De senaste dagarna har tjuvjakten på björn i Sarek fått stort genomslag. Först en debattartikel i DN och kvällen efter en film på bästa sändningstid. Detta är ingen fel i och för sig men debatten koncentrerar sig på fel saker. Tjuvjakten är ett problem när det gäller vargar som är ytterst sårbara men när det gäller björn är jakten försumbar eftersom den allmänna jakten dödar ju mer än 200 björnar per år. Nu var indignationen riktad mot att det var björnar som var med i ett forskningsprojekt som dödats.
Jag har ju själv forskat en gång och vet hur fascinerad man kan bli av sin forskning. Men jag tycker att all forskning måste kunna ifrågasättas speciellt när det gäller forskning på djur. Björnforskningen stressar djuren oerhört då de jagas med helikopter och sedan märks och alltid skall följas. Flera björnar har också dött i samband med denna forskning. Jag är övertygad om att björnarna skulle klara sig lika bra om inte bättre om de fick vara i fred. Jag har aldrig hört på vilket sätt björnarna skulle ha nytta av den forskning som bedrivs.
Det är den allmänna jakten på alla djur som är problemet. 100 000-tals djur skadskjuts varje år i Sverige. Detta gör jakten till Sveriges största djurskyddsproblem. Det är den jakten som skall angripas och tas upp till debatt.
Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
tisdag 30 december 2008
torsdag 25 december 2008
Jaktkritik
Jag bukar alltid hävda att man ska"sopa rent framför egen dörr" först innan man angriper andra och klandrar andra. Men jag kan ändå inte uppröras över den hänsynslösa jakt som sker i Frankrike och Spanien på tämligen små fåglar som trastar.
Jag har under många år intresserat mig för fåglar och skrivit en del om fåglars överlevnad med utgångspunkt från ringmärkningsdata. Jag har då erfarit att t ex de skogsduvor och enkelbeckasiner som återfinns med ring nästan alltid rapporterats som skjutna i Frankrike. Men båda dessa arter har ju fått jagats även i Sverige tills helt nyligen så förvåningen för mig har inte varit speciellt stor. Fortfarande jagas ett mycket stort antal ringduvor i Sverige (68 000 enligt Jägareförbundets egen statistik från 2006/2007) och dessa duvor är ju av samma storlek som skogsduva.
Det som nu upprör mig är uppgiften som jag läste i den helt nyligen utgivna tredje delen av Svensk Ringmärkningsatlas (Fransson & Hall-Karlsson Naturhistoriska Riksmuseet). När boken redogör för återfynden av björktrast så står det (man får ingen rättvisande bild av flyttningsmönstret).. "eftersom den intensiva jakten på trastar i Frankrike och Italien ger en övervikt av återfynd i dessa områden. I mitten av 1970-talet sköts omkring 25 miljoner trastar av olika arter årligen i Frankrike (Woldhek 1979), och antalet återfynd tyder inte på någon påtaglig minskning sedan dess".
Jag trodde i min enfald att EU:s fågeldirektiv förbjöd jakt på flyttande fågel men tydligen har Frankrike fått dispans för att skjuta trastar. Jag har hört talas om att detfinns grupper i Frankrike som försöker köpa upp visa pass i Pyrineerna där jakten är som intensivast men uppenbarligen är insatserna marginella.
Även i Sverige är björktrasten jaktbar vilket är för mig helt obegripligt. En björktrast kan ju knappast ge något som helst köttutbyte. Hur omfattande jakten är, är svårt att bedömma och i Jägareförbundets statistik (2006/2007) står det att färre än 500 dödas varje år. En ringmärkt björktrast har rapporterats skjuten under åren 1980-2003 men eftersom det ringmärkts mycket få björktrastar varje år (500-600) säger inte den siffran så mycket. Jag kan ju bara hoppas att opinionen växer i Frankrike och att trastarna får leva och glädja oss här i Sverige och övriga Norden med sin vackra sång på vårkvällarna.
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net
Jag har under många år intresserat mig för fåglar och skrivit en del om fåglars överlevnad med utgångspunkt från ringmärkningsdata. Jag har då erfarit att t ex de skogsduvor och enkelbeckasiner som återfinns med ring nästan alltid rapporterats som skjutna i Frankrike. Men båda dessa arter har ju fått jagats även i Sverige tills helt nyligen så förvåningen för mig har inte varit speciellt stor. Fortfarande jagas ett mycket stort antal ringduvor i Sverige (68 000 enligt Jägareförbundets egen statistik från 2006/2007) och dessa duvor är ju av samma storlek som skogsduva.
Det som nu upprör mig är uppgiften som jag läste i den helt nyligen utgivna tredje delen av Svensk Ringmärkningsatlas (Fransson & Hall-Karlsson Naturhistoriska Riksmuseet). När boken redogör för återfynden av björktrast så står det (man får ingen rättvisande bild av flyttningsmönstret).. "eftersom den intensiva jakten på trastar i Frankrike och Italien ger en övervikt av återfynd i dessa områden. I mitten av 1970-talet sköts omkring 25 miljoner trastar av olika arter årligen i Frankrike (Woldhek 1979), och antalet återfynd tyder inte på någon påtaglig minskning sedan dess".
Jag trodde i min enfald att EU:s fågeldirektiv förbjöd jakt på flyttande fågel men tydligen har Frankrike fått dispans för att skjuta trastar. Jag har hört talas om att detfinns grupper i Frankrike som försöker köpa upp visa pass i Pyrineerna där jakten är som intensivast men uppenbarligen är insatserna marginella.
Även i Sverige är björktrasten jaktbar vilket är för mig helt obegripligt. En björktrast kan ju knappast ge något som helst köttutbyte. Hur omfattande jakten är, är svårt att bedömma och i Jägareförbundets statistik (2006/2007) står det att färre än 500 dödas varje år. En ringmärkt björktrast har rapporterats skjuten under åren 1980-2003 men eftersom det ringmärkts mycket få björktrastar varje år (500-600) säger inte den siffran så mycket. Jag kan ju bara hoppas att opinionen växer i Frankrike och att trastarna får leva och glädja oss här i Sverige och övriga Norden med sin vackra sång på vårkvällarna.
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net
måndag 22 december 2008
jaktkritik
För någon vecka sedan fick jag en inbjudan till ett seminarium den 21 januari som skall behandla viltkött som mat. Man kommer att belysa viltet som en naturresurs, det ekonomiska och sociala värde som jakten innebär och köttets nutriella värde.
Utan att jag naturligtvis kan ha någon som helst kunskap om vad deltagarna i detta seminarium kommer att säga utgår jag från att seminariet kommer att prisa viltköttet och vill framhålla viltköttets alla förtjänster.
Jag kan villigt erkänna att det finns positiva delar i användandet av viltkött. Viltet tar inte resurser från det som skulle kunna användas som människoföda (majs och korn) hos grisar eller soja som kraftfoder till kor och höns. Viltet slipper också från den oftast förekommande transporten till slakterier som säkert är stressande och, som jag körde i radio härom dagen, också kan leda till slagsmål bland grisar och även dödsfall.
Men jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Det skadskjuts 100 000-tals djur i Sverige varje år. Enligt Jägareförbundets egen enkät för några år sedan skadsköts 14% av älgarna. Detta innebär att minst 10 000 älgar måste eftersökas. Eftersök går till på så sätt att man väntar minst en timme så att djuret kan gå ner i en s k sårlega då djuret är skadat och måste vila. Därefter letar man med hund som följer blodspåret tills man hittar djúret som sedan avlivas. Följden blir alltså att djuret får ligga och lida mer än en timme innan det dödas. Eftersom det rör sig om så många djur varje år kan inte jakten anses som positiv.
Ytterligare en del som kanske kommer att beröras är att de arter som måste jagas i Sverige, älg och vildsvin, orsakar allvarliga skador på grödor, skog och i trafiken. Därför borde dessa arter decimeras kanske till hälften, men detta vill inte jägarna eftersom de senare år inte får det stora utbytet i kött som de vill ha. Om man räknar med de mycket stora kostnader som älgar och vildsvin orsakar i natur och i trafikskador är jakten med all sannolikhet olönsam; alltså inkomst i kött (kr) - förlust av skador (kr). Här är det två kassor som inte är gemensamma. Jägarna får förtjänsten och samhället förlusterna. Ytterligare kostnader är naturligtvis bilresor till jaktmarker, skott, gevär mm. vilket gör att jakten troligen är en förlustaffär för alla.
Viltköttet är en marginell del av folkhushållet. Kanske det står för maximalt en tiondel av allt kött som konsumeras (svin, nöt, får och höns). Kanske köttkonsumtionen dessutom borde minska för folkhälsans skull.
För att få ner älg- och vildsvinsstammarna till acceptabla nivårer låt varg,lo och björn ta hand om reduceringen.
Titta gärna på hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
Utan att jag naturligtvis kan ha någon som helst kunskap om vad deltagarna i detta seminarium kommer att säga utgår jag från att seminariet kommer att prisa viltköttet och vill framhålla viltköttets alla förtjänster.
