Jaktkritik

I DN den 24 dec finns ett reportage om jägare som ”räddar vilda djur från svält”.
Jägarnas skenhelighet och dubbelmoral är monumental!
Det enda de vill är att ha fler djur att skjuta på. Svält är naturens sätt att reglera storleken på populationerna och är därför ett minimal lidande. Däremot är jakten med dess 100 000-tals skadskjuta djur ett oerhört lidande som är helt onaturligt.
Ett mycket gott råd till jägarna. Sluta utfodra djuren och sluta jaga! Djurens lidande minskar då radikalt.
Dessutom vinner man att de alldeles för stora vildsvinsstammarna, som gör allvarlig skada, minskar.
Se även vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Förra veckans jakthändelse var ju meddelandet från Naturvårdsverket om att 27 vargar skulle få dödas. Fler än 10 000 jägare lär ha anmält sitt intresse för att jaga varg.
Vilken blodtörst och rovdjurshat!!
Jakten strider både mot Bern-konventionen och EU:s art- och habitatdirektiv. Naturvårdsverkets beslut kommer naturligtvis att överklagastill EU. Vi får hoppas att det drivs till EG-domstolen och att Sverige döms till dryga böter. Tyvärr är det vi skattebetalare som får betala . Det borde vara de riksdagsledamöter som röstade fram förslaget som skulle det. Förmodligen blir det inga fler jakter om en ny regering kommer till makten. Den nuvarande regeringen bryr sig varken om människor eller djur.
Men jag vill önska alla mina blogg-läsare en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR.
Läs även vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

För ca 14 dagar sedan publicerade vi i Aftonbladet en debattartikel som gick ut på att jakten är Sveriges största djurskydssproblem. 100 000-tals djur skadskjuts varje år i Sverige.
Det enklaste sättet att minska skadskjutningarna är att fridlysa alla de djur som inte tas tillvara, är utan jaktligt intresse (framför allt de flesta fåglar) och djur som minskar i antal t ex tjäder och orre.
Förutom en mängd nya medlemmar som var glada att hitta en förening som gjorde något åt jakten fick vi även många uppmuntrande inlägg. Men tyvärr också en mängd meningslösa kommentarer från jägare. Det är verkligen beklagligt att det inte går att få jägare att diskutera alla de avarter som finns inom jakten. Alla påhopp är av slaget "Du har aldrig varit ute i skogen", "Du vet inget om jakt" "Gör något åt världssvälten i stället" men även att räv måste jagas för att fjällräven skall kunna överleva. Detta är något vi aldrig motsagt. Skyddsjakt skall vara tillåten men varför skall man jaga räv i t ex Småland har jag aldrig fått någon förklaring på.
Det verkar verkligen som om vi trampat på en öm tå. Det skall vi fortsätta med!
Se gärna hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Forskare på Grimsö vill fånga lodjur med följande avsikter:

Förväntat resultat:
- uppskatta utdöenderisker vi olika populationsstorlekar och förvaltningsstrategier
- beräkna predationstakt på rådjur och ren, samt lodjurets betydelse för järv (renkadaver)
- beskriva kolonisationen av södra Götaland
- utvärdering och kvalitetssäkring av lodjursinventeringar

Totalt 80 lodjur ska infångas och förses med sändare.

Fångstmetoder:
- lofällor (modell Grimsö, Värmlands tunnelfälla av sågat virke)
- helikopter
- träande hund
- fotsnara
Sändare:
- radiosändare på halsband (fullvuxen)
- epoxiinbakad sändare, cylinder 3,5 x 10 cm, inopereras i bukhålan (växande individer)
- transponder injiceras under huden 2 x 10 mm på ungar 4-8 veckor.

Jag tycker att man kan ifrågasätta hela forskningen på dessa lodjur. Vi kommer aldrig att få veta om de fångade lodjuren är ett slumpmässigt urval av populationen. Är de inte det, blir statistiken inte möjlig att utvärdera. Möjligheten finns ju att de fångade djuren är de som är mest utsvultna, mest orädda eller lättast att fånga av någon annan anledning. Dessutom är det få djur som kommer att undersökas vilket ger stora standardavvikelser vilket i sin tur ger statistik som är mycket osäker. Detkommer inte heller att finnas någon kontrollgrupp som kan ge svaret på om de fångade djuren är avvikande eller ej.
Dessutom vet vi att lodjuren tar många renar och orsakar samerna stora kostnader. Detta har Naturvårdsverket försöka att åtgärda genom att ge stora avskjutningskvoter till delar av renbeteslanden. Detta för att minska lodjurspredationen på renar men samtidigt behålla lodjurspopulationens storlek genom att inte tillåta jakt i utbredningsområden. Nu visade det sig att jakten 2009 inom renbetesområdena inte utnyttjades. 16 lodjur av de 100 som tilldelats sköts inte. Varför kan man fråga sig.
Vad vill forskarna att deras undersökningar skall leda till. Om det visar sig att lodjuren inte gör så stor skada skall då jakten på lodjur minska. Knappast. Lodjuren kommer inte att tolereras inom renbetsområdena. De är inte ursprungliga i fjällvärlden utan är skogsdjur. De har genom in intensiv jakt trängts upp till fjällen. Jag tycker att lodjuren mycket väl kan minska i antal i renbetesområdena men att då samerna skall acceptera varg, som ju har ren som bytesdjur och tillhör den samiska kulturen. Detta skulle underlätta varginvandring till vårt huvuvsakliga vargutbredningsområde. Dessutom skulle järven som många gånger lever på av andra rovdjur fällt byte också skulle bli tillgodosätt, vilket ju var en av de saker forskarna skulle undersöka.
Den övriga forskningen som berör lodjurens påverkan på rådjur är enligt min mening inte mer än ett uppdrag från jägare som vill leda i bevis att lodjuren är en allvarlig konkurrent till jägarna själva. Enligt min mening skall inte jägarna bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt. Därför skall lodjuret fridlysas i skogslandet.
För att komma till den etiska kommitens ställningstagande så måste de sätt som föreslås för följandet av lodjuren inte tillåtas. Det lidande som djuren utsätts för kan inte vara försvarligt med tanke på forsknings usla utformning och grumliga avsikter. Dessutom är fångstmetoderna inte djurvänliga då stora stressmoment ingår i alla sätten.
Skall lodjuren studeras bör spårning vara det bästa sättet. Man får ett mer slumpmässigt urval och djuren är helt opåverkade av människor. Med spårning får man också snabbare och tydligare kunskap om lodjurens jakt och bytesdjur. Metoden är troligen dyrbarare och mer tidsödande men bättre för djuren. Men studierna inskränker sig då bara under tiden snö finns tillgänglig vilket naturligtvis är en nackdel.
Se gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Jag har fått ett par kommentarer till min artikel i Aftonbladet och det jag skrivit på bloggen. Kommentarerna är alltid anonyma vilket jag tycker är fegt. De som skriver vågar tydligen inte stå för det man säger. Varför förstår jag inte. Skrev de ut sitt namn och e-postadress så kunde de få ett direkt svar.
Nu kommentarar jag ett par. Lodjursjakt i renbeteslanden har jag aldrig motsatt mig utan tvärs om ansett helt riktig. Det har jag skrivit om. Lodjuren har blivit upptryckta av jakt till fjällen där de inte varit naturliga. Men jag har också hävdat att samerna måste acceptera varg som har renar som sitt naturliga byte. Detta är också betydelsefullt för järven. I en överskommelse med Naturvårdsverket accepterade också sametinget detta. Men enskilda samer skjuter vargar illegalt. Alltså inga lodjur i renbetsmarkerna men dock vargar.
De som bjuder ut mig på jakt för att se hur bra jägarna tar hand om djuren vet inte att jag har sett jakt pågå. Läs gärna en tidigare blogg om andjakt. De siffror på skadskjutning som jag framför talar ett annat språk. Jag är övertygad om att många jägare är skickliga men de skadskjutningstal som jag redovisar tyder på att många inte är det.
I Aftonbladet har 260 kommentarer inkommit. De är naturligtvis av olika kvalitet. De är både positiva och negativa till det jag skriver. Men jag får aldrig någon bra förklaring på varför jägarna skall vara de som får bestämma den svenska faunans sammansättning. Någon kommentar menar att någon annan skulle "samhället" inte acceptera. Varför inte "samhället" skulle acceptera någon annan framgår inte.
Lär gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I förra veckan visade TV9 tydligen ett program om jaktsafari i Afrika. Jag har inte sett programmet men det skulle tydligen handla om att jägare reser till Sydafrika för att skjuta djur som är uppfödda i inhägnade hägn enbart för att bli troféer. Enligt Hans Kronbrink i DN anser han " verksamheten är svår att kalla jakt". 250 dollar får man betala för ett vårtsvin och mellan 70 000 - 100 000 dollar för en noshörning.
Jag har mycket svårt att förstå kritiken. Varför är det mer förkastligt att betala 200 kr för en uppfödd fasan eller 240 för en uppfödd gräsand i Sverige? Är det för att man får kött av de sistnämnda i stället för en trofée? Människors preferenser är ju så olika och jag kan inte uppröras över att de skiljer sig när det gäller jakt. I Sverige finns det åtskilliga vilthägn där hjortdjur och vildsvin har så liten yta att röra sig på att de måste utfodras. Jakten inom dessa vilthägn är helt kommersiell men har den fördelen att alla djur som skadskjuts på ett mycket lättare sätt kan återfinnas då ytan är begränsad. Jag skulle kunna tro att denna jakt som är ledd av erfarna jaktledare är mycket bättre än den allmänna jakt som sker ute i våra öppna skogar.
I Afrika minskar ju denna troféejakt trycket på en inhemska faunan t ex noshörningar vilket måste vara till en fördel för faunan i stort. Jag hoppas naturligtvis att jakten sker under erfarna jaktledares uppsikt allt för att undvika skadskjutningar som är jakten stora etiska problem.
Se även: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I ett nummer av en lokal gratistidning (Mitt i Söderort) finns ett stort uppslaget reportage om fasanjakt utanför Uppsala. Jag kan fråga mig varför detta skall vara infört i denna lokaltidning. Men hur som helst i reportaget skildras en fasanjakt som utförs av 10 personer och tre hundar. Fasanjakten kostar 900 kr plus 200 kr för varje skjuten fasan. Dessutom kostar geväret 40 000 kr så det är ju ett överklassnöje. För det här är verkligen den sämsta av alla jakter. Den är fullkomligt onödig. Fasanerna är uppfödda i burar tills de sätts ut i augusti och skjuts i oktober. Är man mycket sugen på fasankött skulle man mycket billigare och mycket mer humant föda upp dem som höns. Nu föreligger det stor risk för att skadskjuta någon fågel. Detta berörs i slutet av artikeln där jaktledaren får utgjuta sig över vilken medkänsla han har för viltet. 

