torsdag 19 december 2019

Jaktkritik

Naturvårdsverkets förslag till jakttider för de kommande sex åren lär ha kommit ut och skickas på remiss till den 16 februari 2020.
Jag har inte sett förslaget men har hört att det inte har ändrats till det bättre för djurskyddet eller för oss som är djur- och naturvänner. Snarare har remissen blivit än sämre jämfört med förslaget med längre tid för jakt. Mina invändningar mot de föreslagna jakttiderna har jag publicerat på bloggen tidigare.
Förslaget kastar tillbaka djurskyddet åtskilliga decenier. Tillbaka som jaktbara arter kommer bl a ekorre, hermelin, enkelbeckasin och snatterand. Det finns absolut ingen anledning till att föra upp dessa arter igen. Det enda är att tillfredställla vissa jägare lust att döda fler djur. Det är hänsynslöst och utan tanke på att djur har rättigheter. Det är en självklarhet att sällskapsdjur och husdjur har ett skydd mot grym och otillfredsställande behandling. Om inte ägaren av djuren uppfyller sina skyldigheter mot djur kan ägaren ställas inför rätta och dömas till att förlora sin rättighet att handha djur förutom straff för misskötsel. Medicinsk forskning har i mer än ett århundrade ansett djurförsök som nödvändiga för utvecklande av nya mediciner och behandlingsmetoder för människor just för att djur är så lika människor fysikaliskt  så att det går att lita på djurförsöken innan metoderna testas på människor. De senaste årtiondena har även etologer (forskare som studerar djurs beteende) visat att djur har en mycket större mental förmåga tankar och ett empatisk sinne. Skillnaden mellan oss människor och djur har blivit mer "porös" som en person uttryckte det. Att se på djur som maskiner styrda av instinkter som är låsta och oföränderliga är helt felaktigt. Jägare och de på Naturvårdsverket verkar inte ha läst något om forskningen på djur de senaste 50 åren. (Nu är de som bereder dylika jakttidsförslag också jägare så det är en tautologi det jag skrivit).
Jakt är ett nöje för de som jagar. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur. Jakt är "perverst" som Leif GW Persson har uttalat. "Döda ville vi" skriver Sven Rosendahl i sin bok "Dianas bägare". Få djur behöver dödas i skyddsjakt för att minska vissa människors frustration för att förlora egendom. Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. 100 000-tals djur skadeskjuts varje år. Skulle slakterier skada/såra 100 000-tals djur skulle inga slakterier få finnas. Men i jakten går det trots att den är fullkomligt onödig.  En tredjedel av de djur som döda kastas direkt på sopbacken! Djuren stressas också i jakten av människor och hundar. I jaktlagen är det förbjudet att stressa djur. Men inte för jägare! Jag har alltid trott att jämlikhet inför lagen skall gälla. Vi som är djur- och naturvänner går också miste om upplevelser att se djur på våra skogspromenader då jägarna dödar ca 1 miljon djur varje år. Och nu ska det bli ännu fler!
Sprid kunskapen om förslaget. Bilda opinion! Skrev på Facebook till dina vänner. Skicka protestbrev till dina riksdagsledamöter i ditt län. Namn finns på riksdagen.se.
Kräv att Naturvårdsverket kastar förslaget till jakttider i papperskorgen. Kräv att jakten inskränker sig till att döda djur som orsakar allvarliga skador i skogar, marker och på vägar.

söndag 15 december 2019

Jaktkritik

För någon vecka sedan sköts fem vargar enligt ett skyddsjaktsbeslut av länsstyrelsen i Jämtland. Skyddsjakten bedömdes nödvändig då det enligt uppgift 2 000 renat hade dödats. Alla fem vargarna sköts dagen efter beslutet hade fattats.
Det är två saker som jag är kritisk mot. För det första anser jag att samernas kultur ska bevaras, men jag anser också att vargen tillhör deras kultur. Renen har varit ett väsentligt byte för varg. Så är det tex i Kanada (där inga samer finns). Karibon (renen i Kanada) jagas som det väsentliga bytet av vargarna där, även om älg (moose) också ingår i deras bytesval. För det andra är jag skeptisk till uppgiften att 2 000 renar dödats. Det blir 400 renar per varg. Jag vet inte hur länge vargarna hade varit i renbeteslandet men så mycket mer än några månader kan det knappast ha varit. Skyddsjaktsbeslutet hade nog inte dröjt så länge om sådan massaker hade skett tidigare. Det tycks ha vimlat av renar då vargarna hade sådana möjligheter att döda så många renar. Det normala (?) är att vargen dödar ett byte och sedan äter upp det fullständigt. Som man ser att lejonen gör på filmer från savannen. Flocken tar en zebra och äter sig mätta och lämnar lite rester till gamar och hyenor. Jag har själv sett en vargdödad älg i Värmland. Av älgen återstod endast skinn och ben. Det är ju möjligt att den halvtama renens beteende inte är riktigt adekvat utan står kvar alldeles för nära och därför angrips många gånger.
Jag undrar hur samerna klarade sig på 1800-talet innan den stora utrotningskampanjen satte igång som nästa lyckades utrota alla våra stora rovdjur till 1940-talet. Den sista vargen sköts 1966 innan den lyckades återkomma 1982. Jag antar att samerna renhjordar var betydligt mindre. "Fattiglapp" var nog en realitet på 1800-talet. Renhjordarna var små, kanske några 100 djur, och vaktade dag som natt av samer och deras hundar. De förmodligen 100-tals vargar som då fanns fick säkert några renar att kalasa på men dessa förluster ingick säkert i samernas naturliga och förutsedda förluster. Att inte drabbas av varg eller björnangrepp ingick nog inte i deras föreställningsvärd. Med små eller inga rovdjur i renbetsmarkerna har synsättet ändrats. Men nu kan inte rennäringen klara sig ekonomiskt om inte  om inte renhjordarna omfattar 1000-tals renar och att inga förluster till rovdjur görs. Moderna fordon, skotrar, fyrhjulingar, motorcyklar, helikoptrar GPS-märkning är helt nödvändiga för skötseln av de stora hjordarna. Stödutfodring blir allt vanligare bl a annat beroende på klimatförändringarna med varmare vintrar och oftare isbeläggning på marken.
Alla verksamheter, även de högteknologiska, men framför allt de areella näringarna (jordbruk, fiske och renskötsel) har svår att kompensera sina förluster med att höja priserna på produkterna de säljer. Jordbruket ökar sina arealer, specialiserar sig och använder nyare teknologi. Fisket fiskar mer så långt de går. Men rennäringen har svårt att ändra sin näring då renarna är de djur de är och inte kan skötas mer rationellt. Dessutom är renkött redan nu en exklusiv köttvara och det kan vara svårt att höja priset ännu mer. Det finns forskare som tror att renskötsel inte är möjlig om 100 år. Kanske de har rätt. Men jag kan ju hoppas att det samiska språket, hantverket och kanske renskötsel i det lilla formatet kan leva kvar.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att framhåll att jag anser att Giljas sameby ska ha  ensamrätten till jakt- och fiske i sitt renbetesområde. Inte för att jag tror att jakten minskar men den urgamla rätten som samerna har till dessa aktiviter ska de behålla. Kanske som en del av upprätthållandet av sin kultur.    

måndag 2 december 2019

Jaktkritik

För en tid sedan läste jag Nobelpristagaren John Coetzees bok "Ungdomsår och blev mycket fängslad. Jag förstår att han hade fått Nobelpriset. Det var en alldeles fantastisk bok som jag verkligen kan rekommendera att läsa.
Alltnog för att läsa fler av hans böcker (jag vill dock minnas att jag läste några då han fick Nobelpriset) så fann jag "Djurens liv" (Nya Doxa 2001) och som jag då blev intresserad av.
När jag började läsa boken märkte jag att jag hade läst den men märkte snart att jag glömt mycket av innehållet. Den handlar inte alls om jakt utom att det nämns att Aristoteles ansåg att krig och jakt är helt helt naturliga och alltså tillåtna.
Det som diskuteras är om det är rätt att döda djur.
Boken är en metaroman där Coetzee låter en fiktiv författare tala om djurrätt i två föreläsningar "Filosoferna och djuren" och "Poeterna och djuren". Författaren anser att det är rätt att döda djur då djuren har ett "vara" eller rätten att leva. Utgångspunkten är  Nagels "What Is ItLike to Be a Båt". Peter Singer tillbakavisar detta argument då en gris skakats finns alltid en ny gris som tar den första grisens plats. "Grisar" förlorar alltså inget "vara". Det överförs bara på en ny individ. Jag anser att han har fel i sak då grisar och alla andra individer är just individer och alltså har olika tankar och beteenden. Men detta kanske är av indre betydelse. Peter Singer menar också att djur har minde "rätt"att leva än människor vilket jag tror att alla människor anser men detta ger inge människor rätt att döda djur. Alla som yttrar sig i boken är ense att djur inte ska lida.
En annan fråga som tas upp om djurrätt är ett "anglo-saxiskt" sett att se på djur. Det finns senare ett avsnitt som behandlar hinduiskas och buddismens syn på djur vilka skyddar djur beroende på att dessa religioner anser att vi i ett annat liv kan anta djuren kroppar och att det inte är i omsorg om djuren som de respekterar djur att leva.
En annan uppsats tar också upp Thomas av Aquino uttalande att människor och djur är skilda åt genom av att aldrig kan vara vänner. Detta bestrids av en Barbara Smuts som är professor i psykologi och antropologi. Hon menar, genom sina studier av babianer, gorillor och hundar, att människor och djur kan vara vänner precis som människor kan vara med människor. Men detta kan ju diskuteras beroende på vilken definition man har på ordet "vänskap".
Men det viktigaste är väl den samfällda åsikten bland de som deltar i diskussionen är att djur ska slippa plågas och att det ska finnas en rimlig mening för att döda ett djur. Och det är detta som jag motsätter mig när det gäller jakt.

onsdag 27 november 2019

Jakkritik

Jag hörde på Ekot att ett apr bedragare hade tagits av polisen i Haparanda. De hade skrivit ut bevis till några person att de hade genomgått jägarexamen och på sätt gett dem möjligt för dem att köpa gevär och alltså fått vapenlicens.
Men vad spelar det för roll? Att  gå igenom en jägarkurs och bli godkänd  är ju en barnlek. Kurser ges på tre dagar och sedan är det ju fritt fram. Jag har läst om att 11-åringar klart jägarexamen och det är för mig ytterst märkligt att man på tre dagar kan skilja på alla de änder som får jagar framför allt då änderna är i höstdräkt och är svåra även för vana ornitologer. Dessutom är jag gammal nog för att haft militärtjänst och vet att man inte lär sig skjuta med någon större precision.

Om det ska vara någon som helst mening med att utbilda jägare ska det vara en seriös utbildning men det är det inte i dag.  Ska man jaga ska man kunna mycket inte bara skjuta med precision utan också kunna skilja på och veta vad man skjuter på. Så är inte fallet idag. Varje år skjuts en mängd andra djur, hundar, kor, vildsvin i stället för älgar och t o m då och då människor. Sluta med jakten!

torsdag 14 november 2019

Jaktkritik

Idag den 14 nov hör jag på Ekot att jägarna i Blekinge har skjutit 400 vildsvin genom att gemensamt jaga i en drevkedja. Detta efter att många husägare hade fått sina gräsmattor uppbökade av vildsvin.
Vildsvinen gör inte bara allvarliga skador i villaträdgårdar utan framför allt på grödor av diverse slag. Det orsakar bönderna stora ekonomiska skador. Men med det ofta generösa bidragssystem som jordbruket åtnjuter kan jag tänka mig att dessa skador ersätts. Denna tanke fick jag då jag hörde att jägare i Värmland hade erbjudit sig att jaga vildsvin på jordbruksfastigheter men att de fått oväntat få svar från bönder.
Jag har dock förvånat mig att vildsvinsjakten trots allt inte är mer omfattande då svinen orsakar allvarliga skador inte bara i trädgårdar och på växande gröda utan också många trafikolyckor med skador på bil och människor. Jag tror att ett problem är att vildsvinen måste veterinärbesiktigas då de någon gång kan ha trikiner och att äldre galtar inte har speciellt smakligt kött. Men med tanke på att jägarna skjuter 100 000-tals djur som de aldrig äter (djur i den sk viltvården) så skulle de väl lika gärna skjuta vildsvin som trots allt gör skada.