Jag kan villigt erkänna att det finns positiva delar i användandet av viltkött. Viltet tar inte resurser från det som skulle kunna användas som människoföda (majs och korn) hos grisar eller soja som kraftfoder till kor och höns. Viltet slipper också från den oftast förekommande transporten till slakterier som säkert är stressande och, som jag körde i radio härom dagen, också kan leda till slagsmål bland grisar och även dödsfall.
Men jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Det skadskjuts 100 000-tals djur i Sverige varje år. Enligt Jägareförbundets egen enkät för några år sedan skadsköts 14% av älgarna. Detta innebär att minst 10 000 älgar måste eftersökas. Eftersök går till på så sätt att man väntar minst en timme så att djuret kan gå ner i en s k sårlega då djuret är skadat och måste vila. Därefter letar man med hund som följer blodspåret tills man hittar djúret som sedan avlivas. Följden blir alltså att djuret får ligga och lida mer än en timme innan det dödas. Eftersom det rör sig om så många djur varje år kan inte jakten anses som positiv.
Ytterligare en del som kanske kommer att beröras är att de arter som måste jagas i Sverige, älg och vildsvin, orsakar allvarliga skador på grödor, skog och i trafiken. Därför borde dessa arter decimeras kanske till hälften, men detta vill inte jägarna eftersom de senare år inte får det stora utbytet i kött som de vill ha. Om man räknar med de mycket stora kostnader som älgar och vildsvin orsakar i natur och i trafikskador är jakten med all sannolikhet olönsam; alltså inkomst i kött (kr) - förlust av skador (kr). Här är det två kassor som inte är gemensamma. Jägarna får förtjänsten och samhället förlusterna. Ytterligare kostnader är naturligtvis bilresor till jaktmarker, skott, gevär mm. vilket gör att jakten troligen är en förlustaffär för alla.
Viltköttet är en marginell del av folkhushållet. Kanske det står för maximalt en tiondel av allt kött som konsumeras (svin, nöt, får och höns). Kanske köttkonsumtionen dessutom borde minska för folkhälsans skull.
För att få ner älg- och vildsvinsstammarna till acceptabla nivårer låt varg,lo och björn ta hand om reduceringen.
Titta gärna på hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
torsdag 18 december 2008
jaktkritik
I förra veckan beslutade regeringen att vildsvinsjakt skulle få ske med hjälp av lampor på kvällen. För mig är detta en åtgärd helt i linje med min syn på jakt. När jakt skall ske skall den utföras på det mest effektiva sättet. Vildsvin måste jagas idag. De orsakar stor skada framför allt för bönder men också i trafiken. En effektiv och omfattande jakt är tämligen nödvändig. Vildsvin är svårjagde då de är nattaktiva och jakt under de mörka timmarna är enligt mig oförsvarlig då den jakten orsakar många skadskjutningar. Kan man med lampor/strålkastare underlätta jakten och på så sätt minska skadskjutningarna är det värdefullt.
Det jag tycker att regeringen också skulle ha gjort är att förbjuda den omfattande utfordringen som sker. Vill man minska antalet djur i en stam skall man se till att minska möjligheten till föda på vintern.Det finns många forskningsrapporter som visar att så är fallet. Jakt är ett ineffektivt sätt att minska populationer om syftet är att få dem att vara små under en längre tid. Nu är ofta jägarna kluvna när det gäller decimering av jaktbara stammar. Älgstammen är på flera håll för stor för skogsbruket men jägarna vill ha en stor stam så att de kan få mycket kött och håller alltså igen sin jakt. Jag kan mycket väl tänka mig att det förhåller sig så även då det gäller vildsvinen. I norra Uppland där jag ofta vistas ser jag många utfordringsstationer. Dessa borde försvinna för att vildsvinsstammen skall bli mer handerlig.
Se gärna hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
Det jag tycker att regeringen också skulle ha gjort är att förbjuda den omfattande utfordringen som sker. Vill man minska antalet djur i en stam skall man se till att minska möjligheten till föda på vintern.Det finns många forskningsrapporter som visar att så är fallet. Jakt är ett ineffektivt sätt att minska populationer om syftet är att få dem att vara små under en längre tid. Nu är ofta jägarna kluvna när det gäller decimering av jaktbara stammar. Älgstammen är på flera håll för stor för skogsbruket men jägarna vill ha en stor stam så att de kan få mycket kött och håller alltså igen sin jakt. Jag kan mycket väl tänka mig att det förhåller sig så även då det gäller vildsvinen. I norra Uppland där jag ofta vistas ser jag många utfordringsstationer. Dessa borde försvinna för att vildsvinsstammen skall bli mer handerlig.
Se gärna hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
onsdag 10 december 2008
jaktkritik
Vargar, varghat och vargvänner
Den senaste veckan har det blivit några artiklar i tidningarna om vargar igen. Kanske mest i stockholmspressen eftersom den varg som varit i Stockholms län sedan i somras sköts så fort det blev spårsnö. Dessutom har etappmålen som riksdagen satt upp för varg och järv uppfyllts.
Jag förstår de som tycker att Naturvårdsverket är alltför tillmötesgående när det gäller tillståndet att skjuta vargen i Stockholms län. Det finns de som bor i de mer vargtäta länen som anser att även "stockholmarna" måste ta sitt ansvar för att vargstammen skall kunna överleva på sikt. Då kan ingen del av Sverige frånsäga sig ansvaret. Det kan omöjligt vara så att endast tre eller fyra landskap skall ha alla vargar. Naturvårdsverket anser att stockholmsvargen gjort allvarlig skada då den rivit ett 30-tal får och att fårägarna inte haft tid att sätta upp el-stängsel. Men vargen har varit i länet sedan i somras alltså nästan 6 månader. Självfallet har stängsel kunnat sättas upp. Men viljan har förmodligen inte funnits. Och jag är övertygad om att ingen fårägare sätter upp stängsel nu när vargen är borta. Vad händer när vargen kommer nästa gång? Naturvårdsverket arbetar efter minsta motståndets lag. De som vill att vargen skall bli så talrik att den kan tas från listan över hotade djurarter i Sverige har för litet att säga till om.
I denna fråga finns hela jaktens problematik. Vem skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt? Idag är jägarna en minoritet. De är dock bäst organiserade och har på grund av sin långvariga dominas bl a genom det "allmänna uppdraget" som riksdagen gav jägareförbundet 1938(!) att sköta vården av våra vilda djur. Detta är ju som Naturvårdsverket i en utredningen framhöll samma idé som att låta SNF sköta natur- och miljövården i Sverige.
För mig är inte skyddsjakt på våra "fyra stora" någon kontroveriell jakt. Men det måste finns någon rimlighet i vad som anses vara allvarlig skada. Släpper man en hund lös där man vet att det finns varg eller inte sätter upp elstängsel då man är fårägare kan man inte åberopa allvarlig skada och kräva att vargen skall dödas. Man måste skydda sig med rimliga medel. Det gäller i all verksamhet.
Det är alltså inte enbart bevarande aspekten som vi djurvänner måste ha hänsyn till utan också att arbeta för att skaffa oss en starkare position för att kunna hävda våra ståndpunkter på hur den svenska faunan skall se ut.
Besök gärna hemsidan http://hansynsfulljakt.webhop.net
Den senaste veckan har det blivit några artiklar i tidningarna om vargar igen. Kanske mest i stockholmspressen eftersom den varg som varit i Stockholms län sedan i somras sköts så fort det blev spårsnö. Dessutom har etappmålen som riksdagen satt upp för varg och järv uppfyllts.
Jag förstår de som tycker att Naturvårdsverket är alltför tillmötesgående när det gäller tillståndet att skjuta vargen i Stockholms län. Det finns de som bor i de mer vargtäta länen som anser att även "stockholmarna" måste ta sitt ansvar för att vargstammen skall kunna överleva på sikt. Då kan ingen del av Sverige frånsäga sig ansvaret. Det kan omöjligt vara så att endast tre eller fyra landskap skall ha alla vargar. Naturvårdsverket anser att stockholmsvargen gjort allvarlig skada då den rivit ett 30-tal får och att fårägarna inte haft tid att sätta upp el-stängsel. Men vargen har varit i länet sedan i somras alltså nästan 6 månader. Självfallet har stängsel kunnat sättas upp. Men viljan har förmodligen inte funnits. Och jag är övertygad om att ingen fårägare sätter upp stängsel nu när vargen är borta. Vad händer när vargen kommer nästa gång? Naturvårdsverket arbetar efter minsta motståndets lag. De som vill att vargen skall bli så talrik att den kan tas från listan över hotade djurarter i Sverige har för litet att säga till om.
I denna fråga finns hela jaktens problematik. Vem skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt? Idag är jägarna en minoritet. De är dock bäst organiserade och har på grund av sin långvariga dominas bl a genom det "allmänna uppdraget" som riksdagen gav jägareförbundet 1938(!) att sköta vården av våra vilda djur. Detta är ju som Naturvårdsverket i en utredningen framhöll samma idé som att låta SNF sköta natur- och miljövården i Sverige.