Men jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Varje år skadskjuts 100 000-tals djur. Skulle all den meningslösa jakten som denna fasanjakt förbjudas skulle djurens lidande och plåga minska drastiskt. 

Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I fööra veckan hörde jag på radio att jägarna i Norrbotten ville kunna åka skoter när de jagar lodjur. Visserligen framhölls att lodjuret inte skulle skjutas från skotern men lodjuret skulle tydligen uppspåras och kanske upphinnas med skotern. Anledningen var att jägarna ansåg den myckna snön försvårade lodjursjakten.
Ofta undrar jag hur en del jägare är funtade. Ingen hänsyn till de vilda djuren tycks existera. När det är mycket snö har också lodjuren det besvärligare och behöver all den ro för att kunna överleva vintern och då skall de slippa hetsas av jägarnas framfart. I Norrbotten gör inga lodjur någon skada. Norrbottensjägarna kan ju inte ens skylla på att lodjuren tar "deras" rådjur.
Jag hoppas verkligen att Länsstyrelsen i Norrbotten avvisar jägarnas krav.
Lodjuren gör ingen skada och skall fridlysas! Lodjuret är ett av våra vackraste djur och som svenska folket en gång röstat fram som vårt nationaldjur.
Sluta jaga lodjur!
Se också vår hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/

Jaktkritik

Jag fick en kommentar till en av mina bloggar som skrev om att några jägare hade varit ute på vildsvinsjakt i juni men skjutit en älg. Glädjande nog hade dessa jägare ställts inför rätta och dömts till 7000 kr i böter för att de jagat älg under en otillåten månad. Som personen i kommentaren skrev, blir man ju livrädd då man hör att jägarte inte kan skilja vildsvin från älgar. Det inträffar ju nästan varje år att jägare skjuter varandra eller andra skogsvandrare ibland t o m med dödlig utgång.
Detta är ju ett mycket allvarligt problem i alla fall i jämförelse med de "felskjutningar" som är legio när jägare är ute på fågeljakt. Åtskilliga fridlysta fågelarter skjuts men i dessa fall då dessa jaktbrott påtalas väljer alltid åklagarna att lägga ner åtalet. De anser att domstolarna inte kommer att fälla jägarna då det är alltför svårt att kräva att jägarna skall kunna skilja de olika arterna åt. Dödandet av fridlysta arter är inget litet problem utan förekommer i stor utsträckning. Jag vet om ett flertal fall där jägare har skjutit toppskarv (fridlyst) i stället för storskarv, sädgås (fridlyst i länet) i stället för grågås, snatterand (fridlyst) i stället för gräsand och skogsduva (fridlyst) i stället för ringduva o s v.
Det enda sättet att bli av med denna kriminalitet är att förbjuda all fågeljakt. Fågeljakten står också för en alltför stor skadskjutningsprocent för att den skall kunna betraktas som acceptabel.
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I går läste jag en liten notis om att bilisternas skyldigheter vid viltolyckor skall skärpas vid årsskiftet. Idag har man skyldighet att rapportera om djuret är skadat eller dött men från årsskiftet måste man ta kontakt med polisen även om man bara sammanstött med djuret. Syftet med lagen är att minska djurens lidande.
När kommer myndigheterna på att även jakten måste i grunden reformeras. Jakten är idag Sveriges största djurskyddsproblem. Det första och enklaste för att skydda djuren mot lidande och plågsam död är att minska antalet jaktbara arter. När genomförs detta?
Läs även hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

När älgjakten kommer i gång i början av september i norra Sverige och i oktober i södra Sverige råkar alltid björnarna illa ut. Så fort som en älgjägare ser en björn skall han / hon tydligen alltid skjuta.
Enligt tidningsuppgifter sköts elva honor med ungar vilket är förbjudet och tio björnar påsköts men sprang i väg från platsen bara i Jämtland vilket är drygt 14% av hela kvoten (70 björnar). I Västerbotten och Gävleborg eftersöktes tre björnar per län och en hittades död. I Västernorrland hade man sju eftersök men fann att de alla var bommar.
När personal från länsstyrelsen i Jämtland har besiktigat björnar som fällts finner man att de skjutits med 4 - 5 skott vilket tyder på att skotten tagit dåligt och björnen plågats. En björn hade ett veckogammalt skotthål genom kinden vilket tyder på att den skjutits rakt framifrån, vilket är mot alla rekommendationer.
Ordföranden i Jägarnas riksförbund (alltså inte Svenska Jägareförbundet) menar att det är statens rovdjurspolitik som är skulden till de dåliga skotten! Att inte ta mer ansvar för sina skott är oerhört svagt! Men han menar att jakt vid åtel som förbjöds 2001 skulle lösa problemet med skadskjutningen. Men risken är att honor med ungar låter ungarna vänta i skogen medan hon själv går fram till åteln och där kan bli skjuten. Dessutom menar Naturvårdsverket att björnarna kan bli sk "problembjörnar" som söker mat i människors närhet.
För övrigt borde inte björnjakt förekomma. Den gör ingen allvarlig skada och de eventuella björnar som kommer nära människor i byar kan ju skyddsjagas och inte de som fredligt går långt från hus och hem, vilka är de som faller för jägarnas kulor.
Se vår hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/

Jaktkritik

Jag har de senaste gångerna skrivit om den andjakt jag och min sambo blev vittne till fredag för 10 dagar sedan. Nu när jag bläddrar i gamla papper för att söka något helt annat så hittar jag en skrivelse till Naturvårdsverket från 2002 av en person PO Östergren som "har arbetat med utbildning inom jakt, viltvård samt vapen mekanik, tester mm i ca 25 år". Varifrån jag fått skrivelsen vet jag inte men den är intressant i "andjaktssammanhang".
PO Östergren skriver: "Vi måste omgående få stopp på den importerade och oetiska jakten som består av jakt (läs slakt) på utsatta och inmatade änder i så kallade viltvatten som ofta är EU finansierade lerdammar som vid jakt omringas av jägare, ofta från företag som betalar stora pengar för detta "nöje". Här är skyttarna ofta oerfarna och otränade och det tillsammans med att det skjuts med stål hagel vilket enligt min mening omedelbart skulle förbjudas, leder till mängder av skadskjutna fåglar. Dessa jakter är tack vare sin tillgänglighet mycket lättare för en jaktmotståndare att upptäcka än det som sker i skogen."
En förståndig jägare som tycker precis som jag. Men vad sker i skogen som vi vanliga medborgare inte får se?
se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Innan föreningen bytte namn från Hänsynsfull Jakt till Jaktkritikerna hade vi en enkät bland medlemmarna där vi ville ha förslag på nytt namn till föreningen. Då förekom flera förslag där "nöjesjakt" ingick t ex föreningen mot nöjesjakt. Jag har alltid varit mot detta eftersom jag anser att all jakt som sker är nöje för dem som utför jakten. De lägger ner tid (semesterdagar kanske) och pengar på gevär, skott och bilkostnader till jaktområdena. Vem kostar på allt detta om det inte ger nöje eller kanske mer korrekt tillfredsställelse.
Det är för mig helt främmande att det ger tillfredsställelse att döda djur. Även om jag vore köttätare (vilket jag inte är) skulle jag ha svårt att döda djuret själv. Slaktandet vid våra slaktfabriker kan säkert ifrågasättas då djuren utsätts för stress både vid transporten och vid väntandet innan avlivningen sker. Men få djur tror jag plågas som vid de otaliga skadskjutningarna som jakten innebär. Men det vi inte ser tänker vi inte på. "Ur öga ur sinne" lär något ordstäv lyda.
Men för att återkomma till min förra blogg (den 6 okt) så kan jag undra vilken tillfredsställelse eller "nöje" som marodörerna hade vid sin "andjakt". Enligt en anställd vid Hargs bruk kostar varje and 240 kr vid jakten. Jag uppskattar att det var ca 25 personer med vid jakten och jag uppskattar att ca 100 gräsänder togs omhand efter bomardemanget av skott under ca 15 minuter. Varje persom fick alltså fyra gräsänder á 240 kr vilket alltså blir ca 1000 kr för jakten som pågick allt som allt kanske en timme med uppställning runt viltvattnet, ihopsamlandet av änder och återsamling till bilarna. Sen kanske var och en av sällskapet hade en eller två timmar bilresa hem och ditfärd. Var ligger nöjet i en dylik "jakt"?
Dagen därpå gick jag och min sambo runt viltvattnet för att se om någon skadad and syntes till (det gjorde det inte men kan ju ha legat i vassen). Men däremot flög 10-12 änder vettskrämda från viltvattnet på säkert 50 m håll då vi närmade oss. Här hade verkligen änderna stressats!
Läs också vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Jag har i tidigare bloggar berättat att jag bor på sommaren nära Hargs bruk i nordöstra Uppland. Hargs burk har sedan en längre tid sålt jakt på sina stora ägor. De har på ett flertal ställen viltvatten och ett stort vilthägn på ca 2 km2 med dovhjort och vildsvin. I viltvattnen sätter Hargs bruk ut små gräsänder i augusti inköpta från någon uppfödningsanläggning. I viltvattnen får sedan gräsänderna växa till till dess jakten skall ske.
I fredags då jag var uppe för att stänga huset för vintern blev jag vittne till hur denna jakt sker. Inne i vårt hus hörde jag och min sambo plötsligt en verklig kanonad av skott kommande från det viltvatten som ligger närmast vårt hus. När vi gick ut och bort mot viltvattnet möttes vi av jägare som kom bärande på gräsänder och såg en flakvagn bakom en bil fylld med gräsänder och en flakvagn som påbörjats att fyllas. Jag uppskattar att antalet skjutna var ca 100 gräsänder. Kanonaden som vi hört pågick kanske en kvart och under tiden måste flera hundra skott ha avlossats. Vi såg också på vägen till viltvattnet flera vettskrämda gräsänder flyga från viltvattnet. Som jag förstår stod jägarna (kan dessa verkligen kallas jägare?) runt viltvattnet och sköt på de flygande gräsänderna.När gräsänderna flög åt ena hållet möttes de av en skur av skott från hållet de flög mot och ingen stanns fanns det någon möjlighet att komma undan.
Vi hade hört jaktsignalen att sluta skjuta när vi var på väg mot viltvattnet. Men när vi gick förbi viltvattnet såg vi en jägare som kom och bar en flaxande and i halsen: När min sambo sa till jägaren "Den lever ju" fick hon svaret jag håller på att döda den! Detta är djurplågeri! Hittar jägaren en skadskjuten and måste den avlivas så fort som möjligt t ex genom att skära av halsen. Att låta anden leva som här i flera minuter måste vara staffbart.
Viltvattnet är ca 2,5 ha och har alltså en diameter på ca 500m. Eftersom viltvattnet är starkt igenväxt finns stora vassruggar av framför allt kaveldun. Det måste vara omöjligt för de apporterande hundarna att finna alla de påskjutna gräsänderna. Jag undrar hur många skadskjutna gräsänder som blev kvar i viltvattnet.
Se också hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/

