ett annan inhägnad eller värre hämtats från naturen.
Enligt jaktlagen är fångst en jakt och därför blir dessa insamlingar angeläget att diskutera. T o m ringmärkning av fåglar även om dessa aldrig behålls utan släpps omedelbart så måste ringmärker ha en licens.
För en tid sedan hörde jag att djurvänner i USA hade fått till stånd att de akvarier som har späckhuggare som attraktion måste stänga då detta ansågs vara djurplågeri. Hur har dessa stora djur kunnat fångas? Nu var problemet hur och var dessa djur skulle ta vägen. Förhoppningsvis skulle djuren få det bättre i frihet än instängda i alldeles för små bassängar. Det hörde sig om ca 50 individer och någon lösning presenterades inte.
Jag undrar i vilket syfte alla dessa djurparker har. Även alla barn har ju i dag tillgång till realistiska filmer som visar alla tänkbara djurarter i sin rätta miljö och visar sitt rätta beteende. Jag minns från besöken på Skansen når jag var barn och såg en isbjörn som gick fram och tillbaka samma sträcka hela tiden och hela dagen jag var på Skansen. Stackars djur!
Alla dessa djurparken och andra inrättningar med instängda djur borde diskutera deras berättigande. Hoppas alla djur får vara i frihet.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

torsdag 8 september 2016

Jaktkritik

I går hörde jag på Dagens Eko en liten debatt mellan chefredaktören för "Norran" (Sundsvall?) som bestämt att inte ta in trofébilder på döda djur. Ett mycket klokt beslut eftersom trofébilder försöker glorifiera jakten och de "duktiga" jägarna som dödat en stor älg eller björn.
Mot sig hade redaktören en ordförande från något lokalt jägareförbund.
Ordföranden tyckte att man visst skulle visa bilder från jakt men angav inte vad som skulle visas.
Jag förmodar att han inte tyckte att man skulle visa skadskjutna djur som ju drabbas av jakten. Det är 100 000-tals djur som skadskjuts varje år i den svenska jakten. (Se vår hemsida för mer information: www.jaktkritikerna.se). Även den jakten som diskuerades , Älgjakten, skadskjuter ca 15% av älgarna vilket Jägareförbundet själva har uppgett.Jag inser att vi måste tillåta älgjakt idag för att minska trafik- och skogsskador eftersom vi inte har tillräckligt många vargar som skulle kunna reglera älgstammen bättre och mer naturligt. Men att betrakta den som en "resurs" som metaller eller träd som ordföranden gjorde anser jag ytterst  nedlåtande och oempatiskt då det rör sig om levande och kännande varelser. Jag antar att man måste vara mycket känslolös som jägare annars skulle man inte vilja döda djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www-jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

måndag 5 september 2016

Jaktkritik

Jägarna har det för jobbigt.
Först hörde jag att de måste skära bort stora köttstycken från sina dödade djur för att inte bli blyförgiftade. Det finns kopparkulor som går att använda men de sliter på bössans pipa så att bössan inte kan användas så länge som det var tänkt. Det verkade vara att välja mellan pest och kolera.
Det andra som jägare kan råka ut för är dålig hörsel- Därför har många klokt mod g skaffat sig hörselskydd. Men nu räcker det inte utan de måste skaffa sig ljuddämpare. Fördelaktigt var också att ljuddämparna också gav mindre rekyl.
Det tredje bekymret är att det nu har blivit för varmt för jägarna i norra Sverige. Hundarna orkar inte skringa lika mycket som förr.
Stackars jägare! Ett enkelt sätt att slippa alla dessa problem och bekymmer är att sluta jaga. Älgstammen kan vargar klara av mycket bättre också till nytta för älgarna som då snart får naturlig könsfördelning och åldersammansättning vilket de nu inte har efter jägarnas hantering vid sin jakt.

Köp boken "Jaktkritik - essärer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå också med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

fredag 26 augusti 2016

Jaktkritik

Vad är en människa? Frågan kan ju tyckas märklig. Vi tillhör ordningen Mammalia fam. primater o s v med upprätt gång, minimal behåring o s v enligt någon taxenomi. Men de flesta tror jag vill  förklara människan från mer mentala egenskaper som tankeförmåga, tal, förnuft, möjlighet att tänka framåt
Alla människor har mänskliga rättigheter t ex enligt FN:s stadgade. Inget land lever upp till alla dess krav men de flesta demokratier gör väl det i de flesta fall.
Alltnog det finns människor som beroende på skador och sjukdomar saknar någon eller flera av de kännetecken som jag försök skissa. Drotts detta är de människor med alla de rättigheter som en människa ska ha. Det finns naturligtvis fundamentalister som har andra uppfattningar men de bortser jag från..
En artikel ur FN:s 30 olika artiklar som jag fäste mig vid är den tredje artikeln som säger att alla människor har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Varför har inte all djur detta? Många djurarter har både fysiska och psykiska egenskaper som många gånger överstiger flera människors. Varför ska vi människor har dessa rättigheter att lev i frihet och inte behöva frukta för vårt liv? Varför ska inte våra högre stående djurarter har samma rätt? Frågan är inte ny eller originell men något svar har jag aldrig funnit.  Vad är det för en väsentlig skillnad mellan djur och en människa så att vi kan behandla djur annorlunda än våra medmänniskor?
Jag kan inte hitta några skäl till att behandla människor och djur olika. Kan någon annan hitta något skäl?