För mig är inte skyddsjakt på våra "fyra stora" någon kontroveriell jakt. Men det måste finns någon rimlighet i vad som anses vara allvarlig skada. Släpper man en hund lös där man vet att det finns varg eller inte sätter upp elstängsel då man är fårägare kan man inte åberopa allvarlig skada och kräva att vargen skall dödas. Man måste skydda sig med rimliga medel. Det gäller i all verksamhet.
Det är alltså inte enbart bevarande aspekten som vi djurvänner måste ha hänsyn till utan också att arbeta för att skaffa oss en starkare position för att kunna hävda våra ståndpunkter på hur den svenska faunan skall se ut.
Besök gärna hemsidan http://hansynsfulljakt.webhop.net
fredag 5 december 2008
Jaktkritik
Köttätande
Människan är allätare. Under tiden före mer eller mindre permanenta bosättningar, då man började att odla säd och andra grödor, var människorna nomader. Man levde på samlande i första hand och jakt när det slumpade sig. Studier av de naturfolk som har funnits visade att ca 80% av kaloriintaget kom från insamling av rötter, andra växtdelar, insekter m m. Då jakten lyckades blev det fest och köttet åts upp omedelbart. I de klimat som var rådande fanns det ingen möjlighet att spara eller konservera köttet.
I dag har köttkonsumtionen blivit ett problem. Stora arealer av ursprunglig skog huggs ner för att kunna odla sojabönor eller majs som djurfoder eller att ytorna som frigörs används direkt som betesmarker för kor. Vi vet att produktionen av kraftfoder till nötkreatur är en lyx produktion eftersom man av 100kg foder endast får 1 kg kött. Om man istället direkt odlade för männskoföda skulle mycket av världens svält kunna vara avhjälpt. Bortsett från detta slöseri av kalorier går det åt orimligt mycket vatten för att föda dessa djurbesättningar. Vatten är redan idag en mycket stor bristvara och många experter anser att rent vatten kommer att vara den vara som kommer att vara det största hotet mot en fredlig värld kommande år. Samtidigt vet vi att nötreaturens utsläpp av metangas är betydande. Metangas är 10 gången farligare av koldioxid för jordens uppvärmning.
Trots dessa mycket stora nackdelar med köttätande fortsätter många dietexperter att framhålla att kött är den råvara som vi skall konsumera mer av för att slippa bli tjocka. Den enda bantningsmetoden är sommånga framhållit är att minska på kaloriintaget eller göra av med mer kalorier genom t ex motion. För övrigt spelar det ingen roll vad man äter.
Vad har det här nu med jakt att göra? Det här är ju en jaktkritisk blogg. Jo, för att kunna kombinera de två nackdelarna som jag beskrivit; djurens utträngning av mark, vatten och föda för människor direkt och den negativa växthuseffekt som de utgör, rekommenderar kostexperter att man skall äta viltkött. Det låter ju bra. Älgar, rådjur och andra djur i våra skogar gör minimal skada med avseende på mina framförda nackdelar med djurhållning. MEN här kommer min poäng. Jakten är inte problemfri! 100 000-tals djur skadskjuts varjeår i Sverige vilket gör att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Jag är medveten om att älgar och vildsvin måste skjutas för att inte alltför stor skogs- och åkerskador och alltför många trafikolyckor skall inträffa. Men det skulle räcka med den jakten. För övrigt ger inte den jakten något tillskott i Sveriges köttkonsumtion. Skulle svenska folket nöja sig med älg- och vildsvinskött fick de äta kött ett par gångar om året. Detta vore anser jag vara mycket bra för folkhälsan och för klimatet men rekommendationerna i kostrådsspalterna är okunnig och ogenomtänkt. Bli vegeterian!
Besök också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
Människan är allätare. Under tiden före mer eller mindre permanenta bosättningar, då man började att odla säd och andra grödor, var människorna nomader. Man levde på samlande i första hand och jakt när det slumpade sig. Studier av de naturfolk som har funnits visade att ca 80% av kaloriintaget kom från insamling av rötter, andra växtdelar, insekter m m. Då jakten lyckades blev det fest och köttet åts upp omedelbart. I de klimat som var rådande fanns det ingen möjlighet att spara eller konservera köttet.
I dag har köttkonsumtionen blivit ett problem. Stora arealer av ursprunglig skog huggs ner för att kunna odla sojabönor eller majs som djurfoder eller att ytorna som frigörs används direkt som betesmarker för kor. Vi vet att produktionen av kraftfoder till nötkreatur är en lyx produktion eftersom man av 100kg foder endast får 1 kg kött. Om man istället direkt odlade för männskoföda skulle mycket av världens svält kunna vara avhjälpt. Bortsett från detta slöseri av kalorier går det åt orimligt mycket vatten för att föda dessa djurbesättningar. Vatten är redan idag en mycket stor bristvara och många experter anser att rent vatten kommer att vara den vara som kommer att vara det största hotet mot en fredlig värld kommande år. Samtidigt vet vi att nötreaturens utsläpp av metangas är betydande. Metangas är 10 gången farligare av koldioxid för jordens uppvärmning.
Trots dessa mycket stora nackdelar med köttätande fortsätter många dietexperter att framhålla att kött är den råvara som vi skall konsumera mer av för att slippa bli tjocka. Den enda bantningsmetoden är sommånga framhållit är att minska på kaloriintaget eller göra av med mer kalorier genom t ex motion. För övrigt spelar det ingen roll vad man äter.
Vad har det här nu med jakt att göra? Det här är ju en jaktkritisk blogg. Jo, för att kunna kombinera de två nackdelarna som jag beskrivit; djurens utträngning av mark, vatten och föda för människor direkt och den negativa växthuseffekt som de utgör, rekommenderar kostexperter att man skall äta viltkött. Det låter ju bra. Älgar, rådjur och andra djur i våra skogar gör minimal skada med avseende på mina framförda nackdelar med djurhållning. MEN här kommer min poäng. Jakten är inte problemfri! 100 000-tals djur skadskjuts varjeår i Sverige vilket gör att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Jag är medveten om att älgar och vildsvin måste skjutas för att inte alltför stor skogs- och åkerskador och alltför många trafikolyckor skall inträffa. Men det skulle räcka med den jakten. För övrigt ger inte den jakten något tillskott i Sveriges köttkonsumtion. Skulle svenska folket nöja sig med älg- och vildsvinskött fick de äta kött ett par gångar om året. Detta vore anser jag vara mycket bra för folkhälsan och för klimatet men rekommendationerna i kostrådsspalterna är okunnig och ogenomtänkt. Bli vegeterian!
Besök också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
måndag 24 november 2008
Jaktkritik
SNF:s jaktpolicy
I oktober antog Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) en reviderad jaktpolicy. Enligt min mening är den ett väl genomtänkt dokument som värnar om djuren även om det inte är tillräckligt radikalt för min syn på jakten. Men jag förstår SNF:s dilemma. Föreningen har många jägare som medlemmar och ett alltför radikalt förslag skulle kanske stöta bort alltför många jägare. Tyvärr är jag också kritisk till att inte policydokumentet är mer konsekvent. Men det är lätt att citera vissa meningar och få dokumentet att framstå som ogenomtänkt men jag vill inte göra det sämre än det är. Det klassiska greppet när man citerar är ju att ta något ur sitt sammanhang och få negativa eller postiva meningar att framstå som de motsatta. Ett typisk citat taget ur sitt sammanhang är ju till exempel "Det kunde har blivit en mycket bra film, om inte...." och så kommer det en mängd förbehåll. I annonsen kan det låta " en mycket bra film" Aftonblaskan. Citatet är ju riktigt men vilseledande då det tagits ur sitt sammanhang.
Jag vill ändå med de reservationer jag gjort ovan citera ett par för mig viktiga ståndpunkter ur dokumentet. (förhoppningsvis sänds policyn ut till alla medlemmar eller läggs ut på SNF:s hemsida så alla kan ta del av dokumentet). "Mark- och fiskevattensägare kan inte anses äga faunan". "Det primära syftet vid all jakt och allt fiske ska vara att ta tillvara bytet" "Jakt och fiske i princip ska vara förbjudet i naturskyddade områden". "Arter som finns med på den nationella rödlistan över hotade och missgynnade arter normalt ska undantas från allmän jakt". "Jakt med hagel orsakar hög frekvens av skadskjutningar, som orsakar onödigt lidande". "Användningen av fällor för rovdjur som lo, grävling och mård liksom fällor och snaror för räv bör förbjudas".
Jag skulle också ta upp det negativa och det som jag anser vara inkonsekvenser men bloggen skall inte vara en akademisk uppsats.
Se även hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
I oktober antog Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) en reviderad jaktpolicy. Enligt min mening är den ett väl genomtänkt dokument som värnar om djuren även om det inte är tillräckligt radikalt för min syn på jakten. Men jag förstår SNF:s dilemma. Föreningen har många jägare som medlemmar och ett alltför radikalt förslag skulle kanske stöta bort alltför många jägare. Tyvärr är jag också kritisk till att inte policydokumentet är mer konsekvent. Men det är lätt att citera vissa meningar och få dokumentet att framstå som ogenomtänkt men jag vill inte göra det sämre än det är. Det klassiska greppet när man citerar är ju att ta något ur sitt sammanhang och få negativa eller postiva meningar att framstå som de motsatta. Ett typisk citat taget ur sitt sammanhang är ju till exempel "Det kunde har blivit en mycket bra film, om inte...." och så kommer det en mängd förbehåll. I annonsen kan det låta " en mycket bra film" Aftonblaskan. Citatet är ju riktigt men vilseledande då det tagits ur sitt sammanhang.