Jaktkritik

I förra veckan var jag ute på ringmärkning på Svenska Högarna tillsammans med en jägare. Självfallet blev det en del diskussion om jakt men denna man med stort fågelintresse och kunnighet visade sig ha mycket lika åsikter om jakten som jag. Han jagade älg men numera inte så flitigt som tidigare. Han är pensionär sedan flera år.
Han tog kraftigt avstånd från de jägare som bär t-skirts med Nolltolerans och ett varghuvud i ett kikarsikte. Det finns alltså en hel del fanatiker och tyvärr tror jag inte att de är få bland jägarkåren även om det är några som tar avstånd från dessa fundamentalister.
Enligt mitt sällskap ute på ön är skadskjutningar ett stort problem då många jägare är för dåliga skyttar. Man skjuter i fågelflockarna i stället för att sikta på en ensam fågel i utkanten av flocken. Man skjuter på för långa avstånd och har inte övat tillräckligt innan jakten. Jägarexamen är kanske avlagd sedan 20 år och därefter är man endast ute och jagar några få dagar på året. Det ger inte den säkerhet som fordras. Jaktprovet som de flesta jägare måste göra innan älgjakten kan göras om tills provet godkänts; alltså tre, fyra fem gånger! Hur går det då när älgen kommer? Uppenbarligen behövs mer utbildning av de flesta jägarna.
Mitt förslag att minska antalet arter som får jagas är det snabbaste och mest effektiva sättet för att minska djurens lidande och plåga vid skadskjutningarna måste snabbt komma tillstånd.
Se även hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/

Jaktkritik

Jag har alltid ansett att man måste "sopa rent framför egen dörr" innan man klagar på andra och har synpunkter på hur andra beter sig. I Sverige finns många avarter inom jakten som jag och medlemmarna inom föreningen "Jaktkritikerna" arbetar för att avskaffa.
Men jag är klart medveten om att förhållandena för många djur är avsevärt mycket sämre i många andra länder. Det är naturligtvis utomordentligt att de uppmärksammas internationellt som t ex de vidriga djurtransporterna som skedde (sker?) i Europa. Jag tycker inte heller att all jakt är lika usel. När många anklagar Norge för dess vikvalsjakt replikerar de (valjägarna och dess hantlangare) att Sverige minnsan tillåter jakt på 100 000 älgar. Men älgjakten är motiverad då älgarna annars skulle orsaka alltför många trafikolyckor och förstöra än mer skog än vad de nu gör. Vikvalarna gör ingen skada och harpuneringen är en mycket grym avlivningsmetod. Det kan dröja minuter innan valen dör av mycket svåra inre skador. Valjakten borde förbjudas just av den grymma avlivningsmetoden.
Varför jag tar upp dessa frågor i denna blogg beror på att jag läste i dag (DN 17 sept 2009) om Kinas tortyrliknande former för att få ut galla (!) ur björnar som hålls fängslade i minimala burar och töms på galla flera gånger per dag. Dessa björnar kan hållas i dessa minimala burar upp till 20 år! Gallan används som potensmedel (vilka galna män!), schampo och te. Gallan kan tillverkas helt syntetiskt och dessutom kan gallan fås från kogallor efter det att korna slaktats. I artikeln verkar det som om de kinesiska myndigheterna har stängt de värsta "gallfarmerna" men mer återstår tydligen.
Jag läste också en notis i Kulturen i dagens DN där en filmare Louis Psihoyos i sin film ("Viken") skildrar "den årliga, ljusskygga, masslakten av delfiner i den lilla japanska staden Taiji". Filmaren säger "Japanerna kommer att bli chockade av att få veta hur delfinerna slaktas, att de säljs som valmat och skolmat trots att de är fulla av kvicksilver". Han hoppas att den nya japanska regeringen skall ändra på denna slakt. Hoppas det.
Läs också hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/

Jaktkritik

Jägareförbundets statistik över dödandet jaktåret 2007/2008 finns nu att ta del av på Jägareförbundets hemsida (se forskning): Något som däremot inte finns med är avskjutningen av den s k fria fjälljakten av småvilt (ripor framförallt men även tjäder, orre, hare, räv mm).
Efter många telefonsamtal och letande på hemsidor tillhörande tre länsstyrelser som ha hand om denna jakt har jag kommit framtill att jakten har minskat betänkligt framför allt i Norrbotten. Från att ha varit omk 35 000 dödade ripor (dal- och fjällripa) 2003 - 2006 så var det endast ca 6 000 förra året. Glädjande på ett sätt men jag antar att det inte beror på att jägarna har tröttnat på sin jakt eller att det är färre som jagar utan att antalet ripor minskat. Nu vet man om att riporna fluktuerar i sina numerärer men att jakten som enligt vetenskapliga undersökningar står för ca 30% av dödligheten måste inverka på sikt.
I år har enligt uppgifter i tidningar Jämtlands län förbjudit ripjakt då riporna är alldeles för få. Tidigare år har dock inte Jämtland haft någon nedgång i avskjutningen. Den har legat konstant på 10 000 - 12 000 ripor per år.
Det finns två problem med ripjakten som sällan diskuteras. Jakten sker på uppflygande fågel och många skadskjuts vilket innebär stort lidande för fågeln. Dessutom blir de skadskjutna fåglarna som inte hittas av de apporterade hundarna ett lätt byte för rovdjur som sekundärt förgiftas av blyhaglen. Sådana förgiftningar har konstaterats i flera fall och då har det gällt rovfåglar. I fjällen lever jaktfalk, pilgimsfalt och kungsörn vilka alla är fåglar med hög bevarande status. Ett förgiftningsfall av dessa arter är ett helt i onödan. Ingen ripjakt är nödvändig. Endast ett nöje för perversa personer som tycker om att döda. Låt inte jägarna bestämma hur den svenska faunan skall se ut.
Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Citat ur DN: "Sareks björnar hotas av en omfattande illegal jakt på renskötarnas område." Det uttalandet förekom i SVT-dokumentären om björnen Rapa och anmäldes till Granskningsnämnden för radio och TV. Argumentet var osakligt och diskriminerande, tyckte Svenska samernas riksförbund och ungdomsförbund. Men Granskningsnämnden fria SVT "eftersom uttalandet inte riktar sig mot någon tydlig part".
Eftersom jag nyss läste en uppsats från Naturvårdsverkets forskningsstation i Grimsö där de i ett forskningsprojekt visade att 75% av den illegala lodjursjakten skedde i Sarek och 25% i Bergslagen är det väl inte otroligt att även den illegala björnjakten är omfattande.
Märk väl att jag inte heller antyder att det är samer som tjuvjagar. För några år sedan blev några höga chefer på Vattenfall dömda för att ha jagat älg illegalt i Sarek. Men mycket tycks försegå i det tysta i vår stora nationalpark till nackdel för våra stora rovdjur.
I dag läser jag om en jägare som skjutit en älg i tron att det var ett vildsvin! Nu åtalas han för jaktbrott då han jagat älg under otillåten tid. Jag har som ornitolog många gånger hört talas om jägare som inte vet vilka fåglar de skjuter på eller tror att det är helt andra arter. Men fåglar är betydligt svårare att artbestämma en älg och vildsvin.
Med en så dålig artkännedom är det väl enklast att ta ifrån jägaren licensen och geväret. Så okunniga jägare skall inte få röra sig i skogen.
Se vår nya hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/

Jaktkritik

Sedan sist har jaktsäsongen börjat och med den en hel del att skriva om.
Länsstyrelsen i Jämtland har beslutat att ställa in ripjakten i år då riporna inte anses vara tillräckligt många för att tåla jakt. Naturligtvis blir det ett ramskri från jägarna. "Då måste vi åka till andra län för att jaga". Vad då måste? Vad är det för en obetvinglig lust att döda som dessa jägare känner? Det finns ju en stor bredd i människans psyke och dessa jägare måste definitivt ligga i den mest extrema kanten. Kanske de skulle ta sig en funderare på varför 9,3 miljoner andra människor i Sverige inte känner denna lust.
På Gotland har ett antal jägare sett till att inplantera rådjur. Nu har de förökat sig att de är en trafikfara som Gotlands kommun och länsstyrelse måste gå ut och varna bilister för. Jag har alltid vetat att jägarna har en oansvarig "svans". De allra flesta jägarna är ansvarstagande och korrekta i sin hobby men alltför många är rent kriminella. De skjuter fredade djur, använder förbjudna fällor, söker inte skottskadade djur och som på Gotland fört in djur sominte skall finns på ön och därmed orsakar allvarlig skada.
Enligt tidningslöpsedel ( enl. Leif GW Person) har jägarna nu också sett till att vildsvin förts in på Gotland. Var går gränsen för jägarnas ambitioner att få jaga utan tanke på de allvarliga skador som jägarna orsakar?
Så åter igen: Tidningsrubriker när björnjakten startar. Vad är det för märkvärdigt att skjuta en björn i för hållande till att skjuta en älg? Är det risken att skadskjuta björnen med risken att själv bli överfallen och lemlästad som jägaren är så stolt över att ha undgått?
Jägarans dödande är mig helt främmande och jag har verkligen ytterst svårt att sätt mig in i jägarens tankebanor.
Se vår nya hemsida: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

Jag läste helt nyligen en bok "Djurens liv" av nobelpristagaren  J.M.Coetzee. Den handlade om det felaktiga att döda djur. Men jag skulle vilja diskutera om det är försvarbart att döda djur utan orsak.