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

lördag 20 augusti 2016

Jaktkritik

Nu börjar björnjakten. I år får 219 björnar dödas mot tidigare år ca 300. Björnstammen har gått ner och jag antar att man inser att den höga avskjutningen inte håller i det långa loppet. Vilken djurstam skulle kunna klara en överdödlighet på 10 %? Tänk bara på människan som har en bråkdel av ungdödligheten, har en medicinsk vård och har ökat sin medellivslängd med flera decennier. Hur skulle vi klara en överdödlighet på 10 % (600 - 700 miljoner)? Självklart skulle jordens population minska snabbt.
Men det som förvånade mig mest var att så många illegala åtlar hittades. Åteljakt är laglig om jägaren anmäler detta till Länsstyrelsen och anger var den befinner sig. Villkoret är att åteln ligger långt ifrån betydelse och vägar. Vilka avstånd som gäller varierar lokalt. Dessutom får inte vilket åtelbete som helst användas. Nu är detta ett problem i sig men kommentarerna på radio tyckte jag var märkliga. "Dom" förstör för alla andra". Om det beror på att jakten avlyses i dessa områden där illegala åtlar hittas eller att de som vill jaga björn måste bege sig till andra områden förstod jag inte. Det lät på mig att det var en tävöigt om vilka som fick skjuta en björn. Kan det vara så attraktivt? Är det gott med björnbiff? eller är det status att ha en björnfäll på väggen eller golvet?Är björnjakt det mest "macho" som en jägare kan uppnå?
Någon nödvändighet att döda björnar finns inte mer än enstaka individer som orsakar allvarliga skador t ex i renbeteslandet. Den nordiska björnen är skygg och drar sig undan om människor kommer. Björnen tar få husdjur och de få som som dödas ersätts av staten. Jag har aldrig förstått varför våra vackra rovdjur ska dödas.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

måndag 15 augusti 2016

Jaktkritik

För några år sedan talade jag med en styrelsemedlem i Naturskyddsföreningen om jakt och då påstod jag att  jakten var Sveriges största djurskyddsproblem då 100 000-tals djur skadskjuts varje år. Men hon menade att husdjurens väl och ve var betydligt värre. Jag fick aldrig klart för mig vad hon kritiserade i den svenska djurhållningen.
Jag anser fortfarande att skadande och sårande av 100 000-tals djur i jakten är oerhört mer allvarligt än att t ex grisar aldrig får komma ut i friska luften eller att kalvar tas från korna några dygn efter det att de fötts. Därom kan man tvista. Men så ser jag det inte. Att orsaka djur skador utan att detta är nödvändigt (finns det några sådana situationer?) är djurplågeri och ska bestraffas. Men jakten som alltså inte är nödvändig får fortsätta, märkligt nog.
Jag kom att tänka på detta samtal då jag hörde på radio hur reportern skilrade hur grisar avlivades i slakterier. Grisarna sänktes ner i ett schakt med koldioxid så att de svimmade av och därefter togs de upp och avlivades. Jag har svårt att uppröras av detta. De människor som nu äter kött kanväl knappast tänka sig en mer smärtfri avlivningsmetod. Det enda är ju att avstå att döda grisarna, men så lär inte bli fallet eftersom många vill ha sin skinka och fläskfilé. Jag vill betona att jag talar om svenska förhållanden och svenska jakt.
Jag hävdar att endast älg och vildsvin behöver jagas idag då vi har alldeles för få rovdjur för att inte trafikolyckorna eller de ekonomiska skadorna på skog och åker ska bli förstora. Skulle jakten inskränkas till dessa två arter skulle skadskjuningarna minska med 10 - 15 % och då skulle jag vara oerhört glad. När kommer vi dit?

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 9 augusti 2016

Jaktkritik

Jag läste på Fb att jaktjournalen än en gång har utlyst sin vidriga, hänsynslösa, omotiverade, sjuka mm tävling att skjuta så många rävar, grävlingar, kråkor m fl djur ur den sk viltvården.
Det är för mig och jag tror och hoppas för de flesta jägare att detta blodtörstiga beteende inte har med jakt att göra. Det är bara hänsynslöst, barbariskt och fullständigt meningslösa dödande för några jägares nöje att döda.
Det finns inte någon som helst empati eller förståelse för djur som levande varelser med funktioner och bevarelsedrift som vi människor.-
Tyvärr finns det inga sätt att stoppa detta blodbad utan det är bara att hoppas att så många jägare och naturligtvis andra tar avstånd från dylika omoraliska beteenden.


Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 2 augusti 2016

Jaktkritik

I krig, i diktaturer, i gerilla - och terrrorgrupper och bland kriminella begår människor grymma och förfärande handlingar. De flesta som begår brotten gör det av övertygelse om att få makt (pengar), några av rädsla för att skilja sig från andra och av likgiltighet.
När människor begår vidriga handlingar mot djur tror jag att det är människornas likgiltighet som överväger då det gäller förklaringen till de grymma och ofta sadistiska handlingarna.
Når man får se kor, grisar, får och andra djur packas , verkligen packas, in i långtradare och körs i dagar och nätter 100-tals mil och där djuren inte varken får vatten eller vila under tiden många gångar i 30 - 40 C hetta, blir alla (hoppas jag) fruktansvärt upprörda och och mår fysiskt dåligt.
Det senaste exemplet som visades igår på SVT kördes djuren från Europa till Turkiet för halalslakt. Ännu ett exempel på religionens förbannelse.
Här är det chaufförernas likgiltighet beor naturligtvis att de inte kan avstå från en liten förtjänst. Chaufför är inget välbetalt yrke i alla fall på kontinenten. Men de som köpt djuren som ska slaktas har bara pengar i ögonen som Joakim Anka.
När ska människor inse att djur lider som vi och att vi inte har någon rätt att behandla dem annorlunda än hur vi bör behandla andra människor? Visserligen finns det lagar som ska förhindra transporter av det slaget som visades i TV men alltför få kontroller görs tydligen och det överhuvud taget görs några. Varför inte förbjuda transporter och bara tillåta "närslaktat" köttom det nu ska vara nödvändigt att äta? Turkiet får vål ordna så att de producerar vad de behöver eller äta mer vegetariskt.

Köp bolen "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppern JaktkritikernJ

måndag 25 juli 2016

Jaktkritik

I dag hörde jag på radio att amerikanska forskare hade funnit att rådjur var viktiga för att fästingar skulle få borelia. Rådjur finns inte i USA men kanske de hade undersökt vitsvanshjort som motsvarar våra rådjur.
En svensk forskare ansåg också att det vore bra om rådjuren blev färre just för att minska boreliafallen.
Jag har ganska länge bott i Roslagen på somrarna i norra Uppland och det är helt klart att var och arenan person har haft eller fortfarande har borrelia. Sjukdomen är oftast lätt att bota med penicillin men ibland går det inte riktigt bra av okänd anledning. Förblir sjukdomen obehandlad kan den leda till besvärliga och bestående ledbesvär.
Forskaren ansåg att det var ett problem att minska rådjursstammen både av naturskyddsskäl och motstånd från jägare. Men jag anser att en så pass allvarlig hälsofråga inte ska hindras av jägares lust att döda rådjur. Mitt förslag är att förbjuda jakt på räv och lodjur. Då skulle vi efter ett antal år får en mer balanserad sammansättning  och naturlig reglering av alla dessa arter tillglädje för alla; djurvänner, naturintresserade och dessutom få färre fall av borelia.Men det är säkert för mycket att hoppas på-

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida; www.jaktkritikerna.se Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

onsdag 20 juli 2016

Jaktkritik

I samband med att jag skrivit en artikel  som diskuterar katters predation på fåglar (som jag hoppas kan publiceras i Sveriges Natur)  så läste jag följande: "Att den åsikten ( att tamkatter tar många fåglar) delas av många beror nog delvis på personliga upplevelsers att grannens kissemjau kommit traskande med en gallskrikande koltrastunge i gapet. : det är en riktig obehaglig upplevelse som jag varit med om flera gånger. Visst vore livet skönare om vi slapp lyxjägare och lustmördare i vår närmiljö- låt vara att det utan tvivel finns många andra omvärldsbetingelser som det är viktigare att justera för att gynna våra närmaste fågelgrannar".
Varför kalla tamkatter för lyxjägare eller lustmördare då det finns mänskliga jägare.
Dessa jägare dödar minst 200 000 kråk - måsfäglar som de bara kastar bort.Katterna äter i alla fall upp sina byten. Det blir bara några dun och vingpennor kvar. Dessutom jagas det många tusen små fåglar i Sverige t ex björktrast (1 500) krickor , vigg m fl.
Jag är övertygad om att de flesta jägare inte bryr sig om att rycka bort dun och fjädrar och anrätta dessa fåglar. Möjligen skär de ut några gram bröstmuskelmed det kallar jag lyxmördare.
Låt tamkatten vara. Angrip de människor som kan påverkas och dessutom inte på något sätt har behov att utföra detta nöje som all jakt är.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggor om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 12 juli 2016