Jag vill ändå med de reservationer jag gjort ovan citera ett par för mig viktiga ståndpunkter ur dokumentet. (förhoppningsvis sänds policyn ut till alla medlemmar eller läggs ut på SNF:s hemsida så alla kan ta del av dokumentet). "Mark- och fiskevattensägare kan inte anses äga faunan". "Det primära syftet vid all jakt och allt fiske ska vara att ta tillvara bytet" "Jakt och fiske i princip ska vara förbjudet i naturskyddade områden". "Arter som finns med på den nationella rödlistan över hotade och missgynnade arter normalt ska undantas från allmän jakt". "Jakt med hagel orsakar hög frekvens av skadskjutningar, som orsakar onödigt lidande". "Användningen av fällor för rovdjur som lo, grävling och mård liksom fällor och snaror för räv bör förbjudas".
Jag skulle också ta upp det negativa och det som jag anser vara inkonsekvenser men bloggen skall inte vara en akademisk uppsats.
Se även hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net
tisdag 18 november 2008
Jaktkritik
Populistiska socialdemokrater
I dagens Dagens Nyheter skriver Henrik Brors om det kommande EU-val. Socialdemokraterna har usla valresultat och får minskat väljarstöd vid varje val. Senast 2004 röstade endast 18,3% på (s). För att råda bot på dessa dystra siffror satsar men på EU-negativa kandidater som Marita Ulvskog och Anna Hedh. Socialdemokraterna sneglar på Junilistans framgångar förra valet och i partiets valmanifest vill man att jakten inte skall regleras från EU. Junilistan hade stora framgångar genom att hävda att EU inte skall lägga sig i jakten t ex sommarjakten på morkulla.
Samtidigt skiver Margot Wallström och Göran Ferm (positiva EU-vänner) om det förträffliga i EU:s jaktlagstiftning så att EU framgångsrikt har kunnat agera mot Maltas jakt på flyttfåglar.
Snacka om kluvet parti i EU-frågan!
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
I dagens Dagens Nyheter skriver Henrik Brors om det kommande EU-val. Socialdemokraterna har usla valresultat och får minskat väljarstöd vid varje val. Senast 2004 röstade endast 18,3% på (s). För att råda bot på dessa dystra siffror satsar men på EU-negativa kandidater som Marita Ulvskog och Anna Hedh. Socialdemokraterna sneglar på Junilistans framgångar förra valet och i partiets valmanifest vill man att jakten inte skall regleras från EU. Junilistan hade stora framgångar genom att hävda att EU inte skall lägga sig i jakten t ex sommarjakten på morkulla.
Samtidigt skiver Margot Wallström och Göran Ferm (positiva EU-vänner) om det förträffliga i EU:s jaktlagstiftning så att EU framgångsrikt har kunnat agera mot Maltas jakt på flyttfåglar.
Snacka om kluvet parti i EU-frågan!
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Jaktkritik
Björnjakt
Jag redogjorde i en tidigare blogg för en björnjakt i Masungsbyn i oktober. Där hade ett par jägare lagt ut en åtel för rävjakt. I stället för en räv dyker en björn upp. Jägarna skjuter men skadskjuter (naturligtvis) björnen. De kontakter en jaktkamrat som med hund uppsöker den skadskjutna björnen och avliver den med hagel kl 23.
Denna jakt anmäler jag till åklagare men får igår till svar: "Förundersökning inleds inte. Anmälningsuppgifterna ger inte anledning att anta att brott som hör till allmänt åtal har förövats."
Jag kommer att skicka en anmälan till överåklagare för överprövning. Enligt mitt sätt att se måste ett jaktbrott ha begåtts.
1. Jägarna väntar på en räv. Rimligtvis har de då hagelvapen vilket är förbjudet vid björnjakt.
2. Jägarna skjuter på en björn vid åtel vilket inte är tillåtet.
Jag kan omöjligen förstå att detta inte skall vara ett jaktbrott.
Läs mer på http://www.nsd.se/ eller om annan björnjakt på http://www.aftonbladet.se/
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Jag redogjorde i en tidigare blogg för en björnjakt i Masungsbyn i oktober. Där hade ett par jägare lagt ut en åtel för rävjakt. I stället för en räv dyker en björn upp. Jägarna skjuter men skadskjuter (naturligtvis) björnen. De kontakter en jaktkamrat som med hund uppsöker den skadskjutna björnen och avliver den med hagel kl 23.
Denna jakt anmäler jag till åklagare men får igår till svar: "Förundersökning inleds inte. Anmälningsuppgifterna ger inte anledning att anta att brott som hör till allmänt åtal har förövats."
Jag kommer att skicka en anmälan till överåklagare för överprövning. Enligt mitt sätt att se måste ett jaktbrott ha begåtts.
1. Jägarna väntar på en räv. Rimligtvis har de då hagelvapen vilket är förbjudet vid björnjakt.
2. Jägarna skjuter på en björn vid åtel vilket inte är tillåtet.
Jag kan omöjligen förstå att detta inte skall vara ett jaktbrott.
Läs mer på http://www.nsd.se/ eller om annan björnjakt på http://www.aftonbladet.se/
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
tisdag 11 november 2008
Jaktkritik
Jag läser ofta insändarspalterna i dagstidningarna. Förvånansvärt ofta finns det jaktkritiska insändare. Varför jag tycker att de är förvånansvärt många kritiska insändare beror på att det saknas en debatt om jakten och dess verkningar. Jag har inte på tio år sett i någon tidning eller hört på radio eller sett på TV någon större artikel eller debatt om jakten och dess avarter. Varför är det så tyst?
Några exempel som jag samlat på mig är kanske något udda och de som står för åsikter som överensstämmer med mina har jag inte tagit tillvara på.
Den första insändaren anser att jägarna skall betala för de skador som älg- och vildsvinsolyckorna för med sig. Under de älgtätaste åren i mitten av 1980-talet dog ca 10 människor per år i älgkrockar och ett naturligtvis ännu fler skadades. Min gissning är att det idag dör 5 personer per år eftersom älgstammen har halverats sedan 1980-talet. I vildsvinsolyckor dör inga människor men flera skadas då de förlorar kontrollen över bilen. Man kan tycka att en nollvision för trafikskador med djur inte går att uppnå men självklart skulle trafikolyckorna kunna minska avsevärt om fler älgar och vildsvin sköts. Tyvärr ligger detta inte i jägarnas intresse. De vill ju ha så många djur som möjligt att jaga. Det märkliga tycker jag i insändaren är den kommentar som jag antar att redaktören till insändarsidan gör. Han/hon anser "skall fordonsägarna betala alla olyckskostnader på sin trafikförsäkring kanske jägarkollektivet borde få ett liknande uppdrag". Inte så dumt men svårgenomförbart!
En annan rolig insändare skriver så här: "Medborgare! Ifall ni behöver snabbt få tag i polis vid inbrott eller stöld, säg bara till SOS-alarm "jag har skjutit en björn" då kommer de med helikopter". Undertecknat med "Det finns resurser". Här behövs inga kommentarer.
Många upprördes då kungen var någonstans och sköt 450 fasaner. Som insändaren skriver:"Detta jippo har ingen med jakt att göra. Det är en massaker. Hur många blev skadskjutna?" "Det är för mycket för nöjet att döda djur". Helt sant. Insändaren påstår att kungen är beskyddare av Svenska Djurskyddsföreningen. Kan detta verkligen vara möjligt?
Läs gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Några exempel som jag samlat på mig är kanske något udda och de som står för åsikter som överensstämmer med mina har jag inte tagit tillvara på.
Den första insändaren anser att jägarna skall betala för de skador som älg- och vildsvinsolyckorna för med sig. Under de älgtätaste åren i mitten av 1980-talet dog ca 10 människor per år i älgkrockar och ett naturligtvis ännu fler skadades. Min gissning är att det idag dör 5 personer per år eftersom älgstammen har halverats sedan 1980-talet. I vildsvinsolyckor dör inga människor men flera skadas då de förlorar kontrollen över bilen. Man kan tycka att en nollvision för trafikskador med djur inte går att uppnå men självklart skulle trafikolyckorna kunna minska avsevärt om fler älgar och vildsvin sköts. Tyvärr ligger detta inte i jägarnas intresse. De vill ju ha så många djur som möjligt att jaga. Det märkliga tycker jag i insändaren är den kommentar som jag antar att redaktören till insändarsidan gör. Han/hon anser "skall fordonsägarna betala alla olyckskostnader på sin trafikförsäkring kanske jägarkollektivet borde få ett liknande uppdrag". Inte så dumt men svårgenomförbart!
En annan rolig insändare skriver så här: "Medborgare! Ifall ni behöver snabbt få tag i polis vid inbrott eller stöld, säg bara till SOS-alarm "jag har skjutit en björn" då kommer de med helikopter". Undertecknat med "Det finns resurser". Här behövs inga kommentarer.