onsdag 6 november 2019

Jaktkritik

Jag har fått en lista på kungsörnar och havsörnar som återfunnits döda sedan slutet av 1970-talet. I listan finns också angivet av vilken orsak örnarna dött, om det går att fastslå. Så är naturligtvis inte alltid fallet. De örnar som dör en naturlig död som svält eller ålderdom återfinns sällan de de knappast lägger sig på ställen där människor ofta går eller har verksamhet. Dessutom förmultnar de död snabbt och blir till föda för allehanda djur. Därför visar de angiva  dödsorsakerna självfallet inte de verkliga dödsorsakerna. Men det kan ändå vara intressant att se vilka olyckor som dessa örnarter råkar ut för. Antalet funna döda örnar skiljer sig mycket mellan arterna beroende på att havsörnarna är vanligare, häckar närmare människor och i södra och mellersta Sverige till skillnad från kungsörnen som är mer nordlig (förutom kungsörnen på Gotland) och häckar längre från mänsklig bebyggelse. 142 kungsörnar och 574 havsörnar har återfunnits och de antal jag anger, anger jag också i procent för att skillnader ska kunna jämföras.
Något som förvånade mig mest är att bli påkörd av tåg är en så stor dödsorsak 20( 14,1%) av kungsörnarna och av havsörnarna 124 (21,6%)  dödas av tåg. I trafik (bilar) dödas 8 (5,3%) av kungsörnarna och 18 (3,1%) av havsörnarna. Vidare död  10 (7,0%) av kungsörnarna då de fler på ledningar ledningar medan det är 20 (3,5%) av havsörnarna som gör det. Det finns också en kod för el vilket jag kan tro att också ledningar kan klassas som men jag vet att berguv många gånger flyger in i transformatorer och omkommer men jag vet inte hur det förhåller sig med örnar. Alltnog 17 (12%) av kungsörnarna och 16 (2,8%) av havsörnarna dör av dylika skador. Men även förgiftning förekommer 2 kungsörnar och 7 havsörnar har dött av gift. Om giftet har varit medvetet utlagt eller örnarna kommit att äta det på annat sätt framgår inte*.
Den här delen har ju inget att göra med jakt men nu kommer jag til de som har återfunnits skjutna. Eftersom både kungsörn och havsörn till det s k Statens vilt som måste skickas in till Riksmuseet (oftast genom polisens försorg om jag är rätt underrättad) så antar jag att örnarna har genomgått en obduktion. Jag antar också att det är konservatorer som konstaterat att örnarna skjutit genom fund av hagel (eventuellt skotthål kroppen.) Man har hittat fyra kungsörnar skjutna (en 1990) och de övriga under 2000-talet (kungsörnen fridlystes 1924!) och en skjuten då den angrep djur; (förmodligen renkalv och med § för skyddsjakt på eget intiativ). För havsörnen fanns det tre skjutna alla under 2000-talet (havsörnen fridlystes också 1924).
Denna illegala jakt påverkar inte örnarnas populationer men det är allvarligt då människor är kriminella. Det må vara att man anser att lagen är fel men då måste man gå den politiska vägen för att få en ändring. Vi lever trots allt i en demokrati. Ett annat problem är ju hur ofta finner någon person en skjuten örn? de flesta som skjuter ett fridlyst djur ser nog till att det inte ligger framme så värst länge och istället gräver ner det snabbt.Kanske dessa upphittade hörna kunde flaxa iväg så att skytten inte kunde gömma örnen?
* När jag hade gått och lagt med slog det mig att det inte är några klassiska förgiftningar med arsenik eller fosfor som har ätits av örnarna utan de har förmodligen varit blyförgiftade. Det är vanligt att både kungsörn och havsörn äter döda djur. Många av dessa är skadeskjutna och örnarna får i sig något eller några blyhagel. Det finns undersökningar som visar att ca 20% av havsörnarna har så höga blyhalter att de påverkas och till och med dör.

måndag 28 oktober 2019

Jaktkritik

Jag brukar sällan eller aldrig ondgöra mig över jakten utomlands. Den har jag absolut ingen möjlighet att påverka. Mitt valspråk är att man måste "sopa rent framför egen dörr" först innan man klandrar andra. Men ska jag göra ett undantag. Jag fick av en gammal god vän en uppsats som gjorde en genomgång av fågeljakten i de 28 EU stater plus Norge och Schweiz. (Bird hunting in Europe:an analysis of bag figures and the potential impact on the conservation of threatened species. British Birds mars 2019).

Det är fyra länder som saknar uppgifter om hur omfattande fågeljakten är: England (Storbritanien), Irland, Holland och Grekland. Det land som dödar flest fåglar är Frankrike med drygt 17,6 miljoner fåglar av 63 arter. Detta förvånar mig inte då jag ringmärkt fåglar och har kontakter med många andra  ringmärkare och vet att många återfynd kommer just från Frankrike. Antalet arter som får jagas är också klart störst. Det land som har näst störst antal jaktbara arter är Rumänien med 39 arter. Sen skammen ett flertal länder med drygt 30 arter där i bland Sverige med 33. Efter Frankrike kommer Spanien med 12 miljoner skjutna fåglar, därefter kommer Italien med 7 miljoner, Cypern med 3,7 miljoner och Danmark med 2 miljoner. Sedan kommer fem länder med drygt 1 miljon dödade fåglar. I Sverige dödas ca 500 000 fåglar per år enligt uppsatsen, vilket jag vet stämmer bra. Eftersom jägarnas antal per land också är angivna så kan man se att antalet dödade fåglar per jägare och är störst i de länder som har en omfattande jakt. Cypern toppar med nära 88 fåglar per jägare, Dammark 11, Belgien 43, Frankrike 14, Italien 10, Rumänien 21, Portugal 13 och Spanien 13. I Sverige dödas 1,7 fåglar per jägare. Då det inte finns några uppgifter på fågeljakten i England från de år som uppsatsen redovisar 2014/2015 kan ingen jämförelse göras med det finns i skattning av fågeljakten i England från 1990 där man ansåg att det sköts 22 miljoner fåglar i England det året. Då det finns en uppgift att det är 800 000 jägare i England skulle England ha Europas tredje högsta fågeljakt med 27,5 fåglar per jägare.
Men uppsatsen koncentrerar sig på jaktens betydelse för vissa arters överlevnad. Författarna har utgått från Storbritanniens rödlista bland de arter som får jagas i några av EU-länderna. Det är sammanlagt 14 arter var av bläsgås, sjöorre, brunand, orre och morkulla också jagats i Sverige. Men författarna behandlar nio av arterna mer ingående; bläsgås, brunand, orre, vaktel, tofsvipa, morkulla, turturduva, sånglärka och taltrast mer ingående.
Bläsgås: I 17 länder jagas bläsgås och drygt 17 500 skjuts. I Sverige sköts året som studien avser (2014/2015) ca 300 individer (om nu jägarna rätt kan artbestämma gässen). Man har sett en betydande ökning i avskjutningen från 2005 då ca 2000 bläsgäss sköts och i England har bläsgåsen kommit med på den röda lista.
Brunand: Antalet som skjuts anges till 30 000 och där Frankrike står för 25 000 dödade. Den övervintrande populationen i Frankrike anses vara 75 000 ex. Brunanden är sårbar (VU)  (IUCN).
Brunanden fridlystes i Sverige 2001/2002.
Orre: Orren minskar i England och har satts upp på den röda listan men är fortfarande jaktbar trots att man anses att det bara finns 5 100 hannar kvar. Totalt dödas 180 000 orrar vilket är ca 10% av hela Europas population. Finland skjuter flest eller ca 140 000 medan Sverige och Norge dödar ca 20 000. Senaste uppgiften från Jägareförbundet är ca 15 000 orrar per år.
Vaktel: I 10 länder jagas vaktel varav sex har uppgifter om antal. I dessa sex länder redovisas att 1,6 miljoner vaktlar skjuts vilket anses var 40% av populationen i Europa. I Italien anses ca 75 000 dödas
i Grekland skattas ca 70 000 och i Bulgarien ca 275000 skjutas. Spanien är det land där flest vaktlar skjuts ca 1,2 miljoner. Författarna anses att jakten har minskat på vaktel i Frankrike, Cypern och Malta från 2005 till 2014/2015 från 360 000  till 215 000.
Tofsvipa: Tofsvipa är tillåten att jaga i fem länder och antalet döda anges till ca 108 000. Frankrike står för 90% av detta antal. Då inte Grekland inte ingår i studien då inga uppgifter om jakttrycket finns skattas antalet dödade tofsvipor i Grekland till 100 000 ex. Glädjande nog anser författarna att jakten minskat med när 80% i Frankrike och på Malta sedan 2005. Ändå menar författarna att jakten inte är bärkraftig och att tofsvipan har minskat kraftigt där de häckar.
Morkulla: Morkullan får jagas i 26 av de länder som undersökts. Antalet som uppsatsen anger är 975 000 ex. men Italien har ingen siffra på morkulla utan författarna skattar jakten till ca 145 000. Från Grekland, England, Irland och Bulgarien finns det heller inga uppgifter. I England skattas antalet skjutna morkullor till 125 000 - 150 000. En studie gjort 2005 i 16 av länderna tyder på en minskning av jakten från drygt 1,2 miljoner till drygt 800 000 dödade morkullor. I Sverige skjuts ca 1 500 morkullor på hösten.
Turturduva: I åtta av de tio länderna som tillåter jakt på turturduvor finns det angiva antal för jakten. Nästan 1,5 miljoner turturduvor dödas trots att turturduvorna anses ha en häckande population i EU på 2,3 - 4,1 miljoner par och klassas som sårbar (VU= vulnerable). Spanien som har den största häckande populationen skjuter ca 700 000 ex och de närliggande länderna Frankrike och Portugal ca 100 000 var. Italien anses skjuta 300 000 ex. Då Grekland inte redovisar sin jakt skattas antalet dödade turturduvor till mellan 300 000 - 600 000 ex.
Sånglärka: Sånglärkan är jaktbar i sex av EU:s länder och fyra av dessa ger data om jakten. 900 000 sånglärkor dödas i dessa länder medan det i Italien anges 450 000 och i Grekland mellan 180 00 - 400 000 dödas.
Taltrast: I åtta länder är jakt tillåten. I dessa länder anses 5 miljoner taltrastar dödas. Då vissa länder bara redovisar "trastar" i sina jaktredovisningar så skattas att ca 3 miljoner dödas i Italien, Cypern och  Spanien och i Frankrike 1,4 miljoner. I Grekland antas 3, 750 000 taltrastar dödas. Då den europeiska populationen anses vara 12,7 - 21,8 miljoner häckande taltrastar är de angivna talen (ca 25 miljoner dödade taltrastar) minst 1/3 av hela populationen. På Malta har jakten minskat med 58% mellan 2005
till 2014/2015.
Bland författarnas slutsatser står med tanke på urbaniseringen och det intensifierade jordbruket är det anledning att beakta att jakten kan innebära ett onödigt tryck och en potentiell påverkande faktor till de observerade minskningarna av vissa jagade populationer av fåglar framför allt brunand, vaktel, tofsvipa, turturduva och sånglärka. ... Vi anser att naturskyddsorganisationer (wildlife conservation organisations) måste vara med aktiva i jaktfrågor och kampanja för jaktförbud för sårbara arter i de individuella länderna.
Jaktkritikerna jobbar hårt för detta men vi måste bli fler.


lördag 19 oktober 2019

Jaktkritik

Jag har just läst Barbro Lindgrens "Om fällor och flockdjur". Boken är en bagatell som skildrar hennes dagliga liv i byn på Öland där hon bor. Men hon berättar också om sitt förhållande till djur; hund, katt men också en mängd insekter, spindlar, myror och andra. Det som slog mig vara BL:s omtanke för att djur. Hon räddar spindlar, vårtbitare m fl från att dö beroende på vårt sätt att behandla oftast just insekter.
Tänk om alla människor hade samma känslor för djur ( och då också naturligtvis för människor) vilken bättre värld vi skulle leva i.

måndag 14 oktober 2019

Jaktkritik

Jag håller på att skriva en bok om de kritiska förhållandena som jag anser finns inom jakten. Det blir en bok som har sin utgångspunkt från vad jag har skrivit i mina bloggar men jag har försökt att sammanföra de olika delarna till en helhet. Jag hoppas att jag lyckats.
Jag har låtit en bekant, alltså en person jag känner men inte umgås med privat, läsa ett manus och den person var vänlig nog att tycka boken var lättläst och personligt skriven. Men det finns naturligtvis kritik. I ett ämne som jakt finns det två helt skilda förhållningssätt; den jag har och den som jägare har.
När jag skriver att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem så framhåller jägare och andra(!) att den kommersiella djurhållningen är värre. Jag brukar jämföra fängelser, tortyr och dödsstraff. Jag vet att de flesta grisar (jag diskuterar inte eko-kor och eko-grisar som jag tror de allra flesta kan anse har ett bra och naturligt liv) lever i stior där de aldrig kommer ut i friska luften men som jag förstår oftast numera får halm och bollar att sysselsätta sig med så att de inte ger sig på andra grisar och biter av svansarna på sina kamrater. Jag har svårt att tro att någon av dessa lider psykiskt då de inte vet om något annat liv. Jag tror att de som menar detta lever sig in i grisarnas situation och gör deras liv till sitt. Då är det naturligtvis outhärdligt. Jag har svårt att tro att grisarna kan tänka på ett annat liv som de aldrig sett. Korna har det bättre rent psykiskt. De får röra sig fritt. Visserligen på en begränsad yta men de kommer ut i friska luften och har mat och skydd då de känner att de behöver detta. Jah kan jämföra med de hundgårdar som många jägare har sina hundar i året om;  sommar som vinter.
Jag anser att den eventuella psykiska påfrestning som våra husdjur utsätts för är minimal i jämförelse med den tortyr som 100 000-tals djur utsätts för i jakten genom de skadeskjutningar som jakten innebär. Eftersom jakten dödar drygt 1 miljon djur varje år och skadeskjutningar är som lägst 10% så blir det oerhört många djur som blir fysiskt lidande bara för att en del personer tycker att det är ett nöje att döda djur=jaga. Hund behöver inte finnas direkt tillgänglig men ska kunna finnas på plats inom två timmar. Även om hund finns på plats bör inte eftersök påbörjas förrän efter en timme då man anser att det skadade djur lagt sig i  sk sårlega. Detta innebär att det dröjer flera timmar innan djuret kan hittas och slutgiltigt kan dödas. Detta kallar jag för tortyr. Allmän jakt är onödig. Skyddsjakt för att skydda privat egendom borde räcka.
Rätten till liv borde vara en universiell rättighet även för djuren speciellt då de flesta djuren inte konsumeras eller ger minimal med kött.
Köttkonsumtionen borde minska inte bara för klimatets skull utan för att 70% av markerna används till produktion av djurfoder. Endast 10 % av fodret blir ny energi i from att kött tex. Kan en växande befolkning på jorden ha råd med detta slöseri?

onsdag 9 oktober 2019

Jaktkritik

Intressant bok som recenseras i OBS i Sveriges radio i dag en 9 okt 2019.