Jaktkritik

För en tid sedan hörde jag på radio att skogsskadorna i Västerbotten hade ökat beroende på att det fanns för många älgar. Som en kommentar till detta intervjuades en jägare som menade att det två måpmånader som de hade till förfogande inte räckte. utan menade att längre tid behövades.
När jag kontrollerade på Jäagareförbundets hemsida så upptäckte jag att jakttiden i norra Sverige var 1 sept - 12 okt. alltså mindre än två månader. Varför det ser ut på detta sätt vet jag inte men kan ju ha åtminstone två förklaringar. Dels att man anser att älgarna är så få i norra Sverige att det ska vara rimligt att kunna skjuta de som behövs för att hålla älgarna på en lämplig nivå eller också att det mycket troligt att snöförhållandandna är så besvärliga att älgar skulle utsättas för plågsamma jakter men också att jägarna inte skulle kunna ta sig ut i skogen för att jaga. Det vore intressant att veta varför jakttiden skiljer sig så mycket mellan norra och södra Sverige ( 1 okt - 28 feb).
Jag har alltid ansett att idag måste älgen jagas både beroende på skogsskador och de trafikskador som älgar orsakar. Älgkrockar dödar mellan 1 - 5 människor ået är och materiella skador för mångmiljonbelopp.
Men vargar skulle kunna utnyttjas. I Västerbotten är de nog inte välkomna varken av jägare eller samer.Det är självklart att vargarna enklare skulle kunna ta renar och att vargarna skulle nog bara ta unga älgar på senvår , sommar och höst. Jag vet att många samer säger att de driver sinrenskötsel för sin inkomst och inte vill vararovdjursuppfödare.
Jag respekterar samerna kultur och anser att renskötseln är en omistlig del av denna kultur. Men varför inte betrakta renskötare som kulturarbetare som alla andra kulturarbetare. Det allra flesta kulturarbetare kan inte liva påsen kultur som de skapar utan måste få inkomster frän annat håll (arbete vi d sidan om, stipendier eller kolturpengar och en liten del konstnärslön.) Jag hävdar att vargen, björnen och järven ingår i den samiska kulturen och alla skulle tjäna på omdessa rovdjur skulle få vara vanligare. Turistnåringen skulle blomstra och naturen få ett mycket mer ekologiskt utseende.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida : www.jaktkritikerna.se
Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 5 juli 2016

Jaktkritik

I år har jag varit medlem i Sveriges ornitologiska förening (SOF) i 60 år. Jag har alltid tyckt om SOF:s inställning till. Det har funnits och finns en kritisk inställning till jakt inåt.   Men  jag har många gånger försökt att få styrelse och andra tjänstemän att skapa debatt och riksdag och Naturvårdsverk att ändra på t ex "viltvården" som SOF i sitt dokument om jakt vill avskaffa. Men icke! Detta är en anledning till att jag och Arne Ohlsson startade Jaktkritikerna. Vi har inte haft någon lusande framgång men många arter har fridlysts och där vi tror ha påverkat vid våra uppvaktningar i riksdagen på (S)-regeringar.Tyvärr har inet Sver-Erik BUcht velat träffa oss men det kommerväl andra landsbydgsministrar med större intresse.
I senaste nomret av Vår Fågelvärld (SOF:s tidskrift) finns en debatt om om tjädern minska eller ökar. Anders Wordheim (fågelskyddsansvarig) försvarar SOF:s inställning att tjädern inte ska skyddas som en jägare (!) anser att tjädern minskat så att den behöver skydd.
Han grundar sitt inställning på invenetringar
                                   

Detta är inventering som sker på rutor som är jämt utspridda i Sverige och därför anses vara de bästa inventeringarna.



AW anger att ca 500 standardrutor inventeras. Tjädern finns i norra Sverige. Sommar- och vinterrutor som mest inventeras i södra Sverige visar att bara ett 10-tal tjädrar observeras på dessa rutor. Jag antar att 2/3 delar av Sverige tillhör norra delen. Det betyder att ca 300 rutor inventeras i norra Sverige. och i artikeln påstås att ca 70% av rutorna inventeras två år i rad som är nödvändigt för att kunna avgöra om en art ökar eller minskar. Detta betydar att ca 200 rutor används för diagrammar ovan. I diagrammet står det att 161 tjädrar har observarats vid inventeringarna. Om wtt 10-tal tjädrar finns i södra Sverige betyder det att ca 150 tjädrar upptäcks i de 200 rutorna. Det är inte många men statistiken visar en låg grad av signifikant (*) och stammen ökar med drygt 1% varje år.
Jägare anser att de anpassar jakten efter tillgången. Snarare är det vål färre byten i naturen desto färre kan skjutas. Man kan se att det stämmer i många fall : kråkan minskar i alla inventeringar och samtidigt går jakten mer, lika så eder och t ex skogshare.  Diagrammet ovan har stors likheter med inventeringen t ex uppgången av tjädrar 2006 och nåra år framåt. Men här är utvecklingen negativ och ekvationen visar att jakten minskar med 175 tjädra varje år.
Med tanke på att biotoperna för tjädrar minskar i produktionsskogarna så borde tjädern fridlysas åtminstone i södra Sverige. Och varför ska jägarana ha företedde att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt?