Jag är vegetarian men först beroende av dess nyttighet men nu också för miljöns och djurens skull. Tyvärr äter alltfler människor kött. Kanske naturligt för de människor som har fått det bättre ekonomiskt men även i Sverige ökar köttätandet. Varför kan man fråga sig då köttätande har så många negativa konsekvenser. 

Så länge människor vill äta kött och anser att det är gott är det mycket svårt att få de flesta att avstå. Självfallet skall upplysningar om de negativa konsekvenserna framhållas och kanske det kan få människor att slut. Om inte annat kommer väl förmodligen de flesta bli tvugna att sluta att äta kött. Marken som korna och grisarna kräver för att kunna försörjas måste uppodlas till åkrar om jorden skall kunna försörja 10 miljarder människor eller fler. 

Alltnog i boken nämndes knappast jakten. Endast i förbigående tog religionshistoriken upp att vissa folkslag slutade att jaga då de krigade för att dödandet skulle utjämnas. För mig måste dödandet motiveras med att det är nödvändigt. Jag hävdar t ex att älg- och vildsvinsjakt är nödvändigt i Sverige. Troligen skulle en annan rovdjurspolitik kunna ändra på detta så att älg- och vildsvinsstammarna skulle vara hanterbara för skogs- och jordbruk och minska trafikskadorna väsentligt. Men vi har inte de politiker som vågar ändra på rovdjurspolitiken. Därför måste alltså dessa djurstammar decimeras med hjälp av jägare. Men finns det andra djurstammar som måste minskas? Möjligen lokalt och vissa individer. Jag hörde för en tid sedan ett radioprogram där man diskuterade de stora flockar av gäss som fanns i Skåne. Vitkindade gäss fanns i parker som skitade ner på gräsmattor. På landsbyggen fanns kanadagäss och grågäss som åt på höstsådda grödor. I båda fallen är det människan som ställt till det. De vitkindade gässen har tagits in i parken och kanadagässen är införa för jakt. Men sedan kommer de milda vintrarna, som vi också är skyldiga till, som gör att säden ligger bar. En lösning kunde ju vara att så vårsäd men det är mindre lönande för bönderna. Något som alltså kunde åtgärdas. 

Tyvärr är jakten alltid negativ genom att den orsakar många skadskjutningen med svårt lidande för djuren. Alltså måste jakten vara så begränsad som möjligt.  

Se gärna på hemsidan: www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I ett danskt program på TV i förra veckan visade en flock kronhjortar och filmaren var mycket nöjd då han kunde filma kronhjort med diande kalv på tämligen nära håll. Men han framhöll att det berodde på att denna flock som levde på Jylland var skonade från jakt och att de därför var dagaktiva och lättade att filma. Jagade stammar är enligt filmaren nattaktiva och alltså mycket svårare att få bra bilder på. Han avslutade med att han hoppades att fler kronhjortar skulle var fredade från jakt.

Det är väl något att hoppas på så att fler människor får chansen att se dessa vackra djur.

Se även http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

I senaste numret av Vår Fågelvärld (Sveriges ornitologiska förenings tidskrift) läser jag att några av de personer som ställde upp i EU-valet i mitten av juni gick ut med att jaktfrågor inte skall beslutas i EU utan här i Sverige. Detta ansågs ha varit en fråga som gjorde att Junilistan vid förra valet fick så stor anslutning. Därför förstår jag att några kandidater fiskar i dessa vatten. Man tjänar ju mycket pengar i EU-parlamentet och vem vill inte få 82 000 kr i månaden?

Alltnog dessa kandidater till EU-parlamentet borde fråga sig: Varför skall några frågor över huvudtaget bestämmas i Bryssel i stället för i Sverige? Och varför skall jägarna bestämma över jaktfrågorna i Sverige?

Hoppas att de ovannämnda kandidaterna inte kom in.

Se hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net 

Jaktkritik

I förra veckan hörde jag på radio att jordbruksministrarna i EU bestämde att djur som slaktas först måste bedövas. EU-parlamentet ville att halal- och koscher slakt skulle vara tillåtet.

Jag är inte religiös och har inget mot att människor tro på någon gud. Men de skall inte på något sätt påverka andra människor eller djur så att de lider eller far illa på något sätt. Många fanatiker bland de religiösa kräver att människor skall leva som de säger till dem att göra med hänvisning till förmenta lagar av en gud.  Inget kan var mer förkastligt. Människor kan i all fall göra något åt förtrycket men våra värnlösa djur kan det inte. Därför är jag tacksam för att jordbruksministrarna förbjöd religiöst trams. Djuren måste skyddas mot allt lidande som de utsätts för.

se hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

Jag har inte bloggat på ett tag. Men det är inte så många jakthändelser så här mitt i sommaren. Förr i tiden fanns den nu borttagna morkullejakten strax efter midsommar men som sagt den omoraliska jakten under parningstid har för några år sedan tagits bort.

För några veckor sedan kom emellertid regeringen med nya jakttider som Jägareförbundet hade beställt. Riksföreningen Hänsynsfull Jakt skriv till Jordbruksdepartementet för ett par år sedan och begärde ändrade jakttider för en hel del arter men detta förslag kastades tydligen i papperskorgen. Vi hörde aldrig något från departementet. Är det bara Jägareförbundet som kan begära ändrade jakttider eller är det bara regeringen som gynnar Jägareförbundet? Hur är det med demokratien i Sverige?

Alltnog regeringen ökar (så klart!) jakten på grågås och kanadagås för som det heter minska de "stora skador på jordbruksgrödor" som de anses orsaka. Många undersökningar visar att jakt inte hjälper mot problem som orsakas av fåglar. Bönderna måste tänka om och börja odla vårsäd eller kanske odla arealer med grödor som lockar gässen att söka sig dit i stället för sädesåkrarna. Detta har med framgång prövats i Holland.

Dessutom skall vitkindad gås skyddsjagas "för skydd av oskördad gröda" i Stockholms, Uppsalas, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Skåne län.

Problemet med gås jakt är den alltför stora skadskjutningen. Tidigare undersökningar visade att 60% av äldre sädgäss hade hagel i kroppen. Detta är oacceptabelt!

Vidare skall ungräv få jagas hela året. Eller som det står: "Till skydd för småviltet återinförs en bestämmelse om att årsunge av rödräv får jagas hela jaktåret. En kontinuerlig och konsekvent predatorkontroll ger en lokal positiv effekt på tillgången på övrigt småvilt". Varför skall jägarna bestämma hur en Svenska faunan vara sammansatt?

En positiv sak ändå till slut. Svärtan fridlyses. Men detta hade vi redan föreslagit i det bortkastade förslaget.

Se också: http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

Nu åker jag till Finland på en vecka för att titta på björnar och har jag tur så kommer jag också att få se varg och järv. 

Det är synd att den här regeringen bara ser rovdjuren som ett problem och och jägarnas önskemål till mötes. Våra rovdjur är ju en väldig tillgång just för turister vilket finnarna har insett. Många människor på kontinenten vill inget hellre att få uppleva vildmarken. Det är ju känt hur fantastiskt tyskarna tycker att det är att få se en älg. Hur mycket mer skulle de inte uppskatta att få se några av våra stora rovdjur. Sverige ju ju i alla fall tillgängligare att komma till än Finland så bara lättheten att komma hit måste vara en konkurrentfördel. 

Jag är inte emot skyddsjakt på enstaka individer men som ju regeringen gör öppnar upp för licensjakt på varg och anser att både varg- och lodjursstammen skall vara på utrotningens gräns skämmer ut Sverige som nation när det gäller bevarande aspekter och bevarande av biologisk mångfald. 

Hoppas att en ny regering kommer till makten 2010. Då har vi i alla fall chansen att en ny jaktpolitik kommer tillstånd.

Se hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net  

Jaktkritik

I går och idag har radion uppmärksammat att danskarna har en usel djurhållning framför allt hos grisar. Det är upprörande att grisarna inte sköts på ett djurvänligt sätt; att suggorna inte kan vända, sig att grisarna inte har något på golvet utan får skador genom att leva sitt liv på ett hårt betonggolv, att de oftast får lugnskador och tarmskador. I Sverige är kraven hårdare och grisarna har det bättre hos svenska bönder men det innebär inte att de är förskonade från skador och sjukdomar. Även ekogrisar har skador och sjukdomar men inte lika allvarliga. 

Detta har ju ingenting med min kritik av jakten men visar att många människor inte bryr sig om djurens välbefinnande. Som någon framhöll i radioprogrammet är många konsumenter endast intresserade av priset. Både jakten och den industriella uppfödningen av djur orsakar allvarliga djurskyddsproblem. Förhoppningsvis blir människor mer upplysta och blir mer vegetarianer. Köttproduktion är också mycket miljöovänligt vilket jag tidigare har bloggat om.