Många upprördes då kungen var någonstans och sköt 450 fasaner. Som insändaren skriver:"Detta jippo har ingen med jakt att göra. Det är en massaker. Hur många blev skadskjutna?" "Det är för mycket för nöjet att döda djur". Helt sant. Insändaren påstår att kungen är beskyddare av Svenska Djurskyddsföreningen. Kan detta verkligen vara möjligt?
Läs gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
måndag 3 november 2008
Jaktkritik
Jaktens avarter
Jag har i tidigare bloggar diskuterat ett flertal av jaktens avarter som den mest avskyvärda; skadskjutningen som gör att 100 000-tals djur lider varje år på grund av jakten. Andra avarter är jakten på de 350 000 djur som består framför allt av mås- och kråkfåglar men även rävar och grävlingar. De kastas bara på sophögen efter de har dödats. Jakten innebär också att många sällsynta och små arter skjuts utan att det kan vara till någon nytta. Jag tänker då på svärta, sjöorre m fl och små arter som kricka. En hänsynslös form av jakt (om det nu skall kallas jakt) är snaror och fällor. Fällorna är endast till för att på ett enkelt sätt eliminera konkurrenter till jägarna själva. Att jag ifrågasätter om detta skall kallas för jakt beror på att det jägarna själva framhåller som det väsentliga i sin hobby är "naturupplevelser", "kamratskap", "komma hem till hembygden", "spänning" och "få tag i kött". Inget av detta uppfylls!
Andra avarter inom jakten är den tillåtna men inte desto mindre felaktiga jakten som får ske efter solens nedgång. Det är endast för älg, hjort, rådjur och våra fyra stora rovdjur som bestämmelser finns när jakten skall få ske under dygnet. Senast en timme efter solens nedgång får jakten ske utom för älg där solens nedgång är sluttid för jakten. Detta är alltför sent då jakten sker på hösten och om skadskjutet djur skall sökas måste en timme förflyta innan sökandet sätter in. Har djuret förflyttat sig långt från platsen där det sköts hinner det bli helmörkt och sökandet är sedan inte meningsfullt. Jag har läst om att ett rådjur fick ligga till morgonen därpå innan djuret hittades och kunde avlivas. Detta är helt oacceptabelt. Jakten måste sluta ï tid innan mörkret sänker sig så att även ett eftersök kan genomföras i tillfredsställande ljus.
Jakten på trofeer har gjort att älgstammen idag består av 20% tjurar som är för unga för att accepteras av korna som betäckare. Detta är vad jägarna menar med "viltvård".
Grytjakt med hund för grävling och räv har redan 1999 utdömts av Jordbruksverket som djurplågeri och som meningslös jakt. Trots flera påstötningar har ingen regering sett till att lagstifta mot denna förkastliga jakt.
Jag ifrågasätter också det etiska i att föda upp fasaner och gräsänder och sedan sätta ut dom i naturen för att sedan jaga dom. Risken för att fåglarna skadas är uppenbar och skall de komsumeras är det ju enklare att föda upp dom i hägn och sedan avliva dom som hönsfåglar. Jakten skall ju inte bara vara ett nöje att döda levande varelser utan ett sätt att få tag i kött.
Kan det vara etiskt försvarbart att jaga hare under den kallaste årstiden med drivande hund? Under vintern då alla djur har det som svårast och behöver den vila och den korta tid det är ljust till att söka föda driver skällande hundar harar som då förlorar mycket av den energi som de behöver för att överleva de kalla nätterna om de naturligtvis inte skjuts av jägaren. Men alla harar skjuts inte och de som överlever jägarens hagel överlever kanske inte natten beroende på den föregående jakten.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Jag har i tidigare bloggar diskuterat ett flertal av jaktens avarter som den mest avskyvärda; skadskjutningen som gör att 100 000-tals djur lider varje år på grund av jakten. Andra avarter är jakten på de 350 000 djur som består framför allt av mås- och kråkfåglar men även rävar och grävlingar. De kastas bara på sophögen efter de har dödats. Jakten innebär också att många sällsynta och små arter skjuts utan att det kan vara till någon nytta. Jag tänker då på svärta, sjöorre m fl och små arter som kricka. En hänsynslös form av jakt (om det nu skall kallas jakt) är snaror och fällor. Fällorna är endast till för att på ett enkelt sätt eliminera konkurrenter till jägarna själva. Att jag ifrågasätter om detta skall kallas för jakt beror på att det jägarna själva framhåller som det väsentliga i sin hobby är "naturupplevelser", "kamratskap", "komma hem till hembygden", "spänning" och "få tag i kött". Inget av detta uppfylls!
Andra avarter inom jakten är den tillåtna men inte desto mindre felaktiga jakten som får ske efter solens nedgång. Det är endast för älg, hjort, rådjur och våra fyra stora rovdjur som bestämmelser finns när jakten skall få ske under dygnet. Senast en timme efter solens nedgång får jakten ske utom för älg där solens nedgång är sluttid för jakten. Detta är alltför sent då jakten sker på hösten och om skadskjutet djur skall sökas måste en timme förflyta innan sökandet sätter in. Har djuret förflyttat sig långt från platsen där det sköts hinner det bli helmörkt och sökandet är sedan inte meningsfullt. Jag har läst om att ett rådjur fick ligga till morgonen därpå innan djuret hittades och kunde avlivas. Detta är helt oacceptabelt. Jakten måste sluta ï tid innan mörkret sänker sig så att även ett eftersök kan genomföras i tillfredsställande ljus.
Jakten på trofeer har gjort att älgstammen idag består av 20% tjurar som är för unga för att accepteras av korna som betäckare. Detta är vad jägarna menar med "viltvård".
Grytjakt med hund för grävling och räv har redan 1999 utdömts av Jordbruksverket som djurplågeri och som meningslös jakt. Trots flera påstötningar har ingen regering sett till att lagstifta mot denna förkastliga jakt.
Jag ifrågasätter också det etiska i att föda upp fasaner och gräsänder och sedan sätta ut dom i naturen för att sedan jaga dom. Risken för att fåglarna skadas är uppenbar och skall de komsumeras är det ju enklare att föda upp dom i hägn och sedan avliva dom som hönsfåglar. Jakten skall ju inte bara vara ett nöje att döda levande varelser utan ett sätt att få tag i kött.
Kan det vara etiskt försvarbart att jaga hare under den kallaste årstiden med drivande hund? Under vintern då alla djur har det som svårast och behöver den vila och den korta tid det är ljust till att söka föda driver skällande hundar harar som då förlorar mycket av den energi som de behöver för att överleva de kalla nätterna om de naturligtvis inte skjuts av jägaren. Men alla harar skjuts inte och de som överlever jägarens hagel överlever kanske inte natten beroende på den föregående jakten.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
tisdag 28 oktober 2008
Jaktkritik
Christina Nilsson-Dag informationschef på Svenska Jägareförbundet anser i en insändare i DN att det är Jägareförbundet som ”har kunskap och kompetens att vårda våra viltstammar”. Nyligen kunde vi läsa att älgstammen endast har 20% tjurar och att tjurarna är för unga för att locka korna till parning. Snacka om skötsel! De enda som kan ”vårda” viltstammar är de vilda djuren som t ex varg!
Christina Nilsson-Dag beklagar att älgjakten på flera håll ställs in då ”älgen i stort sätt försvunnit på grund av rovdjurstrycket”. Om så skulle vara fallet, är de enda som lider, just vargarna som Christina Nilsson-Dag vill jaga trots att vargen fortfarande är utrotningshotad. Men kanske Jägareförbundet vill att jakten just skall omöjliggöra vargens överlevnad.
Jägareförbundet tror att de äger de vilda djuren. Men så är inte fallet. Markägare har tillåtelse att döda vissa djur (många undantag finns) det är alltså ingen rättighet. De enda som har rättighet till vår natur är de vilda djuren. De har rättighet att äta det som finns även om det är jaktbara djur som ripor som tas av t ex jaktfalkar, harar som tas av rävar, rådjur som tas av lodjur eller älgar som tas av vargar. Jägareförbundet har en barbarisk 1800-talssyn att avrätta de rovdjur som för sin överlevnad och i sin instinkt dödar andra djur. Kungen har som valspråk ”För Sverige i tiden”; låt den också bli Svenska Jägareförbundets.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Christina Nilsson-Dag beklagar att älgjakten på flera håll ställs in då ”älgen i stort sätt försvunnit på grund av rovdjurstrycket”. Om så skulle vara fallet, är de enda som lider, just vargarna som Christina Nilsson-Dag vill jaga trots att vargen fortfarande är utrotningshotad. Men kanske Jägareförbundet vill att jakten just skall omöjliggöra vargens överlevnad.