OBS
Det är hög tid att vi på allvar börjar inse att vi är djur
Den känslomässiga insikten att vi är en art bland andra arter kan fortfarande vara svår att fullt ut ta in. Anna Thulin reflekterar över hur vi speglar oss i andra djur.

Lyssna!

söndag 29 september 2019

Jaktkritik

För närvarande pågår en utredning om jakttider och om de arter som ska få jagas. Detta kommer att sedan att ingå i Jaktförordningen. Det är naturvårdsverket som har utfört förslaget och sedan bjudit in organisationer och föreningar till diskussion om de förslag som har presenterats. Jag har haft kritiska synpunkter på de båda förslagen (däggdjur och fåglar) som jag presenterat här på min blogg. Till dessa diskussioner har bl a Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förening (Birdlife,Sverige som de nu löjligt har ändrat sitt namn till). Båda dessa föreningars representanter anser att de inte får gehör för sina förslag utan att delegationen som består av en mycket klar övervikt av jägarintressen är ointresserade att göra några eftergifter. Det är tveksamt om denna fördelning av delegationens medlemmar motsvarar den faktiska fördelningen av medlemmar i de olika föreningarna. Naturvårdsverket skickar sedan sitt förslag till regeringen som säkert godkänner det utan att ändra på något. Om en reservation från de som bevakar djurens rättigheter kan ändra på detta är mycket tveksamt. Hoppas att de försöker göra en uppvaktning av den ansvarige ministern Jennie Nilsson.
Ett liknande förhållande finns i de "Viltvårdsdelegationer som finns i våra län och regioner. Där är också jägarintressen väl tillgodosedda medan andra föreningar t ex Naturskyddsföreningen men även Djurens Rätt har representanter. De senare har nu tröttnat på att inte bli hörda utan alltid överkörda av majoriteten jägare så att de nu tänker lämna dessa delegationer i protest. Om det kommer att ha någon verkan på de som utser delegationsmedlemmar och antalssammansättningen i dessa återstår att se. Jag tror det inte. Tyvärr.

tisdag 17 september 2019

Jaktkritik

Jag har just passerat 50 000 besökare på min blogg.
Jag började så smått i sept 2008 och han då bara med 17 inlägg under året men om jag räknar med hela 11 års bloggande så har jag hålla på i 132 månader och varje månad har jag haft 380 besökare i genomsnitt.
Det ör ju löjligt lågt i jämförelser med "kändisar" men jag inbillar mig att mina bloggar är värda att läsa för ganska många och jag hoppas naturligtvis att du som läser bloggarna också sprider kännedom om att min blogg finns till dina vänner på andra sk sociala medier.
Ju fler som blir medvetna om jaktens avarter desto bättre.
Just nu pågår en beredning av de kommande jakttiderna som också innefattar vilka djur som ska få dödas och alltså inte enbart under vilken tid det är tillåtet att jaga.
De två som har möjlighet att representera djurskyddsaspekter från Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förening är där för syns skull och känner att de har ingen talan. Beredninge domineras stort av jägare- och ägarintressen (lantbrukare - skogsägare) och de är naturligtvis (?) ointresserade av inskränkningar i jakten.
Jaktkritikerna som inte har någon som helst dogmatisk inställning till jakt har inte fått vara med. Förmodligen för att föreningen är liten och enkelt kan nonchaleras. Självklart vet de på Naturvårdsverket att alla förslag som skulle föreslås av Jaktkritikerna vara till nackdel för jägarintresset.
Då jakttidsförslaget nu vill återuppta jakten på ekorre så skrev jag att jägare ansåg att ekorre var en jakt utmärkt för att introducera barn i jakten. Ekorre kan skjutas med salongsgevär som är tillåtet för yngre då tyngre vapen kräver licens. När jag försöker att hitta en referens till mitt uttalande hittar jag inget. Men i samband med ett inval av en medlem i Jägareförbundets styrelse så protesterar jägare i Norrbotten mot detta inval då personen hade agerat för fridlysning av just ekorre. (se min blogg 2 maj 2016). Ordföranden i Jägareförbundet motiverar invalet med att jakten ska ge mat eller skinn.
Uttalandet är intressant då många djur skulle fridlysas. Kråk- och måsfåglar, rävar, grävlingar m fl skulle tas bort från jaktförordningen men de som kommer med dylika uttalande tänker inte på vad förslagen skulle innebära. Det vore ju fantastiskt om fler skulle omfattas av förslaget.

fredag 13 september 2019

Jakkritik

Som jag redan tidigare skrivit om pågår en revidering av jakttiderna. För att fastställa dessa har Naturvårdsverket samlat ihop en delegation med framför allt folk från jägarorganisationerna och LRF och skogsfolk. Det är bara två föreningar som kan anses som försvarare av djurens rättigheter nämligen Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förening. Naturskyddsföreningen motsätter sig inte jakt och tillåter det mesta utom då gynnsam bevarande status hotas. Skillnaden är alltså obetydlig från jägarorganisationerna.
Jaktkritikerna har fått besked att Jaktkritikerna inte är välkomna. Det finns alltså ingen förening som till fullo kan argumentera för att färre djur ska dödas. Möjligen kommer SOF att ta upp frågor om jakt på enkelbeckasin och snatterand. Men det blir ju rent kosmetiska förändringar som jag tror jägarna kan godkänna om de får de övriga förslagen godkända.
Du som är intresserad av vilka förslag som framlagts kan läsa dem i min blogg där jag kommenterat förslagen både för däggdjur och fåglar.
Kom gärna med kommertarer. Feedback kan ge längs ner till höger.

onsdag 4 september 2019

Jaktkritik

Jakten på de 300 tillåtna björnarna är i full fart. I Västerbotten har en björn för mycket skjutits. Den som sköt den sista björnen är nu föremål för en utredning om grovt jaktbrott. Eftersom björnjakten är en s k licensjakt, alltså endast ett visst antal får skjutas så ska varje jägare förvissa sig om att han/hon har rätt att skjuta en björn. I dagens läge med mobiltelefoner är det lätt att ta reda på om och när en björn har skjutits. Det är därför möjligt att den jägare som sköt den sista björnen handlade olagligt men varför lägga ner polisiära resurser på en sån bagatell. Polisen ylar ju jämt om hur små resurser de har och hur mycket arbete de har. Prioritering kallas att arbete effektivt och välja de viktigaste fallen först.
Det enklaste vore att ta bort en björn i nästa års kvot eller att be ett gräns att avsluta jakten en björn innan licenskvoten är uppfylld. Beslutet är byråkrati av värsta slag.
Jag har följt licensjakten i många år och vet att kvoterna överstigs ofta men jag har aldrig tidigare hört att dessa överskjutningar har varit föremål för utredningar utan man har helt enkelt minskat kvoten året efter. Jag är fullkomligt övertygad om att kvoterna inte har något med verkligheten att göra. Ingen vet hur många björnar eller andra rovdjur vi har. Jag skulle gissa att Viltskadecentrets inventeringar med de variationsmått som anges är helt realistiska. Plus-minus en individ är det löjligt att haka upp sig på.

Skicka gärna en kommentar. Tryck på Feedback ner till höger

fredag 23 augusti 2019

Jaktkritik

Den svenska björnjakten har startat. Trots att endast 75 björnar av de 300 som får skjutas har redan tre jaktbrott börjat utredas.Två rör skjutna björnhonor med ungar och en björn med bröd imagen vilket tyder på att en otillåten åtel hade utnyttjas vid jakten. Att det finns så många oansvariga  jägare.
På radio togs björnjakten upp. Reporten frågade en rovdjursansvarig varför så många björnar måste skjutas men fick bara svaret att de var problem på kalvningslanden för renar. Men där kan ju skyddsjakt tillämpas. De flesta björnarna rör sig ju aldrig på fjällhedarna där renar kalvar. På frågan varför så många jägare skrattar när de dödat en björn fick hon aldrig något svar utan den rovdjursansvarige sa bara att många var speciellt utbildade med bra hundar. Blaha!

tisdag 20 augusti 2019

Jaktkritik

Jag har varit på Gotland en tid. På TV:s Östnytt fick jag höra att ett får hade blivit skjutet på norra delen av ön. Brottet klassades som skadegörelse men också som djurplågeri. Detta är intressant eftersom jag alltid tyckt att jakt är djurplågeri med alla de skadskjutningar som förekommer. Tyvärr, hade man ingen gärningsman varför ett eventuellt åtal inte kan göras. Det vore intressant att vet om åklagaren skulle försök få personen fälld för djurplågeri. Men det vi väl aldrig få veta.
Idag ser jag på Sveriges Radios hemsida att en jägare har skjutit en ko i tron att det var ett vildsven. Att jägare skjuter på djur utan att veta vad de skjuter på är alltför vanligt för att förvåna mig det minsta. Detta händer många gånger per år.











fredag 2 augusti 2019

Jaktkritik

I går hörde jag på radion att jägare hade sett sabotage på jakttorn både i Småland och Uppland. Sabotaget skulle ha syftat till att jägaren som klättrade upp i tornet skulle kunna falla ner då hen klättrade upp i tornet då stegpinnar var till hälften itusågade eller att tornet helt skulle falla samman då skakningar i tornet åstadkoms.
Jag vänder mig starkt emot dylika fasoner. Inget djur räddas på detta sätt. Jag skulle önska att de, som jag förstår uppriktiga djurvänner, ägnade sig åt politisk verksamhet. Det är ju faktiskt så att de djur som får dödas i jakt bestäms av våra politiker o riksdagen. Just nu pågår tillexempel en revidering av jakttiderna där bl a det föreslås vokal djur som ska få dödas i jakt.
Tänk om någon gjorde en "Greta Thunberg" (och helst 1000-tals)  och protesterade mot jakten framför riksdagshuset.
Det är inte bara lidande för djuren genom skadeskjutningar och stress med lösa hunder som driver djuren utan och att stora delar av de jaktbara arterna inte äts eller har kött för att rimligtvis laga en middag. Dessutom förlorar vi natur- och djurvänner mer än en miljon djur som vi aldrig får se när vi är ute i naturen och vill njuta av synen av våra vilda djur.

måndag 29 juli 2019

Jaktkritik

Jag har alltid undrat hur biologisk mångfald kan beskrivas. Det nedanstående är ett försök att förklara begreppet:

"Biologisk mångfald är ..." variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem."

Jag tycker att beskrivningen har brister. Ett litet område har helt naturligt en lägre biologisk mångfald. Dessutom är den biologiska mångfalden olika mellan olika geografiska områden. En zoologisk anläggning eller en zoologisk affär skulle kunna anses ha en stor biologisk mångfald. Men det skulle bli mycket missvisande. Endast naturliga områden bör ingå i begreppet.
Men jag tycker att man missar en väsentlig del i förklaringen ovan och det är att biologisk mångfald också ska innehålla individrikedom. Ett område med många arter men med få individer har naturligtvis mycket sämre möjlighet att överleva på sikt. För att det biologiska systemet ska kunna fortleva i hundratals år måste den biologiska mångfalden innefatta individrikedom.
Om detta handlar t ex hur många vargar vi ska ha i landet. Med det i riksdagen fastlagda antalet kommer inte vargarna att överleva i det 100 åriga perspektiv som anses behövas för att uppfylla begreppet "gynnsam bevarandestatus".