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.


söndag 3 juli 2016

Jaktkritik

I går skrev jag om "Lodjuret" (Atlantis förlag).
Olof Liberg (Grimsö forskningsstation) har skrivit ett kapitel som jag delvis citerade. Han skriver också om lodjurets dödsorsaker som ju är intressant. Lodjuret blir ca 10 år men ett radionärkt lodjur blev 16 år. Förmodligen kan de bli åtskilliga år äldre eftersom huskatter blir ju ofta 18 -20 år.
Dödsorsakerna är flera. Ungar dör ofta  och OL anger 20 - 50 % av ungarna dör innan de skills från modern. Ju fler ungar som föds desto stötte är risken att den minsta ungen dör. Lodjur får oftast två ungar men ibland tre och mycket sällan fyra eller fem.
För vuxna djur dominerar illegal och legal jakt. Den illegala jakten är självklart omöjlig att veta exakt hur stor den är men beräknas att 30% av försvunna radiomärkta lodjur är är illegalt skjutna. Det skulle betyda att 4 - 11 % av alla lodjur skjuts illegat. Trafiken tar ca 15% men drabbar oftast 1 eller två åriga lodjur.  Den legala jakten tar ca 6 - 10 % av alla lodjur beroende om man räknar med 1000 - 15000 lodjur.Till detta kommer skyddsjakt som består ab ca 20 lodjur per år.
Jag beräknade för några år sedan i samband med ett överklagande till EU för att Sverige jagade lodjur trots Habitatdirektivet. Då fick jag alla icke naturliga  dödare blev ca 200 per år. Nu tog inte EU upp det hela eftersom Sverige hade ånyo fridlyst lodjuret (2014). Självfallet minskar lodjurspopulationen då 200 djur dödas utöver den naturliga.
Lodjuren orakar inga allvarliga skador och ska inte jagas. Det är enbart en eftergift till jägarnas önskan att få döda fler rådjur. Men jägarna ska inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
En annan bok "Björnen" är utgiven av Svenska Jägareförbundet och är från 1997. Mycket har ju förändras under dessa snart 20 år.  Men en uppgift är intressant. Björnen anses inte som aggressiv. Vid mer än 100-tals konfrontationer har björnar bara visat aggressivt beteende vid några få tillfällen. De redovisar också att sju personer har blivit skadade av björn Sex av dessa var jägare och fem av dem hade skadeskjutet björnen. Varför den sjätte bliv angripen framgår inte. Den sjunde av en skogstaxeraderare som kommit för nära några björnungarc. Dessa angrepp hade skett mellan 1976 - 1997.
Sedan dess har har två personer dödats. En jägare som skadeskjutet en björn. En annan person hade försök skydda sina undar på din gård som angripits av en björn och i samband med detta blivit dödad. Detta är vad man tror då detta skett på natten och inga vittnen finns. Någar jägare har också blivit skadade men vad jag vet inga bär - eller svampplockare.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkriterna.se Går med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

lördag 2 juli 2016

Jaktkritik

Först ett par svar.
Vi har inte fått något svar från Landsbygdsministern. Vi har fptt lov att träffa en statssekreterare men vi anser att det är otillräckligt. Information kan gå förlorad och inga frågor kan besvaras så vi har tackat nej till denna kontakt.
Jag har skrivit om jakten på änder i min logg vid ett par tillfällen. Det går att söka på "andakt" och "Hargs bruk". Bloggarna forms också med i buken.

Nu har jag läst boken ”Lodjuret” (red: Bergström, Danell och Svanberg, Atlantis förlag). Boken innehåller åtta olika kapitel men jag fokuserar på Olof Libergs uppsats  (grimsö forskningsstation) ”Lodjuret i dagens Sverige”. (Allt som jag skriver finns inte OL:s text utan är mina egna kunskaper från tidigare läsningar).

Olof Liberg (OL) delar upp lodjurens utbredning i renbetesområdet och rådjursområdet. 
Lodjuret anses inte vara naturlig i fjällområdet utan tros uppträngd av den intensiva jakten på lodjur under 1800-talet. Lodjuret är ett skogsdjur som undviker öppna och trädlösa platser.  Idag finns kanske en tredjedel av de svenska lodjuren i renbetesområdet. 
Samebyarna får mer generösa jakttillstånd än övriga men skjuter inte alltid av de kvoter som de blir tilldelade. Förmodligen beroende på att lodjur är svårt att jaga, det är tidsödande och man prioriterar skötsel av sin renhjord. Kanske också beroende på att ersättning för lodjur i området utgår oberoende av om man utnyttjar sin kvot eller inte. Ett lodjur anses ta fem renar per månad. Om en familjegrupp finns i området utgår 200 000 kr, om ldjur förekommer regelbundet utgår 70 000 kr och om tillfälliga lodjur finns blir ersättningen 35 000kr. 2012 utgick ersättningen till 68,3 miljoner till samebyarna för de lodjur som inventerades i deras områden.
OÖ framhåller att lodjuren har en viktig del i järvens överlevnad i fjällen då den ersätter vargen som ju är en mer naturlig predator på ren. Järven är en dålig jägare utom i vissa snöförhållanden. Varg som inte finns i fjällen idag har (eller i alla fall har haft) liknande ersättningssystem som lodjuret men accepertas inte då vargen tar många fler renar och spränger hjordar med mycket större arbete för samerna. 
Jag har full förståelse för samerna kultur men anser att vargar också ingår men det anses alltså oförenligt med den nuvarande renskötseln.
Rådjuret är lodjurets favoritföda. Även i områden där ren och rådjur finns tas rådjuren i första hand. Då inga rådjur fanns i Sverige i slutet av 1800-talen utom en spillra i Skåne måste lodjuren ha levt på skogshare, tjäder och orre. Dessa stammar var säkerligen betydligt större än de som idag finns.
Lodjuren påverkar rådjurspopulationerna. Hur mycket är givetvis mycket svårare att avgöra. OL försöker bevisa att lodjuren är en eller kanske står för den största påverkan. Han visar i tre diagram från norr tillsöder hur utvecklihen har varit för rådjur och lodjur. Diagrammen börjar 1993 och slutar 2011. I början på 1990-talet var rådjuren på sin topp beroende på flera orsaker bl a mildra vintrar och att rävskabben har slagit hårt mot rävstammen. Kurvorna är nästan linjära men startar från olika utgångspunkter. I norra Sverige börjar de på ca 7  skjutna rådjur per 10 km2. I mellersta Sverige börjar avskjutningen på 25 rådjur per 10 km2 och går ner till ca sju och i södra delen börjar det på 35 rådjur och går ner till ca 10. Lodjuren räknas i familjegrupper och visar helt olika utvecklingskurvor. I norra delen börjar lodjuren med ca två familjegrupper som sedan stiger till ca fyra efter två-tre år (1995-1996) för att sedan sjunka liksom rådjuren till ca en halv familjegrupp (vilket kanske innebär en familjegrupp på 20 km2).  I mellerat området börjar lodjuren på noll och stiger sakta till tre familjegrupper 2011. I södra delen finns inga lodjur men rådjuren minskar lika raskt som jag förut beskrivit. Detta abser OL att det beror på rävar. 
Naturligtvis är det mer komplext där rävar och jakten säkert har en stor betydelse. 
Jag har förut beskrivit har oerhört svårt det är att göra orsak - verkan analyser då det alltid är många faktorer som påverkar rovdjur - bytesrelationer och jag tänker inte upprepa detta en gång till. 


Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter” Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och överskottet går till föreningen

onsdag 22 juni 2016

Jaktkritik

Jag vet inte om det är samma läsare på Jaktkritikernas Fg-grupp  som på min blogg men jag skriver samma här som på Facebook

HEDERSMEDLEM?
För en tid sedan blev jag uppmärksammad på att Ernst Bill gren ( numera Wilhelm von Kröckert) målade rävar men ocj många andra djurarter som björnar, hjortar och fåglar.  På en känd tavla ser man gräsänder sittande på möbler i ett vardagsrum. Liksom bilden med den påklädde räven som jag visar är alltså djuren förmänskligade..
Konstnärer förklarar aldrig sin konst utan överlåter till betraktaren att göra sina egna tolkningar.
Jag uppfattar konstnärer som emotionella, känslofulla människor och jag ser dessa bilder som  att Ernst Billgren vill tala om för oss att djur är som vi. Det är också riktigt. Ju mer vi lär oss om djur desto mer vetskap får vi om djurens likheter med oss människor. Inte vara den erkända kunskapen om att djur lider och plågas av skador som vi utan också att de är empatiska och har självmedvetande.
I rättskipningar är överlagt mord den grövsta handlingen och och ger det strängaste straffen. Ju mänskliga djuren blir desto mer måste jakt och avsiktligt dödande av djur fördömas. 
Även om inte Ernst Billgren har haft de tankar jag för fram vid sitt målande så tycker jag att mina tankegångar inte är helt främmande.

Varför inte göra Wilhelm von Kröckert till Jaktkritikerna förste hedersmedlem?
Hoppas att några nya läsare finns.

Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida:www.jaktkritikerna.se. Arvodet går till föreningen

torsdag 16 juni 2016

jaktkritik

Jag har skrivit om det förut men det 'r värt att påpeka än en gång. Från och med idag och drygt två veckor framåt är det som tysta st och lugnast för de vilda djuren.
Endast mink, vildsvinsungar och rävungar får skjutas.
För min djurskyddssyn är det märkligt att minken får jagas året om. Ingen hänsyn till tiden minken har ungar trots att detta borde gälla ä Jakten borde alltså förbjudas mellan april - början av juli. I de sällsynta fall då en mink måste dödas dör att inte den ska åstadkomma förödelse på t ex ett fågelskår vore skyddsjakt vara tillämpligt.
Vildsvin orsakar stor förödelse på grödor på många platser och skadar många lantbrukare stor skada På många häll är det därför nödvändigt att tillåta jakt på vildsvin. Det är enligt min mening orealistiskt att tro att riksdag och Naturvårdsverk skulle se till att de rovdjur som skulle kunna hålla vildsvinen på en lämplig nivå blev så många. Jakt på vildsvinsungar ger också jägaren större inkomster på det kött han eventuellt skulle kunna sälja. Detta skulle kunna vara en drivkraft för för vildsvinsjakt som inte ännu är tillräcklig för att förhindra allvarliga skador.
Jag ser här på Hargs bruks marker att vildsvin verkligen kab plöja upp stora områden på åkrar. I Hargs fall gör det ju ingen då Harg är Sveriges största privata marägare med 30 000 ha skog och 100.tals lägenheter som hyra ut. Dessutom är de själva skulden till de vildsvin som i norra Uppland förstör trädgårdar och vågar. För ett tiotal år sedan hade Harg ett vilthägn som var så dåligt att vildsvin kunds ta sig ut ut det och därrefter har de etablerat sig utmärkt. Förutom denna skuld till vildsvinens härjningar ska säden de odlar användas till foder till vildsvinen de nu har ui hägnet men också till foder till de gråväder de sätter ut i sina viltvatten.
Jag har förut beskrivit hur denna förkastliga "jakt" går till men för nya läsare kan det vara bra med en kort sammanfattning. Kring ett viltvatten ställer sig 25 - 30 jägare som på ett kommando börjar skjuta. Gräsänderna skräms upp men möts över allt av skjutande jägare. Efter ca 10 - 15 minuter är allt över och apporthundar får plocka upp de änder som ligger på vattnet. Mest upprörande är att ingen eftersökning gör av de skadskjutna änderna som lyckas ta sig genom eldskurarna. Detta är naturligtvis mot lagen men varför skulle polisen bry sig? Viktigare brott utreds ju inte.
Denna "jakt" har alltså ingen med de svar som jägare ger når man frågar om varför de jagar. Listan toppas av "naturupplevelser", "komma hem till hembygden", Vara tillsamman med kompisar", Vara tillsammans med hunden" osv. Men kanske jägarna ljuger? Det är kanske som författaren Sven Rosendahl skriver "döda vill vi"