Jägareförbundet tror att de äger de vilda djuren. Men så är inte fallet. Markägare har tillåtelse att döda vissa djur (många undantag finns) det är alltså ingen rättighet. De enda som har rättighet till vår natur är de vilda djuren. De har rättighet att äta det som finns även om det är jaktbara djur som ripor som tas av t ex jaktfalkar, harar som tas av rävar, rådjur som tas av lodjur eller älgar som tas av vargar. Jägareförbundet har en barbarisk 1800-talssyn att avrätta de rovdjur som för sin överlevnad och i sin instinkt dödar andra djur. Kungen har som valspråk ”För Sverige i tiden”; låt den också bli Svenska Jägareförbundets.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
tisdag 21 oktober 2008
Jaktkritik
Björnjakt
För någon tid sedan fick jag tillsänt mig ett antal tidningsutklipp från Norrbotten som gällde ett par björnjakter. För mig som inte är mot jakt men som häftigt bekämpar hänsynslös och oetisk jakt är skildringarna skrämmande.
Den första jakten skedde i närheten av Masungsbyn. Där låg några jägare vid en åtel och väntade på en räv. I stället kom det en björn som jägarna sköt på. Eftersom det var en räv de enligt egen utsago väntade på antar jag att de använde hagelgevär. Utgången blev också den väntade, björnen som de sköt på, skadsköts.
För att kunna uppsöka den skadskjutna björnen tillkallade de en vän som hade hund för att sköta eftersöket. Denna jägare följde björnspåret och fann björnen ca kl 23 då det var mörkt ute. Björnen uppsöktes och kunde avlivas med grovkornigt hagel.
Jag har polisanmält denna jakt för att få klargjort om detta kan vara inom jaktlagens normer. Jag anser att minst fyra fel gjordes: 1) Jägarna som låg och väntade på räven sköt troligen med otillåtet vapen. 2) Björnjakt vid åtel är förbjudet 3) Jakt efter björn får inte ske efter mörkrets inbrott enligt jaktlagen 4) Björn skall jagas med grovkalibrigt vapen s k klass 1-vapen.
Ännu har jag inget hört från polisen i Norrbotten men hoppas naturligtvis att åklagare kommer fram till att ett jaktbrott har begåtts. Ett åtal skulle visa andra jägare vad som inte är tillåtet vid björnjakt.
Den andra björnjakten skede nära Gällivare. Där kom en jägare och såg en kulle som han anade var ett björnide. I stället för att gå därifrån blen han "nyfiken" och gick runt kullen för att hitta ingången. När han kom nära ingången kom björnen utrusande och jägaren kunde på nära håll skjuta björnen. Han var van vid snabba skott då han sen flera år var en van tävlingsskytt i levduveskytte. Men kan det vara lagligt att störa björnar som går i ide? Även denna jakt är föremål för utredning av åklagare.
Min inställning är att låt björnar som är skygga och lufsande omkring i vildmarken vara men skjut de som kommer nära bebyggelse och visar intresse för soptunnor och kan uppfattas som orädda. Björnar är skygga och anfaller ingen människa om de inte retas på något sätt t ex genom skadskjutning, störning vid ide eller närhet till ungar och mat.
Bevara våra bjönar och se till att människor lär känna dem. Ta efter de stora turitmagneter som finnar har byggt upp genom björnsafaries där tusentals människor kommer för att få se björn vid åtlar från gömslen. Varför åka till Finland när det går att göra likadant i Sverige?
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
För någon tid sedan fick jag tillsänt mig ett antal tidningsutklipp från Norrbotten som gällde ett par björnjakter. För mig som inte är mot jakt men som häftigt bekämpar hänsynslös och oetisk jakt är skildringarna skrämmande.
Den första jakten skedde i närheten av Masungsbyn. Där låg några jägare vid en åtel och väntade på en räv. I stället kom det en björn som jägarna sköt på. Eftersom det var en räv de enligt egen utsago väntade på antar jag att de använde hagelgevär. Utgången blev också den väntade, björnen som de sköt på, skadsköts.
För att kunna uppsöka den skadskjutna björnen tillkallade de en vän som hade hund för att sköta eftersöket. Denna jägare följde björnspåret och fann björnen ca kl 23 då det var mörkt ute. Björnen uppsöktes och kunde avlivas med grovkornigt hagel.
Jag har polisanmält denna jakt för att få klargjort om detta kan vara inom jaktlagens normer. Jag anser att minst fyra fel gjordes: 1) Jägarna som låg och väntade på räven sköt troligen med otillåtet vapen. 2) Björnjakt vid åtel är förbjudet 3) Jakt efter björn får inte ske efter mörkrets inbrott enligt jaktlagen 4) Björn skall jagas med grovkalibrigt vapen s k klass 1-vapen.
Ännu har jag inget hört från polisen i Norrbotten men hoppas naturligtvis att åklagare kommer fram till att ett jaktbrott har begåtts. Ett åtal skulle visa andra jägare vad som inte är tillåtet vid björnjakt.
Den andra björnjakten skede nära Gällivare. Där kom en jägare och såg en kulle som han anade var ett björnide. I stället för att gå därifrån blen han "nyfiken" och gick runt kullen för att hitta ingången. När han kom nära ingången kom björnen utrusande och jägaren kunde på nära håll skjuta björnen. Han var van vid snabba skott då han sen flera år var en van tävlingsskytt i levduveskytte. Men kan det vara lagligt att störa björnar som går i ide? Även denna jakt är föremål för utredning av åklagare.
Min inställning är att låt björnar som är skygga och lufsande omkring i vildmarken vara men skjut de som kommer nära bebyggelse och visar intresse för soptunnor och kan uppfattas som orädda. Björnar är skygga och anfaller ingen människa om de inte retas på något sätt t ex genom skadskjutning, störning vid ide eller närhet till ungar och mat.
Bevara våra bjönar och se till att människor lär känna dem. Ta efter de stora turitmagneter som finnar har byggt upp genom björnsafaries där tusentals människor kommer för att få se björn vid åtlar från gömslen. Varför åka till Finland när det går att göra likadant i Sverige?
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
onsdag 15 oktober 2008
jaktkritik
"Viltvård"
"Viltvård" , jag sätter ordet inom citationstecken då det är en eufemism= förskönande omskrivning om vad det egentligen handlar om. "Viltvård" är endast ett försök att eliminera så många rovdjur som möjligt för att jägaren själv skall kunna skjuta såmånga andra djur som han/hon istället vill komma över t.ex rådjur (lodjur jagas av denna anledning) eller harar (rävar jagas av denna anledning).
För att bedriva sin "viltvård" använder osunda metoder som t.ex. fällor som inte är jakt i den meningen som de flesta jägare använder. Enligt enkäter som gjorts bland jägare där de tillfrågas varför de jagar framhåller de alltid "komma ut i naturen" eller "naturupplevelser" som första anledning sedan kommer "kamratskap", "vara med hunden" "spänning" mm som skäl till jakten. Visserligen är det få jägare som vågar säga att han/hon tycker det är roligt att döda men fällor är ingen jakt i den allmänt vedertagna meningen. "Viltvården" kan också ta sig sådana uttryck som hetsjakt på räv där så många jägare som möjligt går i långa drev för att kunna kommaåt så många rävar som möjligt.
Man skulle kunna tycka att "viltvård" skulle kunna bedrivas på ett mer adekvat sätt där man verkligen vårdade de djurarter som man ville jaga. Men icke!
Jag läser i tidningen att det mest omhuldade jaktbara arten älgen verkligen har "viltvårdats" sönder. I dag finns det endast 20%!! tjurar och att de som är kvar är för unga för att honorna skall vilja para sig med dem. Nu skall man försök ändra på detta. 60% skall vara honor och kalvjakten skall också bli intensivare. Jag har hört detta förr. Den stora obalansen i älgstammen är inget nytt. Det är bara det att den förvärras. I ett reportage i radio hörde jag en disillusionerad jägare berätta att de i hans jaktlag hade bestämt att tjurar men en viss kronstorlek skulle sparas. Vid ett pass satt han och såg en vacker äldre tjur passera men några hundra meter längre bort inne på nästa jaktlags område så smällde det och så var den tjuren borta för alltid.
När jakten nuförtiden så ofta är bortarrenderad så vill de som jagar ha sina trofeer. Det är tacknämligt att ansvariga försöker ta det ansvar som åligger dom men att restaurera älgstammen tar mycket lång tid och jag tvivlar att insikten sitter i den tiden det behövs.
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
"Viltvård" , jag sätter ordet inom citationstecken då det är en eufemism= förskönande omskrivning om vad det egentligen handlar om. "Viltvård" är endast ett försök att eliminera så många rovdjur som möjligt för att jägaren själv skall kunna skjuta såmånga andra djur som han/hon istället vill komma över t.ex rådjur (lodjur jagas av denna anledning) eller harar (rävar jagas av denna anledning).
För att bedriva sin "viltvård" använder osunda metoder som t.ex. fällor som inte är jakt i den meningen som de flesta jägare använder. Enligt enkäter som gjorts bland jägare där de tillfrågas varför de jagar framhåller de alltid "komma ut i naturen" eller "naturupplevelser" som första anledning sedan kommer "kamratskap", "vara med hunden" "spänning" mm som skäl till jakten. Visserligen är det få jägare som vågar säga att han/hon tycker det är roligt att döda men fällor är ingen jakt i den allmänt vedertagna meningen. "Viltvården" kan också ta sig sådana uttryck som hetsjakt på räv där så många jägare som möjligt går i långa drev för att kunna kommaåt så många rävar som möjligt.