Därför måste jakten anses vara en risk på sikt. Med de nya jakttidsförslaget (se tidigare bloggar) kommer detta att bli än värre.

fredag 12 juli 2019

Jaktkritik

Härom dagen kom ett nytt nummer av tidskriften Jaktdebatt. Jaktkritikernas tidning för medlemmarna  (medlemskap 250 kr/år).
I tidskriften finns mycket att läsa men en artikel är intressant att kommentera I april i år beslutade riksdagen att införa licensjakt på säl. Tidigare har skyddsjakt tillåtits. Skillnaden är nu att sälar får skjutas utanför det tidigare området som hade begränsats till 100 m ifrån fångstredskap. Ifrån att ca 400 gråsälar hade fått dödats i skyddsjakten får nu 760 dödas i licensjakten vilket är ca 2% av gråsälstammen å¨ca 40 000 sälar. 400 knubbsälar får också dödas av de ca 15 000 som anses finnas på västkusten vilket är mindre än 3% av stammen och av vikare finns kanske 20 000 i Bottenviken varav 190 ska få dödas vilket är ca 2% av stammen.
Jakten kommer naturligtvis inte att påverka finkarnas fångster. Vem kan statistiskt visa att denna jakt har varit till gagn för fångstare eller minskad andel förstörda fångstredskap. De årliga slumpmässiga skillnaderna är självfallet mycket större. Införandet av licensjakten är en populistisk åtgärd för att tillfredsställa de mest högljudda men också mest okunniga kritikerna av sälstammarnas ökning. Som framhålls i artikeln är det andra mycket mer väsentliga orsaker till fiskbeståndens minskning i Östersjön som klimatförändringar, övergödning och överfiske genom trålning.
Det märkliga är att riksdagen tar ett beslut som Naturvårdsverket själva beskriver så här: "Det är svårt att bedöma konsekvenserna för yrkesfisket av eventuell licensjakt på säl i den mån jakten har populationsbegränsad effekt.... där skador uppstår kan det göra skillnad men det kan lika gärna vara verkningslöst om jakten sker någon annanstans.  Sälen kan röra sig över stora områden och licensjakten  kommer sannolikt i mindre utsträckning att riktas mot specialiserade individer på fiskredskap.  Detta visar hur trubbigt licensjakt kan vara som verktyg."
Licensjakten är alltså meningslös men drabbar sälarna oerhört svårt  med stort lidande då skadeskjutningarna med all säkerhet överskrider de procenttal som jägarna åstadkommer på land (15-30%)
Riksdagsledamöterna tänker aldrig själva utan trycker på på den knapp som de blivit tillsagda att trycka på!

söndag 7 juli 2019

jaktkritik


Det är alltid roligt att då rätt. Nedanstående mening skrev jag i min kritiska genomgång av de jakttidsförslag som kom från Naturvårdsverket för någon tid sedan. Vill du läsa hela mitt fördömande av förslaget så finns det här i min blogg om du letar.
"Skogsharen har gynnsam bevarandestatus enligt art 17 rapporteringen (april 2019)."
Även om skogsharen har gynnsam bevarande status finns det inget skäl till att den fortfarande ska jagas. Sedan 1990 har skogsharen minskat med mer än 90% om man studerar Jägareförbundets jaktstatistik. Det finns inget skäl till att jaga en art som så snabbt minskar utan att vi vet orsaken.
Nu har jag hört på radio att artdatabanken har ändrat hotstatus för skogsharen. Äntligen kan man ju utbrista. Jag hoppas verkligen att Naturvårdsverket och utredaren tar till sig uppgiften och fredar skogsharen från jakt. Allt annat vore nonchalant och verkligen stötande. Men utredningen visar så liten förståelse för djurskydd att det knappast är troligt tyvärr.

torsdag 4 juli 2019

Jaktkritik

Jag har just läst ut Kenneth Bengtssons utmärkta bok "Storlom i kök och fasan i grill - några fågelminnen från åren 1997 - 2018" som handlar om ett antal insatser för fåglar i nöd som Kenneth och hans medhjälpare har tagit hand om på rehabilitetsplatsen Spillepeng utan för Malmö.
Att ta hand om nödställda fåglar kräver kunskap och man måste ha tillstånd från Länsstyrelse, ha lokaler för ändamålet och veterinärkontakter. I boken finns flera tips hur man tar hand om fåglar och vart man ska vända sig. Det är alltså förbjudet att försöka rehabilitera en fågel själv. Det finns flera KFV-anläggningar i Sverige (KFV = katastrofhjälp för fåglar och vilt. Enligt hemsidan KFV-Riks finns ett 40-tal anläggningar.) Det är en fantastisk insatts som Kenneth och hans gäng gör. Tänk om alla vore så stora djurvänner som de på Spillepeng är. Då skulle vi inte behöva den stora jakt på skarvar, måsar, kråkor, duvor och andra fåglar som Kenneth räddar till livet. Stort tack till Kenneth och hans medhjälpare.
Men par kommenterer till boken är väl värda på den här bloggen. Kenneth berättar att "tunga dykänder" alltså ejder, svärta och sjöorre blir liggande på plana marken ofta invid trafikleder och inte kan ta sig därifrån om de flugit eller drivit in över land. Kenneth har flera fall där detta har hänt. I ett fall var det en svärthane som blivit liggande och som efter kontroll släpptes. Svärtan blev senare skjuten i Danmark men inrapporterad som sjöorre (sortand på danska). Jägares okunskap om vad de skjuter är tydligen internationell! Inte ens då de har fågeln i handen kan de artbestämma en fågel. Båda fågelhannarna är svarta med svärtan har vita armpennor och kraftigare näbb och är lätt att skilja från sjöorre även på långt håll. Svärtan är fridlyst i Sverige men förmodligen inte i Danmark som har ett betydligt högre jakttryck än i Sverige.
I sista kapitlet berättar Kenneth om en tam skata. Den var tam då den kom i Kenneths vård. Sedan kunna Kenneth följa den  nästa dag för dag i mer än ett år. Skatan hade ringmärkts av Kenneth och då var tam var det många som lästa av ringnumret och meddelade Kenneth som är en känd person i Malmötrakten. Som Kenneth framhåller blir kråkfåglar lätt tama och är oftast mycket trevliga varelser. Det var väl inte en slump att Oden hade två tama korpar som informatörer om vad som händer i världen. Kenneth skriver "... skator är alldeles fantastiska trevliga fåglar och sannerligen värda mer respekt än vad somliga, rätt många föresten, visar dem." De skjuts nämligen ca 30 000 skator i Sverige varje år (36 000 (2016/2017) 28 000 (2017/2018)). Men Kenneth varnar för att tämja kråkfåglar. De får tyvärr ofta ett brått och brutalt slut som jag med kännedom om den hänsynslösa jakten på kråkfåglar kan styrka.

lördag 29 juni 2019

Jaktkritik

Jag vet inte vad jag mest blir förlamad på i de förslag till nys jakttider som jag tidigare skrivit här på min blogg; är det uttrycket " I enlighet med riktlinjerna för jakttidsöversynen, baserat på strategi för svensk viltförvaltning ska jakt inte begränsas av omotiverade hinder, utgångspunkten är att jakt ska främjas. " eller de mycket förlängda jakttider för många arter. Båda sakerna måste fördömas och tas bort. De föreslagna förändringarna tar oss tillbaka till 1800-taler eller i alla fall före 1967 då en omläggning av att se på jakt genomfördes. Före 1967 fick man döda alla djur som inte var fridlysta och efter vände man på perspektivet så att allt var fridlyst utan det som fick jagas.Det är en krigsförklaring till oss som vill radikalt vill minska på den svenska jakten.
Jag kom att tänka på detta då jag nu läser Sven Lindqvists "Myten om Wu Tao-tzo". Jag har läst den förr 20-, 30-, 40 år sedan?  Jag känner igen delar men den ger mig mycket nu när jag läser om den. Boken handlar om "konsten", om Hesse, Proust och Musil, men också om Kina, Indien och Afganistan bl a. SL tar också upp ordet idyll och det är därför jag kopplar det till våra ojämlika möjligheter att vi har att förändra jakten i Sverige; vi djurvänner och jägarna.
Idyll innebär att alla tycker lika. Det finns inga konflikter, konfrontationer eller meningsskiljaktigheter. I alla djurgrupper finns konkurrens och revirstrider. Vi människor gör det oftast i diskussioner, dispyter och gräl. Men som SL framhåller är idyllen stillastående. Det finns ingen framtid, inget att längta efter eller hoppas på. Livet blir helt meningslöst. Alltså måste vi leva i ett konfliktfyllt samhälle. Men det säga att vi svenskar kan komma överens, att vi kan kompromissa. Men jakttidsutredaren har inga tankar på detta utan förklarar krig. Men hur kommer alla de som inte vill ha mången jakt (10%) av svenska folket och de mer än 60 % som ogillar jakt då jaktek "sker för nöje och spännings skull"  som all jakt innebär, för de som tycker om att döda djur. Vi blir inte ens inbjudna att delta i kommande möten där jakttiderna ska diskuteras.
Min kompromiss skulle innebär att all jakt som inte ger kött ska förbjudas. Alltså all rovdjursjakt och jakt på de allra flesta av fåglarna förbjuds. Jag har inte räknat hur många liv som skulle räddas men kanske 2/3-delar av alla djur. Detta skulle också innebära att flera 10 000-talas djur skulle slippa lida vid alla de skadeskjutningar som jakten innebär.
"Är det fred vi vill ha?" sjöng Thåström på 1970-talet. Mitt svar är NEJ!°  

lördag 22 juni 2019

Jaktkritik

För ett par dagar sedan var jag ute i skogen. Ibland har man otur. Jag råkade snubbla och föll så illa att jag måste ta emot mig med vänster arm. Detta innebar att jag skadade min handled. Först trodde jag att handen blivit stukad och att svullnaden snart skulle ge med sig. Men så visade sig inte vara fallet utan jag måste uppsöka en ortopedklinik. Det visade sig att det ena av underarmsbenen hade kommit ur led och benet måste dras till dess riktiga position. Tillsammans med en sjuksyster drog läkaren benet till rätta. Det gjorde jävligt ont trots bedövning. Tyvärr skadades säkert många muskler och jag har fortfarande ont och har svårt arr använda armen.
Men min situation har fått mig att tänka på alla de 100 000-tals djur som skadeskjuts varje år. Med de hagel och köttsår som skadorna innebär måste det vara ett oerhört handikapp för dessa individer. Rovdjuren har naturligtvis mycket svårare att röra sig och då svårare att finna sitt byte. De som livnär sig på gräs, löv och grenar får istället svårare att fly undan.
Att dö av svält och att bli tagen av ett rovdjur är det naturligaste dödssätten i naturen. Men att dö beroende att människan är fullkomligt onödigt. Dessutom blir det inte ett naturligt urval som det skulle ha blivit om alla djuren hade sin naturliga fysiska egenskaper i behåll. Ytterligare tillkommer en stor risk för sekundär förgiftning hos de rovdjur som äter de skadeskjutna djuren. En anledning till varför jakt bör begränsas till minsta möjliga skyddsjakt.

































m

tisdag 11 juni 2019

Här kommer tre sidor blogg. Bloggen visar min sågning av förslaget till nya jakttider för fåglar.
Har du några kommentarer så tar jag tacksamt emot dom.

Jag har nu tagit del av förslaget till fågeljakt. Jag är övertygad om att den övervägande delen av fågelvännerna i Sverige motsätter sig fågeljakt över huvudtaget. Detta av tre skal: den oacceptabla stora skadeskjutningen(se Viltrevy Vol13, nr 1 1985), det ytterst lilla utbytet av kött på fågel (https://www.spisa.nu/fakta/morkulla) och att de inte orsakar allvarliga skador.
Det här förslaget är hjärtlöst och hänsynslöst och den snytingen från Naturvårdsverket kommer inte att tas väl emot från oss fågelvänner. Med uttryck som "Enligt strategi för svensk viltförvaltning ska jakt inte begränsas av omotiverade hinder" och "kramsfågel" är vi tillbaka på 1800-talet då de flesta fåglar sköts och ansågs som mat.
Ytterligare kritik är att författaren innan förslaget framfördes ville ha synpunkter men när jag skickade in mängder finns inget av dessa med. Låt vara att de inte ansågs värdefulla men  förslagen borde ha kommenterats och avslagen motiverats. Kanske författaren inte huvud taget läste de förslag som kom in vilket jag förmodar är fallet. Nonchalant!.