I dag hörde jag miljöministern Andreas Carlgren tala om att licensjakt skall införas på varg. Helt förkastligt då vår vargstam inte klarar en större avskjutning. Stammen är alldeles för liten och inavlad för att klara ytterligare decimering. Hoppas riksdagen kan rösta ner denna proposition.  

Jaktkritik

Jag fick härom dagen ett urklipp från en god vän ur Norrländska Socialdemokraten (NSD). I artikeln berättades det om en oerhört hänsynslös björnjakt i Arjeplogfjällen. Enligt artikeln så hade björnen skjutits på nära håll i magen för att sedan lämnas att dö en mycket plågsam död. Sen säger Anders Holmlund som är inspektör på polisen i Arjeplog:"Att skadskjuta en björn på det sättet är en klassisk metod för att lägga avstånd mellan skytten och björnen och på det sättet försvåra för polisen att hitta skottplatsen." ... Holmlund drar slutsatsen att den som skjutit "Dellikbjörnen" är en erfaren jägare.

Fy fan!!  Hur är en sådan person beskaffad? Helt utan känslor verkar han vara. Psykopat talar man om i sådana sammanhang. Hittar man jägaren skall han naturligtvis ha ett hårt straff "andom till varnagel" men också bli av med sitt gevär och möjlighet att i framtiden jaga överhuvudtaget.

Läs gärna hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

För ett par veckor sedan bloggade jag om viltolyckor. SLU hade enligt tidningsuppgifter beräknat antalet viltolyckor i Sverige under ett år. De kom fram till att det dödades ca 40 000 djur på våra vägar per år. Men de trodde att antalet olyckor kunde vara dubbelt så många. Tyvärr fann jag inte något om undersökningen men hittade en avhandling från 2003 där det beräknades att ca 100 000 djur dog på våra vägar. Men i den undersökningen ingick rävar, harar och grävlingar.

Nu ser jag i DN att jordbruksministern lovar ersättning till de jägare som söker upp de skadade djuren och avlivar dem. Detta har gjorts helt ideellt tidigare. Jag tycker att det är viktig arbete som dessa jägare utför och har inget emot att de får lön för mödan. Men de har också tillsammans med Vägverket en uppgift att minska antalet djur nära hårt trafikerade vägar och uppsättning av stängsel. 

Dessutom förstår jag inte varför olika ersättningar skall utgå för de olika arterna. Det är väl rimligt att tro att alla djur är lika lätta eller svåra att spåra. Tidsåtgången beror väl på hur skadat djuret är. Är djuret allvarligt skadat är det väl troligt att finna djuret nära olycksplatsen och tvärs om, om djuret har haft möjlighet att gå långt. Av tidningsreferatet framgår inte heller om grävlingar, harar och andra små djur omfattas av sökersättningen.

Av grafiken i DN framgår att SLU:s skattning av trafikdödade djur stämmer (alltså ca 40 000) om bara rådjur, älg, vildsvin och hjort inräknas. 

Mina hastiga beräkningar ger vid handen att detta skulle kosta ca 15-20 miljoner kronor per år. Dessa skall tydligen komma från Vägverket men det kan väl inte jordbruksministern bestämma över?

En liten detalj. När vi i föreningen ville träffa jordbruksministern så hade han aldrig tid fast vi var villiga att komma vilket tom halvtimme som ministern hade under de 4 år han skulle vara jordbruksminister.  Men det var omöjligt. Nu åker han till jägarna en hel dag. Tala om favorisering!

Läs gärna hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

I radions Naturmorgon intervjuades Henrik Ekman inför hans film på TV om vargen. Filmen var helt OK även om jag inte fick några nya lärdomar. Men i Naturmorgon diskuterades varför vargen var så hatad och Henrik Ekman framförde hypoteserna att vargen hade en historisk nackdel från bondesamhället då vargen var ett hot mot djurhållningen men också att vargen intelligent och lik människan i sin sammanhållning i vargflocken. I dag förklarar inte detta hatet utan nu är vargen en konkurrent till jägarnas bytesdjur framför allt älg. Men jägarna äger inte djuren och skall inte vara de som skall bestämma hur den svenska faunan skall se ut. 

I intervjun diskuterades också vad man skulle göra för att vargen skulle kunna leva vidare då vargen i Sverige nu är mycket inavlad och skulle ha svårt att överleva om inte nya vargar kan komma in i den svenska vargpopulationen. Tyvärr dödas många vargar då de försöker komma in från Finland-Ryssland. Därför har det framförts idén om att transportera vargar ner till den mellansvenska vargstammen. Därefter skulle vargstammen jagas och skulle hållas på 150-200 vargar så att jägarna blev nöjda. Henrik Ekman trodde att detta var den bästa lösningen. Om vi skulle ha 700-1000 vargar i Sverige skulle vi få "riktigt obehagliga konflikter och olyckor". Detta uttalande borde utvecklas. Vad menade Henrik Ekman? 

Jägarna SKALL inte bestämma hur en svenska faunan skall se ut. Om vargen tar bytesdjur från jägarna är det bara för jägarna att acceptera. Nya yngre jägare har inte samma inställning och alla kan ändra åsikt; framför allt genom upplysning och debatt.  

Jaktkritik

I förra veckan skrev Malin Siwe i DN om som rubriken löd: "Naturvård:Här är främlingsfientligheten norm". Hon ondgjorde sig över att inga nya djur eller växter skall tillåtas komma in i Sverige. "..ty då hotas något naturligt. Som om det naturliga inte vore förändring". Problemet är inte det som Malin Siwe tror att allt nytt i flora och fauna inte skulle tolereras. Problemet är att vissa arter som inte skulle kunna komma hit på naturlig väg, som t ex minken och mårdhunden, har gjort det. Dessa djur orsakar allvarlig skada på vårt djurliv som minken och mårdhunden inte gör i sina hemtrakter beroende på att här saknas naturliga fiender. Vi kommer inte att kunna utrota varken mink eller mårdhund men det är viktigt att hålla dessa djur på en låg populationsnivå. Här gör verkligen jägarna en god insats. Framför allt måste minken och mårdhunden jagas på platser där de gör allvarlig skada som på skärgårdsöar och för mårdhundens del i fågelsjöar.

I dagens tidning intervjuvas Bo Toresson som fyller 70 år. Bo Toresson har varit partisekreterare och Jägareförbundets ordförande. Han fick redan som tioåring fick han låna pappans hagelbössa och det är nog typiskt för jägare. Jägare får lära sig dödandet tidigt i livet. I dag är det inte älgjakten som lockar Toresson utan småviltjakten. Jag tycker att det är upprörande att en jägare med Toresson bakgrund inte är mer medveten om sin uppgift. Han jagar små djur som natur- och djurvänner anser vara viktiga för deras naturupplevelser. Han struntar däremot i den viktiga älgjakten som skogsägare och trafikhänseende måste ske.

Se gärna: http://hansynsfulljakt.webhop.net

  

   

Jaktkritik

I förra veckan läste jag en notis i DN att 39 527 viltolyckor inträffade i Sverige 2008. Men SLU- forskare som gjort studien trodde att viltolyckorna kunde vara dubbelt så många. För att få mer kunskap gick jag in på SLU:s hemsida men fann ingen ny information. Däremot när jag sökte på viltolyckor fann jag en avhandling från 2003 av A.Seiler (http://diss-epsilon.slu.se/archice00000219/02/silvestria 295-sammanfattning.pdf.) . Något märkligt byggde avhandlingen på uppgifter från 1992. I avhandlingen framgick att ca 165 000 däggdjur dör i trafikolyckor. Av dessa djur vara ca 10 000 älgar, 50 000 rådjur, 70 000 harar, 25 000 grävlingar och 9 000 rävar. Nu var rådjuren och hararna betydligt fler i början av 1990-talet och rävarna färre. Men SLU:s gissning om att närmare 100 000 däggdjur körs över varje år är tydligen inte helt galen. Det är ca en tiondel av vad jakten tar men enligt avhandlingen dör lika många grävlingar i trafiken som av jakt och denna onaturliga död hotar grävlingstammen.I dag har dock vildsvinen blivit ett allvarligt inslag bland de trafikdödade djuren. 

Dessa trafikolyckor är ju inget som jägarna är skyldiga till. Bilister måste hålla lägre hastighet och vara mer uppmärksamma framför allt när de kör i skymning och gryning. Men jägarna skulle kunna göra en insats för att minska olyckorna genom att hålla framför allt älg- och vildsvinsstammarna på en låg nivå. De är ju framförallt dessa två djurarter som står för de allvarligaste olyckorna med till och med dödsfall.  

se även hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net

   

Jaktkritik

Nu har jag flyttat upp på landet och skall bo här över sommaren. Stället jag bor på ligger i närheten av Harg sydväst om Östhammar.

Hargs bruk är enligt uppgift Sveriges största privata markägare och omfattar 20 000 ha skogar, åkrar, ängar och sjöar. Något jordbruk bedrivs tydligen inte utan en stor del av marken arrenderas ut till betesmarker för biffkor och hästar. Jag antar att bruket som är ett aktiebolag lever på sina arrenden och skogsbruk som ju måste vara omfattande med de vida skogar som finns här omkring. 

Dessutom bedrivs tydligen kommersiell jakt på kronhjort, dovhjort och änder. Jag har inget emot denna kommersiella jakt då jag fick klart för mig att den sker på mycket goda villkor för djuren i alla fall på Frötuna gods ( ett par mil öster om Uppsala) i början på 1980-talet. Jag var ofta där och hämtade duvhökar som fångats i hökfällor för att skydda de på godset uppfödda fasanerna. I samband med dessa hämtningar träffade jag jägaren på godset och han berättade att de var mycket angelägna om att hitta det påskjutna djuret eftersom det var det döda djuret som jägaren fick betala för. Därför hade de många och väl dresserade hundar av flera raser för denna sökuppgift. Jag hoppas att de är lika angelägna även här på Harg att finna de påskjutna djuren. Det borde också vara lättare då dovhjortar och kronhjortar lever inom hägn. Rimligtvis blir inte heller det möjligt för djuret om det skadskjutits att ta sig så  långt bort. Jakten på gräsänderna kan jag dock anse helt förkastlig då de inte uppför sig som vilda fåglar utan simmar omkring i 100-tal i flockar i de viltvatten där de sätts ut. Jag kan ifråga sätta det ekologiska med att sätta ut mer eller mindre halvtama änder i våra marker.