Man skulle kunna tycka att "viltvård" skulle kunna bedrivas på ett mer adekvat sätt där man verkligen vårdade de djurarter som man ville jaga. Men icke!
Jag läser i tidningen att det mest omhuldade jaktbara arten älgen verkligen har "viltvårdats" sönder. I dag finns det endast 20%!! tjurar och att de som är kvar är för unga för att honorna skall vilja para sig med dem. Nu skall man försök ändra på detta. 60% skall vara honor och kalvjakten skall också bli intensivare. Jag har hört detta förr. Den stora obalansen i älgstammen är inget nytt. Det är bara det att den förvärras. I ett reportage i radio hörde jag en disillusionerad jägare berätta att de i hans jaktlag hade bestämt att tjurar men en viss kronstorlek skulle sparas. Vid ett pass satt han och såg en vacker äldre tjur passera men några hundra meter längre bort inne på nästa jaktlags område så smällde det och så var den tjuren borta för alltid.
När jakten nuförtiden så ofta är bortarrenderad så vill de som jagar ha sina trofeer. Det är tacknämligt att ansvariga försöker ta det ansvar som åligger dom men att restaurera älgstammen tar mycket lång tid och jag tvivlar att insikten sitter i den tiden det behövs.
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
onsdag 8 oktober 2008
Jaktkritik
Jakt med fällor
Tidigare har jag tagit upp de största avarterna inom jakten nämligen skadskjutningarna och jakten på arter som inte tas om hand utan kastas sedan de dödats.
Ett liknande problem är den fälljakt som i huvudsakligen sker på rovdjur. De arter som berörs är , mård, mink, lodjur, bäver och fotsnara för räv och ripsnara.
Som jag ser det är detta oskick med fällor inte jakt utan ett lätt sätt för jägarna att eliminera djur som de inte vill ha i sina jaktmarker. De arter som berörs mård, mink, räv och lodjur har ju ingen som helst betydelse för jägarens önskan att få kött för konsumtion. Det som berättigar fälljakten är endast möjligheten att döda konkurrenter till jägaren själv på ett så lätt och bekvämt sätt som möjligt.
Jägaren äger inte djuren som går på hans mark. Därför anser jag att alla rovdjur skall vara fridlysta och att jägaren får en rättighet att döda det överskott som blir kvar sedan rovdjuren tagit sina mycket mer berättigade delar av de djur som finns i alla våras marker. Jag tror att det är en mycket spridd missuppfattning att markägaren (jägaren) äger djuren som finns på hans mark men det är endast en förmån som markägaren har att få jaga och döda djur på mark som tillhör honom. Det är endast när djuret är dött som det tillfaller markägaren (utom statens vilt som omfattar sällsynta djur). Denna princip att det döda djuret tillfaller markägaren finns inskrivit i jaktlagen och många processer har genom åren visat att jägare som gått in på annans mark och tagit hand om ett byte har fått dryga böter.
Det enda undantaget från att fällor endast är till för att eliminera konkurrenter till jägaren är ripsnarorna. Men dessa snaror är en grym avlivningsmetod och redan på 1970-talet visade undersökningar att riporna ibland dog efter en lång (många minuters) dödskamp då snaran inte alltid drar åt som det är tänkt. Ripsnarningen måste förbjudas då den inte följer jaktlagens paragraf att "djuren inte för utsättas för onödigt lidande". För att döda ripor finns andra och troligen bättre metoder som att t ex skjuta dem och ha en hund som sedan söker upp alla de skadskjutna som följer med ripjakten. Ripsnarningen är en obehaglig metod för att på ett enkelt sätt skaffa sig ett stort antal ripor till försäljning.
Förbjud all fällfångst!
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Tidigare har jag tagit upp de största avarterna inom jakten nämligen skadskjutningarna och jakten på arter som inte tas om hand utan kastas sedan de dödats.
Ett liknande problem är den fälljakt som i huvudsakligen sker på rovdjur. De arter som berörs är , mård, mink, lodjur, bäver och fotsnara för räv och ripsnara.
Som jag ser det är detta oskick med fällor inte jakt utan ett lätt sätt för jägarna att eliminera djur som de inte vill ha i sina jaktmarker. De arter som berörs mård, mink, räv och lodjur har ju ingen som helst betydelse för jägarens önskan att få kött för konsumtion. Det som berättigar fälljakten är endast möjligheten att döda konkurrenter till jägaren själv på ett så lätt och bekvämt sätt som möjligt.
Jägaren äger inte djuren som går på hans mark. Därför anser jag att alla rovdjur skall vara fridlysta och att jägaren får en rättighet att döda det överskott som blir kvar sedan rovdjuren tagit sina mycket mer berättigade delar av de djur som finns i alla våras marker. Jag tror att det är en mycket spridd missuppfattning att markägaren (jägaren) äger djuren som finns på hans mark men det är endast en förmån som markägaren har att få jaga och döda djur på mark som tillhör honom. Det är endast när djuret är dött som det tillfaller markägaren (utom statens vilt som omfattar sällsynta djur). Denna princip att det döda djuret tillfaller markägaren finns inskrivit i jaktlagen och många processer har genom åren visat att jägare som gått in på annans mark och tagit hand om ett byte har fått dryga böter.
Det enda undantaget från att fällor endast är till för att eliminera konkurrenter till jägaren är ripsnarorna. Men dessa snaror är en grym avlivningsmetod och redan på 1970-talet visade undersökningar att riporna ibland dog efter en lång (många minuters) dödskamp då snaran inte alltid drar åt som det är tänkt. Ripsnarningen måste förbjudas då den inte följer jaktlagens paragraf att "djuren inte för utsättas för onödigt lidande". För att döda ripor finns andra och troligen bättre metoder som att t ex skjuta dem och ha en hund som sedan söker upp alla de skadskjutna som följer med ripjakten. Ripsnarningen är en obehaglig metod för att på ett enkelt sätt skaffa sig ett stort antal ripor till försäljning.
Förbjud all fällfångst!
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
måndag 29 september 2008
Jaktkritik
Jaktkritik och om jaktens avarter
"Viltvård" eller dödande av djur som jägarna inte vill ha i sina jaktmarker
I mitt förra inlägg (den 24 sept) redogjorde jag för jaktens stora lidande för djuren genom den stora skadskjutningen som sker under jakt. Jag anser att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Jägareförbundet anser att skadskjutningen skall minska genom utbildning men ett mycket bättre sätt är att minska antalet "skottillfällen".
Genom att ta bort ett större antal arter som inte tas till vara utan direkt slängs på sophögen skulle skadskjutningen minska med 40%! De arter som jag avser är de som jägarna anser vara skadedjur och som de hävdar bedriver viltvård på. Rävar, grävlingar och kråk- och måsfåglar bl a.
Om man, som jag gjort, gått in på Jägareförbundets hemsida och tittat på den angivna jaktstatistiken så finner man att av de knappt 900 000 djur som dödas varje år i Sverige så är ca 350 000 av dessa individer det som jägarna bedriver viltvård på.
Det är inte rimligt att jakten på arter som inte tas om hand medför ett oacceptabelt lidande för dessa djur.
Förbjud jakt på arter som inte tas om hand! Lidandet för våra vilda djur minskar radikalt!
Se även hemsidan http://hansynsfulljakt.webhop.net/
"Viltvård" eller dödande av djur som jägarna inte vill ha i sina jaktmarker
I mitt förra inlägg (den 24 sept) redogjorde jag för jaktens stora lidande för djuren genom den stora skadskjutningen som sker under jakt. Jag anser att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Jägareförbundet anser att skadskjutningen skall minska genom utbildning men ett mycket bättre sätt är att minska antalet "skottillfällen".
Genom att ta bort ett större antal arter som inte tas till vara utan direkt slängs på sophögen skulle skadskjutningen minska med 40%! De arter som jag avser är de som jägarna anser vara skadedjur och som de hävdar bedriver viltvård på. Rävar, grävlingar och kråk- och måsfåglar bl a.
Om man, som jag gjort, gått in på Jägareförbundets hemsida och tittat på den angivna jaktstatistiken så finner man att av de knappt 900 000 djur som dödas varje år i Sverige så är ca 350 000 av dessa individer det som jägarna bedriver viltvård på.
Det är inte rimligt att jakten på arter som inte tas om hand medför ett oacceptabelt lidande för dessa djur.
Förbjud jakt på arter som inte tas om hand! Lidandet för våra vilda djur minskar radikalt!