Jakt är fråga om etik men också demokrati. Jägarna äger inte djuren utan djuren är en tillgång för alla som bor i landet. Utredningen tar ingen hänsyn till alla de som vill ha en individrik fauna  för många upplevelser i naturen och anser att de 100 000-tals skadeskjutningar som sker i jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Inget slakteri skulle få verka om slakteriet skadade 100 000-tals djur innan de dödades. Över 60% av de tillfrågade i en enkät (Kagervall, A., Sandström, C., Ericsson, G. & Ljung, P. 2011. Om svenskar inställning till jakt. Institutionen för vilt, fisk och miljö. Rapport 2011:1. SLU, Umeå) ansåg att jakt inte skulle få bedrivas om den skedde enbart för nöje och spännings skull. All jakt bedrivs av nöje och spänning. Ingen tvingars ut i skogen. Med hänsyn till att fåglar ge mycket litet kött och att flertalet inte överhuvud taget äts (eller kan ätas se nedan) ska fågeljakt inte bedrivas.
Förslaget saknar all hänvisning till forskning i sina förslag vilket gör att förslaget inte kan godtas.'
 Gruppvisa genomgångar av förslaget-
Gäss:
I den ovan angivna skriften visas att 80% (sic) av gässen skjutna på hösten hade hagel i kroppen. Efter nyår hade 50% fortfarande hagel i kroppen. Med all säkerhet hade alltså 30% av de skadeskjutna gässen dött under mellantiden. Det kan knappast vara de oskadade gässen som flugit iväg. Gässarterna allmänna populationsökningar beror på ökad tillgång till föda framför allt på vintern. Jordbrukets förändring har alltså förorsakat problemen som gässen skapar. I skriften  Elmberg, J. & Månsson, J. (red.) 2018 ”Fakta för förvaltare: gäss och svanar. Kunskapssammanställning om bete, övergödning, smittspridning och skyddsjakt.” finns bla följande meningar "Gäss och svanars påverkan på skördeutfallet generellt är mycket liten jämfört med den variation som orsakas av faktorer som nederbörd, temperatur och växtsjukdomar." "Få vetenskapliga studier har utvärderat effekterna av skyddsjakt. Tidigare studier av konventionell jakt antyder dock att skyddsjakt borde skrämma gäss från skadekänsliga grödor och även göra dem räddare för människor."
En viktig lärdom av dessa forskningsresultat är att jakt inte påverkar skördeutfallet kommande år. En mycket viktig faktor är att endast 60% av gässen överlever två års ålder (Ringmärkningsatlas 2005)  men endast 24% producerade en kull. Häckningsframgången ökar med ökande ålder men endast 10 % av populationen producerar 47% av hela ungproduktionen ((Lifetime reproduction success of Greylag Geese (Anser anser)  breeding in south Sweden Ornis sevcica 28: 39-47, 2018.) Jakt dödar alltså ytterst sällan de individer som reproducerar sig. Motmedlet mot skador av gäss på grödor måste vara att jordbrukare anpassar sin växtföljd till det som tidigare varit då gässen inte hade möjlighet att föröka sig så kraftigt eller att anse de skador som gässen åstadkommer är tolererbara i förhållande till de nuvarande odlingsmetoderna.
När jägarna inte kan skilja på det arter de jagar är det enda och enklaste sättet att förbjuda jakt på båda arterna. I detta fall ska bläsgås, som i Sverige är en tämligen sällsynt art, fridlysas så att inte den hotade arten fjällgås kan drabbas.
Författarens framhållanden av gässens träckande på åkrar som ytterligare en nackdel för gässen är löjeväckande med tanke på att jordbrukare strör ut 1000-tals tom naturgödsel på sina åkrar varje år.
Svensk fågeltaxering (http://www.fageltaxering.lu.se/resultat/trender/trender-standardrutterna) visar att både sädgås och kanadagås minskar signifikant (sädgås -8,1 P<0 -1="" kanadag="" nbsp="" och="" p="" s="">Dykänder:
OM jakt ska få bedrivas så ska jakten ge en rimlig mängd kött för familj eller sällskap. Dykänderna uppfyller inte dessa krav. (Ur Sven Nilsson, Skandinavisk Fauna. Fåglarna (1858) .Faksimilutgåva 1980.
 Alfågel: "Köttet blir smakligt om huden avflås och det ligger en dag i vatten eller mjölk, innan det stekes.
Ejder :  "Köttet är grovt och föga användbart"
Sjöorre: "Köttet är tranigt, segt och osmakligt men fjäder och dun förträffliga". SN omtalar också att "Katolikerna, som äta dem under fastan, då de av sin religions föreskrifter förbjudas att njuta annan köttmat än fisk".
Vigg: "Köttet skall vara mycket tranigt och osmakligt, ehuru det plägar vara ganska fett".
Småskrake: "Köttet är tranigt och ätes nästan endast av allmogen".
Storskrake: Av de nämnda födoämnen (fisk) måste skrakens kött bliva tranigt och osmakligt. Också ätes det väl endast av skärgårdsallmogen.
Enligt fågeltaxeringen minskar ejder (-2,6 P<0 -1="" d="" dandet="" forts="" knipa="" och="" p="" r="" ska="" skrake="" sm="" tta="" varf="">Kråk- och måsfåglar: (Ingår i den s k viltvården).
Som utredningsförfattaren framhåller äts inga av dessa fåglar och ska naturligtvis inte dödas. Inga vetenskapliga artiklar finns som bevisar dessa fåglars inverkan så att minskning av jaktbart vilt blir påtaglig. Snarare är jakten kontraproduktiv då dessa fåglar livnär sig på insekter och larver, mollusker mm. Råkjakten i Skåne den 10 maj måste betecknas som jakt under häckningstid vilken är förbjuden i EU:s fågeldirektiv. Jakten går ju till på så sätt att ungarna skjuts liggande i boet och ungarna säljs sedan till krogar i Skåne. Problemet är att kommuner ser mellan fingrarna och kallar
detta att jakten är "för undanröjande av sanitär olägenhet". Detta borde Naturvårdsverket låta domstol pröva för att få en juridisk bedömning om man kan låta döda ungar under häckningstid.
Kråkor minskar starkt (-1,3 P<0 -1="" -3="" d="" das="" dessa="" f="" glar="" gr="" havstruten="" i="" kan="" lika="" minskar="" mycket="" nbsp="" och="" ocks="" p="" r="" ska="" som="" sverige="" truten="" varf="">Simänder.
Förutom att kricka ska fridlysas på grund av dess litenhet och därmed oanvändbar som köttproducent och dessutom minskar (-2,5 P<0 -5="" 30="" all="" andjakt="" annan="" antal.="" antal="" bl="" blir="" bort="" bruk="" ca="" d="" de="" den="" det.="" det="" digt="" djuren="" efters="" endast="" enligt="" ett="" f="" fallit="" ffa="" ffats="" finns="" fler="" fr="" ftersom="" g="" gna="" hagel="" hamnar="" har="" hargs="" i="" iakttagelser="" inga="" inte="" intr="" jakt="" jaktlagen="" k="" kan="" kraftigt="" kroppen.="" ks="" lidande="" liksom="" man="" med="" men="" minskar="" n="" nder="" ner="" nnu="" norra="" oacceptabelt="" och="" omr="" on="" p="" r="" rbjudas="" registrerat="" rs="" samma="" sand="" ska="" skadeskjutna="" skadeskjutningen="" skjutomr="" som="" ssen="" straffbart="" studier="" sverige="" terfunnits="" till="" tr="" tt="" tter="" uppland="" usa="" utanf="" uts="" vattnet.="" vid="" viltvattnet="" vinglat="">Morkulla, enkelbeckasin och björktrast.
Alla tre arterna har naturligtvis ingen berättigat syfte som jaktbara arter. Alla arterna ger ytterst lite kött och som i all fågeljakt är sannolikheten stor för skadeskjutningar. Björktrast har minskat kraftigt -2,5 P<0 p="">Fasan och rapphöna.
Båda arterna införs eller odlas för jakt. Utan dessa åtgärder är det tveksamt om arterna skulle överleva i alla fall i jaktbara populationer. Inplantering av arter kan ifrågasättas. I boken "Den motvillige monarken" skildras en fasanjakt som kungen genomför med några vänner i Ungern (?). Efter att fåglarna skjutits och ligger döda på marken går jägarna därifrån utan att ta med sig bytet. Enligt boken för att fasanerna är bemängda med bly och därför inte går att äta.Jan Danielsson fann i SVT:s "Mitt i naturen" för flera år sedan ripor hopsamlade, liggande på fjällheden, lämnade kanske av samma orsak. Med tanke på att jägare rekommenderas att skära bort ca 1 dm runt kulhålen på älg innan köttet äts så skulle naturligtvis bortskärandet av centimeter stort dela av de små fåglarna kött innebära att inget blev kvar.
Dalripa, fjällripa, orre, tjäder och järpe.
All jakt är additiv, alltså ökar dödligheten utöver den naturliga. Glädjande nog har skogshönsen haft en stabil nivå de senaste 20 åren men dalripan har minskat signifikant (-5,5 P<0 100-tals="" 15="" all="" allvarliga="" allvarligare="" arealer="" att="" bekv="" blir="" d="" dandet="" de="" den="" derns="" desto="" det="" eliminera="" eller="" en="" endast="" enligt="" erfordrar="" extrem.="" f="" fallit="" fastnar="" feb.="" fr="" geltaxering.="" genoms="" ger="" h="" i="" individer="" inneb="" inte="" jakt="" jakten="" jaktens="" jakttiden="" jakttiderna="" jlig="" jligheter="" ju="" kan="" kas="" korrekt="" kunna="" kval="" l="" llor="" lugn="" m="" men="" mt="" n="" nga="" och="" ocks="" oerh="" om="" p="" parar="" parningss="" populationen.="" r="" rbjudas="" rd="" rda="" resl="" reslagna="" ret="" ripa="" ripor="" riporna="" ripsnarning.="" ripsnaror="" rovdjur="" rovdrift="" rslaget="" s.="" s="" senare="" sig="" ska="" ske="" sker="" skoter="" slutar="" sn="" snaran.="" snaror="" som="" song="" sten.="" stora="" svensk="" syftar="" ten="" tidigare="" till="" tj="" tta="" under="" upp="" vara="" verhuvudtaget="" verkan="" verkas="" verlev="" verlevt="" vilket="" vinter.="" vintern="" visat="" vrigt="" ytterst="">Ytterligare ett oacceptabelt förslag till jakttider. Skrota förslaget, GÖR OM! GÖR RÄTT!

Hans Ryttman
FD fd universitetslektor vid Stockholms universitet
(0768 - 44 95 44)


måndag 3 juni 2019

Jaktkritik

I dag hörde jag på Ekot att regeringen går på borgarnas "tillkännagivande" att införa licensjakt på gråsäl för fiskets skull. Landsbygdsministern var orolig för torskbeståndet. Ekot hade även talat med en forskare som menade att avskjutningen av gråsälen skulle ha liten betydelse och att torskens situation berodde på Östersjöns dåliga miljöstatus och överfiske. Landsbygdsministern litade på att Naturvårdsverket hade den vetenskapliga kunskapen vilket jag i hög grad ifrågasätter. Där finns inge professorer som just studerat sälars ekologi och jag tvivlar att det finns andra i Sverige med den kunskapen än den professorn som intervjuades.
Jag kan ju lägga dit det jag skrev om den föreslagna licensjakten på säl som förkom i det förslag till nya jakttider som Naturvårdsverket nu har kommit med.
9.För säl står följande:"Licensjakt ger följande fördelar:
Ökad möjlighet att kunna förebygga de skador som säl orsakar
Jakt med andra villkor och förutsättningar än skyddsjakt
Kunna reglera regionala bestånd
Tillgodose olika lokala behov
Ökad tydlighet i sälförvaltningen
Främja brukandet av sälen som en resurs
Ökat intresse för säljakten som jaktform
Minskad konflikt mellan människa och säl"
Med tanke på att 100 000-tals människor har fått lämna sina arbeten inom bl a teko, varv, stål, och skoindustrin och 10 000-tals jordbrukare har fått lägga ner sin verksamhet då lönsamheten inte varit tillfredsställande så tycks det märkligt att olönsamt fiske ska räddas genom att ett djur ska utsättas för djurplågeri genom en omfattande jakt. De ca 400 sälar som idag tillåts i skyddsjakten kan naturligtvis inte synas som ökade fångster för en enda fiskare. För att få en synlig påverkan på fångsterna måste säkert 1/3 av sälstammen (10 000 - 15 000 djur?)  dödas varje år.  Med tanke på att älgjakten skadeskjuter 14% varav 4% inte återfinns (Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 - 63. ) så kommer eventuell säljakt att skadeskjuta oacceptabelt många sälar. Det skulle verkligen klassas som "onödigt lidande" och vara straffbart enligt jaktlagen. De möjligheter som finns är att fiskarna kan ta ut de priser som kompenserar för de skador som sälar gör, skaffar sälsäkra fiskeredskap och/eller fiskar med rörliga redskap. Visserligen tycker de som jagar att det är ett nöje att döda djur men varför säljakt ska främjas är obegripligt.

fredag 17 maj 2019

Jaktkritik

För en gång skull kan man verkligen kalla denna blogg för jaktkritik.
Jag blev så upprörd när jag läste det förslag till nya jakttider för de kommande sex åren så jag skrev följande som jag skickat till GD Naturvårdsverket och samtliga ordinarie ledamöter i riksdagens Miljö o Jordbruksutskott. Det är långt så du har mycket att läsa. Inom citationstecken är taget ut förslaget direkt.
Jag ser gärna kommentarer till det jag skrivit.

Jag fick här om dagen Naturvårdsverkets förslag till nya jakttider för de närmaste sex åren. Det är en sorgligt, skrämmande och synnerligen känslokallt, hänsynslöst och skamlöst förslag.
Det är helt klart en jägare eller med starka jaktsympatier som skrivit förslaget och inte en neutral tjänsteman. Det är märkligt att en statlig tjänsteman kan skriva ett så uppenbart positivt utkast i så egna syften. (NV utkast förslag jakttidsändringar däggdjur till beredningsgrupp 190503).
Delar av förslaget är satta med citattecken.