Men min kritik är framför allt mot de stora vilthägn på ett par kvadratkilometer som hindra den vedertagna allemansrätten att vistas i skogarna. Kan det vara lagligt att hindra människor att vandra i skogarna bara för att få ha vilthägn för kommersiell jakt? Stängslet är 3 m högt och försett med eltrådar. Förmodligen för att djuren inte skall kunna ta sig ut men hindrar ju effektivt människor också från att ta sig in.

Vi bygger upp en ny hemsida men titta gärna på vår gamla http://hansynsfulljakt.webhop.net

   

Jaktkritik

Den svenska lodjursjakten tog slut mycket fort i år. Spårsnön gjorde det lätt för jägarna att finna lodjursspåren och låta hundarna skrämma upp lodjuren i träden och ordna drevkedjor. Då årets jakt blev ovanligt lätt kom för många lodjur att skjutas i de södra delarna av landet. 15 individer översköts utanför renbetesområdet men 16 individer av de 100 som tilldelats kom inte att skjutas inom renbetesområdet enligt den lista som finns på SVA:s hemsida. (I Jämtland (delområde 1) sköts 3 av de tilldelade 11 och i Västerbotten (delområde 1) sköts 15 av 22 + tre lodjur i andra områden men det översköts också två lodjur).
Av de legala 156 djuren 2009 blev alltså 155 dödade. Problemet är att det är den stam som Naturvårdsverket vill skall öka (utanför renbetesområdet) minskar medan den stam som skall minska kanske inte gör det. Problemet är ju att fastslå varför renägarna, som hävdar att lodjuren innebär mycket stora problem för rennäringen, inte gör allt för att uppfylla den kvot som de tillerkänns. Eller är det inte så många lodjur i renbetesområdena som man anser?
Dessutom förekom 2008 skyddsjakt på 13 lodjur enligt §§ 27, 28, 31 och 40 och trafikdöden (bil och tåg) tog 31 år 2008. Övriga djur var utmärglade eller hade skabb, men för några djur kunde inte dödsorsaken fastställas. Ett okänt antal dödades illegalt. Detta tal kan man ju bara gissa sig till men en gissning som forskare framför är att ca 20 % så många som den legala jakten tar skjuts illegalt. Detta innebär alltså ca 30 stycken lodjur om året. Summan av all denna jakt och icke naturlig död blir alltså ca 230 djur. 12-15 % av den svenska lodjurstammen dör alltså av icke naturliga orsaker då den uppskattade populationen är 1500 – 2000 djur!
Enligt en sårbarhetsanalys som gjorts som ett examensarbete i biologi på avd för Populationsgenetik vid Stockholms universitet av Tatjana Kontio framgår klart att lodjuren är mycket känsliga för ökad dödlighet i form av jakt. Med en tillväxttakt på 6 – 9 % årligen skulle lodjursstammens tillväxt upphöra om dödligheten ökade med mer än 3 – 6 % förutom de naturliga orsakerna. Det betyder att med den avskjutning och annan dödlighet som sker i dag minskar lodjurstammen! Jag kan acceptera en avskjutning av lodjuren i renbetesområden där lodjuret historiskt inte hör hemma, trots att lodjuret idag är en förutsättning för järven då inte vargen på något sätt tolereras, men den kraftiga avskjutningen i resten av landet kommer att vara förödande.
Att en kraftig jakt har mycket negativa följder på lodjursstammen har visats då lodjuret har måst fridlysas två gånger efter att jakt tillåtits (först mellan1927 – 1943 och sedan 1986 i vissa delar av landet men från 1991 i hela landet). Efter 1991 har ju s k licensjakt tillåtits och enligt mina bristfälliga anteckningar har ca 1000 lodjur avlivats.
Ett stort problem med jakten över huvudtaget är att jakten inte är selektiv utan drabbar individer som borde ingå i den effektiva populationen alltså den del som har möjlighet att fortplanta sig och som oftast lyckas. Studier på fåglar visar att det ofta är en mindre del av en population som står för den större delen av tillväxten. Vanliga proportioner är att 20 % står för 50 % av ungarna som blir vuxna. Det är troligt att det förhåller sig så även med däggdjur. Ju större jakt desto större risk för att värdefulla individer drabbas. När jakten sker i mars som nu är det extra allvarligt då de djur som överlevt den svåraste delen av året kommer att skjutas. Det är inte långsökt att tro att det är lodjur som skulle ha fortplantat sig som dödas vilket i sin tur drabbar lodjursstammen negativt.
Lodjuren är också enligt genetiska analyser mycket homogena. Någon skattning av inavelsgraden har inte gjorts, vad jag känner till, men lodjuren har endast en identisk mitokondrieuppsättning (mitokondrierna är cellstruktur med DNA utanför cellkärnan). I Finland finns åtminstone tre olika varianter. Dessutom är de mycket variabla DNA-sekvenserna i kärnan inte så variabla att varje individ av lodjur kan identifieras till skillnad från de flesta andra djur. (DNA testning av människor bygger just på att dessa mycket variabla DNA-delar är unika för varje individ). Dessa resultat tyder på att våra lodjur kan vara inavlade vilket är helt möjligt då lodjuren nästan var utrotade under 1920-talet då kanske endast ”några tiotal” ansågs finnas i landet.
Lodjuren orsaker inga allvarliga skador på tamdjur och skyddsjakt kan tillåtas om någon individ skulle orsaka skada på någon fårbesättning. Lodjuren är inte heller något hot mot människor eller hundar. Lodjursjakten är endast tillför att jägarna inte accepterar konkurrenter till dem själva.
Låt inte jägarna bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt! Kräv fridlysning av lodjuren!

jaktkritik

Jägarna förnekar sig aldrig. I förra veckan läste jag en notis i DN där jägare motionerat till LRF (Lantbrukarnas riksförbund) att kommersiell bärplockning skall förbjudas. Skälet är att "de riskar bli skjutna" enligt en motionär.
Själv har jag under åren blivit utskälld en gång för att jag vistades i skogen när jakt pågick. Vid ett par andra tillfällen blivit ombedd att lämna skogen och vid ett tillfälle varnats att "gå på egen risk" i skogen. Det är ju vanligt att skyltar varnar för att jakt pågår och jag förmodar att jägarna vill skrämma bort andra att vistas i skogen. Vart tog allemansrätten vägen?
Det är för mig självklart att både älgjägare och bär- och svampplockare skall kunna vistas tillsammans i skogen. Bär- och svampsäsongen är ju trots allt ganska kort och jakten får pågå under hela hösten och en stor del av vintern. Jägarna kunde jaga på den tiden då bär- och svampsäsongen är över och på helger då den kommersiella bärplockningen är mindre vanlig. Dessutom bör man kunna komma överens om att jaga och plocka bär under olika dagar. Det är trots allt lokala företeelser och telefon finns och olika områden bör ju kunna utnyttjas ena dagen för jakt och den andra för bärplockning. Samarbete och inte konfrontation måste vara modellen.
Vid ett annat tillfälle hörde jag på radio att jägarna uppmanades att bojkotta Sveaskog då Sveaskog ville höja sina jaktarrenden.
Vi lever ju i en marknadsekonomi, på gott och ont, och de som vill betala mer för ett jaktarrende skall väl få göra det utan att bli pressade av andra jägare att inte sälja skog till Sveaskog. Jägarna vet att de är starka lobbyister men de går över gränsen då de inte vill accepetera kommeriella villkor utan försöker att få andra att känna lojalitet och inte våga gå emot sina jaktkamrater.
Se till att minska jägarna makt! Se till att minska den svenska jakten. Sveriges största djurskyddsproblem!
Se även hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

Nu är snart årets lodjursjakt slut. I några länsdelar fortsätter lodjursjakten men hittills har 16 djur skjutits över den tillåtna kvoten. Detta anses bero på att spårsnö har gjort det lättare att finna lodjuren. Den totala kvoten är i år 156 lodjur. Förutom de legat skjutna lodjuren omkommer 31 individer i trafikolyckor (2008), sex lodjur skyddsjagades (2008) enligt beslut från länsstyrelser och ett okänt antal jagas illegalt. Det har beräknats att mer än 20% fler lodjur jagas illegalt alltså utöver den legala; med dagens siffror ca 30 individer.
Sammanslås all onaturlig död (legal jakt, illegal jakt, trafikdöd och skyddsjakt) blir det mer än 200 lodjur som dödas varje år alltså mellan 10 - 13 % av den svenska stammen. Detta är mer än dubbelt som många som man i en examensuppsats från Stockholms universitet anses kunna tillåta för att inte lodjursstammens långsiktiga överlevnad skall äventyras.
Lägg därtill att den svenska lodjursstammen har en låg grad av genetisk variation ( endast en mitokondriell variant och låg grad av individuell variation i mycket variabla kromosomala delar). Dessutom är jakten slumpmässig och skjuter alltså individer som skulle ha fortplantat sig och de individerna som alltså ingår i den s k effektiva populationstorleken är viktiga för populationens bestånd.
Låt inte jägarna bestämma hur en svenska faunan skall se ut! Lodjuren gör ingen skada i naturen och skall inte ingå i jägarnas s k "viltvård"!
Läs också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