tisdag 7 juni 2016

Jaktkritik

För en tid sedan hörde jag en sportskytt klaga på att de nu aktuella halvautomatiska vapnen skulle förbjudas. Eu har ett förslag på att dessa vapnen ska förbjudas och både sportskyttar och jägare agerar för att Sverige ska motsätta sig detta i EU. Argumenetn
tet som denna sportskytt  och många jägare framhåller är att de kriminella i alla fall skaffar sig dessa vapen och att de som använder sig av dessa halvautomatiska vapen legalt är betydelselösa.
Sportskyttarna och jägarna använder sig av mycket lika argument som vapeblobbyn (NRA) i USA för att få behålla sina vapen. I USA heter det "att det är inte vapnen som dödar utan människorna". Men vi som lever i ett land med relativt få vapen har betydeaande färre dödsskjutningar än i USA. Det är alltså lika med dessa halvautomatiska vapnen. Skulle EU förbjuda dessa vapen skulle tillverkarna få en betydande mindre marknad och antalet halvautomatiska vapen bli betydligt därre vilket också skulle leda till att färre kriminella skulle ha möjlighet att skaffa sig dessa vapen. Ju färre vapen över huvudtaget desto färre risker för brott ocj andra kriminella handlingar med vapen.
Det finns tillräclöohy med andra typer av vapen för både sportskyttar och jägare för att de ska kunna utöva sina nöjen och hobbies. Vissa jägare anser att halvautomatiska vapen ger större möjlighet att döda djur men är de så osäkra skyttar borde de överväga att sluta med sin hobby. Varför ska man behöva skjuta djur med fyra, fem respektive sex skott som man gjorde de 44 vargar sköts 2015? Enligt min mening är detta helt oacceptabelt att skadeskjutna 34 % (15vargar) för attta död på 44 .
Förbjud halvautomatiska vapen både för människors och djurens skull.

Köå gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

fredag 3 juni 2016

Jaktkritik

Sommaren börjanr närma sig sin höjdpunkt. Jag tror att de allra flesta tror att våren och sommaren är fridfull för att de vilda djuren i skog och mark.  Men så är inte fallet.
Mink, vildsvinsungar och rävungar får jagas hela året. Jaktenåüävungar (ungräv som Eskil Erlandsson benämnde det) är för mig fullständigt omoraliskt I detta fall kan man ju aldrig hävda att men skjuter räven för pälsen skull som en del hävdar är ett syfte med rävjakt. Detta är naturligtvis falskt. Men går med en rävpäls idag? För övrigt är all sk "viötvård"  oetisk och borde omedelbart förbjudas. Vem äter grävling eller kråka? Att skjuta djur för att sedan kasta dem på sophögen borde även jägare anses vara förkastligt.
Alltnog: Bäver får jagas till den 10 maj.
Grävlinh till den 1 maj.
Rådjur i Gävlenorgs,Uppsala och Västmanlands län till den 15 juni.
Detta för att halten av cesium 137 var för höga på hösten efter Tjernobyl. Nu har det gått 30 år och halterna har halverats men vårjakten har fortsatt.  Jag undrar vilka provtagningar som görs och om halter eventuellt över 1500 Becerell skulle vara skadliga. Konsumtionen av rådjurskött lan inte vara speciellt stor.
Sedan börjar jakten den 1 juli på bl a kråkfåglar och den stor jakten kommer i gång den 1 augusti och fortsätter till slutet av februari och mars.
Om jägare vill ha skottillfällen så är det alltså ett uppehåll på två veckor som bössan måste ligga orörd.
Varför ska jägarna ha företräde att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt och nå jakten ska börja och sluta?
Ett med demokratiskt system där jägarna utgjorde  3% (som de är i befolkningen) var representerade.