Det är mycket som jag ifrågasätter i förslaget:
1. "Skogsharen har gynnsam bevarandestatus enligt art 17 rapporteringen (april 2019).
Det finns  en risk för att fältharen föder ungar under den föreslagna jakttiden. Då fältharen är en främmande art med riskklassning HI, 4/4 och nyetablering och spridning av främmande vilt i Sverige ska förhindras föreslås ändå  perioden."
Att hävda att skogsharen har gynnsam bevarande status som ett skäl till att den fortfarande ska jagas är helt utan kunskap om skogsharens situation i Sverige i dag. Sedan 1990 har skogsharen minskat med mer än 90% om man studerar Jägareförbundets jaktstatistik. Jägarna själva anser att deras avskjutning speglar populationens storlek. En seriös inventering borde klargöra skogsharens status. Det finns inget skäl till att jaga en art som så snabbt minskar utan att vi vet orsaken.
Fältharen kan knappast betecknas som"nyetablering". Fältharen har funnits i Sverige i 150 år. Vill Naturvårdsverket minska stammen ska naturligtvis ingen jakt på räv eller kråkfåglar förkomma. Det är mot gängse praksis att jaga under tid då ungar kan finns i bo och ska självfallet inte införas.
2. "För att kunna nyttja bävern som resurs och för att minimera behovet av skyddsjakt bör den allmänna jakttiden vara så lång som möjligt.
Nuvarande jaktslut ligger i nära anslutning till den tid då bäverns ungar föds och jaktslutet ligger i anslutning till när ungarna fortfarande är beroende av den digivande modern. Det finns jaktliga och förvaltningsmässiga skäl att jaga bävern så nära inpå nedkomsttiden som möjligt och merparten av jakten sker därför under de sista veckorna av jakttiden."
Min anmärkning under fälthare gäller också här. Jakttiden måste vara helt skild från den tid då ungar kan tänkas finnas. Inget annat är acceptabelt.
Bäver kan vara ett problem då fördämningar påverkar permanenta installationer exempelvis vägar men bävrar som befinner sig långt från dylika ska inte dödas utan problemet ska åtgärdas på plats (skyddsjakt ska tillämpas).
Märklig är också uttrycket "kunna utnyttja bävern som resurs". Är det någon som äter bäver (utom varg)? Ingen använder väl päls idag? Bävergäll anses vara ett obsolet läkemedel.
3."Vi överväger att förenkla tabellen.
Det kan vara möjligt att förlänga jakttiden i södra SE, vi undersöker detta med forskarna.
Eftersom vi behöver skydda fjällräven vill vi inte förkorta jakttiden i norra Sverige."
Det enklaste sättet att förenkla tabellen är att ta bort rödräv från listan på jaktbara arter. OM jakt ska bedrivas så ska jakten ge kött. Det är oetiskt att döda djur bara för att man har fördomar mot dem. Det är en förlegad tro att rovdjur påverkar bytesdjuren så att det påtagligt skulle minska. Jag vill erinra om duvhökens fridlysning som var mycket omdebatterad innan den infördes. Ingen påstår att fridlysningen av duvhöken har påverkat skogshönsbeståndet. Det är också påtagligt att rovdjuren inte inskränker bytesdjurens antal som exempel kan ju hänvisas till afrikanska nationalparker och Sarek med kanske Sveriges tätaste älgstam tack vare björn, järv och lo. då dessa rovdjur ger en optimalt anpassad bytesstam.
Dödandet av ca 70 000 rävar gör också oss djur- och naturvänner en skada i vår önskan att när vi rör oss i naturen få se levande djur. Jägarnas rättighet tar bort och begränsar vår rättighet att få naturupplevelser då vi besöker skog och mark. Vems rättighet väger tyngst; 250 000 jägare eller 2 500 000 djur-och naturvänner?
Fjällrävens tid som art i Sverige är begränsad med den klimatförändring som sker men tiden kan kanske förlängas med att hålla rödräven borta från deras revir. Även här ska skyddsjakt bedrivas.
4. "En aktiv jakt efter mård, likväl som efter andra predatorer, har visat sig ha positiva effekter för flertalet markhäckande fåglar och annat småvilt.
Mård specificeras här till skogsmård för att särskilja från den numera förekommande stenmården, dock i princip omöjliga att skilja vid jakt.
(Jakt efter mård bedrivs i viss mån riktad men också i samband med annan småviltjakt, till exempel efter skogsfågel. Ofta används samma hundar vid jakt efter mård som efter skogsfågel varför samma startdatum skulle vara lämpligt. Ytterligare kunskap behövs isåfall om ungarnas överlevnadsmöjlighet i augusti)." "Mården jagas dels för skinnet..."
Här kommer författaren av förslaget med ett obevisat påstående ("positiva effekter") utan att ange källa. Som statistiker är jag ytterst tveksam om någon kan bevisa ett dylika påstående. Det är oerhört svårt att bevisa att rovdjursjakt har positiva effekter på småviltstammar. Jag har under många år (sedan i början av 1990-talat) följt tidskriften J.Wildlife Management och där oftast funnit att jakt mot predatorer inte ger en additiv effekt på de bytesdjur som jägarna vill komma åt. Jag vill inte här gå in på de statistik problem (väder, vilka variabler man måste kunna kontrollera, olika områdens likhet mm) som en studie att jakt mot predator påverkar bytesdjuren. Du som vill ha en omfattande redogörelse om de svårigheter som finns återkommer jag gärna . Varifrån får författaren att skinnen används? Ingen bär väl päls? Vid en förfrågan på SCB finns ingen export av mårdskinn ( eller andra vilda djur) från Sverige.
5. Grävling föreslås kunna jagas 1 aug. - 15 feb. För det första ska inte grävling jagas överhuvudtaget. Grävlingens eventuella predation på markhäckande fåglars ägg är försumbar då fågelägg och ungar alltid har stor dödlighet. Ringmärkta vuxna fåglar födda samma år som ringmärkningen sker har >50% dödlighet. Dessutom finns ingen vetenskaplig studie som visar att grävlingen påverkar det jaktliga utbytet. Gamla fördomar ska inte styra ny lagstiftning. Då författaren föreslår jakt på vintern då grävlingen ligger i vinterdvala måste grytjakt bedrivas. Både Jordbruksverk och Veterinärförbundet har fördömt detta jaktsätt  som djurplågeri både för hund och grävling redan på 1990-talet och det jaktsättet ska förbjudas. Märklig är kommentaren att om grävling skulle upptäckas på Gotland så ska den anses som "främmande art" (tillsammans med mård och hermelin). Eftersom det är jägare som inför "främmande arter" till våra öar (vildsvin till Öland och rådjur på Gotland) så borde det vara vildsvin, fälthare och dovhjort/kronhjort som borde tas upp på denna lista. Vem och varför skulle någon ta över de rovdjur som nämns?
6."Ta bort skrivelsen om fredning av sugga som åtföljs av smågrisar
Nuvarande skrivning om att sugga som åtföljs av smågrisar är undantagen allmän jakt föreslås tas bort. "....."Jakttiden  för övrigt klövvilt är förvisso i större utsträckning anpassad till att ungdjuret ska klara sig självt om moderdjuret skjuts bort." Oavsett det är jägarmässig avskjutning, dvs att inte skjuta det förande hondjuret, vedertagen praxis bland jägare." ...."En jägare kan med nuvarande skrivning välja att avstå skott när det inte är fullständigt uteslutet att suggan har smågrisar. Det kan även vara svårt att skilja könen åt, vilket gjort att alla vuxna vildsvin är fredade. Det innebär att ett antal skottillfällen kan förloras." (Detta uttryck visar att det är en jägare som skrivit förslaget. Ingen annan använder ordet "skottillfälle" för att beskriva att ett djur ska dödas.)
...."Ett alternativ med enbart biologiskt perspektiv hade varit att utöka tiden under de fyra månader när majoriteten av vildsvinen grisar in. Detta kan inte anses realistiskt ur samhälleligt perspektiv med den skadebilds som finns. Kvarstår då att bibehålla, flytta eller helt enkelt ta bort nuvarande jaktstopp." Som författaren själv påpekar är förslaget att helt ta bord jaktuppehållet hänsynslöst. "Grundläggande för all jakt är att den skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande." Det "onödiga lidandet" som jakten skulle innebära då honan dödas och många ungar skulle bli ensamma måste elimineras. Åteljakt är nödvändig för att lättare komma åt vildsvinen. Men åtlarna måste städas omsorgsfullt då de inte används och utfodring av vildsvin måste förbjudas och straffbeläggas. Dessutom ska inte jakt på vildsvin inte få säljas då ägaren till dylika firmor vill ha täta vildsvinsstammar och då verkar för att vildsvinen ska vara "för många" för det övriga samhället. Problemet med vildsvin måste angripas på rätt sätt.
7. De mindre hjortdjuren regleras bäst genom att sluta att jaga lodjur och räv. Författaren nämner "kvalité i samband med jakten på rådjur. Författaren har naturligtvis inga kunskaper om t ex husdjursförädling men det går inte att titta på djur och välja "kvalité" på detta sätt. I Polan har under flera årtionden försök att genom jakt förbättra kronhjortars horn men det har aldrig lyckas. Det råder delade meningar om skånska kronhjortarnas status. Ingemar Ahlén anser i sin avhandling att formen på kronorna visar viktiga skillnader medan  Nils Ryman inte kan se några genetiska skillnader.
8. Våra rovdjur (se mård, räv och grävling) ska inte jagas. Skyddsjakt ska tillåtas på individer som orsakar allvarliga skador.
9.För säl står följande:"Licensjakt ger följande fördelar:
Ökad möjlighet att kunna förebygga de skador som säl orsakar
Jakt med andra villkor och förutsättningar än skyddsjakt
Kunna reglera regionala bestånd
Tillgodose olika lokala behov
Ökad tydlighet i sälförvaltningen
Främja brukandet av sälen som en resurs
Ökat intresse för säljakten som jaktform
Minskad konflikt mellan människa och säl"
Med tanke på att 100 000-tals människor har fått lämna sina arbeten inom bl a teko, varv, stål, och skoindustrin och 10 000-tals jordbrukare har fått lägga ner sin verksamhet då lönsamheten inte varit tillfredsställande så tycks det märkligt att olönsamt fiske ska räddas genom att ett djur ska utsättas för djurplågeri genom en omfattande jakt. De ca 400 sälar som idag tillåts i skyddsjakten kan naturligtvis inte synas som ökade fångster för en enda fiskare. För att få en synlig påverkan på fångsterna måste säkert 1/3 av sälstammen (10 000 - 15 000 djur?)  dödas varje år.  Med tanke på att älgjakten skadeskjuter 14% varav 4% inte återfinns (Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 - 63. ) så kommer eventuell säljakt att skadeskjuta oacceptabelt många sälar. Det skulle verkligen klassas som "onödigt lidande" och vara straffbart enligt jaktlagen. De möjligheter som finns är att fiskarna kan ta ut de priser som kompenserar för de skador som sälar gör, skaffar sälsäkra fiskeredskap och/eller fiskar med rörliga redskap. Visserligen tycker de som jagar att det är ett nöje att döda djur men varför säljakt ska främjas är obegripligt.
10. För ekorre och hermelin är texten nästan identisk, men för hermelin sägs att godkänd fälla finns.
"Den svenska populationen bedöms som livskraftig enligt Artdatabanken.  I enlighet med riktlinjerna för jakttidsöversynen, baserat på strategi för svensk viltförvaltning ska jakt inte begränsas av omotiverade hinder, utgångspunkten är att jakt ska främjas. Ekorrens skinn är en användbar resurs.  Jakttiden för ekorre togs bort i Sverige 2001 pga att få djur fälldes. Det fanns inte några biologiska skäl att ta bort jakten, eftersom omfattningen var så låg att effekten på populationerna var försumbar.
Det saknas idag typgodkända fällor för ekorre.
Arten jagas i Norge (under perioden 1 nov – 15 mars) och i Finland (under perioden 1 nov –28 februari). Den biologiska jakttidsramen är september - februari. Grannländerna startar alltså jakten när skinnen är en användbar resurs - skall vi harmoniera jaktstart och därmed resonemanget? Jfr Hermelin där grannländerna startar mycket tidigare."
Vem som formulerat riktlinjerna i "jakttidsöversynen" är naturligtvis en jägare. Idag löser ca 250 000 personer i Sverige jaktkort och 10% av Sveriges vuxna befolkning (ca 700 000 personer) att de är mot jakt och dubbelt så många anser att de är tveksamma till jakt; alltså tillsammans ca tio gånger så många som jägarna. Alltså få skulle hålla med om att jakt ska främjas och att jakt inte ska begränsas av "omotiverade hinder". Ekorre och hermelin är inte en "resurs" utan levande varelser. Att ekorre och hermelin inte är och inte har varit en resurs visar ju också det "att få djur fälldes". Det otäcka är att jägare anser ekorre vara ett lämpligt djur för barn att döda med salongsgevär. så att de blir intresserade av jakt i unga år. OM jakt ska bedrivas ska bytet vara en rimlig mängd kött som ska konsumeras. Inget annat är acceptabelt. Att hänvisa till andra länder skulle ju innebär att vi skulle ta till oss seder och bruk som skulle få absurda konsekvenser.
En jävig utredare har skrivit ett helt förkastligt förslag, okunnigt och utan hänsyn till djur och andra människors synsätt än det som jägare har. Kasta förslaget i papperskorgen! GÖR OM! GÖR RÄTT!
Mvh Hans Ryttman ((tel. 768449544)
FD fd universitetslektor vid Stockholms universitet
 

måndag 6 maj 2019

Jaktkritik

Jag har fått ett litet besked om vad den pågående diskussionen om den nya jaktförordningen ska handla om. Det verkar som om den enbart kommer att handla om älgjaktens omfattning och under vilka tider den ska ske. Alltså enbart det som jägarföreningarna vill ta upp. Ingen diskussion om varför jakten även ska innefatta djur som inte ger något kött eller orsakar allvarliga skottskador. Det är litet märkligt att Naturvårdsverket säger sig önska att fler ger sina synpunkter i utredningen då inget av det som vi kritiker önskar få diskuterat tas upp. Hittills har jag inte fått någon kallelse till något möte. Självfallet ska då mötet diskutera frågor som jag är intresserad av och att protokollet ska innefatta alla diskussionens argument.  En genomgripande förändring av jakten kommer inte att genomföras innan en folklig opinion mot jakten kommer att bli en valfråga. Vilket kommer att dröja.