I förra veckan så skrev Niklas Ekdal sin sista kolumn i Dagens Nyheter. Niklas Ekdal hade under många år varit ledarskribent i DN men sedan en tid börjat med andra journalistiska uppgifter. Allt nog Niklas Ekdal skrev 2006 ett alldeles utmärkt ledarstick om lodjursjakten. Jag har inte hela ledaren kvar men min kommentar till denna följer nedan.
"Niklas Ekdal skriver den 27/12 (2006) ett utmärkt ledarstick angående den i mars kommande lodjursjakten. Det är som Niklas Ekdal skriver: ”Den ökade avskjutningen är Naturvårdsverkets sätt att blidka jägarna, som vill ha lons bytesdjur för sig själva. Rena utpressningen från ett högljutt särintresse”.
Dessutom så begår Naturvårdsverkets tjänstemän tjänstefel då de inte följer EU:s habitatdirektiv. Sverige tillsändes ett s k ”motiverat yttrande” den 18/7 2001 angående överträdelse av tidigare tillåtna lodjursjakter där EU skriver: ”Kommissionen kan även konstatera att inte heller något av de övriga skäl som nämns i artiklarna 16.1, punkterna a) – e) i habitatdirektivet föreligger i detta fall”.
Naturvårdsverket hänvisar till 16.1 punkt e) vilket alltså inte tillåter jakt enligt EU.
Niklas Ekdal har helt rätt. Naturvårdsverket viker sig för en skränande skara jägare."
I sin sista kolumn tar emellertid Niklas Ekdal upp en, i och för sig obetydlig, men ändå avslöjande ställning till jägares makt och påtryckningar.
Han skriver: "En enda gång har en ägarrepresentant, i form av styrelsens ordförande, haft en synpunkt på innehållet (ledare min anm.). Han berättade att kamraterna i älgjaktslaget i Värmland klagade att på DN:s ledarsida skriv så positivt om vargen. Detta var 2002, när DN gjorde en förlust på 150 miljoner. Jag tänkte då att den som satsar så mycket pengar för att jag ska få breda ut mig i tidningen, den människan måste ha någon en liten fördel. Så jag väntade med att skriva om vargarna tills älgsäsongen var över"
Jag är övertygad om att styrelsens ordförande inte hade förlorat en krona möjligen minskat sin miljonförmögenhet något och vargens bevarande påverkades naturligtvis inget av Niklas Ekdals skriverier. Snacka om jägarnas makt!
Se även hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

Svenska Jägareförbundet har inlämnat en lista på förlängd och utökad jakt till Naturvårdsverket. Denna lista har sedan skickats ut till, vad jag vet, till Naturskyddsföreningen och Sveriges ornitologiska förening (SOF).
När jag loggar in på Naturvårdsverkets, Jägareförbundets och Naturskyddsföreningens hemsida hittar jag inget om denna hemställan eller svar på remissen. Endast SOF har lagt ut sitt remissvar på sin hemsida och yttrar sig där endast om den utökade fågeljakten som Jägareförbundet önskar. Varför är denna remiss inte intressant för medlemmar i de andra föreningarna?
Kortfattat kan man säga att Jägareförbundet vill ha ökad jakt på många arter men även att nu fridlysta arter som brunand och snatterand skall få jagas. Den utökade jakten försöker jägareförbundet att få till att de vill skydda bönder och andra från skadegörelse t ex utökad jakt på grågås vitkindad gås och havs- och gråtrut.
Självfallet skall eventuella skador inte åtgärdas med jakt. Jakten innebär självfallet många fler skadskjutningar och ökar djurens lidande. Vi vet genom många forskningsrapporter att det enda sättet att minska djurpopulationers nummerärer är att minska deras födotillgång framför allt på vintern. Både gråtrut och havstrut minskar då antalet fiskare minskar och fiskrenset tas om hand istället för att slängas över bord. Gässen ökningar beror på mindre snö i Sverige och den ökande höstsådden. Ökningen av höstsådden beror på den felaktiga jordbrukspolitik som bedrivs i EU. Bönderna får betalt för mängd och inte för kvalitet. Sverige måste importera proteinhaltigt vete för att vår säd skall kunna utnyttjas för bakning. Så länge som folk anser att maten skall vara billig så att de kan köpa platt-TV för 10 000-tals kronor och åka på en utlandssemester för samma pris i stället för att köpa bättre och för naturen skonsammare livsmedel får vi tyvärr leva med en skövlad natur.
Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

I förra veckan beslöt Naturvårdsverket att låta länsstyrelser sköta tillstånden för skyddsjakt på rovdjur. Dessutom skulle fler vargar få skjutas som licensjakt. För det första anser jag att alla rovdjur skall vara fridlysta och ingen jakt utom skyddsjakt på oskygga och närgånga individer skall få bedrivas. Det som nu Naturvårdsverket tillåter är endast räddsla för vad en skrikig och hänsynslös jägaropinion kräver.
Varför skall jägarna bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt?
Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Jag är övertygad om att majoriteten av svenska folket vill ha en annan rovdjurspolitik men tyvärr är inte de organiserade som jägarna som ju bildade sitt jägarförbund för mer än 100 år sidan. Men i dag är det nya tider vilket inte Naturvårdsverket insett.
Dessutom är vargjakten helt utanför allt vetenskapligt förnuft. Som genetiker vet jag att en så kraftigt inavlad stam som vargen är, måste den snabbt kunna öka i antal för att den skall ha en chans att överleva. Några nya vargar från Finland-Ryssland lär det inte komma med det kraftiga jakttryck som samerna bedriver på alla rovdjur i renbetesmarkerna. Möjligen skulle en kraftigt höjt ersättning till samerna för att tolerera rovdjur kunna lösa problemet men det verkar tveksamt om svenska staten anser det vara värt pengarna.
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

En av de mest märkliga och för mig helt oförståliga paragrafen i jaktförordningen är den som tillåter jakt under natten. I paragrafen står: "Älg får jagas med skjutvapen (kan man jaga utan skjutvapen?) endast under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång till solens nedgång. Hjort, rådjur och mufflonfår samt björn, varg, järv och lo får jagas med skjutvapen endast under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång. Sker jakten under timmen efter solens nedgång, får den endast bedrivas som vakjakt eller smygjakt.
Länstyrelsen får i den enskilda fallet medge undantag från första stycket"
Alltså alla andra djur som inte tas uppi denna paragraf får jagas på natten! Detta sker också! Jag blev uppringd av en medlem i Riksföreningen Hänsynsfull Jakt som frågade mig om det kunde vara tillåtet att jaga räv under natten. Jägaren i fråga smög omkring och lyckades då och då komma åt att skjuta en räv. Detta är visserligen helt lagligt som synes men helt förkastligt enligt min mening. Hur ofta skadskjutes inte dessa rävar? Möjligheten till eftersök är ju också mycket begränsad.
Jag hörde talas om, genom en tidningsartikel, ett par rådjursjägare som skadskjutet ett rådjur strax efter solen nedgång och eftersom eftersöket skall påbörjas efter minst en timme då man hoppas att det skadskjutna djuret går ner i en s k sårlega blev det alldeles mörkt. Jakten skedde under oktober och eftersöket måste avbrytas då det blev alldeles för mörkt att söka. Nästa morgon återupptogs sökandet och djuret återfanns och kunde avlivas. Varför det blev en tidningsartikel av denna jakt var att jägarna fann rådjuret på annans mark och tog det utan att meddela markinnehavaren som ju var rättmätigt innehavare av bytet. Dessa markägare åtalade alltså rådjursjägarna och därför fick denna jakt uppmärksamhet. Inte för att djuret lidit i kanske 10 timmar! Förbjud all jakt på natten. All jakt borde sluta en timme före solen nedgång så att eftersök kan ske i någorlunda ljusa förhållanden.
Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

Jag läser inte jakttidskrifter men jag får höra från andra de mest häpnasväckande saker som kan stå i dessa tidskrifter.
I det senaste numret av Vår Fågelvärld (SOF:s tidskrift) skriver om en artikel i Svensk Jakt om sjöfågeljakt. Rubriken är "Som balsam för själen". I artikeln berättas om hur man skjuter knipor och gräsänder och jägarna tycker att det "är balsam för själen" och "här handlar det om ren och skär avkoppling".
Uppenbarligen förråas människan av våld och dödande. Man förlorar all empati och tycker att dödande är avkoppling och "själavård" som det står i artikeln. Jag vet att all jakt är nöje men att jägarna så oförblomerat visar sitt nöje att döda övergår mitt förstånd. Denna jakt kan inte på något sätt betecknas som "viltvård" och det jaktliga utbytet som kött måste vara försumbart. Varför tycker en del (alla?) jägare att det är så roligt att döda?
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

I oktober 2008 antog SNF:s styrelse en ny jaktpolicy. Den innehåller ett stort antal väl motiverade och för djurskyddet viktiga punkter. Jag vill därför börja med att citera några av de för mig viktigaste punkterna och dra slutsatser av de det sagda.

1. ”Den vilda faunan ska betraktas som en tillgång för hela nationen. Mark- och fiskevattenägare kan inte anses äga faunan”

Detta måste betyda att inte bara jägarna skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt. Som ett exempel kan jag ta lodjursjakten. Varför tillåts jägarna jaga lodjur? De gör ingen allvarlig skada men tar naturligtvis rådjur som jägarna själv vill skjuta. Jag är övertygad om att svenska folket vill ha fler lodjur och färre rådjur. Varför gäller jägarnas önskan? Detta gäller också som kommentarer till nedanstående punkter.

2. ”En grundläggande förutsättning för människans nyttjande av faunan genom jakt och fiske ska vara att bytes tas tillvara.”
….
”Omfattning av denna jakt, då bytet alltså inte tas tillvara, är stor- det handlar enligt Jägareförbundet statistik om över 200 000 djur varje år.”

Denna skrivning är enligt min mening den mest viktiga i hela jaktpolicydokumentet. Om denna punkt genomfördes skulle en tredjedel av jakten försvinna och därmed motsvarande minskning av skadskjutningen.

3. ”Likaså anser föreningen att avskjutning – utan syfte att ta tillvara bytet - av vissa arter som anses konkurrera med jägaren om det s k jaktbara viltet, bör ifrågasättas”. …. ”Föreningen anser också att mycket av det som idag sker som predatorkontroll kan ifrågasättas från rent etiska synpunkt.”