Varför inte läsa boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Överskottet går till föreningen.

lördag 28 maj 2016

jaktkritik

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht!
Vi i Jaktkritikerna har sökt Dig men inte lyckats hitta en tid då Du har möjligheten att ta emot oss. Ett brev kan läsas när som helst och vi försöker därför här sammanfatta våra synpunkter.
Vi är inte jaktmotståndare. Vi anser att idag måste älg, vildsvin, minkar på skärgårdsöar och individer som orsakar allvarliga skador, jagas.
Men jakt innebär lidande för djuren i form av bl a skadskjutningar. I en enkät utförd av Svenska Jägareförbundet visar att 14% av älgarna skadskjuts. Då jakten innebär att fler än 1 miljon djur dödas varje år betyder det att det skadas 100 000-tals djur. Många djurarter skadskjuts i än större utsträckning ( se vår hemsida www.jaktkritikerna.se). I 2015 års vargjakt skadsköts t ex 34 % (15 av 44 vargar) med 4 , 5 respektive 6 skott (se SVA:s hemsida). Då är de vargar som sköts med tre skott borttagna! De höga skadskjutningstalen är helt oacceptabla!
Svenska Jägareförbundet anser att skjutskickligheten måste bli bättre. Men trots att  jägarexamen har funnits i 30 år och att älgjägare ska klara älgskyttebana, är skadskjutningarna  omfattande. Skulle slakterier skada och såra 100 000-tals djur varje år skulle de aldrig få fortsätta. Jakt är en hobby och ett nöje men jakten får fortsätta år efter år.
Det enda sättet att minska lidandet för djuren är att minska antalet arter som får jagas.
De första som borde fredas är de som ingår i ”viltvården”. Denna jakt är ytterst oetisk eftersom djuren inte tas tillvara utan kastas på sopbacken. Det är ca 350 000 djur som ingår i denna jakt. Alltså skulle en tredjedel av jakten försvinna och 1/3 - del av skadskjutningarna. Det är ytterst tveksamt om denna jakt ger jägarna fler andra djur att jaga. Jämför fridlysningen av rovfåglar på 1960- och 1970-talet. Det finns ingen som sett någon skillnad på varken harars eller skogshöns numerärer.
Ingen eller alla medborgare äger djuren och jägarna har inte rätt att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt. Vi som djur- och naturälskare får sämre livskvalitet eftersom vi får se färre djur än det skulle vara i naturen. Även Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska förening och t o m Ordf, i Jägareförbundets valberedning tycker att de djur som skjuts också ska ätas.
Andra enklare och men mindre värdefulla åtgärder är att:
Fridlysa små arter som kricka, björktrast
Fridlysa arter som minskar som skogshare, ejder, gråtrut, havstrut, fjällripa ( www.fageltaxering.lu.se)
Fridlysa arter som skjuts i mycket låg omfattning som, bisam, alfågel, sjöorre, bläsgås
 Förbjuda fällor som är djurplågeri då djuren förstör tänder och klor då sitter i fällan och stressar ohyggligt. Förbjuda ”packhundar” som ju liknar den engelska rävjakterna.
Det finns ytterligare viktiga åtgärder för att minska de jaktliga avarterna men brevet skulle bli alltför långt. 
Läs vår tidskrift och boken ”Jaktkritik-essäer och bloggar om jaktens avarter” och återkom gärna    För föreningen Jaktkritikerna Hans Ryttman (hans.ryttman@telia.com 0768-44 95 44) Svinnö 1023 

742 95 Hargshamn


Sista chansen att rösta om nationaldäggdjuret. Omröstningen slutar den 31 maj. Gå in på hemsidan: www.jaktkritikerna.se

måndag 23 maj 2016

Jaktkritik

Jag såg på Fb att Svensk Jakt (= Svenska Jäagareförbundet?) anser att jakt med pilbåge ska bli tillåtet. Förra gången frågan var upp till diskussion i början av 1990-talet var Svenska Jägareförbundet mot denna form av jakt.  Motiveringen var som vi och även Naturvårdsverket framhöll att det gins effektivare vapen. OM man ska jaga (vilket jag tycker endast ska ske då vilda djur orsakar allvarliga skador) så ska jakten vara så effektiv och så skadelös som det bara är möjligt. där kan aldrig en pilbågsjakt komma in.
Som den förre ordföranden i Bågjaktsförbundet framhöll. "Att skjuta ett rådjur på 50 meter är ingen konst". Underförstått att skjuta ett rådjur med pilbåge är det en konst. Men detta innebär också att det är större risk att skadeskjutna djuret. Detta är helt oacceptabelt.
Ingenting i denna fråga har ändrats till idag. Jakt med pilbåge är en osäkrare typ av jakt, Jakt är ett nöje för de som utöver hobbyn men jakten får inte bli en lek . Det enda som pilbågsjakten tillför är just ett lekmoment (leka indian eller "vilde" från stenåldern). Det finns ingen rationellt skäl till jakten. Så fort människan uppfann effektivare vapen som gevär försvann pilbågen som ett jaktredskap.
Även om en jägare är en konservativ och bakåtsträvande person så får inte denna hållning inte förorsaka djuren mer lidande än den nuvarande jakten tillfogar djuren.

Ännu finns tid för att rösta på "nationaldäggdjuret" på vår hemsida www.jaktkritikerna.se