Se även hemsidan http://hansynsfulljakt.webhop.net/
onsdag 24 september 2008
Jaktkritik
Jaktkritik och om jaktens avarter
Om skadskjutningar
Jag har alltid hävdat att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Den procentuella skadskjutningen ligger, påstår jag, mellan 20-30%. Varifrån har jag fått dessa siffror? Tyvärr är undersökningar i Sverige tämligen sällsynta. Jag brukar ta upp tre av mig kända undersökningar. Först den som Svenska Jägareförbundet själv gjorde på älgjakten. De fann i en enkät att ca 14% av älgarna måste sökas och att 4 % aldrig återfanns. Här kan det vara på plats att definiera vad jag menar med skadskjutningar. Så fort djuret träffats men inte dör omedelbart (eller inom de närmsta sekunderna) är djuret skadskjutet. Det är likgiltigt om djuret söks upp och avlivas en timme senare. Eftersök skall göras först efter en timme då man anser att djuret som skadskjutits då har haft möjlighet att lägga sig ner för vila (s k sårlega). Om inte djuret får möjlighet till detta innebär det annars att, då man alltid söker med hund, driver djuret framför sig och då får svårare att få djuret inom skotthåll och att djuret lider med då det måste fly skadat från sina plågoandar. Det andra exemplet är det som redogjorts bl a Jaktdebatt om skadskjutningen av rävar. Jan Englund som då var på Riksmuseet konstaterade då att 30% av äldre rävar hade hagel eller andra skottskador i sina ben eller skalle. Det var endast de delar av räven som Jan Englund hade studerat. Hade han fått in hela kroppar hade JE som han själv påpekade fått fram ännu större skadskjutningsfrekvens. Det tredje exemplet är från en undersökning gjord av Sveriges Ornitologiska förening. De sköt ett antal sädgäss med kula. Gässen undersöktes därefter sedan med röntgen och man konstaterade då att ca 60% av äldre gäss hade hagel i kroppen. Den undersökningen har kommenterats av en del jägare och de hävdar att sädgässen inte är svenska (sädgåsen är också riktigt en sällsynt häckande art i Sverige) och att både ryssar och finnar skjuter på gässen. Detta resonemang går ut på att ryssar och finnar är sämre skyttar än de svenska. För mig spelar det ingen roll. Jag konstaterar att skjuta på flygande fåglar ger mycket stora skadskjutningar. De amerikanske undersökningar som jag känner till och som är publicerade i vetenskapliga tidskrifter ger också skadskjutningstal på ca 20%. Även dessa undersökningar underkänns av svenska jägare genom att de framhåller amerikanarnas annorlunda jaktkultur och obefintligt jaktutbildning.
Alltnog helt nyligen kom Rovdjursutredningen som framhöll det oacceptabla i att av de 40 björnar som vara kvoten i Jämtland så skadsköts 13 stycken (= 32,5%). I hela landet skadsköts 40 björnar vilket blir 22% då ca 180 björnar är kvoten för hela landet. I somras fick jag en undersökning av antalet illegalt skjutna vargar, gjord av forskare på Grimsö. De fann att ca en tredjedel av de vargar som dör, dog genom illegal jakt eller ca 136 stycken under tiden 1999-2006. En annan intressant uppgift i studien är att alla döda vargar röntgas på SVA. Under den undersökta tiden kom 87 vargkroppar in och 10 hade ”gamla avläkta skottskador” eller 11,5%. Jag menar att detta inte är en korrekt beskrivning av skadskjutningen hos vargar. Populationen är ju inte utsatt för jakt förutom den illegala. Eftersom 11,5% är skadskjutna av de 400 vargar som anses ha funnits i Sverige under 1999-2006 blir det 45 stycken. Eftersom 136 anses vara skjutna och 45 skadskjutna blir det 181 vargar som är skjutna eller skadskjutna. 45 vargar av de 181 påskjutna ge 25% skadskjutna vargar vilket stöder min hypotes att mellan 20- 30 % av påskjutna djur skadskjuts! Rätta mig om jag har fel.
För den som vill läsa hela rapporten går den att beställa från Viltskadecenter, 730 91 Riddarhyttan, viltskadecenter@ekol.slu.se eller laddas ner som pdf-fil från www.viltskadecenter.se. Rapporten heter ”Så beräknas dödligheten hos varg” av Liberg m fl.
Den enda möjligheten att minska skadskjutningarna är att begränsa antalet arter som får jagas. Ca en tredjedel av de arter som skjuts tas inte om hand, vilket motsvarar ca 350 000 individer mest kråk-och måsfåglar men också rävar, grävlingar m fl. Ett större antal arter framför allt fåglar ger mycket litet i utbyte i form av kött och är den grupp som ger mest skadskjutningar bör också tas bort ur jaktförordningen, som stadgar jaktbara arter och den tid de får jagas.
Om jakten begränsas till de arter som är nödvändiga att jagas som älg och vildsvin begränsas skadskjutningen avsevärt.
Besäk gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Om skadskjutningar
Jag har alltid hävdat att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Den procentuella skadskjutningen ligger, påstår jag, mellan 20-30%. Varifrån har jag fått dessa siffror? Tyvärr är undersökningar i Sverige tämligen sällsynta. Jag brukar ta upp tre av mig kända undersökningar. Först den som Svenska Jägareförbundet själv gjorde på älgjakten. De fann i en enkät att ca 14% av älgarna måste sökas och att 4 % aldrig återfanns. Här kan det vara på plats att definiera vad jag menar med skadskjutningar. Så fort djuret träffats men inte dör omedelbart (eller inom de närmsta sekunderna) är djuret skadskjutet. Det är likgiltigt om djuret söks upp och avlivas en timme senare. Eftersök skall göras först efter en timme då man anser att djuret som skadskjutits då har haft möjlighet att lägga sig ner för vila (s k sårlega). Om inte djuret får möjlighet till detta innebär det annars att, då man alltid söker med hund, driver djuret framför sig och då får svårare att få djuret inom skotthåll och att djuret lider med då det måste fly skadat från sina plågoandar. Det andra exemplet är det som redogjorts bl a Jaktdebatt om skadskjutningen av rävar. Jan Englund som då var på Riksmuseet konstaterade då att 30% av äldre rävar hade hagel eller andra skottskador i sina ben eller skalle. Det var endast de delar av räven som Jan Englund hade studerat. Hade han fått in hela kroppar hade JE som han själv påpekade fått fram ännu större skadskjutningsfrekvens. Det tredje exemplet är från en undersökning gjord av Sveriges Ornitologiska förening. De sköt ett antal sädgäss med kula. Gässen undersöktes därefter sedan med röntgen och man konstaterade då att ca 60% av äldre gäss hade hagel i kroppen. Den undersökningen har kommenterats av en del jägare och de hävdar att sädgässen inte är svenska (sädgåsen är också riktigt en sällsynt häckande art i Sverige) och att både ryssar och finnar skjuter på gässen. Detta resonemang går ut på att ryssar och finnar är sämre skyttar än de svenska. För mig spelar det ingen roll. Jag konstaterar att skjuta på flygande fåglar ger mycket stora skadskjutningar. De amerikanske undersökningar som jag känner till och som är publicerade i vetenskapliga tidskrifter ger också skadskjutningstal på ca 20%. Även dessa undersökningar underkänns av svenska jägare genom att de framhåller amerikanarnas annorlunda jaktkultur och obefintligt jaktutbildning.
Alltnog helt nyligen kom Rovdjursutredningen som framhöll det oacceptabla i att av de 40 björnar som vara kvoten i Jämtland så skadsköts 13 stycken (= 32,5%). I hela landet skadsköts 40 björnar vilket blir 22% då ca 180 björnar är kvoten för hela landet. I somras fick jag en undersökning av antalet illegalt skjutna vargar, gjord av forskare på Grimsö. De fann att ca en tredjedel av de vargar som dör, dog genom illegal jakt eller ca 136 stycken under tiden 1999-2006. En annan intressant uppgift i studien är att alla döda vargar röntgas på SVA. Under den undersökta tiden kom 87 vargkroppar in och 10 hade ”gamla avläkta skottskador” eller 11,5%. Jag menar att detta inte är en korrekt beskrivning av skadskjutningen hos vargar. Populationen är ju inte utsatt för jakt förutom den illegala. Eftersom 11,5% är skadskjutna av de 400 vargar som anses ha funnits i Sverige under 1999-2006 blir det 45 stycken. Eftersom 136 anses vara skjutna och 45 skadskjutna blir det 181 vargar som är skjutna eller skadskjutna. 45 vargar av de 181 påskjutna ge 25% skadskjutna vargar vilket stöder min hypotes att mellan 20- 30 % av påskjutna djur skadskjuts! Rätta mig om jag har fel.
För den som vill läsa hela rapporten går den att beställa från Viltskadecenter, 730 91 Riddarhyttan, viltskadecenter@ekol.slu.se eller laddas ner som pdf-fil från www.viltskadecenter.se. Rapporten heter ”Så beräknas dödligheten hos varg” av Liberg m fl.
Den enda möjligheten att minska skadskjutningarna är att begränsa antalet arter som får jagas. Ca en tredjedel av de arter som skjuts tas inte om hand, vilket motsvarar ca 350 000 individer mest kråk-och måsfåglar men också rävar, grävlingar m fl. Ett större antal arter framför allt fåglar ger mycket litet i utbyte i form av kött och är den grupp som ger mest skadskjutningar bör också tas bort ur jaktförordningen, som stadgar jaktbara arter och den tid de får jagas.
Om jakten begränsas till de arter som är nödvändiga att jagas som älg och vildsvin begränsas skadskjutningen avsevärt.
Besäk gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)