Jag menar att detta innebär att minst 100 000 individer till skulle skyddas om predatorkontrollen upphävs vilket måste innefatta rävar, grävlingar, mård m fl.

Sist men inte minst viktigt är den sista punkten jag skall ta upp

4. ”Jakt med hagel orsakar hög frekvens av skadskjutningar, som orsakar onödigt lidande. Många undersökningar har visat att såväl fåglar som t ex rävar har hagelrester i kroppen och skador som orsakats av påskjutningen…..Enligt Naturvårdsverkets rekommendationer bör skjutavståndet med hagelgevär inte överstiga 20 m när det gäller rådjur och gäss.”

Detta är helt korrekt och slutsatsen måste bli att hageljakten måste begränsas framför allt genom förbud mot jakt på flygande fågel och att rådjursjakten skall ske med kula som vid pyssjakten på bockar.
Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. De inskränkningar som SNF framför måste genomföras.

Dessa synpunkter som SNF framför ligger helt i linje med vad vi i Riksföreningen Hänsynsfull Jakt tycker.
När vi Riksföreningen Hänsynsfull Jakt ville att vi och SNF skulle framför dessa synpunkter som en debattartikel vägrade SNF att vara med utan några som helst motiveringar. Varför? Vill inte SNF att deras synpunkter skall bli kända och genomföras? Är SNF rädd för debatten?
Är SNF rädda för att jägare skall lämna SNF.
När jag velat ha detta inlägg publicerat i Sveriges Natur (SNF:s tidskrift) vill inte redaktören inte ta något beslut om publiceringen. Detta efter upprepade påstötningar under en månads tid! Snacka om beslutsångest.
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

Jag hörde på radio att Naturvårdsverket överväger att införa pilbågsjakt i Sverige. I början på 1990-talet var denna fråga också uppe och då ansåg dåvarande avdelningsdirektören Christer Borg att " risken finns att pilbågsjägarna felbedömer avståndet till bytet, och då är risken att djuren utsätts för stort lidande på grund av skadskjutning." Vidare " eftersom vi redan i kulvapen har effektiva medel att skonsamt nedlägga djuren så kan det bli svårt att tillåta pilbågar i synnerhet som jakten ska vara en del av viltvården".
I TV-programmet "Grabbarna på Fagerhult" visades också den usla träffsäkerheten. Pilbågsjakten blev aldrig heller tillåten.
Inget av det sagda har förändrats.
Djuren får inte vara utsatta för lek av några barnsliga män som vill leka indianer. Om jakt skall bedrivas skall den bedrivas effektivt och med så liten risk för skador som det bara är möjligt. Pilbågar hör inte till de effektiva vapnen.

Jaktkritik

I förra bloggen tog jag upp ett antal avarter inom jakten som borde förbjudas eller i alla fall åtgärdas. Men det finns ytterligare avarter. Bland annat:
Blyanvändningen i hagel som sprider detta gift i naturen har under många år debatterats och det är numera förbjudet att använda blyhagel vid jakt vid vissa sjöar. Något allmänt förbud har inte kunnat införas då jägarna hävdar att jakt med stålhagel inte ger samma dödande verkan då stålhaglet inte är lika tungt som bly. Detta är naturligtvis riktigt men slutsatsen måste då bli att ingen hageljakt skall förekomma. De djur som måste jagas t ex älg och vildsvin skjuts lämpligen med kula. Fågeljakt och harjakt är helt onödig och fyller ingen biologisk funktion och all rådjursjakt skulle med fördel kunna ske med kula som vid pyrrsjakten på bockar i början av säsongen. I dag skall hageljakten på rådjur ske på högst 20 m:s håll enligt Naturvårdsverkets anvisningar men jag undrar hur många jägare som bryr sig om denna rekommenation.
Fortfarande sker mycken jakt i naturskyddade områden. Tyvärr är det svårt att få markägare att omvandla sitt ägande till naturreservat om de inte får behålla jakten i området även om området har avsats för skydd av djurlivet. Jag kan ha en viss förståelse för att markägare-jägare är ovilliga och vara så generösa att avstå från mark (visserligen mot betalning) och sitt fritidsnöje (jakten) utan vidare. Men jag tycker att ett avtal skulle kunna skrivas så att den markägare som är positiv till naturreservatsombildning får behålla sin jakt men att jaktenrätten inte sedan kan gå i arv. Alltså när den som avstår marken dör så upphör jakten. Naturreservaten är trots allt till för skydd och för allmänhetens rekreation.
Jag har tidigare skrivit om trofejakten på älg och fick härom dagen ytterligare ett reportage i DN där den förödande påverkan som trofejakten har haft på den svenska älgstammen togs upp. Som ett resultat av trofejakten blir inte korna betäckta av de unga tjurarna och korna får färre kalvar. Jag vet att avel med gevär inte går att genomföra men uppmärksamheten på detta visar hur fel det är med jakt.
En sista avart och dessutom olaglig, är jakten på frilysta arter. Tyvärr är det ett bevis på att den så omhudade jägarexamen inte ger den artkunskap som erfordras för att kunna jaga. Under mina mer än 50 år som aktiv ornitolog har jag hört om många exempel på jakt på sällsynta och frilysta fåglar t ex snatteränder (på jaktskolan Öster-Malma!), prutgås, salskrake m fl. Nu senast jakt på en av Sveriges mest sällsynta häckfåglar toppskarven. Se http://www.sofnet.org/apps/nyheter/las_mer.asp?NewsID=4467
Se även http://hansynsfulljakt.webhop.net/

Jaktkritik

Jag har skrivit åtskilligt om jaktens största avart; skadskjutningen. Men det finns också andra mindre allvarliga men ändå avarter som borde försvinna.

En av de enklaste och därmed självklara delar av jakten som absolut måste bort är jakten på sällsyna arter. Det är framför allt fåglar det gäller. Sedan 1975 pågår en nationell inventering som visar på kraftiga minskningar av svärta och småskrak. Dessutom har tjäder och orre minskat på grund av det moderna skogsbruket. Den europeiska jägarorganisationen har tagit ställning och menar att jakt inte skall förekomma på arter som minskar. Många andra fågelarter skjuts i mycket liten omfattning som bläsand, bläsgås, sjöorre, björktrast och alfågel. Dessa arter har ingen jaktlig betydelse och borde därför omedelbart kunna tas bort ur jaktförordningen. Andra arter är små och ger mycket litet kött och av den anledningen borde slutas jagas. Kricka, vigg och björktrast är exempel på arter som inte kan ge mycket utbyte.

Andra arter som är sällsynta men ändå jagas är ju de fyra stora rovdjuren, lo,varg, järv och björn. Men där är det andra normer som gäller. De är konkurrenter till jägarna själva och skulle säker behandlas med helt andra regler om de inte konkurrerade med jägarna.

Snaror och fällor är två sätt som inte borde räknas till jakt. De är endast medel för att eliminera konkurrenter till jägarna som fällor för räv och mård. Till räven används också snaror som tillkom genom att en forskare bevisade att skadskjutningen var omfattande på räv (upp till 30%) i äldre årsgrupper. Problemet blev att hageljakten inte försvann utan endast kompletterades med snaror. Därmed vanns inget och räven fångades lättare utan med besvär med en snara. Snaran är en otäck stressfaktor för rävar då de fastnar i snaran och inte kan ta sig vidare. Ripsnaror har för många år sedan bevisats ge en mycket obehaglig död för de ripor som inte stryps omedelbart. Dödskampen kan ta många minuter. Numera kan en ripjägare åka med skoter och sätta ut 100-tals snaror och med det sättet blir ripjakten endast ett snabbt sätt att girigt skaffa sig inkomster på bekostnad av djurs lidande.

Det finns fler avarter men till dom återkommer jag i andra bloggar.

Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

Den allvarligaste effekten av jakten är dess höga frekvens av skadskjutningar. Jakten är därför Sveriges största djurskyddsproblem. Om detta har jag redan skrivit om i tidigare bloggar. Men en annan mycket allvarlig del i jakten är att jägarna bestämmer vilka djur som skall få finnas i vår natur. Det är ju trots allt så att de vilda djuren tillhör oss medborgare, alla som bor i Sverige.
Detta är något som de flesta inte inser.
Det kommer nu från regeringen förslag till Naturvårdsverket att utreda om inte jakt på varg kan börja företas. Varför? Jo, jägarna vill det!
Om vi i Sverige vill bevara våra naturliga djurarter måste de få finnas i tillräckligt antal. Enligt genetiker och demografer måste varje djurart finnas i minst 250 par om populationen är isolerad. Dessa 500 individer är den s k effektiva populationsstorleken som alltså ger upphov till ny avkomma. Eftersom alla våra rovdjur är isolerade från eventuellt finsk-ryska individer behövs alltså 500 individer som får ungar. Att det kommer en varg utefrån vart 20:nde år spelar ingen roll. Ingen av våra rovsdjurstammar har kommit upp till detta antal. Inte ens björnarna som beräknas till ca 2000 individer. Vi vet att honorna måste vara 4-5 år gamla för att bli könsmogna och att de sedan bara får ungar vartannat år. De ca 200 björnar som skjuts varje år idag motsvarar reproduktionen vilket gör att den effektiva populationstorleken är ca 200 björnar. Varje hona antas då få två ungar, vilket är den vanligaste kullstorleken.
Jag är inte främmande för att vissa individer skyddsjagas. Det finns vargar, björnar och kanske också järvar som gör allvarlig skada eller uppträder oskyggt och oroar människor. Men bara för att jägarna vill jaga kan inte rovdjurstammarna riskeras.
Men det finns också andra populationer där restriktioner borde införas t ex för orre, tjäder som missgynnas av skogsbruket och där jakten lägger "sten på börda". Många andra arter minskar t ex svärta och småskrake men ännu finns dessa arter med i jaktförordningen.
Samtidigt finns jägarnas önskan att styra hur sammansättningen på andra av våra djurpopulationer skall vara. Detta gäller framför allt den s k viltvården.
Varför skall jägarnas önskemål styra hur den Svenska faunan skall se ut?
Besök också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net