Till något helt annat. Jag hittade för en tid sedan en gammal bok som lät lättläst och trevlig ""Humor på svenska. En rolig antologi" från 1980 samman ställd av Tage Nilsson Forum förlag. Boken innefattar texter  från 1700- talet och framåt. Texten jag tänker citera kommer från en novell skriven av Claes Lindskog (f. 1901) ur hans bok "Malört och vira". Jag vet inget om författaren eller när hans bok kom ut men jag kan tänka mig att den gavs ut på 1930-talet. Det har betydelse då det som skildras inte alls var olagligt på den tiden. Före 1967 var alla arter jaktbara utom de som var fridlysta. Efter 1967 är alla arter fridlysta utom de som är jaktbara.
Novellen heter Emil och hans sextioårsdag. Emil lever på att fiska och röka ål, som tydligen var oerhört mycket vanligare på den tiden då det står att han har hundratal rökta ålar i sitt rökhus. Jag hoppas att alla kan läsa skånska då texten får sin must av den genuint skildrade dialekten. Här kommer en liten del: "Ja, du unnrar kanske, hon jag kunne ha rapphyns mitt i sommaren - o jag ska säj dej då, att de samma unnra derikörerna. Men di fick unnra. Di begrep inte o di fråga mej flera gånger, hon i hondan jag hade fäed rapphyns i juli månad. Men jag bara myste, o Ellida, hon visste om de men hon sa inget, for i de fallet e hon som den värste spritsmugglare. men te dej kan ja si de - fast du får förstås inte låssas om ed. Ja du unnrar förstås! Jo ser du, dan före fölsedan så gick jag ud under kyssebärsträt me byssan, o den hade jag laddat me dunsthagel, o så satte jag nånna salvor mod starongarna oppe i träet. Där ble en per man , o behandlar man dom rätt, så blir di prissis som rapphyns. de lärde jag å greven den gången jag var jägare hos han. Du förstår starongerna e så mjuga i skinged , så när man tar dom mellan bägge hännerna mä brysted uppåd och bryter te, så lösnar de svarta skinged, o bå skinged o fjären följer mä..  O steger en dom sin, som Ellida gjort, me smör o tjocker grädde så kan ingen direktör skilja dom frå rektia rapphyns. Så var de me den saken!"    

söndag 28 april 2019

Jaktkritik

Det är val i Spanien idag (27/4-19). På radio hörde jag att det var betydligt fler partier i dagens val än vid de flesta andra val som hållits i Spanien. Det finns och i Spanien ett "Djurens parti" liksom i Sverige som syftar till att ... "föra in djurfrågor i politiken och verka för en mer miljö- och djurvänlig kött- och pälsindustri."
Enligt Wikipedia så fick partiet 4000 röster i riksdagsvalet 2014 och drygt 8000 röster i EU-valet samma år. Det finns enligt samma källa ungefär 15 partier som är större.
Jag förstår att ett så begränsat en-frågeparti inte få fler röster. Dessutom är jag förvånad över att inte partiet är mer radikalt. Det är dock möjligt att partiprogrammet är mer tydligt men det har jag inte läst. Det finns ju andra partier som driver en bättre djurhållning i riksdagen (MP) och (V) och med de små marginaler det kan vara fråga om i vårt hyperrättvisa valsystem så vore det bättre om röstarna på Djurens parti valde något av de nämnda.
Tyvärr vet jag inget parti som lyfter fram de allvarliga  djurskyddsproblemen inom jakten. Trots att ett par enkätundersökningar visar att 10% svarar "är negativ till jakt" 18% är "tveksam till jakt" och 54% "accepterar jakt" (vad skulle jag svara som accepterar jakt på älg och vildsvin?) så skulle ett "Antijaktparti" inte få fler röster än "Djurens parti".
Det enda jag kan tänka mig är att få en opinion mot jakt så att riksdagspartierna blir tvungna att diskutera och förhoppningsvis minska den svenska jakten.  

torsdag 18 april 2019

Jaktkritik

Jag har en diskussion med en gammal vän som då var medlem i styrelsen då jag var ordförande i Jaktkritikerna. Hen menar att våra husdjur (kor och svin) har det sämre än de jagade djuren. Jag menar att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Som jag också framhåller är det svårt att veta om graderna skiljer sig i helvetet. Hen framhåller att många grisar inte får tillfredsställa sitt naturliga beteende då de föds upp i sterila betongutrymmen där det inte finns ens ett halmstrå. Så är det nog men vilket psykiskt lidande har grisarna då de knappast vet om något annat? Dessutom nämner hen att hönor har hängts upp i benen utan att ha varit ens bedövade och att grisar och får har sållats levande. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och olagligt . Men människor gör misstag och det finns ingen verksamhet som är 100% felfri. Det är också mycket annat som är otillfredsställande i djurhållningen där korna i stor automatiserade hallar inte heller får sitt naturliga beteende tillgodosett. Transporterna är självklart ytterligare ett problem. Det enda vore nog att stänga alla slakterier men så länge som många vill äta kött, billigt kött, så måste de nog vara kvar. Det anses bli fler svenskar blir vegetarianer, alla fall delvis, men hur länge dröjer det innan svenskarna slutat att äta kött?
Mitt försvar för att jakten är ett större djurskyddsproblem är att jakten inte är nödvändig. Den berör endast några procent av den svenska befolkningen, den ger liten mängd kött beräknat på den hela populationen och framför allt den skadar 100 000-tals djur varje år. Många skadeskjutna djur eftersöks aldrig, t ex rävar och gäss där mellan 30 -60% av undersökta djur har hagel i kroppen och andra skador. Eftersök tar ibland många timmar då djuret för ligga i svåra plågor innan djuret kan avlivas. Eftersom 1 miljon djur dödas varje år i jakten och säkert 1000-tals djur måste eftersökas blir lidandet oerhört mycket större än de fåtal misstag som görs i slakterierna.Där anser jag att djurskyddsproblemet är mycket större i jakten än i slakten. Det psykiska välbefinnandet sett som naturlig beteende är självklart ojämförbart. Men att leva i naturen är inte helt utan problem, svält, torka, kyla, stora snömängder, stress under jakttid med hundar, skott och drevkedjor är andra stressmoment. Att leva som ett djur är ett talesätt som menar att förhållandena är ytterst torftiga och besvärliga. Så är et nog

Hur ser du på husdjurens situation i förhållande till de vilda djuren med tanke på den jakt som sker?

tisdag 9 april 2019

Jaktkritik

Naturvårdsverket har under våren tagit in synpunkter från olika håll för att få en uppfattning om vad föreningar och enskilda anser om jakt och jakttider för de närmaste sex åren. Jag har som enskild skickat in två förslag som kan läsas på länken " Naturvårdsverkets webbplats för jakttidsöversyn". Inläggen är inte namngiva vilket är naturligt då ju anonymiteten är viktig.
De olika förslagen ska nu bearbetas i en grupp bestående av de som har lämnat in förslag. Jag har inte själv blivit ombedd att komma och motivera men förslag men jag hoppas naturligtvis att de är så tydligt formulerade att det inte ska behövas. Men jag hoppas också självfallet att de ska tas zoo till diskussion vilket kanske inte blir fattet då jag inte får vara med.
Tyvärr tror jag att det blir som vanligt att jägarna får som de vill och att det inte blir någon förbättring för de vilda djuren.

tisdag 2 april 2019

Jaktkritik

Jag har under under alla år jag har försökt att minska den svenska jakten ansett att lodjuren ska vara helt fredade.Vid ett tillfället i början av 2000-talet fick vi ett stopp på lodjursjakten beroende på att den gynnsamma bevarandestatusen inte var uppfylld enligt EU. Margot Wallström som då var EU-miljökommisionär skrev då att inget av EU:s undantagsparagrafer kunde tillämpas för att motivera jakt på lodjur. Men detta lyckades regering och Jägareförbundet ändra på då en annan miljökommissionär kom på plats efter Margot Wallström. Nu får man jaga 100-tals lodjur med Art.16 §e:s lydelse "strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i Art 4 " (där lodjur ingår). Att under den paragrafen döda 100-tals lodjur är ju ett skämt!
Nu hör jag att i hela Norrbotten bara finns 13 familjegrupper kvar vilket är det lägsta antal som räknats sedan inventeringarna började för mer än 20 år sedan. Enligt expertis borde det var 32 för att en gynnsam bevarandestatus skulle råda. Enligt tjänstemannen på länsstyrelsen s¨berodde detta på "människan" (läs tjuvjakt vilket han troligen inte vågade säga) då födotillgången ansågs vara god.
Men tanke på att vargarna i västra Dalarna har försvunnit och dår forskare anser att detta endast kan bero på illegal jakt så undrar jag om inte all jakt på våra rovdjur ska förbjudas. Den legala licensjakten gör ju allt ännu sämre för vara stora rovdjur. Om all jakt skulle förbjudas så tror inte jag att tjuvjägarna skulle hinna med att döda både de som de nu illegal dödar plus den legala kvoten i licensjakten. Dessutom om tjuvjakten skulle bli större så var nog chansen större att få fast tjuvjägare. Kanske de mer justa jägarna också skulle agera då ju rovdjursjakt av många jägare anses spännande och skulle den försvinna så skulle dessa kanske också vara intresserade av att tjuvjägarna skulle försvinna genom t ex att bli  dömda att förlora sin vapenlicens. Det vore en "nåd att stilla bedja om."

torsdag 28 mars 2019

Jasktkritik

Jag läser böcker, som bekant. Nu läser jag en författare som inte många unga personer har hört talas om; Somerset Maugham (8174 - 1965). Jag läser en samlingsvolym tryckt 1953 och därför står det en del nu mera otydbara ord som "nigger" eller "svarting" när personerna talar om en del människor. Men jag rekommenderar verkligen Maugham trots han nu nästan 100 åriga skriverier. Läs framför allt han noveller. Det har oftast en poäng på slutet, rolig eller tänkvärd och ibland både och.
I romanen "Bortom all ära och redlighet" förkommer en Dr Saunders som ser på människorna han träffar med ett dolt löjes leende över sina läppar. Har ser människornas löjlighet, uppblåsthet, förljugenhet och liv på illusioner. Han själv ha förlorat sin legitimation (av en anledning vi aldrig får veta) men hjälper alla fattig och rik i Kina dit han har flytt. Och är skicklig och har mycket att göra.
Om honom står det "Han tyckte inte om att döda levande varelser och han hade varken lust för jakt eller fiske. Han gick så långt, inte av något annat skäl än att han ansåg att varje varelse hade rätt till sitt liv, att han hellre strök undan en moskit eller en fluga än han slog till den."
Tänk om fler ville leva efter hans idéer.  

onsdag 20 mars 2019

Jaktkritik

Jag är en gammal man som fortfarande läser böcker och lyssnar på radio som du som läser min blogg regelbundet känner till.
Nu har jag läst Gunnar Wetterbergs "Träd - En vandring i den svenska skogen" (Bonniers 2019). Boken är en bred historisk berättelse om hur det gick till när Sverige blev en skoglig nation och senare hur skogen utnyttjas på de mest olika sätt under århundraden.
När skogens aktörer ska presentera sig själva så tar jakten alltid upp en betydande del av deras s k good-will. I Gunnar Wetterbergs (GW) bok lyser jakten med en påtaglig frånvaro. Jakten är inget uppslagsord i registret men på några få håll dyker jakten upp. Märkligt vore det annars men som sagt men mycket mindre än jag väntat mig.
GW använder sig av tre lexika Brunners från 1789, Cnattingius från 1894 och Håkansson red. (2000) och gör jämförelser. Endast i Brunners lekikon finns jakten med och då med ett kapitel om rovdjurens skadliga verkan. Märkligt, tycker jag, finns detta inte med i Cnattingius lexikon trots att rovdjuren i slutet av 1800-talet var mycket hatade och jagades till utrotnings gräns. Cnattingius är mycket mer inriktad på skogen som värde och bekymrar sig för alla de insekter och svampar som utgör ett verkligt hot mot träden. Trots mångfalden av artiklar i Håkansson lexikon verkar inte jakten finnas med.
När GW i kapitlet "Mulen marodörer" diskuterar det utbredda användas av skogen som näringskälla för boskap och kommer in på älgen så finns det litet om jakt. Brunner är orolig för tjuvjakten som han anser kommer att leda till utrotning av älg och hjort. Våra hjortdjur har ju trots allt klarat sig utmärkt; till och med så bra att de nu blivit ett problem för skogsägare. Framför allt är det älgen som ställer till problem. Få skogsägare vill plantera tall då älgen på vintern gärna äter unga tallar och förstör dess tillväxt. Men även kronhjortens gnagande av barken på unga granar utgör på sina håll ett stort problem. Det märkliga enligt mitt sett att se är att skogsägarna tillåter så stora populationer. Men enligt GW så är älgen värdefullare än att kosta på en inhägnad för en tallplatering. Man sätter gran istället även om marken skulle vara mer lämpad för tall. Jag kan tycka i min okunnighet att skogen skulle vara mera värd än några kilo kött och problemet skulle ju minska om jägarna tillät fler vargar. Men de nuvarande ägarna behöver ju inte bry sig om skogen om 70 - 80 år då den unga skogen, som är mest skadas, ska avverkas. Jag hoppas att staten och att bolagen har bättre framförhållning.
Men jag måste avsluta med en historia  som GW relaterar. "Under några år brukade jag gå drevkarl . Med stora öron lyssnade jag på de äldre jägarnas skryt, skrönor och smågnabb. Så småningom lärde lärde jag mig att det fanns en skiljelinje. De som hade bössa var jägare, vi som gick på linje ofta skogsbrukare.
Och en dag brakade det loss. småland var äntligen på väg ut ur skabbens år. Ändå sköt en av jägarna med hur han snart skjutit samman en rävpäls åt sin fru. Då blev en av bönderna så förbannad att han vevade med knytnävarna.  -De är ju de enda som håller efter rådjuren . Hur ska jag få ha mina plantor ifred?"
Därefter skriver GW: Fler vargar och rävar skulle hjälpa , men det är knappast en tillräcklig åtgärd. Avskjutningen borde öka kraftigt.
Jag skulle vilja se både och.  

onsdag 13 mars 2019

Jaktkritik

Jag hör på radion att många däggdjur minskar kraftigt i Australien. Det anses bero på rävar och förvildade katter. Nu försöker man rädda de utsatta djuren genom att inhägna dem i parker och uppmana kattägare att ha sina djur inomhus.
Jag har just också läst en bok om "extinct birds" som är många på vår jord. Ytterst är det vi människor som orsakar denna förödelse. Sen kan man ju alltid skylla på , råttor, katter, svin, getter och kaniner. På alla små öar i Stilla havet, Indiska oceanen, Västindien m fl platser är naturligtvis de införda djuren den sekundära orsaken men människan den primära. Men många andra åtgärder har varit kanske det mest förödande nämligen förstörandet av biotoper genom uppodling av mark för åkerbruk och nedhuggning av skogar. Många av de ö-häckande fåglarna har naturligtvis varit extremt dåligt anpassade för rovdjur då de varit markhäckande med dålig eller skakat flygförmåga och dessutom haft mycket små populationer.  Märkligare är ju de tre fågelarter i Nordamerika som helt försvunnit; vandringsduvan, karolinapapegojan och eskimåspoven. Alla tre arterna hade stora populationen som räknades i miljontal men genom en hänsynslös jakt lyckades man utrota alla arterna. Det är sant att man inte sköt den sista av dessa arter men populationerna tycks ha blivit så små att någon social struktur försvann och gjorde att dessa arter inte kunde överleva. När det gäller eskimåspoven kan också möjligen sjukdomar ha spelat roll.
Orsak och verkan (dos-respons) är oftast mycket svåra att utreda och det är aldrig bara en orsak. En orsak kan ha större påverkan än en annan men även detta kan vara svårt att utreda. Det krävs god kunskap inom alla områden. Jag har exempel på jägare som hävdar "det finns inga älgar i Värmland numera eftersom så många vargar tillåts" varefter länsstyrelsen uppmanar jägarna att skjuta fler älgar (400 fler) för att älgarna är "för många". Jag antar för att skogsbruket inte ska ha för stora problem. Här är naturligtvis den subjektiva bedömningen förkastlig och goda inventeringar mer tillförlitliga.
Det finns andra men inte lika allvarliga förutfattade meningar. Jag har just avslutat ena uppsats om katter visavi fåglar. Katter tar fåglar men hur många? Det finns personer som hävdar att katter i Sverige är ett problem då de dödar 15 miljoner fåglar varje år.  Jag hävdar att det är mindre än en tiondel av denna skattning. Att 15 miljoner fåglar dödas av katter i Sverige använder sig av en undersökning i England där man dessutom påstår att fåglar bara tar hen hälften av antalet de dödar. En uppgift som naturligtvis bara är en gissning som ju inte har med vetenskap att göra. Jag grundar min skattning på uppgifter som ringmärkningen har tagit fram i Sverige. Min beräkning visar att som högst dödar katter 0,5 - 1 miljon fåglar I Sverige.
Vill du läsa min uppsats så hör av dig så skickar jag mitt manus till dig per e-post!

tisdag 5 mars 2019

Jaktkritik

Då och då tar radioprogrammet "Filosofiska rummet" upp och diskuterar relationen människor och djur i olika aspekter. Senast i söndags (går att lyssna på sr.se/play). Nu behandlades frågan om människan kan förstå djur och tvärsom; kan djur förstå människor. Två personer diskuterade detta, en filosof och en konektionsforskare. De var överens om att svårare begrepp som sorg och skam är det svårt att tro att djur visar men glädje och misstämning är troligare. Djur har mer egenskaper än vad vi förut vetat som t ex att de kan förutse händelser, alltså har framförhållning i sitt beteende.
Med tanke på att djur har fler egenskaper som vi förut ansåg endast människan hade tog frågan upp vår behandling av djur r ex slakt. Men här tycker jag att panelen var svag. De uttryckte endast att det var viktigt att djuren hade det bra. Räcker det med att de har föda, vatten och en skyddad miljö där de inte utsätts för rovdjur eller kyla? De flesta av våra husdjur lever inte ett "naturligt" liv. De husdjur som vi har idag har ju aldrig haft ett "naturligt" levnadssätt. Men att röra sig fritt och äta den föda de hittar saknar de kanske. Jägare framhåller ofta att de djur de skjuter har haft det bästa livet, just beroende på denna frihet. Men de har ju också utsatts för svält, ogynnsamt väder kanske törst och rovdjur. Dessutom tillkommer ju jakten som skadeskjuter 100 000-tals djur varje år. Jakt är inte nödvändig. Ingen behöver äta kött. Dessutom skjuts ca 1/3 av alla djur trots att de inte tas tillvara för konsumtion eller andra ändamål. En annan aspekt på jakten är att de mer än 1 miljon djur som dödas varje år tar bort och minskar våra upplevelser då vi, naturvänner,  är ute i naturen. Jag har svårt att förstå att jägarnas intressen ska gå för våra rättigheter att få se och uppleva vilda djur i naturen.

onsdag 20 februari 2019

Jaktkritik

Nu har jag flyttat från mitt lantliga läge till den stora staden Uppsala. Det tar mycket tid att flytta och ännu är jag inte färdig och det finns mycket att ta reda på. Därför har det dröjt med att skriva något på den här bloggen men ett par saker vill jag ändå ta upp.
För ett par dagar sedan var det ett program om tjuvjakt på stora rovdjur uppe till diskussion i radio. "Alla" äe naturligtvis överens om att olaga jakt måste fördömas. Men jag har en känsla av att många jägare ser med tillfredsställelse att den illegala jakten fortsätter. Enligt programmet gör ca 600 anmälningar om olaga jakt varje år men få åtalas och ännu färre fälls för sitt brott. Brotten är oerhört svåra att bevisa då de sker ute i ödemaken och det är ett litet gäng som sköter den olagliga rovdjursjakten. En god vän som för många år sedan arbetade med miljöbrott som polis ansåg att tjuvjakten var de svåraste brotten att bevisa och få till rättegång och sedan fällande domar. Det finns en tystnadskultur här liksom i de yrkeskriminella kretsarna. Samtidigt är det ett sammansvetsat gäng kanske bara 4-5 personer som självklart aldrig "golar". Men de bor naturligtvis någonstans och de som känner dom vet nog vad de sysslar med. Men "tjallar" man blir man utfrusen och vill man kunna bo kvar är det bäst att tiga, om man nu inte sympatiserar med de som tar lagen i egna händer.
Man talar om motsättningarna mellan stad och land(bygd). Men när de som bor på "landet" inte respekterar demokratiska politiska beslut så kan man undra om de ska ha de kommunala bidrag som gör att de överhuvudtaget har möjlighet att bo klar. De flesta är inte kriminella och det är ju orimligt att straffa dessa för att några tjuvskyttar förstör de svenska rovdjursstammarna men de som känner till vilka de är borde inse att städerna är en förutsättning för landsbygdsborna och försöka göra rovdjuren till en upplevelse och anse att de mycket väl kan dela med sig av älgar och rådjur till rovdjuren. Förhoppninsvis tänker ungdomen mer progressivt  och avstår från jakten.
Det andra uppgiften som jag hörde på radio var att ett par veterinärer föreslog att den s k viltförvaltningen skulle etikprövas i de nämnder som finns i länsstyrelserna. Det borde ju självklart då djuren skjuts med bedövningspilar innan de förses med GPS-sändare. Det märkliga är att det inte redan görs en etikprövning. Djuren klarar sig bäst utan människans klåfingrighet. När människor börjar interagera med djuren kommer alltid något/några djur till skada eller dör.

tisdag 5 februari 2019

Jaktkritik

Jag blir ofta förundrad då jag hör hur litet människor vet om vilda djur. För en tid sedan fanns en varg i Tierp som sköts för att den ansågs vara ett hot mot de människor som bodde i ett närbeläget radhusområde. Man sköt skott men vargen sprang inte iväg. Detta är en vanlig reaktion speciellt som vargen nu hade ett byte i närheten. Forskare har visat att vargar inte är speciellt rädda för höga ljud utan om man vill höga vargarna skrämda och mer skygga måste skottet efterföljas av en smärta som t ex då man skjuter med en gummikula (används ju också vid demonstrationer). Om man velat få bort vargen skulle man naturligtvis gått mot vargen. Vargar är inte farliga. Vargar har inte dödat någon människa på mer än 200 år trots att vargar har varit fler än de nu är idag.
Det finns en skrämselpropaganda som jag utgår från att många jägare älskar att sprid för att de ska få en större acceptans för sin jakt på varg. Det varar ha spritt sig så att många tror att om det har siktas en var några kilometer från en plats så ska man hålla sig inne. Det senaste är att barn i en skola inte fick gå ut då en varg siktas i Blekinge. Jag är övertygad om att inge barnen denna oro är mer skadlig än att de fått vara ute och leka på sina raster. När ska vi få en sansad och sanningsenlig kunskap om vargen och dess farlighet?
Ett ytterligare exempel på människors märkliga rädslor som inte har något som helst skäl för sig är de som har blivit rädda för några mindre skygga rävar. Nu verkar det som om kommunens styre önskar att någon jägare avlivar räven (rävarna?).
Det verkar alltför få som får vettig information om våra djur och kunskapen om vår natur verkar inte finnas. Men har man föräldrar och lärare som inte kan något så blir ju och är man aldrig intresserad av att lära sig mer så blir man nog ängslig för att som man inte vet något om. Utomordentligt sorgligt!
 

måndag 28 januari 2019

Jaktkritik

Jag fortsätter att skriva till Naturvårdsverket.

Jag är självfallet medveten om att jakttidsutredningen endast är till för att justera just tider vissa arter ska få jagas men frågan borde väckas om inte andra etiska och andra människors intressen borde diskuteras.
Jakt är ett nöje. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur. Vi vet genom de få undersökningar som jag refererar till nedan att 100 000-tals djur skadeskjuts. Även om de värdefulla djuren eftersökts så hittas inte alla. Vid älgjakten så eftersöktes 17% men 3% återfanns aldrig (se nedan).
De flesta andra djur sår gå med sina skador med de handikap som detta innebär. Jägarna själva anser att större skjutskicklighet erhålls då jägarexamen krävs för vapen licens. Men då 11-åringar och en jägarexamen kan klars av på tre dagar är det knappast troligt. Dödade människor i samband med jakt har under de senaste åren (2007 - 2016) legat mellan 1-2 (medel 1,4) / år vilket tyder på att hänsynen inte har blivit bättre. Skadeskjutningar borde betraktas som djurplågeri. Jakt är ju inte nödvändig. Men man skadeskjuter ju inte av vilje. (Även om jag hört att det finns jägare som skjuter på rävar så fort de ser dem; dör de är det bra, skadas de duger det också.) Man kan ta bilkörning som ett annat exempel. Alla bilförare som orsakar olyckor blir dömda i olika grad beroende på svårighetsgrad.
Der enda sättet att minska djurens lidande i samband med jakt är att minska antalet jaktbara arter. Jag har ju tidigare tagit upp de arter som inte konsumeras.
Jägarna äger inte de vilda djuren. Jakten dödar fler än 1 miljon djur varje år. Detta inskränker oss natur- och djurvänner att få se vilda djur när vi är ute i naturen. En mycket stor del av upplevelsen att vandra i naturen är just att få se fåglar och djur. En mycket liten del av svenska folket förstör alltså många människors upplevelser. Dessutom är många människor rädda för att gå ut i skogen för att plocka svamp eller bär när det är jakttider. Jägarna önskan att få många skottillfällen får inte vara ett mål.
Endast arter som ger acceptabelt med kött ska vara jaktbara.

Referenser: Englund,J.1979. Skelettskador hos räv.Svenska Jakt 1979/3. 160 - 163
Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 - 63.
von Essen,H.&Ericsson,G.1999. Älgjakten och skadeskjutningen under den första älgjaktsveckan 1998. Viltformum 2.
Jönsson,B., Karlsson,J. & Svensson,S. 1985. Bean Goose (Anser fabilis) wintering in Sweden. Swedish Wildlife Research nr 3, Vol.13.